Borgen
Lindholm i Göteborg med Hisingen i bakgrunden.
Färglagd teckning - Gustaf Brusewitz ca 1860.
|
nvid
Göta Älvs västra strand
där som Lindholmens skeppsvarv senare skulle
komma att hamna låg på 1200-talet den
medeltida borgen Lindholm, omnämnd år
1253 i Håkon
Håkonssons saga. Slottet omtalas |
sedan
flera gånger på 1330-talet då konung
Magnus
Eriksson ibland uppehöll sig där. Hans drottning
Blanka av Namur fick Lindholmen i morgongåva, varför
den också kallats för drottning Blankas berg.
Vid den tiden var Lindholmen en ö ute i Göta
älv.
På
den ganska brant avgränsade bergplatån har
funnits en ringmur innanför vilken en borganläggning
funnits, med åtminstone en tornbyggnad. Möjligen
har ett förborgsområde funnits nedanför
borgkullen (liksom i Lödöse).
Man tror att större delen av anläggningens
byggnader varit uppförda i trä.
Livstiden för Lindholm som borg vill arkeologer
mena inte skall ha överstigit trettio år
- vilket kan förefalla vara en aningen kort tid.
Det är väl inte orimligt att tro att den
fanns kvar fram till att Elfsborg
stod klart år 1360.
Lyndholm omnäms för sista gången
år 1339.
Till
höger i bilden ovan, på andra sidan dagens
Sannegårdshamnen ser man kungsgården Sannegården
som i Erikskrönikan
omnämndes ha funnits på 1200-talet. Byggnaden
rasade ner i vattnet vid ett skred i samband med muddringsarbeten
i april 1907. Bakom kungsgården ser man en av
fyra bautastenar vilka efter diverse förflyttningar
pga grustäkter slutligen kom att hamna vid Lundbys
nya kyrka.
Tack till Olle i Göteborg för information!
Tillbaka
Hösten 1778 lät Gustaf III i hast uppkasta
ett retrenchment (förskansning, inre försvarslinje)
vid Lindholm, men denna befästning vilken iståndsattes
år 1789 lämnades snart att förfalla.
Numera
finnas inga som helst lämningar kvar efter den
gamla borgen, de sista resterna bortröjdes år
1875.
De
olika befästningarna i vad som idag är Göteborg
- bilden är klickbar
|