limmingehus uppfördes i början av 1500-talet av Jens Holgersen Ulvstand, länsherren över Gotland. Vid denna tid var Gladsaxehus

Tiden för det urprungliga uppförandet av stenhuset i Glimminge är osäker men tros kunna härledas till de danska inbördes striderna åren 1250-1360. Platsen var då i sig själv ganska otillgänglig då omgivningen till stora delar bestod av vattensjuka kärr.

Tillbaka

Hypotes om det första Glimmingehus

Bilden ovan visar Glimmingehus norra fasad som den ser ut idag. Om man för markören över bilden ser man i grova drag hur huset kan ha sett ut före Jens ombyggnad. Saknas gör det trapphus som efter Jens ombyggnad måste ha stått framför ingången och avslutats med dagens karnap. Den minnestavla som idag sitter ovanför den enda ingången till byggnaden tror man en gång har suttit på ett trapptorn som Jens lät uppföra samtidigt med att huset försågs med en tredje våning.

Då vallgraven gjordes djupare lades massorna upp på borggården och runt byggnaderna. De nedre gluggarna satt alltså tidigare högre upp, från marknivån räknat, än vad de gör idag. Kanske att ingången var densamma som dagens för att försvåra för ovälkomna besökare att ta sig in.

Ursprungligen fanns det ytterligare två men mindre stenhus på platsen, belägna invid den ringmur som omgärdade anläggningen.

Originalbilden från en utställningsduk i Glimmingehus.

Tillbaka

Jens Holgersen Ulvstand

Jens Holgersen Ulvstand (Vargtand) på en kalkstensskiva i Frustugan
hållande sitt och första hustrun Holgerd Brahes vapen

Jens Holgersen Ulvstand till Glimmingehus lär inte ha vistats några längre tider på sitt gods i Glimminge. Från år 1487 var han länsherre på Gotland och 1505 utsågs han till riksråd i Danmark under kung Hans. Då han återkom till sitt Skåne några år senare hamnade Danmark i krig med Hansan, och Jens fann här ett gyllene tillfälle att bättra på sin förmögenhet som kunglig kaparkapten i Östersjön. Bland annat denna erfarenhet ledde fram till att han år 1511 befordrades till såväl riddare som amiral.

Som amiral kom Jens år 1520 att med sin flotta föra Kristian II och en stor mängd danska soldater till Stockholm där denne skulle krönas som kung över Sverige. I samband med festligheterna adlades bl.a. Jens. Därpå tog danskarna tillfället i akt att göra upp med gamla svenska fiender och andra misshagliga personer i vad som kom att gå till historien som Stockholms blodbad.

Jens var gift två gånger - första giftet var med Holgerd Brahe och det andra med Margerethe Trolle, en dotter till Arvid Trolle till Bergkvara i Småland.

Tillbaka

Riddarromantik eller försvarsborg?

Glimmingehus från söder där man kan ana priveten, toaletten på väggen nere t.v.

Funderingar finns över att det 30 x 12 m stora huset som riddaren Jens Holgersen byggde kanske inte alls var tänkt som en kraftfull försvarsborg utan istället en riddarromantisk praktbostad efter gammalt mönster, och det finns mycket som talar för detta. Ur försvarshänseende var Glimmingehus trots sina tjocka väggar ändå omodernt redan vid uppförandet eftersom kanonen då gjort sitt intåg.

Efter Jens död (ca 1523) verkar all överdådig lyx ha försvunnit från huset och den vackra riddarborgen kom senare att få funktion som magasin. Eftersom vallgraven då var till stor olägenhet fylldes den igen.

Då vallgraven grävdes fram under 1930-talet fann man svärd, spikklubbor och föremål som venetianskt glas, motivpressat stengåds från Tyskland, spansk keramik och dyrbara rustningsdetaljer som tappats eller slängts ner i vattnet. Man fann även resterna efter en vindbrygga som var uppdelad i två delar - en bredare vindbrygga som fälldes ner för hästar och vagnar och en smalare för personpassage.

Tillbaka

Dödsfällor och lyx

Glimmingehus för 100 år sedan - samma typ av hus som de äldre västgötska
Torpa hus, Dala hus, Lena hus och kanske Loholm

Från ingången med sitt nedfällbara galler och vidare upp i trapporna inne i själva huset finns mängder med anordningar för att bjuda en ovälkommen gäst på otrevliga överraskningar.

Vid dörren till borgstugan finner man hål i taket varifrån man kunde skjuta ner på inkräktarna eller hälla ner sjudande lut. I trappan upp till andra våning finns en öppning genom vilken man kunde skjuta ner i trappan under, och från borgherrens kammare öppnar sig ytterligare två skottgluggar. Även dörrarna inne i huset var försedda med skyttegluggar.

Ingången till borgerrens kammare med privet på ytterväggen
och skottspringor ut mot trappan

Det kanske märkligaste rummet är det som kallas Borgherrens bostad. Innanför den vackra dörromfattningen möts man dock endast av kala tegelväggar, men väggen ut mot trappan är försedd med två skottspringor. Måhända användes detta rum som skattkammare och förvaring.
Till höger om skottspringorna finns en dörr bakom vilken man finner ett litet utrymme innehållande en privet, en toalett som hängde ut på ytterväggen likt en fågelholk, och i väggen finns en nisch där man kunde ställa sitt ljus. Dörren var naturligtvis försedd med en kraftig låsanordning så att ingen skulle kunna ta sig in "bakvägen"...

