|
nder
vikingatiden
var även de estländska vikingarna
aktiva
med
härnadståg till bl.a. Sverige
och Danmark - och vice versa.
|
|
Det
var många svenskar som bosatte sig i Estland, de
tidigaste bosättningarna kom redan under 600-700-talen
men med ett kraftigt uppsving under den tidiga medeltiden.
Den viktigaste perioden var dock under den s.k. svensktiden,
åren 15611710 då man tror att här
bodde ca 12.000 estlandssvenskar.
Fynd
gjorda i trakterna av Leal, Lihula,
från 1100- och 1200-talen
|
|
Svenskarna
bosatte sig huvudsakligen i den nordvästra
delen av landet och var den dominerande folkgruppen
på öarna Dagö, Runö, Odensholm,
Ormsö och Rågöarna samt i Rickul
på fastlandet. I början av 1200-talet
omvändes esterna till kristendomen av tyska
svärdsriddare.
Under påföljande århundraden invaderades
Estland av Danmark, Polen, Sverige och |
Ryssland vilket fick till resultat att gränserna
ständigt ändrades.
Trots de svåra tiderna lyckades det estniska folket
överleva och lyckades även bevara sitt språkliga
och kulturella arv. Under
medeltiden var städerna Reval
(Tallinn), Tartu (Dorpat), Viljandi och Pärnu alla
medlemmar av Hansan.
Se
en karta
Tillbaka
Några
händelser ur Estlands historia
1187
brändes Sigtuna
år 1187 av (troligtvis) estländare.
1197
råkar en svensk flotta hamna i det estländska
landskapet Wierland istället för i Kurland
som tänkt var, detta eftersom vindarna inte ville
stå på jarlen Birger
brosa och hans krigsflottas sida. Men man anpassade
sig snabbt till det nya läget, och gick iland för
en tredagars plundringssejour. Efter detta avbröts
förmodligen expeditionen som från början
var en dansk-tysk operation.
1206
drar danske kung Valdemar
Sejr och ärkebiskop Andreas
Sunesen från Lund
på korståg
till Estland varvid Ösel och Dagö erövras.
1208
genomförde Svärdsriddarorden sin första
attack mot södra delen av dagens Estland. Dessa
fortsatte oregelbunder ända fram till februari
1227.
1210
står ett sjöslag mellan letter (kurer) och
tyska korsriddare i närheten av Gotland,
ett slag som vinns av letterna.
1211
instiftades Leals biskopsstift.
1216
invaderades 1216 den södra delen av dagens Estland
av Tyska
orden.
.
Dannebrogen
1219
erövrar
Valdemar Sejr norra Estland och grundar huvudstaden
Tallinn, då kallad Reval. Under det s.k. Volmerslaget
vid Lyndanisse i Estland ser Lunds ärkebiskop Andreas
Sunesen enligt sägnen Dannebrogen dala ned
från himlen, som ett tecken ovanifrån. Dannebrogen
har alltsedan dess varit Danmarks nationalsymbol och
världens äldsta flagga. Den estniska huvudstaden
Tallinns namn härrör från denna tid,
och betyder på estniska Danskarnas borg.
Tillbaka
1220
lär Svärdsriddarorden
ha uppfört fästet Hapsal.
Samma år var kung Johan
Sverkersson, jarlen Karl
döve och hans brorson Linköpingsbiskopen
Karl
i Estland för att få ett slut på estländarnas
härjningar på svensk jord. Man landsteg
i Leal där fästet intogs, därefter letade
man reda på alla estländare man kunde finna
och döpte eller avrättade dem. Då Öselborna
gick till attack dödades både Karl Döve
och biskop Karl.
1226
drabbas Sverige åter av härjningar från
öster, bl.a. råkar Askanäs
illa ut. Det är oftast inte känt vilka dessa
österlänningar egentligen var, men denna gång
pekar källorna ut öselborna som skyldiga.
Härjningarna resulterade i att öselborna både
tog byte och fångar i Sverige.
Detta uppmärksammades dock av biskop Vilhelm av
Modena som på vintern tågade
över Östersjön på en straffexpedition.
Under
1200-talet erövrar Tyska
orden en stor del av Estland.
1255
noterar en munk i Skänningeannalerna
att staden Sigtuna
ännu en gång råkat illa ut då
ester anföll och brände i Mälardalen.
Under 1200-talet minskade hemsökelserna från
öst alltmer, och under senare delen av seklet verkar
de helt ha upphört.
1285
blir Reval (Tallinn) medlem av
Hansan.
Under
1340-talet säljer Danmark genom marsken
Stig
Andersen Hvide d.y. de kvarvarande delarna av Danmarks
territorium inklusive Tallinn till Tyska orden.
På
1500-talet kommer reformationen till Estland
vilket leder till den första publicerade texten
på landets eget språk.
År
1950 fann arkeologer en liten bit av en vit-röd-blå
stickad vante i ett votiskt gravfält i Jöugu
i nordöstra Estland. Allmänt anses att stickningen
kom till det norra Europa under 1500-talet eller 1600-talet.
Gravfältet i Estland visade sig vara från
1200-talets slut...
Tillbaka
Leal
(Lihula)
Troligen
fästet Leal, skissat på 1600-talet
Det
var vid Leal som kung Johan
Sverkersson, jarlen Karl
döve och hans brorson biskop Karl Magnusson
landsteg år 1220 på sitt korståg österut
för att kristna hedningarna, få ett slut
på de härjningar som bedrevs härifrån
och samtidigt passa på att lägga landet under
svenskt styre - varav det senare nog var en väl
så viktig anledning.
