ästet Rumlaborg tros ha blivit anlagt ca 1360 och hade då ett strategiskt läge vid Vättern, i ett sankmarksområde om vilket Quarnström, Huskvarnaån, i dag minner. Området var en knutpunkt

Bilden ovan, ur Suecia Antiqua, visar en märklig lämning. Kanske gick det från Qvarnströmmen dels en väg in till en källarvåning där förråden förvarades, dels en väg upp till själva borgen.

Tillbaka

Kanske såg den allra tidigaste borgen ut så här
Bild - Jan Westling

Rumlaborg var anlagt på Humlarums ägor och skall ursprungligen ha hetat Humblaborg. Huruvida säkert eller inte, så menas att det skall ha funnits två skansar invid borgen. Den ena skall ha legat på Husqvarnas ägor och kallats Garpe Skans medan den andra låg vid landsvägen bort mot Gränna, kallad för Warpa Skans.

Tillbaka

Några händelser ur Rumlaborgs historia

År 1366 intar Albrekt av Mecklenburgs trupper Rumlaborg, som därefter är länsborg för Rumlaborgs län.

Vintern 1389 kom Albrekt till Kalmar med stora trupper för att marschera upp och undsätta sitt Axevalla hus. Han marscherade då via bl.a. Rumlaborg, som snart intogs. Efter förlusten i slaget vid Jönköping samma år tvingar drottning Margareta Albrekt att överlämna både slott och län till henne.

År 1412 avsätter Erik av Pommern borgens underfogde Peter Anderson, som varit "en av de värsta tyranner".

I augusti 1434 brändes borgen ner under Engelbrektsupproret. Fogden Otto Snaps (Snapp) vägrade till en början att ge upp borgen, men det stod inte länge på innan den brann som en vårdkase. Bönderna hade helst velat slå ihjäl Otto på stående fot, men han räddades till livet av härföraren Herman Berman.

I denna vallgrav har mången man fått sitt liv avslutat av en välriktad armborstpil

År 1449 beslöt kung Karl Knutsson på ett möte i Skara att Rumlaborg skulle återuppföras, vilket också skedde, men skall "blott ha tjänat till en stödjepunkt för de svenske förrädarna".
År 1452 gjorde slottsfogden Eggert Krummedige myteri på Rumlaborg.
År 1464 belägrades fästet av Linköpingsbiskopen Kettil.
År 1465 hade Erik Nipertz till Koberg i Västergötland Rumlaborgs län i sin hand. Han omnämndes år 1462 som hövitsman på Elfsborgs slott.

Benämningen "Rumlaborgs län" fanns kvar ännu vid medeltidens slut, även om själva slottet skall blivit förstört under Sten Sture d.ä.:s tid, ca 1480 eller däromkring.

Under smålänningarnas uppror mot Gustav Vasa 1529 misslyckades Jönköpings borgare med att inta borgen. Kampen gick dock vidare och utmynnade i Västgötaherrarnas uppror.

För att stoppa en dansk krigshär byggs borgen år 1611 om för "öppet försvar" (vad nu det kan vara...?).

Den norra delen av Rumlaborg - ännu idag synnerligen imponerande

Tillbaka

Slutet

Under 1850-talet jämnades slutligen borgområdet ut för att omvandlas till en med lusthus försedd park, detta för staden Husqvarna invånares toujours.

* * * *

Tillbaka

Rumlaborg
ur Svensk Familj-journal 1866

Detta fäste är ett af de många, hvilkas betydenhet historien endast förvarar, och hvaraf de återstående lemningarne ej framvisa annat än ett nytt, af århundradens gensvar tusen gånger upprepadt varningsord, om den jordiska storhetens förgänglighet.
Den som nu ser de, en half mil från Jönköping vid Wettern liggande, nästan formlösa grushögarne, skall knappt nog ana, att de fordom varit en mäktig konungaborg, och att härifrån utgingo befallningar, som åtlyddes af ett helt län. Och likväl har detta varit förhållandet.

Anlagdt redan på 1200-talet, man vet icke rätt af hvem, omtalas det i offentliga handlingar först år 1309; men konung Albrecht var egentligen den, hvilken kan anses som dess grundläggare, emedan det var han, som derpå använde den största omsorgen.
Sådant skedde emellertid icke af något konstsinne eller smak för en bättre arkitektur, emedan borgen på intet sätt utmärktes i detta fall, utan för att i henne hafva ett försvar för Östergötland mot de täta infall, hvarmed hans företrädare, den afsatte konung Håkan Magnusson, besvärade nämde provins. Han drog emellertid lika liten och lika föga varaktig nytta af denna anläggning, som af allt det andra, han gjorde eller åsyftade under sin oroliga regering.
De ständiga penningebehof, hvari hans obetänksamma hushållning, hans böjelse för utländska äfventyrare, och hans omgifningars snålhet försatte honom, tvang honom att pantsätta detta fäste, liksom en stor del af rikets öfriga län, åt den ryktbare Bo Jonsson Grip, hvilken egentligen var den rådande i landet, under det Albrecht bar konungavärdighetens namn och bekymmer.

