nådens år 1143 lades grunden till både det östgötska Alvastra kloster vid Vättern och det småländska Nydala kloster norr om sjön Rusken, en

Nydala i juli 2008

Både Alvastra och Nydala kloster anlades av cisterciensmunkar som kom vandrande upp från Clairvaux i Frankrike och i vars annaler meddelas att detta skedde just år 1143. Marken hade biskop Gislo i Linköping skänkt, och gåvan bestod av ett antal gårdar jämte räntor och tionden.

Liksom fallet var med Alvastra tillkom även Nydala tack vare kung Sverker den äldre och hans hustru Ulvhild. Sverker ville gärna knyta Småland starkare under sig och kyrkan och Ulvhild ville p.g.a. sitt osedvanligt syndiga, tidigare leverne vara säker på att skaffa sig absolution: "Den svenska drottninglängdens verkliga femme fatale, en manslukerska, giftmörderska och intrigmakerska av italienska renässansdimensioner" som Ohlmark skrev...

+ + + + +

Tillbaka

Byggandet gick långsamt

Byggandet av Nydala kloster gick mycket långsamt och problemen var många. Dels beroende på att man hamnat i en riktig avkrok men också för att man inte fick in de gåvor man så väl behövde - och dessutom hade munkarna problem med ständiga överfall.

År 1178 skrev biskop Absalon, ärkebiskop i Lund och Sveriges primas, ett brev till invånarna i Njudung, Värend och Finnveden där han förbjöd dem att förgripa sig på egendom eller personer i Nydala kyrka. I annat fall kunde man ytterst komma att drabbas av bannlysning från vilken ingen annan än påven eller möjligen ärkebiskopen själv kunde lösa en. Dog man som bannlyst och framhärdande i sin synd skulle man inte att få någon kyrklig begravning dundrade Absalon.

Absalons efterträdare Andreas Sunesen befallde år 1201 under hot om bannlysning att Nydala klosters egendomar skulle lämnas i fred och att ingen olovandes fick föra bort eller förminska brödernas egendom. Dessutom krävde han att all plundring eller stöld skulle upphöra, att inga inga våldsdåd, mord eller anlagda bränder fick förekomma på klostrets ägor. Munkarna verkar sannerligen inte haft det lätt.

Tillbaka

Efter att den påvlige legaten Vilhelm av Sabina bevistat Skänninge möte år 1248 begav sig till ett möte med Erik den "läspe och halte" på Visingsöborgen Näs där han den 6 mars utfärdade ett avlatsbrev för klostret, dock utan att komma på besök. Klostret stod inte klart vid Vilhelms Nordenbesök och skulle inte komma att invigas förrän år 1266 - 81 år efter det samtidigt påbörjade Alvastra kloster.

För att locka hit folk till klostrets invigning skrev den påvlige legaten Guido ett diplom, utfärdat i Kalmar i juni 1266, där alla som kom hit lovades ett år och fyrtio dagars avlat. Kom man dessutom på dedikationsdagen även året därpå fick man ytterligare fyrtio dagars efterskänkande av syndabot eller syndastraff, ett slags andlig skattelättnad.

Men inte heller efter att klostret invigts fick munkarna det så värst mycket bättre. Ovan nämnde kardinalen Guido fick på hösten 1266 skriva till biskop Henrik i Linköping med en befallning om att den egendom som vissa personer med fräckhet och våld tagit från klostret skulle återställas, och dessutom skulle klostrets gäldenärer tvingas att betala de skulder som de antingen helt förnekar eller underlåter att betala.

Under de århundraden som verksamheten pågick i Nydala kom klostret att äga hundratals gårdar, främst i Småland och på Öland.

Allmogens kyrka, klostrets portkapell

Tillbaka

Kristian Tyrann på besök i Nydala kloster år 1520

Då danske kung Kristian II var på väg hem efter Stockholms blodbad år 1520 kom han, efter att ha varit i Jönköping och gjort upp räkningen med bröderna Ribbing, till Nydala kloster för att ta natthärbärge. De mottogs av munkarna som naturligtvis inte kunde neka kungen och hans följe att komma in i klostret. Munkarna gjorde efteråt några noteringar i sina böcker om händelserna som hade timat, och följande hände:

Mitt under pågående morgonmässa rusar danska knektar in och griper samtliga munkar, inklusive abotten Arvid Håkansson. Med bundna händer förs de ut på Ruskens is där abotten och elva munkar vräks ner i en vak. Abotten lyckas ta sig loss från sitt rep och ta sig upp ur vaken, men tvingas av soldaterna ner i det iskalla vattnet igen där de med sina lansar håller kvar honom under ytan tills han slutar kämpa emot...

Tillbaka

Av ägare som kom att få marken i förläning efter reformationen, Västerås Recess år 1527, märks personer ur ätterna Leijonhufvud, Stenbock och Ridderhjelm.

En mil österut låg Hjälmseyd kyrka

Ur
Svenska Familj-Journalen 1872

"Om den "helige Bernhard i Clairvaux" fällde den mycket
fordrande Luther följande hedrande omdöme: "Har någonsin
en gudfruktig och from munk funnits på jorden, så var det han,
hvilken jag värderar ensam mer än alla munkar i verlden."

