Torpa
stenhus
Uppdaterad den
19 september, 2008
Tillbaka
Torpa i augusti 2003 - eller är det 1503...
men dess anor går att följa ända tillbaka
till 1300-talet.
Torpa
tros vara efterträdare till borgen på Husön
i Åsunden nordost om Torpanäs och är en
av de få tidiga medeltida enkelhusborgar som finns
kvar.
Intressant med huset är att det inne i väggarna finns smala, undangömda trappor vilka till vardags förmodligen användes av betjäningen, men också kunde användas om fienden mot förmodan lyckats ta sig in i huset.
Den kryssvalvsförsedda borgstugan på bottenvåningen fungerade som uppehållsplats för borgens befäl. Den militära beredskapsstyrkan fick dock nöja sig med att hålla till i källarrummet en trappa ner. I källarvåningen fanns även en fängelsehåla och diverse förrådsutrymmen - se Torpas våningsplan. Exakt hur det forna Torpa sett ut finns inte belagt, men jämförelser och arkeologiska rekonstruktioner som gjorts av det forna Dala hus och det ännu bevarade Glimmingehus tros kunna ge en antydan. Även borgen Loholm i sjön Anten norr om Alingsås antas ha haft ett liknande utseende, om än betydligt bredare.
Borgrätt Torpa hade sedan medeltiden en s.k. borgrätt, övervakad av ett råd som var sammansatt av en tillförordnad lagläsare och en nämnd av 12 bönder vilka dömde enligt Sveriges lag. Domen skulle dock underställas Torpas ägare vilken hade högsta jurisdiktionen, även i frågan om liv eller död. Denna borgrätt kom att gälla fram till år 1692.
De medeltida ägarna Torpas historia kan spåras tillbaka till sent 1300-tal då ägaren hette Bengt Arvidsson, häradshövding i Skånings härad, omnämnd i källorna mellan 1374-1397 och som dog ca år 1400. Hans sköldemärke bestod av en bjälke som var belagd med tre sexuddiga stjärnor. Änkan Elin Torstensdotter Oxenstierna sålde Torpa vidare till den danskbördige Abraham Brodersson, riddare och riksråd, halshuggen 1410. Abraham var av släkten Tjurhufvud och var en av undertecknarna till Dalaborgstraktaten 1388. Den 15 februari det år han dog upplät Abraham Torpa till den danske väpnaren Henneke Bæckman, bekräftat i ett brev författat på Axevalla. Nästa
kända ägare var Kristina Arvidsson, änka
efter väpnaren Knut Arvidsson. Kristina innehade Torpa
i mitten av 1400-talet.
Stenbockarna på Torpa Efter Arvid tog sonen Olof Arvidsson över ägandeskapet. Olof upptog sin morfars vapen, en stenbock, och blev därmed stamfader för den yngre stenbockska ätten.
Stenbockarna under Vasatiden I slaget vid Bogesund 1520, då Sten Sture d.y. sårades ute på Åsundens is, bör Torpa varit utsatt för angrepp av dansk trupp. Vem som då var herre till Torpa är dock inte känt, men det bör ha varit Olof Arvidsson.
Gustav Olofsson hade låtit förstärka Torpa strax innan danska trupper belägrade trakten sommaren 1566, och då även gick till anfall. Även om danskarna brände och skövlade i området så finns det inget som tyder på att Torpa någonsin blev intaget. Det var troligen i samband med denna upprustning som stentornet tillkom. År 1569 steg han ytterligare i graderna då han utsågs till riksmarsk.
Katarina Stenbock
Katarina Stenbock som var en systerdotter till Margareta Leijonhufvud från Loholm (Gustav Vasas andra hustru) blev genom Gustavs tredje giftemål drottning av Sverige. Då Gustav Vasa kom till Stenbockarnas stamgods Torpa i Västergötland för att fria till borgherrens sextonåriga dotter Katarina påstås den tilltänkta ha sprungit ut i trädgården och gömt sig. Att Katarina sedan länge var bortlovad till Gustaf Johansson Tre Rosor till Lindholmen vid Vänern var det ingen som tog någon notis om. Så Katarina blev Gustav Vasas tredje gemål, bara året efter att moster Margareta Leijonhufvud avlidit. Vigseln med den nära fyrtio år äldre Gustav förrättades 1552 trots prästerskapets motstånd. Sedan Katarina blivit änka 1560 residerade hon på Strömsholm i Västmanland. Hon dog 1621 och ligger begravd i Uppsala domkyrka.
