Estland med närområden
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


nder vikingatiden var även de estländska vikingarna aktiva
med härnadståg till bl.a. Sverige och Danmark - och vice versa.

Det var många svenskar som bosatte sig i Estland, de tidigaste bosättningarna kom redan under 600-700-talen men med ett kraftigt uppsving under den tidiga medeltiden. Den viktigaste perioden var dock under den s.k. svensktiden, åren 1561–1710 då man tror att här bodde ca 12.000 estlandssvenskar.


Fynd gjorda i trakterna av Leal, Lihula,
från 1100- och 1200-talen
  Svenskarna bosatte sig huvudsakligen i den nordvästra delen av landet och var den dominerande folkgruppen på öarna Dagö, Runö, Odensholm, Ormsö och Rågöarna samt i Rickul på fastlandet. I början av 1200-talet omvändes esterna till kristendomen av tyska svärdsriddare. Under påföljande århundraden invaderades Estland av Danmark, Polen, Sverige och
Ryssland vilket fick till resultat att gränserna ständigt ändrades.
Trots de svåra tiderna lyckades det estniska folket överleva och lyckades även bevara sitt språkliga och kulturella arv.
Under medeltiden var städerna Reval (Tallinn), Tartu (Dorpat), Viljandi och Pärnu alla medlemmar av Hansan.

Se en karta

 

Tillbaka

Några händelser ur Estlands historia

1187 brändes Sigtuna år 1187 av (troligtvis) estländare.

1197 råkar en svensk flotta hamna i det estländska landskapet Wierland istället för i Kurland som tänkt var, detta eftersom vindarna inte ville stå på jarlen Birger brosa och hans krigsflottas sida. Men man anpassade sig snabbt till det nya läget, och gick iland för en tredagars plundringssejour. Efter detta avbröts förmodligen expeditionen som från början var en dansk-tysk operation.

1206 drar danske kung Valdemar Sejr och ärkebiskop Andreas Sunesen från Lundkorståg till Estland varvid Ösel och Dagö erövras.

1208 genomförde Svärdsriddarorden sin första attack mot södra delen av dagens Estland. Dessa fortsatte oregelbunder ända fram till februari 1227.

1210 står ett sjöslag mellan letter (kurer) och tyska korsriddare i närheten av Gotland, ett slag som vinns av letterna.

1211 instiftades Leals biskopsstift.

1216 invaderades 1216 den södra delen av dagens Estland av Tyska orden.

.


Dannebrogen

 

1219 erövrar Valdemar Sejr norra Estland och grundar huvudstaden Tallinn, då kallad Reval. Under det s.k. Volmerslaget vid Lyndanisse i Estland ser Lunds ärkebiskop Andreas Sunesen enligt sägnen Dannebrogen dala ned från himlen, som ett tecken ovanifrån. Dannebrogen har alltsedan dess varit Danmarks nationalsymbol och världens äldsta flagga. Den estniska huvudstaden Tallinns namn härrör från denna tid, och betyder på estniska Danskarnas borg.

Tillbaka

1220 lär Svärdsriddarorden ha uppfört fästet Hapsal. Samma år var kung Johan Sverkersson, jarlen Karl döve och hans brorson Linköpingsbiskopen Karl i Estland för att få ett slut på estländarnas härjningar på svensk jord. Man landsteg i Leal där fästet intogs, därefter letade man reda på alla estländare man kunde finna och döpte eller avrättade dem. Då Öselborna gick till attack dödades både Karl Döve och biskop Karl.

1226 drabbas Sverige åter av härjningar från öster, bl.a. råkar Askanäs illa ut. Det är oftast inte känt vilka dessa österlänningar egentligen var, men denna gång pekar källorna ut öselborna som skyldiga.
Härjningarna resulterade i att öselborna både tog byte och fångar i Sverige.
Detta uppmärksammades dock av biskop Vilhelm av Modena som på vintern tågade över Östersjön på en straffexpedition.

Under 1200-talet erövrar Tyska orden en stor del av Estland.

1255 noterar en munk i Skänningeannalerna att staden Sigtuna ännu en gång råkat illa ut då ester anföll och brände i Mälardalen. Under 1200-talet minskade hemsökelserna från öst alltmer, och under senare delen av seklet verkar de helt ha upphört.

1285 blir Reval (Tallinn) medlem av Hansan.

Under 1340-talet säljer Danmark genom marsken Stig Andersen Hvide d.y. de kvarvarande delarna av Danmarks territorium inklusive Tallinn till Tyska orden.

1500-talet kommer reformationen till Estland vilket leder till den första publicerade texten på landets eget språk.

År 1950 fann arkeologer en liten bit av en vit-röd-blå stickad vante i ett votiskt gravfält i Jöugu i nordöstra Estland. Allmänt anses att stickningen kom till det norra Europa under 1500-talet eller 1600-talet. Gravfältet i Estland visade sig vara från 1200-talets slut...

 


Tillbaka

Leal (Lihula)


Troligen fästet Leal, skissat på 1600-talet

Det var vid Leal som kung Johan Sverkersson, jarlen Karl döve och hans brorson biskop Karl Magnusson landsteg år 1220 på sitt korståg österut för att kristna hedningarna, få ett slut på de härjningar som bedrevs härifrån och samtidigt passa på att lägga landet under svenskt styre - varav det senare nog var en väl så viktig anledning.

