De tidigare kungarna - förhistoria

ör att göra en lång historia kort kan man säga att den Sverkerska ätten verkade från Östergötland och den Erikska från Västergötland.
Sverkrarna såg gärna att den katolska kyrkan etablerade sig i Sverige som en stark partner i arbetet för att stärka sin makt (stat) medan Erikarna hellre förlitade sig på stormännen (rike).

Se det märkliga sättet på hur man delade upp så att varannan kung kom från den Sverkerska och varannan från den Erikska ätten här

Tillbaka

Sverker den äldre

Kung 1130-1156
Levde ca 1100-1156

Sverker d.ä. tros ha fötts i Kaga, beläget mellan Linköping och Vreta kloster. Vem som var Sverkers far är osäkert, en teori är att hednakungarna Kol och Blot-Sven var hans far och farfar.

År 1130 fördrev han den danske prinsen och tronpretendenten Magnus den starke Nilsson och blev därmed svensk kung. Sverker kom att regera under drygt 25 år, med den tidens mått mätt en mycket lång tid, men trots detta är väldigt lite känt om honom.

Sverkers första hustru hette Ulvhild Håkonsdotter, tidigare gift med Inge d.y.
Med Ulvhild hade Sverker barnen Karl Sverkersson, Sune Sik (som måhända var far till Magnus Minneskölds hustru Ingrid Ylva) och Jon jarl Sverkersson som lär ha blivit ihjälslagen på grund av ett kvinnorov.
Hustru nr två var Rikissa av Polen - tidigare gift med Magnus den starke...
De fick sonen Boleslav. I något av äktenskapen lär han också haft en dotter som gifte sig med danske kung Knud Magnusson.

Under Sverkers tid och gifte med Ulvhild grundades klostren i Alvastra, Nydala och Varnhem.

Tillbaka

I Novgorodkrönikan nämns år 1142 en sjöstrid mellan den svenska fursten med biskop och 60 snäckor (mindre vikingaskepp) som utkämpade ett slag mot novgorodska köpmän, ett omnämnande som bör ha handlat om Sverker. Förmodligen handlade detta slag om att novgoroderna, ryssarna, inte var särskilt glada i att de svenske kom på besök och störde deras egen handel.

Traditionen menar att Sverker mördades av sin egen körsven på juldagen år 1156, på väg från sin kungsgård till julottan i Västra Tollstads kyrka, belägen omedelbart öster om Hästholmen. En annan dansk tronpretendent, prins Magnus Henriksson, misstänks vara den som låg bakom mordet. Eller varför inte han som faktiskt kom att efterträda honom, Erik Jedvardsson...? Eftersom Sverker inte var på väg till Alvastra kloster får man förmoda att dess kyrka ännu inte var klar att användas.

Se en karta över området kring Alvastra där bl.a. Hästholmen, Sverkers kungsgård och läget för V:a Tollstad k:a märkts ut.

Tillbaka

Erik den helige Jedvardsson

Kung (1150)-1160
Levde 1120-1160

Paret fick tillsammans barnen Knut, Katarina som gifte sig med den norske stormannen Nils Blake, Margareta som kom att gifta sig med norske kungen Sverre Sigurdsson och så Filip som skulle komma att bli far till Holmger Filipsson, Knut Långes far. Erik tros haft en bror vid namn Joar, vilken möjligen kan ha varit en stamfar till ätten Blå som Joar blå som år 1250 tog Birger Jarl i örat skall ha tillhört.

Tillbaka

Tillsammans med biskop Henrik genomförde Erik Jedvardsson det första korståget till Österland, nuvarande Finland, tidsmässigt förlagt till någon gång under åren 1155-1157. Så dags vet man att Sverige fått fotfäste i Österland. Troligt är dock att det via vikingarnas resor funnits svenska kolonier där i åtminstone hundra år före detta första korståg. Läs också om det andra och det tredje korståget.

Några år efter korståget, 1160, dödades Erik enligt Erikskrönikan av den danske prinsen Magnus Henriksson som gjorde anspråk på kronan.