Rumlaborg pantsattes genom ett bref, dateradt Westerås söndagen efter Mariae-Bebådelsedag år 1385, för ett erhållet lån af 1000 mark lödig. Det innehöll då, med sitt län, Wista, Grenna, halfva Wedjbo, Tvet, Mo härad, Haidaboda socken, Fiskebäcks socken och Jönköpings stad.
Den mäktige mannen njöt dock icke länge frukten af hvad han tillvällat sig, och efter hans död blef Rumlaborg med dess län, anslaget till drottning Margarethas morgongåfva.

Tillbaka

Hennes systerson, Erik af Pomern, tillsatte här, likasom på de flesta af rikets öfriga borgar, en dansk befälhafvare, täflande med sina kamrater i våldsamheter och utpressningar mot den kringliggande nejdens allmoge, liksom hade de anat, att deras välde ej skulle blifva långvarigt.

Under Engelbrechts befrielsetåg genom landet, uppdrog han Rumlaborgs eröfring åt sin befälhafvare Berman. Uppmanad att gifva sig svarade den danske kommendanten Otto Snapp med stolthet, att förr än detta skulle ske, ville han och alla hans män förlora lifvet.
Denna trotsighet följdes snart, här som vanligt, af fegheten. De uppretade bönderna svuro, att de snart skulle draga sin fiende vid håret ut ur hans förskansningar, stormade och lade eld i borgen. Nu förlorade Snapp modet och ropade, att han gaf sig på nåd och onåd, blott man lemnade honom lifvet.
De förbittrade segrarne ville ej lyssna dertill; men den mensklige och kloke Berman frälste honom undan deras hämd och besparade sålunda sitt folk en onyttig grymhet. Fästet förstördes deremot.

Då Carl Knutsson kom till regeringen, förnyade han sina företrädares plan, att göra Rumlaborg till en gränsfästning, och befallde sålunda dess åter-iståndsättande. Det syntes likväl vara bestämdt, att aldrig vara Sveriges konungar, och i synnerhet icke sina uppbyggare, till någon nytta, ty då Carl Knutsson anförtrodde befälet på detsamma åt Eggert Krumedige, visade denne snart, sina verkliga afsigter, förrådde sin herre, flydde till den danske konung Christian och förbjöd besättningen att öfverlemna fästet till Carl Knutsson, eller af honom emottaga några befallningar.

I stället för det åsyftade gagnet, hade han sålunda endast skada deraf, och måste, genom sin tappre höfvidsman Thord Bonde, låta intaga det från sitt eget folk. Under Sten Sture den äldres tid, förstördes borgen vid en af de många strider, som äfven då hemsökte landet.

Fästet har haft tvenne skansar, som försvarat tillgången dertill, den ena liggande på Husqvarna ägor, kallad Garpe Skans, och den andra på Branstorps vid landsvägen till Grenna, kallad Warpa Skans.

* * * *

Tillbaka

Jönköping

Senast år 1278 fanns en kunglig borg i Jönköping. År 1283 anlades ett franciskanerkloster och 1285 finns belägg för ett kungligt mynthus eller växlingskontor. I själva Jönköping finns dock inga lämningar kvar av någon borg, närmast kända fäste är det ovan nämnda Rumlaborg.

Att man känner till Jönköpings kungliga fästning beror på att Magnus Ladulås utfärdade ett dokument där år 1278, "givet in castro Junakøpung".
Borgen hade samma år belägrats av upprorsmän, något som anges såväl i Skänningeannalerna som av Ericus Olai på 1400-talet - detta bör ha varit de upproriskt sinnade bröderna Filipsson till Ymseborg.

Redan 1309 skall kung Birger enligt Erikskrönikan ha uppfört ännu ett slott på platsen, vilket skall ha bränts ner av hertig Erik samma år. Alltså torde 1278 års borg ha varit en kortvarig historia - varför annars anlägga en ny fästning 1309?
Möjligheten finns förstås att Erikskrönikan överdriver och att det rörde sig om samma anläggning, restaurerad av Birger. Så länge inga rester efter endera borg påträffas, får vi fortsätta gissa.

