jörn, sonen till Erik Segersälls medregent Olof, var efter sin fars död år 980 arvtagare till kungakronan i Sverige, kanske mer än Eriks egen son som då fortfarande bars av makan Sigrid Storråda, dottern till den västgötske vikingen Skoglar Toste. Därför beslöt Erik att förklara det ofödda barnet som medregerande kung, givetvis under förutsättning att det blev en son. Ut kom en liten Olof, och ovan nämnda menas av en del vara förklaringen till namnet Skötkonung.

Björn fick förklarat för sig att han måste "styra sig" (ett rent västgötskt uttryck för att ha tålamod) tills han fyllde sexton år. Därav fick han tillnamnet Styr- och dessutom efternamnet Starke på grund av sin styrka, alltså Styrbjörn Starke.

Men då Styrbjörn fyllt sexton år fick han varken makt eller del av riket.
Istället fick han sextio välutrustade skepp av sin farbror varefter han vredgad tog med sin syster Gyrid till Danmark och kung Harald Blåtand. Styrbjörn Starke skulle dock återkomma till Västergötland...

Tillbaka

Då Styrbjörn var knappa tjugo år erövrade han med sin flotta fästet Jomsborg i södra Östersjön från dess jarl Palnetoke, varefter han kom att bli jomsvikingarnas hövding. se karta
En tid därefter gifte sig Styrbjörns syster Gyrid med Harald Blåtand. Själv äktade han Haralds dotter Tyra, som en gest av tacksamhet till Harald för Styrbjörns seger över jormsvikingarna. Därmed blev blodsband knutna (med Tyra fick han bl.a. sonen Torkel Styrbjörnsson vars dotter Gyda gifte sig med Harald Godwinsson av Wessex som senare förlorade i slaget vid Hastings 1066).

Kung Erik Segersäll och styvfadern Harald Blåtand försåg därpå Styrbjörn med ännu fler skepp och krigare varefter han seglade mot det slag som skulle komma att stå vid Fyrisvallarna. Nu skulle Styrbjörn ta tillbaka det som han ansåg rätteligen tillhörde honom.

Tillbaka

Slaget vid Fyrisvallarna 985

Styrbjörn Starke skulle nu äntligen få sin hämnd för oförrätten att ha mistat den krona och det land som han ansåg sig ha haft rätt till som son till kung Erik Segersälls medregent, dennes yngre broder Olof - se ovan.
I spetsen för sin vikingaflotta bestående av hans jomsvikingar och troligen även ett antal skepp tillhöriga Haralds Blåtand seglade han mot den plats där han trodde att hans farbror kung Erik skulle uppehålla sig. Enligt sagan skall man ha bränt sina skepp då man steg iland - segra eller dö!

Vid Fyrisvallarna fann Styrbjörn sitt mål, farbrodern Erik och hans män vilka snart hade grupperat sig i fylkingar (kilformiga uppställningar för strid), och här inleddes nu ett av nordens stora slag, ett slag som skulle komma att bli blodigt.

Under de två första dagarna lär striderna ha varit tämligen jämna. På kvällen efter den andra dagen då båda sidor dragit sig tillbaka för att se om sina sår vandrade därför svenske kung Erik Segersäll till ett Odens tempel och blotade. Här lovade han att om han finge segra i slaget skulle han tillhöra Oden om tio år. Kampen på Fyrisvallarna stod 985 och Erik dog år 995...

Efter att den tredje dagens strider inletts visade sig svearna vara överlägsna, och många var de danska krigare som vände och flydde det svenska vikingastålet, något som finns omnämnt i Sköldungasagan.

Men Styrbjörn Starke, hans hirdman Ärre och andra edsvurna män stannade för att slåss till slutet - de "flydde inte vid upsalum".

Tillbaka

Var låg Fyrisvallarna?

Var de i svensk historia så omskrivna Fyrisvallarna eller Førisæng låg vet man inte (hur man nu fått Førisæng till att bli Fyrisvallarna...?).

Slaget vid Fyrisvallarna har flera hävdatecknare berättat om, bl.a Saxo och Odd Snorresson, och av tradition skall det ha stått på Fyrisvallarna strax söder om dagens Uppsala - en plats kring vilken samma traditioner förlägger större delen av Sveriges järnåldershistoria utan att kunna visa upp några direkta bevis härför. Frågan är om det ens fanns några Fyrisvallar i Uppsala för drygt 1.000 år sedan, på grund av landhöjningen låg strandlinjen minst sex meter högre upp än den gör idag.

I sagamaterialet står att Styrbjörn misslyckades med att kräva guld mellan fjällen vid älven. Något fjäll finns väl inte vid dagens Uppsala, kan striden ha stått nedanför och öster om Hunneberg...? Enligt sagan fick man först bana sig igenom skogen Myrkvid (Mörkveden), och Mörkveden omnämns ofta i Eddan. I Hervararsagan kallas skogen för hris, och några mil söder om Hunneberg ligger det otillgängliga Risveden. Kanske var det så.

Tillbaka

Den segrande kung Erik fick efter denna seger tillnamnet Segersäll. Vid sin död var han också kung över södra Norge och delar av Danmark - enligt handelsmannen Ottar så bodde danerna på 870-talet utmed hela dagens Bohuslänska kust, men hur länge...?

Vid meddelandet om kung Eriks död år 995 for den norske vikingen Olav Tryggvasson till Norge och tog över Eriks land utan större svårigheter.
Tre år senare, år 998, skulle han komma att fria till Eriks tidigare hustru och drottning, Sigrid Storråda, vilket skedde i handelsstaden Kungahälla. Det kom dock inte att gå som han tänkt sig...

Runstenar vilka satts i samband med slaget:

Hällestad i Skåne:

Eskil satte sten denna efter Toke,
Gorms son, hans hulde herre.
Han flydde icke vid Upsalum.
Satte kämpar efter sin broder sten på berget.
Står fast med runor. De Gorms Toke gingo närmast.

Sjörup, Skåne:

Han flydde icke vid Upsalom,
men kämpade så länge han vapen hade

Högby, Östergötland:

Föll vid Föret
den djärve kämpen Åsmund

Källor:
Foteviken
Vänerbygdens sägner av Carl Otto Fast