ödöse omnämns i Nials saga vilken utspelar sig runt 1000-talet. Arkeologiska fynd visar att handeln med Europa mot andra halvan

Tillbaka

Någonstans omkring 1140-1150 präglade man under kung Sverker den äldres tid brakteater i staden, tunna ensidigt präglade mynt utan text. Huruvida det var kyrkan eller kungen som tillverkade dessa tidigaste mynt är dock osäkert.

Från år 1190 slog man dubbelsidigt präglade brakteater med Knut Erikssons namn. Att man hade mynttillverkning här i Lödöse tyder på att staden var både stor och säkert också välförsvarad.

Tillbaka

Lödöse hus

Den tidigaste borgen i Lödöse tros ha uppförts under Knut Eriksssons tid mot slutet av 1100-talet. Man tror idag att det legat en kungsgård på nordsidan av borgkullen medan det på Tegelkullen i söder fanns en vaktborg, en kastal.

Kastalen omtalas i Håkon den gamles saga där det beskrivs hur Håkons män, birkebeinarna, i en lyckad hämndakt år 1227 bränner och river tornet.
Kastalen är en av de äldsta kända borgarna i Sverige, möjligtvis undantagen Näs på Visingsö vars uppförandeår inte är helt säkerställt men kanske är ytterligare något äldre. Lödöse var dock den enda försvarsborgen som var ett gränsfäste under tidig medeltid.

Vakttornet på Tegelkullen

Kastalen kom snart att ersättas av vad som blev Lödöse hus, omnämnt i Erikskrönikan. Den nya borgen uppfördes troligen under 1230-talet under kung Erik läspe och halte och omslöts av dubbla vallgravar, delvis t.o.m tredubbla.
Man ansåg tydligen att borgens utbyggnad var så viktig att man t.o.m. rev delar av stadsbebyggelsen. Detta kan man se på kartbilden över Lödöse år 1300, där gatan fram mot borgen plötsligt svänger av norrut i en böj - de övriga gatorna är räta och vinklade.

Se en större översiktsbild av staden Lödöse år 1300 (från Lödöse museum)

Tillbaka

Här uppe på kullen stod Lödöse hus

På grund av att det idag står ett hus på platsen för borgen har man inte kunnat göra några mer omfattande utgrävningar. Däremot har vallgravarna runt huset undersökts, vilka skvallrar om att Lödöse hus omgavs av ett omfattande försvarsverk. Detta tillsammans med den ymniga tegelförekomsten på kullen och och på flera platser söder därom pekar mot att här stått ett betydande borgkomplex, som mest omfattande och utbyggd runt år 1300.

l rasmaterialet nedanför borgkullen har man påträffat en hel del formtegel som visar på en viss arkitektonisk utsmyckning, enstaka stenar antyder t.o.m. en varmluftanläggning och en del golvtegelfragment tyder på att man haft dekorativt utformade golv.

De dominerande byggnaderna i Lödöse var ett dominikanerkloster, grundat år 1243, och borgen Lödöse hus uppe på Skansberget. Dessutom fanns i staden kyrkorna S:t Olof från 1100-talet och S:t Peder från 1200-talet.

Mellandelen till dopfunten i S:t Olof

Torkel Näktergal ristade dessa runor i Olofs kyrka

TORKEL NAKTEGAL RISTI RUNIR THISIR I OLAUS KIRKI

Tillbaka

Norska flottan på andra sidan älven

Där borta i Norge på andra sidan Göta älv, mitt emot Lödöse, låg Håkon Håkonsson
med hela sin flotta år 1249 (pilen pekar på Thorskogs slott)

År 1253 samlade Birger Jarl och norske Håkon gamle sina respektive styrkor i Gullberg för att gemensamt ta sig an danskarna. Några år dessförinnan, 1249, skall man enligt Håkon Håkonssons saga ha träffats på Torska, dagens Thorskog mitt emot Liodhusum (Lödöse), dit Håkon och hans flotta seglat för att invänta Birger. Det måste ha varit spännande för den svenska garnisonen att ha hela den norska flottan samlad rakt över älven bara några hundra meter bort... I Thorskog skall man sedan ha kommit till en uppgörelse om fred sinsemellan.

Tillbaka

Besökare och händelser i Lödöse

Den 12 december år 1275 var Valdemar Birgersson i Lödöse och stadfäste vid sin dotters giftermål med greve Gerhard av Holstein det privilegium som hans far Birger jarl beviljat Hamburgs borgare några år tidigare - se Hansan. Valdemar var då fortfarande kung trots att han förlorat vid Hova mot sina bröder tidigare under året.

Samma år eller året därpå kungör brodern Magnus Ladulås att han, sedan alla misshälligheter mellan honom och hans "käre bror" kung Erik Klipping av Danmark klarats upp, lovar att betala 4.000 mark lödigt silver i kölnsk vikt, varför han till denne lämnar Lödöse slott med intilliggande områden i pant.

Hertig Erik hade trolovats med Håkon Håläggs dotter Ingeborg då hon var endast ett år (!) 1302 som ett beseglande av det förbund som då slöts och som vidimerades ute på Tjurholmen ett stycke nedströms Göta älv 1303.

