Av en i klostrets gamla handlingar åberopad och av påve Lucius III (1181-85) utfärdad skyddsbulla synes att detta kloster var ett bland de äldsta i Sverige. Dess moderkloster var Vreta.
Askaby uppnådde aldrig samma betydelse som våra största kloster, men många bland landets förnämsta personligheter har omfattat det med synnerlig välvilja.

Bland dess äldste välgörare kunna räknas drotset Nils Turesson (1351), den heliga Birgittas moder, hertigarna Erik och Valdemar samt riddaren Karl Ulfsson till Tofta. Även konung Magnus Eriksson och hans gemål Blanka kom ihåg klostret i sitt testamente, och under unionstiden försummade ingen av regenterna eller riksföreståndarna att tillförsäkra klostret sitt hägn.
Påvliga avlats- och skyddsbrev utdelades likaledes frikostigt då klostret ofta var i behov av ett sådant understöd.

Tillbaka

De kungliga fogdarna i närheten gjorde nämligen ofta intrång i klostrets rättigheter, och själve kung Albrekt trädde en gång dess rätt för nära då han ville sätta en av sina tyskar till präst i S:t Olofs kyrka i Norrköping då denna, liksom Svinstads kyrka, blivit lagd under klostret för att återupphjälpa detta ifrån det förfall det råkat ut för efter en år 1377 utbruten vådeld. Ännu långt senare knotade Norrköpings borgare över detta sitt beroende av klostret.

För övrigt var Albrekt klostret särdeles bevågen vilket han bevisade såväl därigenom att han efter nämnda brand befallde var och en i hela riket, "som åt sitt eget bröd", att till klostrets uppbördsman erlägga en örtug penningar som även därigenom att han befallde fogdarna att bättre skydda klostret som, enligt abbedissans klagan, led av våldgästning och beskattning sedan det efter Bo Jonssons död icke längre hade någon beskyddare.

Tvenne gånger under 1400-talet hemsöktes klostret ånyo av eldsvåda. Mot slutet av nämnda århundrade synes det förfall som förebådade klostrens upplösning ha framträtt även inom Askaby-konventet, för år 1490 hotades nunnorna med interdikt, emedan de plägat umgänge med den yttre världen. Det dröjde heller inte länge förrän reformationen öppnade klosterportarna.

Tillbaka

Riksföreståndaren Gustaf Eriksson utfärdade efter katolsk sed tvenne skyddsbrev för Askaby, men genast efter riksdagen i Västerås lät han i tysthet föra klostrets dyrbarheter till rikets skattkammare. Abbedissan i Vreta övertog förvaltningen av båda klostren mot en årlig avgift av 300 mark örtug.

År 1537 nedbrann klostret. Johan III befallde år 1576 Johan Bielke att ånyo uppbygga det så att konungen skulle kunna bo där under sin vistelse i trakten, men den enda följden av denna befallning var att klosterkyrkan förskonades från förödelse. Den återstår delvis ännu och användes till sockenkyrka.

Se Reuterdahl, "Svenska kyrkans historia" (II, 111:2), och Silfverstolpe, "De svenska klostren före klostret i Vadstena" (Hist. tidskr. 1902).