Vitskøl kloster
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka

nådens år 1157 skänkte danske kung Valdemar den store byn Vitskøl med tillhörande marker till cistercienserbröderna. Enligt sägnen skall det
ha skett som en gåva till Gud för att Valdemar lyckats överleva ett mordförsök, Blodgillet i Roskilde 1157, och slaget på Grathe Hed där han segrade över Svend Grathe den 23 oktober samma år.

En samtida beskrivning låter oss veta att "kungen sände män till Jylland med befallning om att visa abboten Henrik alla de bästa egendomarna, för att finna den som var bäst ägnad för cistercienserorden att grundlägga ett nytt klostersamfund". Valet föll på Vitsköl som fick det latinska namnet "Vitae Scola", livets skola.

 

Tillbaka

Hjälp från Varnhem

Efter Esrum var Vitsköl det andra klostret som uppfördes i Danmark, och redan år 1158 kunde det invigas. Det kan då inte ha varit mycket för världen att skåda, kanske en mindre träkyrka och några mindre hus, men arbetet fortskred oupphörligt. Murarna runt klostret tror man stod resta först ca år 1200.
Till hjälp med bygget lär man haft munkarna från Varnhem i Västergötland, vilka av Erik den heliges hustru drottning Kristina blivit fördrivna just år 1157.

Abboten som fördrevs från Varnhem 1157 hette ju Henrik, likaså den abbot som fick till uppgift att grunda Vitsköl samma år - det bör ha varit samma munkar.

Själva kyrkan var det som tog längst tid att få färdig. Under hela 150 år kämpade munkarna med bygget, bl.a. stördes man av en brand år 1287.
Kyrkans grund bestod av ren granit medan murar och golv var av täljsten. Taket var på utsidan täckt av kopparplåt.

Vitsköls glansperiod inföll under 1200-talet. Klostret ägde då 165 gårdar, tre väderkvarnar och ett stort antal hus. Längre fram tillkom ytterligare 40 gårdar och en vattenkvarn.

 

Tillbaka

Nedgången

Under 1300-talet började man dock kunna skönja en nedgång. Dels var det inte längre lika lätt att få tag på villiga munkar, varför klostret sakta men obönhörligt började förfalla, och mot slutet av 1400-talet, under Kristian II, blev man pålagda stora skatter vilka inte var lätta att betala. Dessutom ålades klostret att vid krig ställa sina väpnade styrkor till kungens förfogande.

Vid den danska reformationen år 1536 hamnade klostret under kronan, dock tilläts munkarna att fortsatt bo kvar. Något underhåll av kyrkan förekom inte, och förfallet fortskred under århundradena tills blott en ruin återstod.