å Magnus Ladulås dör år 1290 blir Torgils Knutsson till Aranäs utsedd till riksföreståndare och förmyndare för äldste sonen Birger vilken

I mars 1303 har Torgils och Birger tillsammans med Erik och Valdemar ett möte med norske kung Håkon på Tjurholmen i Göta älv där man bekräftar sitt förbund med honom från året innan. Senare under 1303 träder Torgils tillbaka som förmyndare, Erik blir hertig av Södermanland och Valdemar av Finland. Detta skänker dem båda stor makt. Valdemar låter bygga ut och kraftigt förstärka borgen Åbo som hans far Magnus Ladulås hade anlagt några decennier tidigare, Erik å sin sida har en idé om att bilda ett eget rike, tänkt att motsvara ungefär dagens Västra Götaland medan Birger som bäst höll på att uppföra Gullbrandshus.

Året därpå som skriver 1304 möts bröderna hos Torgils på Aranäs, och kommer till slut fram till en uppgörelse som ingen egentligen tyckte om. Det berättas att kung Birger efteråt tog sig till sitt Visingsö medan hertigarna i vredesmod red till Rakkeby på Kålland. Senare samma år brakar bröderna ihop med brodern Birger i den första av en rad drabbningar i kampen om kronan. Den mest drivne och äregirige av de båda bröderna var hertig Erik.

Tillbaka

* 1304 *
Västergötland och Dalsland

ertigarna samlar sina styrkor i Kungahälla och beger sig in i Västergötland. Först att råka illa ut är staden Lödöse som bränns och där Västgötalagmannen Bengt Hafridsson tas till fånga. Från Lödöse tar sig hertigarna sedan upp till Dalsland där de anlägger fästet Dalaborg.

Birgers första motdrag blir att sända åtta riddare med tillhörande svenner och fotfolk till Amnabro i Dalsland där de skall riva en bro. Bron rivs, men riddarna tas snart till fånga av hertigarnas folk, ledda av den från Nevakampanjen i Finland så ryktbare Mats Kettilmundsson. Birgers marsk Torgils Knutsson är dock inte overksam under tiden, han anfaller Nyköpingshus och intar det efter en belägring.

Mats Kettilmundssons sigill

Tillbaka

* 1305 *
På flykt - men kommer stärkta åter

irger själv är också på krigsstigen, med närmare 10.000 man möter han danske kungen Erik Menved med vars hjälp hertigarnas olika fästen belägras. Hertigarna flyr mot Norge för att skaffa förstärkning, men genskjuts av Birger som möter dem vid gränsen i Kolsäter, knappt två mil ssv Dals-Ed. Någon strid blir det dock aldrig, hertigarna är alldeles för få för att ens försöka.
Efter förhandlingar i Kolsäter i januari 1305 undertecknas ett fördrag där Erik och Valdemar erkänner sitt majestätsbrott. Birger benådar sina bröder och svär honom trohet - dock utan att mena så mycket med det...

Hertigarna kommer så äntligen till Norge och kung Håkon Hålägg som ger Erik det viktiga fästet på Ragnhildsholmen i förläning och som tack för att Erik nu sällat sig till norrmännens kamp mot Birger. Som motvikt till detta anlägger Birger bl.a. borgen Gullbrandshus (i dag Göta Lejon i Göteborg) för att förhindra att hertigarna på egen hand skall kunna få kontroll över den viktiga leden Göta älv.

Tre veckor efter Kolsätersfördraget kommer Erik i besittning av norra Halland som tidigare haft den danske hertigen Jakob som länsherre, en av männen som stått bakom mordet på Erik Klipping. Hertig Jakob anser sig nu inte längre kunna försvara sitt län utan överger det efter en tids belägring till den norske kungen som ger det vidare till Erik. Hertigarna har därmed förstärkt sin position, och Erik är i besittning av alla slott på västkusten - Ragnhildsholmen i Bohuslän, Hunehals och Varberg i Halland.