Nydala kloster, som snart blef ett af Sveriges största och mycket förmöget, så att det ensamt i Östbo härad ägde 67 ½ hemman, hade en förtjusande belägenhet på en liten höjd vid norra ändan af sjön Roseken. De lärda och fromma bröderna visste alltid att med god smak välja sina boningsorter. Hvilka skilda ordensreglor de än omfattade, i detta afseende stämde de alla temmeligen väl öfverens.

För kännedomen om vår medeltids histora stå vi uti ej ringa skuld till just Nydala kloster, från hvars arkiv ännu finnas i behåll, bland annat, nära ett halft tusen klosterbref. Det inflytande, det utöfvade på sin tid och i sin ort, var ganska betydligt, och det sega och blodiga motstånd, som reformationsarbetet just rönte i Småland, hvars fanatiserade allmoge, med Dacke i spetsen, begick de afskyvärdaste våldsamheter för att hindra den nya lärans utbredande, hade nog sina hjertrötter inom Nydala klostermurar.

Klosterlifvet i Nydala synes, i harmoni med den omgifvande naturen, i allmänhet hafva förflutit lugnt och tyst och oberördt af de stormar, som uppfyllde dess samtid. Endast en gång blef detta lugn på ett fruktansvärdt sätt afbrutet.

Tillbaka

Kristian II

När Kristian II, tyrann kallad, återvände till Danmark från det hemska blodbadet i Stockholm, dervid hans väg betecknades af uppresta galgar, stupstockar och grymma blodiga dåd, tog han aftonen före Kyndelsmessodagen nattläger i Nydala kloster. Der varande munkar ådrogo sig af en eller annan anledning hans misshag - dertill fordrades icke mycket - och sedan han oroat dem hela natten, lät han följande morgon, till tack för visad gästfrihet, "dränka klostrets abbot, Arvid Martyren, jemte elfva stycken klosterbröder i den nära invid klostret belägna lilla insjön, som deraf ännu i dag kallas munksjön", berättar Afzelius i sina sagohäfder.

Johannes Martini, vigd till abbot år 1524, var den siste, som innehade denna värdighet i Nydala kloster, hvilket, liksom öfriga dylika anstalter i riket, af Gustaf I, efter reformationens grundfästande, indrogs till staten. Det innehades en tid såsom kunglig förläning af män, som visat konungen eller landet framstående tjenster, och blef sedermera enskilt egendom och existerar ännu under gamla namnet som ett af sin orts större herresäten.

C.S. Hallbäck

Nydala klosterbyggnad förföll snart. Redan under Eric Dahlbergs tid var det en ruin, som han aftecknade och intog i sitt bekanta planschverk. Ruinens utseende för närvarande har vår tecknare i ofvanstående bild framställt.

Tillbaka

De till Nydala närbelägna Wrigstads och Hjälmseryds kyrkor, hvilka tilldragit sig fornvännens uppmärksamhet för de märkliga konstskatter de hafva att framvisa såväl i målning som snideri, stå utan tvifvel för dessa i skuld till Nydala kloster, hvars lärda bröder visserligen voro af ordensreglorna förbjudna att pryda sin egen klosterkyrka, men deremot hade tillåtelse att smycka andra kyrkor, i hvilka målningarne "i de okunniges ögon kunde vara en återglans af det gudomliga".

Ur de fallande klostrens dammoln grydde en ny tid för vårt fosterland. Det gamla, som var föråldradt, som fyllt sitt rum i sin tid, gick bort; det gamla goda öfvergick i ny förädlad form och blef den nya tidens arfvedel.
Vi, som ej kunna förstå klosterlifvet med dess inskränkningar och trånga åsigter, böra dock ej glömma sanningen i den frågan: hvar stode vi, om det ej funnits till?

Vi böra framför allt ej glömma, att vår ståndpunkt är endast det närmaste steget från klostertröskeln och att vi ännu ej skuddat dess stoft från våra fötter, ännu ej hunnit vänja våra blickar vid den andliga frihetens oskymda klarhet.

Tillbaka

Byarum

Byarums kyrka som ursprungligen anas ha varit en del av det forna Byarums kloster

Tidpunkten för Byarum klosters tillkomst är osäker, men det dyker upp i källorna på 1210-talet, antingen 1210 eller 1216 då kung Erik Knutsson av Sverige kungör att han stadfäster nunnorna i Byarums ägor och därvid även fastställer var deras ägogränser går, nämligen från "Lynnurabec" till mitten av sjön "Hiortsø" och från sjön till "Cinblingabro", därifrån till "Grynsmusa" och därifrån ända till "Clovasten". Dessutom äger de "Clevahult" och "Byahult" i sin helhet.

Byarums kloster låg beläget knappa tre mil nordväst om Nydala kloster. Av okänd anledning flyttades det på 1230-talet till det uppländska Flasta i Sko någon kilometer väster om Skokloster. Klostret tillhörde cisterciensorden.

Se kartan över Småland

SD, brevnummer 323