Erik Gustafsson Stenbock föddes i Länghem (några km SV om Torpa) år 1538 och kom att bli både riksråd och fältöverste. Han var friherre till Länghem och Torpa (1571), samt innehade friherrskapet Kronobäck där borgen Öresten ingick. Hans syster var Katarina Stenbock, vilket gjorde att kung Gustav Vasa kom att bli hans svåger.
Kärlek på Torpa Erik hade förälskat sig i sin kusin Malin Sture - henne och ingen annan ville han ha till husfru på Torpa! Att så nära släktingar skulle få ingå äktenskap tilläts dock inte av prästerskapet och kyrkan. Men kärleken lär ju vara blind, och herr riksrådet företog sig något som länge kom att tala om sig. Från Hörningsholms slott enleverade han en tidig morgon sitt hjärtas kära och flydde med henne till Danmark där de vigdes av en dansk präst, "drog så samma dagen tilbaka igen öfwer ifrån Gräntsen til Torpa, der skedde Bröllopet". Brudparet lär ha tagit in på Sundholmens slott på väg hem. Strax efter detta blev brudgummen fängslad och avsatt från sina höga ämbeten, men återfick ganska snart såväl frihet som titlar. Man tror idag att Erik varit ägare till det idag bevarade exemplaret av den Äldre västgötalagen. Om lagboken hört till Torpa ger detta en förklaring till att den i slutet av 1500-talet tillhörde Hogenskild Bielke. Hogenskild skulle då ha förvärvat den av Erik som var hans svåger. Erik dog i Malmö år 1602. Senare övertog Gustav Otto Stenbock (1614-1685) Torpa. Än i dag kan guiderna på Torpa berätta om Gustav Otto Stenbocks vålnad, som lär finnas i det gamla huset. På 1800-talet användes Torpa som magasinsbyggnad, vilket säkert är anledningen till att det inte rivits.
Torpas spöken
Den grå frun skall enligt sägnen vara dottern till en av borgens mäktiga herrar någon gång i en svunnen tid. Slottsherren hade låtit halshugga en fånge vilken dottern i huset hade fattat tycke för. Den unga dottern hade sedan blivit så förstörd av sorg att hon blev sjuk och dog. Sedan dess har hon fortlevt sitt osaliga andeliv som en klagande vålnad, irrande kors och tvärs genom slottet. Men detta spöke lär vara ett omtänksamt spöke som även varnar och skyddar för diverse faror. Den inmurande flickan ska vara den äldsta av två döttrar till en riddare som huserade på slottet någon gång för länge sedan. Denna flicka murades in, levande, i ett rum i borgen eftersom man misstänkte att hon hade dragit med sig pesten hem efter ett besök hos släktingar i Danmark. Denna olycksaliga flicka ska nu irra omkring på slottet som ett olyckligt spöke. Torpas vita hästar är något som ägare till Torpa Stenhus ser då de nalkas sin egen hädanfärd. Fyra vita hästar drar en ståtlig vagn med en körsven iklädd släktens färger, Detta spökekipage är osynligt för alla utom slottsherren själv.
Husön
Borgen på Husön ca 1,5 km nordost om Torpa är okänd till ålder. Den låg på en idag knappt 200 m lång holme ca 200 meter från land, uppe på en i det närmaste triangulär platå med ca 30 meter långa sidor. Mellan vallgravens botten och borgplatån är det sex meters brant höjdskillnad, den på tre sidor omslutande vallgraven är idag en meter djup och fyra till fem meter bred medan de utanpåliggande vallarna är ca en meter höga och mellan fyra och tio meter breda. Troligen var vallgravarna vattenfyllda, Åsunden har sänkts drygt en meter sedan borgens tid. Borgområdet har varit ca 70 x 60 meter. Stenhuset tros ha varit i det närmaste rektangulärt, men två runda husgrundsgropar i nordost är allt som återstår. Rester av tegel syns vid den sydöstra stranden, men om det varit en sten- eller tegelbyggnad går inte att avgöra. Huruvida Husön är en föregångare till Torpa, som antagits, eller om borgen varit en kunglig befästning med övervakningsuppgift för vattenleden Ätran och sjön Åsunden, det står skrivet i stjärnorna. |