Redan 1304 hade allt förändrats, och hertigarna Erik och Valdemar kom då från Ragnhildsholmen i Norge och brände Lödöse år 1304 - den första stad som råkade illa ut i brödernas kamp mot brodern, kung Birger. I samband härmed tillfångatas den väsgötske lagmannen Bengt Hafridsson. Lödöse hämtade sig dock ganska raskt.

Tillbaka

Efter trolovningen år 1302 gifte sig hertig Erik och Ingeborg Håkonsdotter i Oslo år 1312. Bruden hade då fyllt elva år. År 1313 var hertigarna återigen tillbaka i Lödöse, men denna gång i fredliga syften, för att gemensamt hålla sina bröllopsfester. Enligt Erikskrönikan lät man uppföra en speciell hall för ändamålet.

År 1315 gjordes en fördelning av mark mellan hertigarna Erik och Valdemar i Lödöse, varvid Axevalla hus gick till Erik, som gav borgen jämte fem härader samt Värmland i morgongåva åt hustrun Ingeborg. Fördelningen härrörde från fredsöverenskommelsen de gjorde med Birger i Helsingborg 1310.

Från Lödöse förhandlade Magnus Ladulås med de nordtyska städerna, och det var härifrån som den heliga Birgitta utgick vid, förmodligen, en av de första resorna till Det heliga landet. Även drottning Margareta har för en tid bott i Lödöse.

År 1346 vet man att Magnus Eriksson och hans drottning Blanka vistas på Lödösehus och författar ett gåvobrev där de bl.a. avsätter Uglem i Utlanda (Ugglum i Utlanden) för att finansiera sin kommande grav i Vadstena. (Utlanden - de yttersta landen av Sverige i väster). Lödöse tillhörde faktiskt drottning Blanka, staden med omgivningar fick hon i morgongåva. Även gåvan av Vadstena som nunnekloster ingick i gåvobrevet, med den heliga Birgitta närvarande i egenskap som hovmästarinna.

Även 1349 tror man att Magnus Erikssson var i Lödöse, varifrån han sände ett brev som varnade för den annalkande pesten:

Brevet funnet i Hogenskild Bielkes samlingar.

Tillbaka

Slutet för Lödöse - och fortsättningen

I februari 1368 drabbades Lödöse återigen av brand och skövling. Denna gång var det Hansan som var och hälsade på och brände ecclasiam Ludosie, villam et castrum - kyrkan, staden och slottet. Dock var det bara en av kyrkorna som brändes - troligen S:t Olof som låg närmast älven.
Det är ungefär nu som Lödöse förlora i betydelse.

År 1473 flyttades stadsprivilegierna till Götaholm, nuvarande Gamlestaden.
Beslutet om detta togs i Kalmar av Rikets råd den 17 augusti 1473, dock ändrades namnet snart till Nya Lödöse på borgarnas begäran.

Dock - dagens Lödöse ligger fortfarande kvar på samma plats som den låg för mer än 1000 år sedan. Stadsprivilegierna förlorade man dock 1646 varvid Lödöse "nedsjönk till bondby" omfattande bl.a. en krog och ett båtvarv.

Tillbaka

<><><><><><>

Text om Lödöse ur Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan:

Gamla Lödöse (Liodhus, Lödhusa, latiniseradt Ludösia), länge Sveriges enda köpstad vid vestkusten, låg vid Göta elf i nuv. S:t Peters socken, Elfsborgs län, vid den nuv. hållstationen Lödöse på Bergslagernas jernvägar. Stadens ålder gick tillbaka till hednatiden, och Lödöse omtalas ofta under medeltiden.

Under unionstiden hade staden 2 kyrkor, S:t Olofs och S:t Peters (af hvilka den senare gifvit namn åt den nuv. socknen), och ett dominikankloster samt ett slott, hvilket jämte staden ofta namnes i krigen mellan svenskar och danskar.
I Lödöses närhet låg sannolikt äfven slottet Stynaborg, som omtalas i början af 15:de årh.

Emedan uppseglingen till staden var för lång och under vintern afbruten samt höfdingen pä norska fästningen Bohus derjämte plägade uppbära dryg tull af köpmansskutorna, ämnade redan Karl Knutsson flytta staden längre ned åt hafvet; först under efterträdaren Sten Sture d.ä. sattes planen i verket och Nya Lödöse anlades. År 1646 förlorade Gamla Lödöse sina stadsprivilegier och nedsjönk till en bondby.

Tillbaka

S:t Peder

Sankt Peder från 1846

Den ursprungliga kyrkan som låg på samma plats tros ha varit från 1100- eller 1200-talet men brändes av danskarna, troligen av Daniel Rantzau 1565 under Nordiska sjuårskriget. I kyrkan finns jämte ett flertal äldre gravstenar även dopfunten från Skepplanda kyrka, huggen av Lödösemästaren.

Fortsätt till Nya Lödöse

Källor:
Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan
Lödöse museum
Boken Älvsborgs län - Historia i gränsbygd