Ur S:t Erikslegenden:
När Herrens Smorde (Erik) låg slagen på marken tillfogade de honom sår på sår, de pinade och drevo spe med den redan halvdöde, och avhöggo vanvördigt hans vördnadsvärda huvud".

Påven å sin sida lär dock ha kallat honom för en rumlare som omkommit i dryckenskap... Datumet för hans död är satt till den den 18 maj, omnämnt av kung Magnus Eriksson i ett diplom skrivet i Kalmar år 1342.

Tillbaka

Trots att Erik den helige bara regerade under ett decennium har han blivit föremål för en omfattande mytbildning. Delvis som en följd av propaganda från den Erikska ätten betraktades han som ett helgon med alla möjliga goda egenskaper - han var dock inte ensam om att få denna dyrkan.

Den bilden motsägs delvis av att han och hans hustru år 1157 fördrev munkarna från Varnhems kloster, enligt traditionen för att ta tillbaka drottning Kristinas gamla familjeägor då hon var av Stenkilsätt.
Efter att Varnhemsmunkarna fördrivits begav de sig till Vitsköl i Danmark där ett nytt kloster skulle uppföras. De fick dock komma tillbaka till Varnhem omkring år 1165. Erik lär också ha låtit grunda ett benediktinkloster i gamla Uppsala som kom att fungera som domkapitel fram till 1220-talet.

Det enda samtida omnämnandet som finns om kung Erik står enligt Verner Lindblom att läsa i en dansk klosternotis - där omnämns han som kung i Västergötland år 1158.

Den gamle västgötakungen Erik den heliges relikskrin i Uppsala domkyrka,
det tredje i ordningen, ca 34 kg förgyllt silver från troligen 1580-talet

Den västgötske Erik den helige blev Sveriges nationalhelgon trots att påven aldrig helgonförklarat honom. Han anses ha blivit begravd i gamla Uppsala och pryder Stockholms stadsvapen ända sedan 1300-talet.

Tillbaka

Magnus Henriksson

Kung 1160-1161
Levde ca 1130-1161

Enligt traditionen var det Magnus Henriksson som dödade Erik den helige i Uppsala varefter han kom att överta kungakronan. Eriks son Knut Eriksson tog upp kampen mot Magnus, men fördrevs.

Magnus tid som kung blev dock inte långvarig, efter bara ett år dödades han av Sverker d.ä.:s son Karl Sverkersson i ett slag vid Örebro 1161.

Magnus var gift med Karle av Edsväras änka Birgitta som efter Magnus död kom att gifta sig med den blivande jarlen Birger Brosa.

Tillbaka

Karl Sverkersson

Kung 1161 - 1167
Levde ca 1130-1167

Ungefär under Karl Sverkerssons tid sker allvarlig förändringar borta på andra sidan Östersjön. Det är Sveriges mycket goda granne Novgorod, Ryssland, som har börjat splittras upp med inbördeskrig som följd - se kartan över Österland.
År 1164 har situationen förvärrats ytterligare, och svenska styrkor går till angrepp mot staden Aldeigjuborg, Ladoga. Efter fem dagar kommer undsättningsstyrkor från Novgorod, och svenskarna besegras i grunden utanför Ladoga torsdagen den 28 maj. De svenska förlusterna lär ha uppgått till 43 av 55 snäckor och huvuddelen av folket.

År 1167 dog kung Karl i sin borg Näs på Visingsö efter att ha blivit överfallen av den erikske rivalen Knut Eriksson. Hustrun Kristina Stigsdotter tog då den treårige Sverker (d.y.) och begav sig till släkten i Danmark.

Karl Sverkersson begravdes i Alvastra klosterkyrka.

Kungsborgen på Visingsö som den visades i TV-serien Arns Rike, bilden gjord av PCG AB i Linköping. I filmen Arn tempelriddaren har man gjort borgen betydligt mycket större.
Troligt är att dagens lämningar endast är ett av borgens hörntorn.

Tillbaka

Knut Eriksson

Kung 1167 - ca 1196
Levde till ca 1196

Då Karl nu var död utropade sig hans båda bröder till kungar, men så gjorde även Knut. Utanför Bjälbo möttes Knut och bröderna i ett slag någon gång runt 1170, kanske något senare, varvid bägge bröderna fick smaka på den östgötska myllan, fällda av det västgötska stålet.