Göta Lejon som under 1680-talet byggdes ovanpå det
förstörda Gullbrandshus - bilden ur Dahlbergs Sueciaverk

Tillbaka

* 1306 *
Håtunaleken

n bedräglig frid infinner sig nu i riket. Men hertigarna hade alls inte gett upp hoppet om att komma över Sveriges krona. Den 6 december fängslas Torgils Knutsson i Lena på kungens och hertigarnas order. Torgils halshuggs omkring den 10 februari 1306, och med detta har kung Birger förlorat garanten för sin krona. Läs mer om dessa händelser här.

På hösten samma år befinner sig kung Birger med familj på sin kungsgård Håtuna en mil väster om Sigtuna. Det var den 29 september och ärkeängeln Mikaels dag som skulle firas. Med på kalaset var biskop Nils Kettilsson från Västerås, senare ärkebiskop, samt ett flertal andra gäster.
Plötsligt dyker kungens båda bröder upp, hertigarna Erik och Valdemar, detta utan att vara inbjudna. De får ändå ett gott mottagande, men väl insläppta kommer de snart att visa på sitt rätta ärende - Birger med familj grips och förs till Nyköpings hus där de spärras in.

En hovman vid namn Arvid smålänning lyckas dock föra den lille kronprinsen Magnus i säkerhet till dennes morfar kung Erik Menved i Danmark. I mellan två till fyra år, uppgifterna varierar, sitter Birger fängslad medan bröderna strider om makt och kungakrona.

Tillbaka

Hertigarna nästa mål blir Stockholm som omedelbart faller i hertigarnas händer. Huruvida detta sker frivilligt från stockholmarnas sida eller om övertagandet sker efter en kortare strid vet man ingenting om. Hövitsmannen på slottet vägrar för en tid att överlämna fästet, och belägras därför av riddaren Mats Kettilmundsson som var den som intagit själva staden. Även Kalmar och Borgholm gör till en början motstånd mot hertigarnas styre, men förgäves.

Stockholm slott ca 1500, ursprungligen troligen anlagt av Birger Jarl på 1250-talet

Erik Menved i Danmark hade under hösten börjat rusta en här för att hjälpa Birger när han får nyheten om att han fängslats. Han tar sig vid juletid in i Västergötland via Ätrastigen, troligen från det danska Varberg. Hertigarna hade dock förberett sig på anfallet, bl.a. genom att vända sig till Norges kung Håkon Hålägg för att få stöd.

Tillbaka

* 1307 *
Strider, förhandlingar och sluga baktankar

början av 1307 har hertigarna sannolikt kontrollen över den största delen av det egentliga Sverige. Erik Menveds vapenskramlande utgör det stora orosmolnet, och anfallet låter inte vänta på sig.
Danskarna marscherar upp längs Ätran mot den södra delen av Västergötland. Hertigarna försöker hindra dem genom att själva lägga Kinds härad med borgen Opensten i aska medan de själva förskansar sig på Kindahus, vilket finns omnämnt i Erikskrönikan - läs stycket.

Under vintern möts de båda styrkorna vid Bogesund, men det kommer aldrig till någon avgörande strid eftersom båda sidor är jämstarka och den sällsynt stränga vintern försvårar alla militära operationer. Istället börjar man förhandla.
Till Erik Menveds förhandlingsvilja bidrar det faktum att han ligger i konflikt med tyska furstar och inte har möjlighet att föra ett krig i Sverige, vilket mycket väl skulle kunna dra ut på tiden.

Krönikor berättar att kölden denna vinter var så hård att "samtliga hav mellan Sverige och Danmark frös till starka broar i tretton veckor. Det var en riktig fimbulvinter".

Tillbaka

Hålvägar vid Timmele, belägna alldeles invid Ätran vid västra stranden.
Här har många danskar och tyskar tagit sin väg in i Västergötland.

Omkring den 8 januari undertecknas ett stillestånd att gälla fram till julen år 1307. Ett möte sätts till åtta dagar före jul, då åtta män skall fälla skiljedom om de tre bröderna inte kan komma överens innan dess. Överenskommelsen brukar anföras som ett exempel på hertigarnas mycket skickliga diplomati. I utbyte mot nästan ingenting har de avvärjt det hot som den danska styrkan utgör och vunnit nästan ett års frist.

