För tusen år sedan och än längre tillbaka i tiden var det inre av dagens Västergötland i det närmaste helt i avsaknad av några större skogar.
Från bergshöjderna och från de åsar som man följde när man färdades såg man ofta flera mil bort - ut över stora hedar, mossar och de blötmarker som fanns utmed de stora vattendragen där båtar färdades.

Att gravfälten med sina stora bautastenar och gravhögar därmed var mycket utmärkande där de låg på sina höjder är lätt att förstå, och vid den tid då de nyttjades måste de genom sin storlek ha tett sig än mer imponerande. Det är inte otroligt att de var målade i vackra färger, precis som man längre fram gjorde med runstenarna vilka stod resta utmed vägarna. Måhända var bautastenarna minnesmärken över mäktiga hövdingar på vars efterkommandes mark man därmed blev varse att man trampade.

Snorre Sturlasson skrev i Ynglingasagan att "Över gäve man (utmärkt alternativt präktig) kastas hög till minne, men över alla de män, hos vilka något mannavärde var, restes en sten", och i Hávamál står det att resta bautastenar placeras nära väg, efter frände (släkting).

Tillbaka

På de platser där man senare skulle komma att resa de fler än femhundra västgötska kyrkorna dyrkade man fordom de hedniska gudarna. Uppe på kullar stod små hus, s.k. harg, där gudarna bodde i form av täljda, målade figurer. Framför gudarnas boning blotade man, och här bad man om gudarnas välsignelse så att skördar och krig skulle gå väl.

När tiden var inne för ett blot - då månen stod rätt och vid den tid på dagen då mörkret gjorde sitt intåg - tände människorna sitt stora bål. Snart kunde de också skönja röken från andra eldar, längre bort, och allteftersom mörkret föll syntes mängder av ljuspunkter bort över de stora, mörka hedarna.

Prästerna eller godarna tog till orda och påbörjade sina ceremonier, påkallande gudarnas uppmärksamhet. Och här ute under bar himmel stod människorna andäktigt lyssnande, kände hettan och kraften från bålet och lämnade över sina offer till Oden, Tor och Frej.

Ja, kanske var det verkligen så här det gick till.