Tillbaka

När Knut Eriksson härjade som värst efter sitt trontillträde flydde den mördade Karl Sverkerssons änka Ingegärd Birgersdotter till Danmark, medförande sin lille son Sverker.

Efter slaget vid Bjälbo insmög sig ett för tiden ovanligt lugn, förmodligen mycket beroende av den starke jarlen Birger Brosa. Brosa utsågs till jarl år 1174, och innehade därmed rikets högsta ämbete under kungen.

Knut kom att sitta som kung i hela 29 år. Han är därmed den av de medeltida kungar som klarat sig längst, mycket på grund av att han förstod vad det var som var av vikt för att känna till, och att också se till att antagonister och ränkesmidare, främst då Sverkrar, höll sig på mattan - eller ännu hellre under den...

Tillbaka

Mot slutet av 1100-talet blev Knut ombedd av sin svåger kung Sverre Sigurdsson av Norge, gift med Knuts syster Margareta, att infånga hans fiende Erling Magnusson och låsa in honom. Erling sattes i tornet på Visingsöborgen.

Det man tror vara det äldsta kända svenska brev som är utfärdat av en svensk kung bär Knut Erikssons sigill - (SIGILLUM KANV) TI SVECORUM REGIS.

Under Knuts regeringstid går sannolikt Jämtland förlorat för Sverige.
Kung Knut dog på sin gård Gate i Eriksberg i Västergötland och ligger begravd i Varnhem.

Läs om vad man skrivit om Knut i hävderna.

Tillbaka

Sverker d.y. Karlsson

Kung 1196-1208
Levde ca 1164-1210

Efter Knut Erikssons naturliga död på sin gård Gate i Eriksberg i Västergötland år 1196 återkom Karl Sverkerssons änka Kristina Stigsdotter Hvide med sonen Sverker till Sverige varvid denne valdes till kung med förbehållet att en av Knut Erikssons söner skulle få komma att efterträda honom.

Knut Erikssons söner gjorde emellertid anspråk på tronen, och troligen med stöd av den danska Hvide-ätten anföll Sverkrarna in i Västergötland år 1205. I striden vid Älgarås stupade tre av Erikarna, endast Erik Knutsson lyckades undkomma, enligt legenden hjälpt av riddaren Fale Bure till Byrestad.
Erik återkom igen med norskt stöd till Lena år 1208 och segrade då över Sverker som följde med de överlevande danskarna hem.

Men Sverker vägrade se sig slagen, år 1210 var han återigen på krigsstigen. Vid Gestilren mötte han än en gång Erik Knutsson. Denna gång var dock turen alls inte med honom, Sverker d.y. dör på slagfältet och begravs sedan i Alvastra klosterkyrka.

Sverker var först gift med Benedicta (Bengta) Ebbesdotter av den danska Hvide-ätten. I Danmark hade Sverker tillnamnet "hack och blåfot" - kanske ett minne från Älgarås?
Deras dotter Kristina skall ha varit gift med en hertig i Mecklenburg, vilket gjorde att Albrekt av Mecklenburg kunde bli kung många år senare - 1364.
Den andra dottern, Helena, blev efter Gestilren bortrövad från Vreta kloster av Sune Folkesson av Algotssönerna och fördes till Ymseborg.

Det andra giftet för Sverker var med Ingegärd Birgersdotter, en dotter till Birger Brosa. Paret fick en son ihop - Johan Sverkersson. Möjligen att Sverker stod bakom Riseberga klosters grundande.

Tillbaka

Striden i Älgarås 1205

Då Sverker d.y. hade upphöjt sin nyfödde son Johan till jarl ansåg Erikarna att överenskommelsen om att deras ätt skulle vara på tur till att ta över tronen hade brutits. Det började snart bli oroligt i de Erikska leden och rykten började gå om att sönerna ville ta över kronan med våld, något som Sverkrarna inte tänkte finna sig i - man beslöt sig för att göra något åt saken.

