et var utan tvekan handeln som förskaffade Visby dess storhet. "Den frid svors"- heter det i Gotlands gamla stadslag - "när folk af

"Men af de mångahanda tungorna uppkom det, sedan staden tillväxte, stora trätor med förräderi och mord, hvarför man sände bud till hertig Henrik af Bajern och Saxen, vilken stadfäste den friden och den rätten, som före honom hans morfader kejsar Lotharius givit hade".

Läs mer om det tidiga Visby här

Visby ringmur med anorna i 1100-talet - Genom Sveriges Bygder 1882

Tillbaka

Colorerad bild av ett vikingatida hjalt
till ett tveeggat svärd funnet i
Vallstenarum 20 km öster om Visby

Se också svärdsknapparna från
Hög Edsten och Sutton Hoo

Tillbaka

Visbys handelsförbindelser

Ur
Berättelser ur svenska historien

Visbyborna var köpmän sedan långt tillbaka in i hedendomen. De seglade redan då - heter det i Gutasagan - med köpmansvaror till alla länder, både kristna och hedniska. Sedan mitten av 1100-talet rådde en livlig handel över Gotland med Novgorodska varor till de nordtyska städerna, och även Hansan etablerade sig vid den här tiden med ett kontor i Visby.

Novgorod var, som vi vet, en stad av mycken betydenhet i Gårdarike (se kartan över Österland), och varor kom dit långväga från. Ifrån Indien och Persien kom handelsvaror till Novgorod (floden Volga som rinner ut i Kaspiska havet var en gammal handelsväg). Härifrån gingo de till Gotland och Visby för att sedermera fortsätta vägen till norra Tyskland, där Lübeck, Hamburg och Bremen redan då var rika handelsstäder. Mängden av silver- och guldmynt samt andra dyrbarheter som årligen grävs fram ur Gotlands jord, bevisa nogsamt livligheten av denna handelsförbindelse österifrån.

I detta Novgorod ägde gotlänningarna sin egen nederlagsplats (ett lager), sitt så kallade hof med åldermän i spetsen och sin egen kyrka. Novgoroderna ägde likaså en grekisk kyrka i Visby. År 1229 utsträcktes de gotländska köpmännens handelsrättigheter ännu längre.

Kruttornet i Visby - ses i mitten längst bort i bilden ovan

Kruttornet ovan är den äldsta byggnaden som ingår i Visby stadsmur. Det uppfördes omkring år 1150 och har tjänstgjort både som förråd, fängelse och krutmagasin. Muren uppges vara hela 3,5 km lång och har haft 29 marktorn och 22 sadeltorn varav dock inte alla finns kvar. På sina håll är den hela elva meter hög. Den började uppföras utan kungligt bygglov, och härför fick man år 1288 böta 2.500 silvermarker.

Tillbaka

Handelsavtal

Furst Mstislav av Smolensk sände år 1229 män till Gotland vilka emellan fursten å ena samt gotlänningarna och den livliga staden Rigas borgare å den andra sidan uppgjorde ett förslag, varigenom såväl Visbys som Rigas köpmän erhöll rättighet och skydd för sin köpenskap uppefter Dünafloden ända till Smolensk och ännu längre bort belägna orter (Smolensk ligger vid Dnjepr, och mellan Düna och Dnjepr fördes varorna iland). Samma år som detta fördrag slöts ankom det ovannämnda påvebrevet till biskopen i Linköping och cistercienserabboten på Gotland. Det var ett intyg från annat håll om utsträckningen av den gotländska handeln.

När fartyget kom till den holme där nu fästningen Kronstadt ligger, som i urkunden kallas Kelltingen, sände köpmannen bud till Novgorod för att erhålla konvoj till skydd för större skepp på den farliga färden upp genom Neva, över Ladogasjön och vidare uppför Volchovströmmen till Novgorod - se kartan över Österland. Sålunda understödda seglade köpmännen leden fram - i motsatt fall ansvarades icke för den skada han kunde komma att lida.

Tillbaka

Var fartyget vid ankomsten till Neva på något sätt skadat, om man t.ex. behövde en mast eller annat träd, så hade köpmannen rätt att skicka rnän i land för att på ömse sidor om vattnet fälla vad som behövdes. När så fartyget kom till vattenfallen i Volchovströmmen, så skulle därvarande så kallade forskarlar utan dröjsmål föra dem förbi, och likaså tillse att de kom till Gästefrid. För dessa biträden skulle dock köpmannen erlägga den ifrån ålder vanliga lönen.

Så långt som Novgorods välde sträckte sig ansvarades för säkerheten även i händelse av krig. Men köpmannen, som på nyssnämnda väg kommit till Novgorod, skulle på samma väg vända tillbaka, likaså de som kom till lands. Även västerut hade gotlänningarna sett till att förskaffa sig stora handelsområden. Konung Henrik III i England gav dem rätt att tullfritt in- och utföra varor varhelst de kom i hans land, lovande dem därtill skydd för varor och personer. Likaså hade de stora handelsfriheter i Flandern. För att ha största möjliga pondus i förhandlingar startade man under 1200-talet s.k. gillen, vilka också hade den fördelen att man hjälpte och skyddade varandra.