Var exakt låg Jönköpings första borg eller borgar? I brist på lämningar är det bästa alternativet för Jönköpings borg det omkring 1360 anlagda och mycket ryktbara fästet Rumlaborg - inget hindrar att samma plats användes redan på 1200-talet.

Tillbaka

Ett annat alternativ är att Jönköpingsborgen och dess område överläts till franciskanerna år 1283 för att underlätta deras etablering i Jönköping. I så fall var borgen identisk med franciskanklostret, beläget öster om staden vid Munksjöns västra strand.

Jönköpings stadsbebyggelse var koncentrerad till ett litet område på en flackt lutande sandplatå väster om Munksjön. Här fanns varken vallar eller försvarsanläggningar, staden saknade tydligen militärt värde med undantag för sin olokaliserade borg.

Som mest lär det medeltida Jönköping ha haft omkring 1 000 invånare, nästan alla av svensk börd, men denna uppskattning gäller senmedeltid snarare än 1200-tal. Det tyska befolkningsinslaget var obetydligt, vilket var ganska ovanligt vid denna tid. Däremot kom goda relationer att utvecklas mellan borgarna i Jönköping och borgarna i det danska Halmstad, den viktigaste handelspartnern på andra sidan skogen.

Även med Lödöse hade man under tidigt 1300-tal fått kunglig tillåtelse att driva handel. Till Göta Älv ledde en gammal klövjestig över bl.a. Östadkulle i Lena socken (P).

År 1503, strax för jul, avled Sten Sture d.ä. i Jönköping, anledning okänd, men förmodligen en helt naturlig död vilket inte var allom givet vid den här tiden.

Tillbaka

Kristian II i Jönköping 1520

Efter Stockholms blodbad 1520 begav sig Kristian II mot Danmark. På vägen passade han på att göra upp räkningen med sina motståndare. Då Kristian kom till Jönköping letades herrarna och bröderna Peder Ribbing och Lindorm Ribbing upp, och även deras unga söner, åtta och fem år gamla.

"Barnens långa hår hopknöts i en knut, varpå de upphängdes på en stång och höllos i luften tills bödelssvärdet nådde dem". Huvudet avslogs först på den äldsta gossen, och den yngre, som bara var sex år, började gråta.
"Kära man", bad han sin bödel, "bloda inte ned min skjorta, för då får jag ris av mor!"
Bödeln kastade upprörd svärdet och lovade, att förr skulle hans egen skjorta blodas. Men konungen, som såg på, skickade fram en av sina knektar och lät honom halshugga både barnet och bödeln.

Därpå begav sig kungen med följe längre söderut i Småland där man kom att våldgästa Nydala kloster.

En syster till bröderna Ribbing var gift med Severin Kijl till Hofsnäs.

Tillbaka

Fornborgen på Vista kulle

Utsikt över södra Vättern bort mot Huskvarna och Jönköping

Högst uppe på Vista kulle strax norr om Huskvarna och Jönköping låg en gång en av Jönköpings läns fyra fornborgar. Idag är det inte mycket som minner om att detta en gång var en borg eftersom de flesta stenarna i murarna rullats ner från berget för att användas som byggnadsmaterial.

Att från den gamla järnvägsbanken ta sig upp för den branta västsidan är trots dagens stig med stentrappor ett litet äventyr i sig, och inget för den som lider av svindel. Borgområdets övre del ligger 150 meter ovanför Vätterns yta, och här uppifrån har man en fantastisk utsikt.

Rakt norrut ser man Visingsö med Västergötland väster därom

Bland annat ser man bort till Visingsö, som även den ligger i Småland. På andra sidan Vättern ligger Västergötland, med Hökensås i den södra delen av gamla Vartofta bo, ett av Västergötlands åtta bon. Se även Habo.
Hur gammal denna indelning i bon är vet man inte, kanske fanns borgen på Vista kulle långt dessförinnan. Fornborgar brukar dateras till ca 500-talet, den mycket intressanta folkvandringstiden. Någon information om fornborgen fanns inte på platsen, hur stor den varit eller om den undersökts arkeologisk är oklart.

Bergets övre del där borgen låg, till höger finns en offerkälla omgiven av ett skyddsräcke

Källor:
Karl J Gustafsson - Runstenar och ridvägar i västra Götaland
Dick Harrison - Jarlens sekel
Berättelser ur svenska historien 1886
Informationsskylt över Rumlaborg i Huskvarna