År 1205 red därför Sverker iväg med en hird över till kungsgården Älgarås i Västergötland där Knuts söner befann sig, belägen några km sydost om Hova.
Under striden, eller överfallet, dör tre av sönerna medan den fjärde, Erik, lyckades komma undan. Erik skall enligt legenden ha räddats undan av härföraren Fale Bure vilken tog med Erik till Norge (Fale menas också ha utkämpat ett slag vid Nycklabacken vid Fölene, Västergötland).

"Älgarås erhöll sin historiska ryktbarhet under Sverkerska och Erikska ätternas strider om kronan. I en borg, som tros ha legat något öster om kyrkan, skall konung Erik Knutsson tidtals hava vistats, och efter hans död hade sönerna där sitt stamhåll. År 1205 blevo dessa på Älgarås överrumplade av konung Sverker, och i den strid, som då utkämpades, föllo tre av dem, under det att den fjärde, Erik Knutsson, lyckades undkomma. Fale Bure, en beryktad härförare, säges ha tagit den unge konungasonen under sitt beskydd och fört honom över till Norge".

Enligt en norsk källa (Wergeland) skall allmogen i Sverige ha blivit så förbittrad över Sverkers slakt av Eriksönerna i Älgarås att han till slut tvingades lämna landet och söka sig ner till Danmark för få hjälp med att värja sig.

Älgarås kungsgård skall enligt sägnen ha legat 2000 steg från kyrkan, där som solen går upp en septembermorgon.
Här skall fordom Skoglar Toste (som finns nämnd på en runsten vid Mälaren) haft sin boning, och sedemera även hans dotter Sigrid Storråda.

Älgarås brändes i samband med striden år 1205 - se kyrkan från 1200-talet nedan.

Tillbaka

Slaget vid Lena 1208

Uppbackad av en stark dansk här anförd av svågern Ebbe Sunesen återkommer Sverker d.y. igen 1208 och slaget vid Lena var därmed ett faktum.

Rättvisan fordrade att kungamakten skulle alternera mellan de olika ätterna. Denna kamp gjorde att Danmark såg sin chans att lägga sig i den leken, men i slaget vid Lena slutade det med en överlägsen seger för Erikarna och Erik Knutsson.

Vid Kungslena led Sverker år 1208 ett grundligt nederlag, och då han två år senare återkom, erhöll han sitt banesår vid Gestrilren i Varv". (Gustaf Ewald).

Tillbaka

Slaget vid Gestilren 1210

Slaget vid Gestilren som det skildrades i TV-serien Arns Rike
Bilden från filmen är framtagen av PCG AB i Linköping

Vid Gestilren 1210 kämpade de Erikska och Sverkerska ätterna i ännu ett slag som slutade med att Sverker d.y. stupade.

Tillbaka

Erik Knutsson

Kung 1208-1216
Levde 1180-talet - 1216

Makten övertogs efter Lena av segerherren vid slaget, Erik Knutsson. Under Eriks tid som regent reste den norske skalden och hävdatecknaren Snorre Sturlasson omkring i landet. Att det trots detta finns så lite nämnt om Erik i skrifterna synes vara mycket underligt.

Erik föddes på 1180-talet på Erikbergs kungsgård Gate, som son till kung Knut Eriksson. När fadern dog 1195 eller 1196 var Erik för liten för att ta över kronan, varför han tillsammans med sina bröder sannolikt kom att uppfostras hos kung Sverker d.y. Erik var den ende av de fyra bröderna som överlevde striden vid Älgarås 1205 då Sverker red in i Västergötland för att ta kål på sina fosterbarn...

Efter att Erik besegrat Sverker i slaget vid Lena år 1208 valdes han till kung, den förste kung i Sverige som låtit kröna sig. Enligt traditionen skedde det i gamla Uppsala vid Erik den heliges ben. I Gestilren år 1210 försökte sedan Sverker ta tillbaka sin krona, men stupade.

Erik Knutson gifte sig med Rikissa av Danmark, en dotter till Valdemar den store, och försonades därmed både med Danmark och med påven.