Tillbaka

Valdemar Atterdag 1361

Den 22 juli år 1361 landsteg Valdemar Atterdag med sina trupper någonstans söder om Visby. Enligt flera källor ska han redan på landstigningsplatsen ha mötts av ett stort bondeuppbåd. Ett nytt uppbåd mötte sedan danskarna vid Fjäle myr. Båda de gotländska härarna besegrades, och Valdemars här fortsatte vidare mot Visby. Resterna av uppbådet hade bara att hasta till Visby och gruppera sig framför murarna.

Gotlänningarna hade inte en chans att mäta sig med danskarna, inte ens om de hade varit numerärt överlägsna eftersom den danska hären bestod av vana yrkeskrigare medan den gotländska styrkan bestod av bönder som inte hade någon stridsvana alls. Det största misstaget var dock att möta den danska ryttarhären ute på de öppna fälten.

Tillbaka

Valdemar Atterdags brandskattning av Visby - målning av Carl Gustaf Hellqvist 1882

Man vet inte huruvida några borgare inifrån Visby deltog i striderna, för enligt sägnen stod de på murarna och såg på medan de danska knektarna slaktade blomman av Gotlands manliga befolkning. Sanningen om detta får vi nog aldrig veta. En del av de stupade har i rimlighetens namn också varit danskar, helt oskadda lär de inte ha kommit undan.

Den 27 juli var en varm dag mitt i rötmånaden och det dröjde förmodligen några dagar innan alla stupade kunde komma i jorden. Kropparna hann med andra ord börja ruttna på slagfältet, vilket troligen är anledningen till att så mycket av rustningarna hamnade i gravarna. Att det funnits ryttare bland de stupade framgår av sporrar som påträffats i massgravarna. Av dessa var åtminstone en fortfarande fastsnörd på foten av ett skelett.

Det har även påträffats sju hästskor i gravarna, varav två i ett sådant läge att det är sannolikt att de stupade hade dem med sig som reserv. Sex av dessa hästskor är av det lilla format som än idag används för gotlandsruss varför man kan förmoda att åtminstone några av gotlänningarna varit beridna.

Tillbaka

1800 döda

I Visbyfransiscanernas annaler anges antalet stupade till 1800. Det är ett antal som verkar stämma med massgravarnas innehåll. Det är alltså ett mycket stort antal stupade. I medeltida fältslag var andelen döda stor för de besegrade, då nåd endast gavs för personer man kunde få stora lösensummor för. Man ska inte heller glömma bort att det vi uppfattar som ofarliga eller ytliga skador ofta ledde till döden under denna tid. Drygt sju procent var barn under sexton år och fjorton procent var över femtiofem.

Sankt Nicolai ruin i Visby, under medeltiden dominikanernas konventskyrka

Tillbaka

Massgraven i Korsbetningen

Korset som sattes upp ca 1380 för att minna om de döda vid Valdemar Atterdags slakt står några hundra meter utanför Söderport, inom det nu försvunna Solberga klosters kyrkogård. Det har en inskription som lyder:

I Herrans år 1361
tredje dagen efter St Jakobs
föll framför Visbys portar
de här begravda gutarna
i danskarnas händer.
Bed för dem.

Tillbaka

En av de som kämpade vid Visby, varefter han
med ringhuva och allt slängts ner i massgraven

Grym statistik från de stupade

När det gäller kranierna så finns det förvånansvärt många hugg som träffat nackbenet. Förmodligen har dessa hugg utdelats för att ge nådastöten åt en fallen fiende. Förutom alla de olika hugg som ett huvud får ta emot i en stridssituation kan man se flera exempel på att näsor och käkar huggits av i våldsamma hugg. I motsats till övriga skelettdelar är det också oftast kranierna som har spår av armborstpilar. Pilar i mjukdelar syns ju inte alls i materialet, vilket förvränger bilden. 125 skador har registrets på 52 kranier. I åtskilliga fall har det förekommit 5, 6 eller 7 pilhål i ett kranium.

Ända upp till 15 olika hål och hugg på samma kranium har kunnat konstateras. Samtidigt har också resten av kroppen träffats av flera hugg. Det verkar också som det har kommit pilar från alla håll. Antingen har de träffade vänt sig om i striden eller så har de stridande varit utsatta för ett pilregn. Sannolikt var det en kombination. Armborstbeskjutning har troligen inlett slaget och effektivt bidragit till dess utgång. Det är möjligt att utifrån skadorna på skeletten tolka det som att 20 - 30 procent av de stridande föll redan vid stridens början.

En medeltida magasinsbyggnad på Kattlundsgården, Grötlingbo, ca 1930

Åren 1464-1487 var danske Ivar Axelsson Tott länsherre över Gotland och var så fram till sin död på sin borg Lillö i Kristianstad i Skåne. Han efterträddes av "grannen" på Glimmingehus, Jens Holgersen Ulvstand, vilken innehade ämbetet från 1487 och fram till att han dog år 1523.

Viborg slott i Visby på 1600-talet
Ur Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar, 1882

En tidig beskrivning av Gotlands ting m.m.

Externa länkar:
Guteinfo
Visby - arvet från medeltiden

Källor:
Historiska.se
Berättelser ur svenska historien
Harri Blomberg