 |
ot
slutet av Sverre
Sigurdssons regering började man i Norge
tala om en man vid namn Erling som sades vara den
avlidne kung Magnus
Erlingssons son. Detta kom även för
kung Sverres öron, |
så han lät genast sända ut män för
att gripa mannen som nu kunde vara ute efter den norska
kungakronan. Erling lyckades dock undkomma ur Norge - han
blev i tid varnad och flydde över till Sverige.
Då
skickade Sverre bud med brev till sin svåger konung
Knut
Eriksson (vars syster Margareta var gift med Sverre)
»att i Sverige uppehöll sig en man, som gav
sig ut för att vara son av konung Magnus och hade
för avsikt att stifta ofred i Norge». Kung
Knut sände genast ut män att spana efter Erling
och gripa honom. Det tog inte lång tid innan han
var infångad, varefter han blev förd till Visingsö
där han insattes i det höga tornet.
Där
satt nu Erling för en tid och blev därav kallad
Erling Stenvägg. Han gjorde dock ständiga försök
att undslippa sin fångenskap, vilket också
slutligen lyckades honom.
Tillbaka
Maten
bars till fången av en kvinna. Erling lyckades väcka
hennes medlidande och hon förskaffade honom några
klädespersedlar och lakan. Dessa skar han i remsor
och band sedan samman till ett rep varpå han en
mörk natt hissade sig ned från tornet och lyckades
undkomma till Järnbäraland (Dalarna).
Konung
Sverre var då död, men hans son och efterträdare
Hakon
Sverresson sände män att gripa och döda
Erling. Männen återkom efter någon tid
och sade sig ha utfört uppdraget. Men sommaren därpå,
år 1203, uppträdde på marknaden i Skanör
en man som påstod sig vara Erling Stenvägg.
Han
blev av Baglerna
tagen till konung, men den äran var av kort varaktighet,
och något märkligt uträttade icke Baglerne
under hans anförande.
Text
från Berättelser ur den svenska historien 1885-1886
|