I april 1216 avled kung Erik av "hetsig feber" på det återuppbyggda Näs borg på Visingsö. Hans drottning var då havande och skulle senare få sonen Erik. Dottern Ingeborg gifte sig med Birger Jarl. Erik begravdes i Varnhem medan hustrun hamnade i Ringsted år 1220.

Tillbaka

Johan Sverkersson

Kung 1216-1222
Levde 1201-1222

Sverker d.y.:s son och Birger brosas dotter Ingegärds man Johan Sverkersson föddes 1201 och utnämndes till jarl och efterträdare till sin morfar Birger Brosa endast ett år gammal.

Kung blev han efter att Erik Knutsson avlidit år 1216, men han kröntes dock ej förrän 1219, i Linköpings domkyrka. Han hade då Karl döve som jarl.
Valet av Johan till kung var dock inte helt solklart då Erik Eriksson också ville ha ett ord med i laget.
Förvisso var Johan endast ett år gammal, men hans förmyndare, tillsammans med Valdemar Sejr, stämde då ärkebiskopen i Uppsala.

År 1220 (?) företog Johan ett korståg till Finland och genomförde också en straffexpedition till Estland där den medföljande biskop Karl dödades - en bror till Birger Jarl - och även deras farbroder Karl döve dog.
Tåget gick inledningsvis bra och svenskarna intog den gamla borgen Leal vilken man sedan använde som utgångspunkt för det fortsatta tåget.

Det är inte otroligt att man då kom att strida med danska trupper, eftersom danskarna sedan år 1219, under Valdemar Sejr, bedrivit en expansiv politik i Estland. Valdemar hade nog inget gott öga till Johan efter att han blev kung istället för systersonen Erik Eriksson.

Johan Sverkersson dog sotdöden på Visingsö i mars månad anno 1222, endast 21 år gammal, och med honom dog den Sverkerska kungaätten ut på svärdsidan.
Omdömet efter honom förtäljde att han var en snäll människa, och skall av prästerna ha fått tillnamnet 'den fromme'.
Johan begravdes i Alvastra.

Läs lite om vad som timade under Johans era åren 1216-1222.

Tillbaka

Erik läspe och halte Eriksson

Kung 1222-1229, 1234-1250
Levde 1216-1250

Erik på dopfunten i Vinköl kyrka, Västergötland

Till ny kung efter Johan Sverkersson valdes Erik läspe och halte, Erik Knutssons son, då endast sex år gammal. Till en början sköttes konungasysslan av en förmyndarregering med biskop Bengt Birgersson av Linköping, bror till Birger Jarl, medan den egentliga makten utövades dock av innehavarna av jarlämbetet - först jarl Ulf Fase, Karl döves son. Erik blev krönt till kung vid åtta års ålder och Ulf Fase fortsatte att sköta landets styre, men efterträddes senare av kusinen Birger Jarl.

År 1229, då Erik var tretton år, gjorde Knut Långe uppror och tog kronan från honom. Erik gick då i landsflykt till sina släktingar vid danska hovet, tillsammans med sina närmaste män.

Erik var gift med Katarina Sunesdotter vars sarkofag finns att skåda på sidan om Gudhem dit hon gjorde stora donationer, och sedermera också kom att begravas år 1252.

Erik har beskyllts för att vara en svag regent vilket dock alls inte stämmer - 1234 blir han kung för andra gången.

Tillbaka

Knut Långe Holmgersson

Kung 1229 - 1234
Levde ca 1200 - 1234

Knut Långe var en son till riddaren Holmger Filipsson (en sonson till Erik den helige via dennes yngste son Filip). Knut var gift med prinsessan Helena Pedersdotter Stranges som var av dansk högadlig börd. De kan möjligen ha varit bosatta på det beryktade Ymseborg, av många beskrivet som ett riktigt rövarnäste...

Tillsamman fick de sönerna Holmger och Filip. Holmger avrättades 1248 efter att ha medverkar i upproret vid Sparrsätra mot Birger Jarl och kung Erik Eriksson året före, och Filip halshöggs efter sin medverkan vid slaget vid Herrevadsbro 1251. Filip stod då som ägare till Ymseborg.