Efter stilleståndet i Bogesund börjar hertigarna se över sin militära och politiska ställning. Under maj 1307 förklarar Norge krig mot Danmark och hertigarna sluter på gården Motorp i Morup i Norra Halland ett förbund med hertigen Kristoffer som är i opposition mot sin bror och tillika Danmarks kung Erik Menved.

Tillbaka

Överenskommelsen:

Läs mer om hertigarna år 1307 ur Berättelser ur svenska historien 1885

Erik Menved jobbar på med en frenetisk energi, till att börja med stabiliserar han situationen på sin sydfront där holsteinarna har utgjort ett hot. Han lyckas också med att skapa en spricka mellan hertigarna och Lübeck som tidigare hade intagit en positiv hållning till upproret i Sverige. Därmed försvårar han också hertigarnas försök till värvningar i Tyskland.

Tillbaka

När Erik Menved uppnått tillfredsställande politiska resultat reser han norrut tillsammans med sändebud från Lübeck och ingår under september ett fördrag med hertigarna i Örkelljunga. Enligt villkoren skall stillestånd råda till slutet av september år 1308. Birger skall erhålla Linköpings och Växjö stift, resten av riket tillfaller hertigarna. Vidare skall man genomföra ett nytt möte åtta dagar före jul, till vilket ingen får medföra mer än 200 man. Man stadgar också att stilleståndet även skall omfatta hertigarnas allierade, kung Håkon av Norge och greve Kristoffer i Danmark. Hertigarna skall underrätta den danske kungen om dessa två godtar förslaget och ingår sannolikt fördraget för att invagga Erik Menved i falsk säkerhet. Men bakom orden finns en slug baktanke.

Efter Örkelljungatraktaten fortsätter hertigarna sin diplomatiska verksamhet med stor energi. Nu är det den danske kungen Erik Menved som är målet. Man planerar att komma till det i Örkelljunga beslutade mötet med en betydligt större styrka än det överenskomna maximiantalet 200 man. Skulle man lyckas tillfångata Erik Menved skulle oppositionen i Danmark, som hertigarna har kontakt med, få fritt spelrum. Dessutom skulle hertigarnas platser på den svenska tronen vara tryggade om Erik Menved avlägsnades.

Planen misslyckas dock eftersom Erik Menved nås av en varning, och han hinner därför sätta sig i säkerhet. Hotet från Erik Menved elimineras därefter kortsiktigt då den danske hertigen Kristoffer som är i förbund med hertigarna överlämnar det danska huvudförrådet i Skåne utan strid. Erik Menved har dock inte gett upp sina planer, utan återkommer senare.

Tillbaka

* 1308 *
Krig i Halland

rik och Valdemar Magnusson börjar nu inse att fred inte kan uppnås med Danmark så länge brodern Birger sitter i fängsligt förvar, vilket han nu gjort sedan drygt två år tillbaka. Den inre oppositionen börjar också bli besvärande och de beslutar sig därför för att försöka nå en överenskommelse med Birger.
Hertigarna beger sig till Nyköpingshus där Birger sitter fängslad och framlägger ett avtalsförslag som går ut på att alla gamla konflikter skall vara glömda.

Birger som ju inget har att sätta emot tvingas godta villkoren och skriver under sitt nesliga godkännande den 3 mars 1308, och bekräftar dem senare i Örebro den 26 mars då han också friges. I samband med denna händelse kom den uppländske lagmannen Birger Persson att byta parti och gå över till hertigarna. dessutom lånade han ut en försvarlig summa pengar till de fortsatta striderna.

Läs mer om frigivningen år 1308 ur Berättelser ur svenska historien 1885

Tillbaka

Omedelbart efter att hertigarna Erik och Valdemar kommit överens med Birger i Nyköping och Örebro tvingas de åter dra i fält, denna gång till södra Halland eftersom man blivit varse att Erik Menved där samlat en stark här för att tåga upp mot Sverige för att återinsätta kung Birger på tronen. Hertigarnas skövlingar leder till att danskarna måste ta vägen via Lagan i Halland, och de båda härarna möts vid Berga kyrka, en mil norr om Ljungby i Småland.