Tåget
går till en början bra och svenskarna intar
borgen Leal, belägen på en hög kulle
med höga branter på tre sidor. Borgen använde
man sedan som högkvarter för tåget.
Befolkningen hade man snart döpt eller avrättat,
och när detta väl var överstökat
och Johan var nöjd så begav han sig hem till
Sverige igen.
Sedan gick allt snett. Öselborna stormade borgen
Leal och lyckades inta den. Både Karl Döve
och brorsonen Karl dog under detta misslyckade korståg.
Läs
mer om detta ur Berättelser
ur svenska historien
Tillbaka
Reval
(Tallinn)
Ringmuren
i Reval
Foto: Kjell-Åke Lundin
I
Reval låg en gammal borg som danske Valdemar
Sejr brände år 1219, men uppförde
i dess ställe en ny invid vilken sedermera staden
Reval uppstod.
Hur stor den danska hären som intagit staden varit,
det vet man inte, men att den ingav Estländarna
stor fruktan kan man läsa ur anteckningarna från
den tiden. Däri berättas att alla invånarna
i den närmaste trakten där hären landstigit
omedelbart underkastade sig och bad om fred.
Omkring
tiden för Skänninge
möte år 1248 sändes Astulf från
Skänninge till den nygrundade staden Reval. Här
skulle han med några andra dominikaner från
konventen i Visby
och Sigtuna
öppna ett nytt konvent till kristdomens fromma.
Staden
Reval på 1700-talet - notera den äldre borgen
uppe på berget till höger
I
Reval föddes Jakob
De la Gardie år 1583 liksom
hans son Magnus
Gabriel De la Gardie år 1622.
Tillbaka
Hapsal
(Haapsalu)
Stadsvapnet
Hapsal
eller Haapsalu, troligen uppförd av Tyska orden
ca 1220
Staden
Hapsal fick sina stadsprivilegier mot slutet av 1200-talet,
därefter i århundraden utsatt för krig
och elände.
Det ärevördiga biskopsslottet för stiftet
Wiek-Ösel som började uppföras under
1260-1270-talen har omväxlande tillhört Tyska
orden, olika biskopar, danskar, svenskar och ryssar.
Tillbaka
Hapsal
som det såg ut 1683
Staden
muromgärdade område beräknas ha omfattat
ca 38.000 m² där den yttre ringmuren hade
den imponerande längden av 804 meter. Höjden
varierade mellan 8-12 meter och ännu idag står
större delen helt intakt.
Från det så kallade klocktornet som är
38 meter högt ser man ända bort till Ormsö.
År
1625 överlät Gustaf II Adolf mot en icke föraktlig
penningsumma staden Hapsal till den dåvarande
landshövdingen i Estland, greve Jakob
de la Gardie, Magnus
Gabriels far, som uträttat såpass mycket
för staden och dess innevånare att han än
idag hyllas för detta.
Jakob
De la Gardie
Tillbaka
Ösel
- borgen Kuresaare
Kuresaare
på Ösel uppfördes under 1260-talet
Foto: Kjell-Åke Lundin
"Invånarna voro under den äldre medeltiden
såsom hedningar illa beryktade sjöröfvare,
som gjorde Östersjöns kuster osäkra,
hvarför danske konungen Valdemar Sejr 1206 gjorde
ett krigståg till ön och anlade en borg där.
År 1227 eröfrades ön af en här
af tyska korsfarare, livländska ordensriddare m.fl.
under befäl af biskop Albert af Riga, som tvang
befolkningen att anta kristendomen. Ön delades
emellan orden samt (för en tid) biskopen af Riga
och borgarna i denna stad".
Ur
Nordisk familjebok 1922
Tillbaka
De
tyska Svärdsriddarna
Staden
Riga grundades 1201 av tyska Svärdsriddarorden
samtidigt med att Rigabukten erövrades. Då
detta befolkades av liver kom det att kallas Livland.
År 1227 fick svärdsriddarna även kontrollen
över det danska området i nuvarande Estland.
Genom den tyska erövringen under 1200-talet av
alla dessa områden, dvs ungefär hela dagens
Estland och Lettland, kom begreppet Livland att omfatta
detta större område.
Svärdsriddarorden
försvagades på 1230-talet, men det hade under
tiden dykt upp en ny tysk maktfaktor, Tyska
orden.
Tillbaka
Tyska
orden
Svärdsriddarna tvingades år 1237 att inordna
sig som en del av den större Tyska orden, en
andlig riddarorden, från början en gren av
Johannitordern.
Enligt sägnen var det en tysk som i Jerusalem år
1128 lade den första grunden till Tyska orden genom
att göra sitt hus till härbärge och hospital
för fattiga och sjuka tyska pilgrimer.
Sedan det danska Estland blivit ett ordensland härskade
dess högmästare området från floden
Oder upp till Finska viken, och blev därmed en
av Europas mäktigaste furstar.
Danskarna
fick år 1238 tillbaka sitt område i norra
Estland. De tyska riddarna försökte sedan
expandera österut, men besegrades år 1242
på Peipussjön av Novgorods
furste Alexander Nevskij - f.ö. samme Alexander
som år 1242 besegrade Birger
Jarl vid Nevafloden under det Andra
korståget.
Efter
ett estländskt bondeuppror i det danska Estland
1343-1346 sålde danskarna genom marsken Stig
Andersen Hvide d.y området till orden. Därigenom
behärskade den tyska adeln hela den baltiska kuststräckan
från Danzig till Narva.
Källor:
Guteinfo.com
Larshammaren.com
Bildtack till Harri Blomberg och Kjell-Åke Lundin
|