Knut Långe var förmyndare till den omyndige Erik Läspe, men vid Olustra 1229 gjorde en grupp stormän (folkungarna) ledda av Knut Långe uppror mot kung, krona och kyrka, och Erik Läspe tvingades fly till Danmark. När Knut Långe dog 1234 fick Erik Läspe tillbaka kronan. Under en period av medeltiden försökte man lansera Knut Långe som helgon, dock utan framgång.

Möjligt är att Knut Långe inte tillhörde de mer kristna av kungarna, ingenstans står noterat att han mottog biskopens smörjning eller genomgick någon kröning.

Lindskog spekulerade över om Knut och Erik läspe möttes i en strid vid Sparresäter i Västergötland 1234, om vilket en tradition där vet att berätta. I dess närhet ligger Långesäter varifrån det är mindre än tre mil till Ymseborg. Finns här ett samband - ingen vet varifrån Knut Långe kom...

Tillbaka

(Holmger Knutsson)

Efter Knut Långes död tog Holmger Knutsson till Ymseborg kunganamn men hann aldrig att hyllas som konung eftersom kung Erik Eriksson återtog makten med hjälp av jarlen Ulf Fase. Holmger gjorde ett uppror mot kung Erik, i slaget vid Sparrsätra år 1247. I Erikskrönikan kan man läsa att han flydde till Gästrikland där man dock hann ifatt honom. För sitt tilltag att stå upp mot sin konung miste han huvudet påföljande år, 1248.

Intressant är att en helgonkult uppstod efter hans död, såpass omfattande att man i en beskrivning över danske kungen Erik Plogpenning, död 1250, skrev att S:t Holmger i Sko var känd genom underverk.

Även Erikskrönikans författare stämde in i hyllningskören, och skrev - "Gud gaff honom nader oc giorden hälagh" - Gud gav honom nåd och gjorde honom helig (Dick Harrison).

Tillbaka

Erik läspe och halte Eriksson

Kung 1222 - 1229, 1234 - 1250
Levde 1216-1250

1234 var Erik tillbaka på tronen. Någon gång runt år 1240 fick han troligtvis besök av den isländske Olaf Hvitaskald, en brorson till Snorre. Hvitaskald skrev delar av Håkon Håkonssons saga där Erik omnämns.
År 1247 genomför Knut Långes son Holmger Knutsson av Ymseborg med stöd av uppländska bönder ett uppror mot Erik läspe och haltes regerande.
Upproret slås ned i slaget vid Sparrsätra utanför Enköping och de uppländska bönderna bestraffades med tunga skatter - Holmger själv halshöggs året därpå.

Under Eriks tid uppfördes bl.a. Lödösehus någon gång på 1230-talet.

1250 dog Erik Eriksson utan arvingar och därmed dog den Erikska ätten ut varpå Bjälboätten träder in på scenen.

.Tillbaka

Älgarås kyrka

Älgarås kyrka i juni 2005

Den vackra timrade och spånklädda kyrkan i Älgarås har sina anor i det tidiga 1200-talet. På 1460-talet revs långhuset för att ge plats åt dagens större kyrka. Den tidigaste kyrkans långhus var åtta meter långt och sex meter brett med ett ovanligt långt kor - sex meter långt och fyra meter brett.

Vapenhuset tillkom år 1647, koret byggdes ut 1684 medan vindflöjeln bär årtalet 1735. Kyrkan har flera träskulpturer från medeltiden, bl.a. ett unikt Mariaskåp. Dopfunten som är av täljsten är från ca år 1200 - kanske stod den på plats redan då striden i Älgarås stod vid kungsgården öster om kyrkan år 1205.

Runinskrift på klockan i Älgarås - en av Sveriges äldsta klockor
som är skriven med runtypen futhark

Den 800 år gamla dopfunten

Kyrkan pryds av målningar från 1600-talet och flera medeltida träfigurer.
Ett avancerat larm gör att man inte kan ta en närmare titt.

Se också stavkyrkan i Hedared och den timrade kyrkan i Tångeråsa