Gravfältet som troligen använts fram till folkvandringstiden har ganska säkert en gång varit betydligt större, men decimerats av stenhämtning. Av de fem domarringarna saknar en av dem flera av sina stenar medan den största är 20 m i diameter och består av över 20 stenar.

Det äldre namnet på gravfältet Smålands stenar var Skäppekullen, ganska märkligt då stenarna står ute på en plan hed. Senare kallades de för Smale stenar, ett namn som tros komma av att man här lät sina får och getter gå och beta eftersom smale var den forna beteckningen för dessa djur.

Folket här tros ha varit finnaithæ som omnämndes av Jordanes på 500-talet, vilka ganska troligt har bebott den sydvästra delen av Småland, Finnveden.