Förhandlingar inleds genast. Man beslutar efter några korta förhandlingar den 2 maj att stillestånd skall råda till den 8 september 1309, att Norge skall inkluderas i stilleståndet och att ett fredsmöte skall hållas den 29 augusti 1309. Det beslutade mötet kommer emellertid aldrig att äga rum.

Fördraget betraktas som ytterligare en seger för hertigarnas diplomati. De får åter ett långt stillestånd, som de verkligen behöver, i utbyte mot - ingenting. Birgers frigivning och hertigarnas härjningar i södra Halland tros ha stämt de danske till fredsvilja.

Under sommaren 1308 börjar bekymren dock hopa sig för de båda bröderna.
Kung Birger har flytt till Danmark där han har alla möjligheter att samordna sin politik med Erik Menved. Vidare sker en brytning mellan hertigarna och Norge. Kung Håkon har länge krävt att få tillbaka fästet på Ragnhildsholmen vid Kungahälla, men hertig Erik vägrar envist att skiljas från denna sin klenod.
Under sommaren inleder Håkon därför en belägring av fästet, som ger upp efter fem veckor.

Snart utspelas också ett slag mellan Eriks och Håkons sjöstridskrafter i Kalvsund, mellan Öckerö och Björkö utanför Göteborg. Dessa stridshandlingar markerar den definitiva brytningen mellan Erik och hans allierade Håkon.
Den 29 augusti sluter Danmark och Norge fred, och en allians mellan kung Birger, Danmark och Norge börjar ta form.

Tillbaka

* 1309 *
Krig i Norge, Halland, Dalsland och Småland

ertigarnas enda chans att klara sig ur situationen är att få ut Norge ur kriget innan deras eget stillestånd med Danmark går ut den 8 september 1309. Under vintern går hertigarna till aktion, Norge skall betvingas med parallella anfall mot Oslo och Jämtland, och trupper förläggs till bl.a. Skara. Hertigarnas trupper når fram till Oslo, men lyckas inte betvinga Akershus som nu för första gången omnämns som fästning.

Den starka fästningen Akershus i vinterskrud

Efter att ha utkämpat mindre strider med norska uppbåd måste Erik dra sig tillbaka till Sverige. Håkon svarar med ett härjningståg in i Dalsland, som dock slås tillbaka av fogden på Dalaborg. Kunskapen om det jämtländska fälttåget är mycket ringa, men lär i viss mån ha varit framgångsrikt för bröderna.

Tillbaka

Norge är alltså kvar i kriget när danskarna i september år 1309 går in i Småland med en väldig här, sannolikt den största som Erik Menved någonsin satt upp. Han har ansträngt båse sig själv och sitt land till det yttersta för att en gång för alla återställa ordningen i Norden.
Hertigarna retirerar och för gerillakrig mot den danska armén. Något riktigt militärt avgörande kommer inte till stånd, och Erik Menved inleder efter att ha passerat Jönköping en föga framgångsrik belägring av Nyköpingshus. Han börjar snart att oroa sig för sin situation - den danska hären kostar enorma summor varje dag, och han börjar dessutom få försörjningsproblem utan att få så mycket uträttat.

Men även hertigarna står inför stora problem. Ett kraftfullt anfall från Norge skulle i detta läge innebära en katastrof och västgötaallmogen är inte helt pålitlig. Efter att sannolikt ha ingått ett stilleståndsavtal med hertigarna som inkluderar en preliminär delning av Sverige mellan alla de tre bröderna Magnusson, så häver Erik Menved belägringen av Nyköpingshus i november och drar sig tillbaka till Danmark. Ett fredsmöte sätts till sommaren 1310.

Efter stilleståndet i Nyköping år 1309 med Danmark vänder sig hertigarna Erik och Valdemar åter mot Norge, med vilket man legat i fejd sedan år 1308. En ny, stor ffensiv startar under vintern 1310.

