edan på 1200-talet fanns biskopsborgen Skällvikshus som ett skydd för staden Söderköping, men troligtvis har här mycket tidigt funnits en föregångare i form av en fornborg.

Biskopsborgen låg på en udde västerut från Stegeborg, men dess historia blev inte särskilt lång då den totalförstördes år 1312.
Man tror att den delvis kom att byggas upp igen, men vid konkurrensen mellan krona och kyrka verkar kronan med tiden ha dragit det längsta strået - fästet Stegeborg blev en kungaborg medan Skällvikshus funktioner troligen flyttades till Munkeboda, mer om det nedan.

Tillbaka

Omnämnanden av Skällvikshus

Den 6 juli år 1289 vistades Birger Jarls bror Bengt Magnusson, biskop i Linköping och hertig av Finland, på Skällvik och skriver här sitt sista testamente i närvaro av kung Magnus Ladulås.
Den 25 juli 1292 intygar ärkedjäknen Sune i Linköping, vistandes på Skällvik, att han av biskop Lars mottagit 110 mark vadmal som dennes företrädare biskop Bengt varit skyldig honom.

I början av 1300-talet övergår Skällvik till kronan, för den 6 januari år 1305 kungör kung Birger av Sverige att han inte har ägt biskopens i Linköping del i öarna Djursö, "askø", Yxnö och Marö (S:ta Annas socken, Hammarkinds härad), trots att denna del är förbunden med gården Skällvik (Skällviks socken, Hammarkinds härad), vilken han köpt med alla tillägor av samme biskop, och att han inte gör anspråk på någon äganderätt därtill, eftersom kyrkans öar undantagits vid nämnda gårdsköp.

Tillbaka

Men redan den 25 november 1319 fick kyrkan åter rätten till Skällvik, för i Stockholm i närvaro av kung Magnus, ärkebiskop Olof i Uppsala, Mathias Kettilmundsson m. fl. rådsherrar så gav hertiginnan Ingeborg, hertig Eriks änka, med rådets bifall kung Magnus gård i Skällvik till evärdelig egendom åt biskop Karl i Linköping för 500 mark penningar, som biskopen utlagt för rikets behov.
Detta bekräftas av kung Magnus i många vittnens närvaro i Varberg den 27 januari 1321, såsom ersättning för 500 mark penningar, vilka biskopen försträckt till rikets behov.

Det verkar dock som om kronan är intresserad av Skällvik för i Bohus den 14 oktober 1332 så verkar kung Magnus Eriksson både giva och byta sig tillbaka Skällvik under samma dag.
Möjligtvis fanns där både en biskops- och kungsgård samtidigt, eller så var det en tidig form av skatteplanering.
I alla fall så får kungen tillbaka sitt Skällvik mot att han ger sitt godsinnehav på Visingsö till Linköpingsbiskopen, jämte vissa fiske- och kvarnrättigheter i Småland och eventuella penningar i mellanskillnad.

Under senhösten år 1333 vistades kung Magnus Eriksson tillsammans med riksråden och hertiginnan Ingeborg av Halland och Samsö i väl en månad på Skällvik, där det i hans brev framkommer att biskop Karl under sin tid uppfört byggnader på Skällvik.

I juni 1334 vistades östgötalagmannen Knut Jonsson och hans hustru Katarina Bengtsdotter, Greger Magnusson, Gustav Tunason till Fagranäs och Knut Folkesson på Skällvik.

Tillbaka

Skällvikshus sista omnämnanden

Senast i december 1336 hade kung Magnus pantsatt ”Skällviks slott” i Östergötland.
Den 29 maj 1339 vistades Knut Jonsson, lagman i Östergötland, på Skällvik.
I slutet av augusti 1349 och den siste februari 1350 verkar Skällvik åter ha blivit biskopsborg för då vistades linköpingsbiskopen biskop Peter därstädes, men kanske att Digerdöden var vad som gav Skällvikshus den sista nådastöten.
Därefter försvinner Skällvik i historiens töcken, nästa gång kyrkan omnämns så pratar man om Skällviks prästgård och kyrka anno 1358.

Tillbaka

Flytt till Munkeboda (?)

Det verkar som om biskopen i Linköping senare flyttat biskopsborgen till Munkeboda, senare Norsholm, beläget mellan Norrköping och Linköping vid Motala ström och sjön Roxens utlopp.
Munkebodagården flyttades mot medeltidens slut till andra stranden och kallades då för Noor, varav det nuvarande namnet Norsholm kan härledas.
Den 15 september 1331 omnämns för första gången biskopsgården Munkeboda.

Läs om Stegeborg ur
Svenska Familj-Journalen 1876

Källor:
Tack till Harri Blomberg
Stegeborg.se
Historieportalen