Tåget går till en början bra och svenskarna intar borgen Leal, belägen på en hög kulle med höga branter på tre sidor. Borgen använde man sedan som högkvarter för tåget.
Befolkningen hade man snart döpt eller avrättat, och när detta väl var överstökat och Johan var nöjd så begav han sig hem till Sverige igen.
Sedan gick allt snett. Öselborna stormade borgen Leal och lyckades inta den. Både Karl Döve och brorsonen Karl dog under detta misslyckade korståg.

Läs mer om detta ur Berättelser ur svenska historien

 

 

Tillbaka

Reval (Tallinn)


Ringmuren i Reval
Foto: Kjell-Åke Lundin


I Reval låg en gammal borg som danske Valdemar Sejr brände år 1219, men uppförde i dess ställe en ny invid vilken sedermera staden Reval uppstod.
Hur stor den danska hären som intagit staden varit, det vet man inte, men att den ingav Estländarna stor fruktan kan man läsa ur anteckningarna från den tiden. Däri berättas att alla invånarna i den närmaste trakten där hären landstigit omedelbart underkastade sig och bad om fred.

Omkring tiden för Skänninge möte år 1248 sändes Astulf från Skänninge till den nygrundade staden Reval. Här skulle han med några andra dominikaner från konventen i Visby och Sigtuna öppna ett nytt konvent till kristdomens fromma.

 


Staden Reval på 1700-talet - notera den äldre borgen uppe på berget till höger

 

I Reval föddes Jakob De la Gardie år 1583 liksom
hans son Magnus Gabriel De la Gardie år 1622.

 

 

 

Tillbaka

Hapsal (Haapsalu)

 


Stadsvapnet

 


Hapsal eller Haapsalu, troligen uppförd av Tyska orden ca 1220


Staden Hapsal fick sina stadsprivilegier mot slutet av 1200-talet, därefter i århundraden utsatt för krig och elände.
Det ärevördiga biskopsslottet för stiftet Wiek-Ösel som började uppföras under 1260-1270-talen har omväxlande tillhört Tyska orden, olika biskopar, danskar, svenskar och ryssar.

Tillbaka

 


Hapsal som det såg ut 1683


Staden muromgärdade område beräknas ha omfattat ca 38.000 m² där den yttre ringmuren hade den imponerande längden av 804 meter. Höjden varierade mellan 8-12 meter och ännu idag står större delen helt intakt.
Från det så kallade klocktornet som är 38 meter högt ser man ända bort till Ormsö.

År 1625 överlät Gustaf II Adolf mot en icke föraktlig penningsumma staden Hapsal till den dåvarande landshövdingen i Estland, greve Jakob de la Gardie, Magnus Gabriels far, som uträttat såpass mycket för staden och dess innevånare att han än idag hyllas för detta.


Jakob De la Gardie


 

 

Tillbaka

Ösel - borgen Kuresaare


Kuresaare på Ösel uppfördes under 1260-talet
Foto: Kjell-Åke Lundin


"Invånarna voro under den äldre medeltiden såsom hedningar illa beryktade sjöröfvare, som gjorde Östersjöns kuster osäkra, hvarför danske konungen Valdemar Sejr 1206 gjorde ett krigståg till ön och anlade en borg där.
År 1227 eröfrades ön af en här af tyska korsfarare, livländska ordensriddare m.fl. under befäl af biskop Albert af Riga, som tvang befolkningen att anta kristendomen. Ön delades emellan orden samt (för en tid) biskopen af Riga och borgarna i denna stad".

Ur Nordisk familjebok 1922

 

 

Tillbaka

De tyska Svärdsriddarna

Staden Riga grundades 1201 av tyska Svärdsriddarorden samtidigt med att Rigabukten erövrades. Då detta befolkades av liver kom det att kallas Livland.

År 1227 fick svärdsriddarna även kontrollen över det danska området i nuvarande Estland. Genom den tyska erövringen under 1200-talet av alla dessa områden, dvs ungefär hela dagens Estland och Lettland, kom begreppet Livland att omfatta detta större område.
Svärdsriddarorden försvagades på 1230-talet, men det hade under tiden dykt upp en ny tysk maktfaktor, Tyska orden.

 

 

Tillbaka

Tyska orden

Svärdsriddarna tvingades år 1237 att inordna sig som en del av den större Tyska orden, en andlig riddarorden, från början en gren av Johannitordern.
Enligt sägnen var det en tysk som i Jerusalem år 1128 lade den första grunden till Tyska orden genom att göra sitt hus till härbärge och hospital för fattiga och sjuka tyska pilgrimer.
Sedan det danska Estland blivit ett ordensland härskade dess högmästare området från floden Oder upp till Finska viken, och blev därmed en av Europas mäktigaste furstar.

Danskarna fick år 1238 tillbaka sitt område i norra Estland. De tyska riddarna försökte sedan expandera österut, men besegrades år 1242 på Peipussjön av Novgorods furste Alexander Nevskij - f.ö. samme Alexander som år 1242 besegrade Birger Jarl vid Nevafloden under det Andra korståget.

Efter ett estländskt bondeuppror i det danska Estland 1343-1346 sålde danskarna genom marsken Stig Andersen Hvide d.y området till orden. Därigenom behärskade den tyska adeln hela den baltiska kuststräckan från Danzig till Narva.

 

Källor:
Guteinfo.com
Larshammaren.com
Bildtack till Harri Blomberg och Kjell-Åke Lundin


s