Uppvärmningen sköttes med öppna spisar där röken helt enkelt leddes ut genom hål i väggen, men även en enkel centralvärme fanns där man utnyttjade värmen från ugnarna nere i källarens kök. Skorstenen som mynnade på taket försvann då huset användes som magasin.

Borgstugan på första våningen fick sin värme från köket i bottenvåningen

Källor:
RAÄ
Sylve Åkessons intressanta hemsida om Skånska slott och herresäten
Häftet Handledning Glimmingehus av Anders Ödman

Tillbaka

Gladsaxehus

Gladsaxehus

Ett par mil åt nordost från Glimmingehus fanns Gladsaxehus som stod på plats från åtminstone 1300-talet. Huset var byggt av sten och tegel och omslöts av en ringmur. Själva stenhuset var inte så särdeles stort, ca 10,5 x 8 m. I början av 1400-talet lät unionsdrottning Margareta utnämna Gladsaxehus till att vara en kunglig länsborg.
Dock står det i Danmarks Riges Breve att gården med tillhörande ägor i en av påve Bonafacius IX skriven bulla skulle skiftas med Gavnø kloster i Danmark istället för att uppföra ett kloster i Gladsax som Fru Ide Falk föranstaltat i sitt testamente.

Vapnet för ätten Bing

År 1314 skriver sig riddaren Børge Thorkildsen av den skånska ätten Bing till Gladsax. En senare ägare blev den märkliga kvinnan Ide Pedersdatter Falk som levde åren 1358 -1399. Som 12-åring blev hon gift med hövitsmannen Torkild Nielsen Bing som dog 1384. Tillsammans fick de två flickebarn vilka dock båda dog i späd ålder. Påföljande år 1385 gifte Ide sig med den tyranniske fogden Johan Snakenborg och var hans hustru fram till 1389 då han dog, måhända i sviterna efter slaget vid Falköping där i vart fall hans bröder medverkade. Johan är annars mest känd för att ha anställt ett blodbad på misshagliga bönder i Järrrestad öster om Tommarp år 1387.

Snakenborg

Ide var på sin tid en av Skånes absolut mäktigaste kvinnor och ägde efter sin förste make betydligt fler gods än någon av sina tre bröder. Hon stod hon också i nära förbindelse med såväl drottning Margareta som Roskildes biskop Peder Jensen Lodehat, drottningens rådgivare.

Året innan Ide dog testamenterad hon både fastigheter och mark till ett kloster hon ville skulle uppföras i Gladsax, något som dock aldrig skedde. Förutom släkten tänkte Ide ovanligt nog även på sitt kvinnliga tjänstefolk vilka alla ärvde såväl säng som sängkläder och en summa pengar så att de kunde köpa sig en plats i något kloster för att få en tryggad ålderdom.

Tillbaka

Tommarp

En av Skånes absolut tidigaste städer var Tommarp, från sen vikingatid och vidare in i 1400-talet fungerade som huvudort för Österlen. Tommarp ligger beläget några få km norr om Glimmingehus och söder om Gladsaxehus och skrevs som Tumæthorp i januari år 1269.

Mitt i staden Tommarp fanns ett premonstratenserkloster (med moderkloster i franska Prémontre), grundat under ärkebiskop Eskil år 1155. Här fanns också två kyrkor och ett hospital, det senare omnämnt år 1285.
Dessa kyrkliga institutioner omgavs av ett myllrande stadsliv med tätt byggda hus, smala kullerstensgator och flera torg där borgarfamiljer, handelsmän och munkar från när och fjärran trängdes sida vid sida med vanligt folk.

Tillbaka

1000- och 1100-talen

Tommarps betydelse understryks av att den danske kungen Svend Estridsen lät slå mynt här på 1000-talet, och det berättas att man ännu vid denna tid kunde segla in från Östersjön via Tommarspsån från Simrishamn.
Detta utnyttjades av den norske kungen Sigurd Jorsalafar då han år 1123 på väg på sitt "korståg" till Kalmar och Småland anföll Tommarp med några av de 300 skepp han enligt Snorre hade med sig.

År 1155 utfärdade påve Hadrianus IV ett skyddsbrev för klostret, ställt till dess abbot Patricius, och 1161 utfärdade kung Valdemar den store ett skydds- och privilegiebrev där man också får veta att klostret ägde de två kyrkorna som fanns i staden, S:t Nikolai kyrka i Simrishamn samt fem vattenmöllor i Tommarpsån.
Tommarps betydenhet minskade alltmer då Hansan under 1400-talet istället använde Simrishamn för sin handel och dess stadsrättigheter drogs in år 1537.
År 1570 var också klostrets tid förbi.

Drygt fyra mil norrut hittar man Åhus där man uppförde en borg på 1150-talet.

Se kartan över Danmark

Källor:
SD