Tillbaka

* 1310 *
Krig och försoning i Norge

ertigarna börjar med att belägra och ta tillbaka det viktiga norska fästet på Ragnhildsholmen 1310 varefter ett anbud om förhandlingar till Håkon. Han går gärna med på detta eftersom han överskattar hertigarnas styrka och ser allvarligt på deras hot att fullständigt skövla Bohuslän. Håkon är dessutom en man som föredrar fred framför krig. Efter ett stillestånd i Stensjö den 12 mars sluter man tio dagar senare fred på Akershus.

Förhandlingsresultaten innebär en fullständig försoning mellan Håkon och Erik. En evig fred skall råda och Erik skall återlämna Kungahälla, Varberg och Hunehals till Håkon. Man ingår också ett ömsesidigt försvarsförbund. Detta förbund har säkert sin största vikt som förhandlingsinstrument för hertig Erik i den stundande freden med Erik Menved av Danmark, ett förbund mellan Norge och Sverige är en mardröm för danskarna.

Alla inblandade parter är nu inställda på att en gång för alla lösa den nordiska konflikten och nå en varaktig fred. De krig som pågått sedan 1304 har inneburit enorma uppoffringar för de tre rikena.

Tillbaka

* 1310 till 1318 *
Fred - och gästabud i Nyköping

juli år 1310 samlas i Helsingborg bl.a. den danske kungen, de svenska hertigarna Erik och Valdemar Magnusson och den avsatte svenske kungen Birger Magnusson för att försöka finna en lösning på problemen. Mötet har två mål - att skapa fred samt att en gång för alla lösa tvisten mellan Birger och hans bröder. Den 17 juli 1310 har man nått en överenskommelse om fred, som innebär att hertigarna ger upp kampen om den svenska kronan. Brodern Birger återfår drygt en tredjedel av riket, resten tillföll hertigarna som ärftliga besittningar.

Erik fick förutom de områden han redan ägde också Värmland, Dalsland och Västergötland. Därmed var han på god väg mot det rike han planerade att bilda, nästan på pricken motsvarande dagens Västra Götaland.

Stödjepunkterna var fästena Dalaborg på Dal i norr, Lödöse och Ragnhildsholmen vid gränsen mot Norge och Hunehals vid gränsen mot Danmark. Valdemar övertog fästena Åbo och Tavastehus slott medan Birger inte ville släppa ifrån sig Viborg, vilket han behöll för sig själv. I försoningen ingår också att allt gammalt groll skall vara glömt och förlåtet, och denna till synes goda sämja mellan bröderna varar fram till år 1317.

År 1312 gifter sig både Erik och Valdemar. Erik får norske kung Håkons dotter Ingeborg Håkonsdotters hand och Valdemar en annan norsk Ingeborg, nämligen prinsessan Ingeborg Eriksdotter, en dotter till förre kungen Erik Prästhatare.

Ingeborg Håkonsdotters sigill

År 1313 är hertigarna återigen tillbaka i Lödöse som de bränt 1304... Men denna gång firade man sin bröllopsfest varvid man enligt Erikskrönikan lät uppföra en speciell hall för ändamålet! Huruvida broder Birger var inbjuden förtäljer dock icke historien...

I ett på latin skrivet dokument kommer man överens om följande:

DS nr 2032; med svensk översättning i Dalslands Diplomatarium (1996), nr 35

År 1317 har Birger tydligen gått och funderat färdigt över vad han skall ta sig till med sina stökiga bröder - Håtunaleken har han aldrig glömt, och han hade nu beslutat sig för att hämnas.

Julen blir den högtid då han utan att väcka alltför stora misstankar kan bjuda upp till gästabud på Nyköpings hus. Kalaset var av bästa sort, med mängder av öl och mat. Då bröderna om natten sover ruset av sig i sina sängar blir de plötsligt uppryckta av några stora, burdusa vakter varefter de förs ner i slottets fängelsehålor. Väl där kan de inte göra just mycket annat än att lyssna till ljudet när nyckeln vrids om...

Noterbart är att det enda omnämnandet som finns av Nyköpings gästabud är i Erikskrönikan, vilken Erik tros vara upphovsman till. Man tror att den är skriven av någon i hans hov, eller av någon annan till hertig Erik närstående person.

Läs mer om kalaset här.