enom århundraden har historiker pekat ut gamla Uppsala som platsen för hednatemplet där svearna blotade vart nionde år genom

Att det funnits en kultplats i gamla Uppsala säger man sig veta ganska säkert, men nya kunskaper om järnålderns religion pekar på att här aldrig funnits något tempel.

Genom Sveriges bygder 1882

Tillbaka

Sala?

För att riktigt sticka ut hakan så kan man fundera över om Uppsala ens hette Uppsala på Adam av Bremens tid. Kanske hette Uppsala bara Sala innan det måhända bytte namn, på samma sätt som Aros blev Östra Aros när kyrkan ville ha lite ordning på platserna.
Upp-Sala. Varför Upp kan man undra, gamla Uppsala ligger inte högt beläget. Jo, det skall ha legat en by som hette Sala alldeles nordost om Aros där också Sala offerkälla fanns. Byn Sala skall ha legat ungefär i Källparkens västra del i dagens Uppsala, och platsen för källan kallas nuförtiden för Trefaldighetskällan.

I påvliga brev av år 1164 skriver man vpsalensis, Vpsellensi och Vpsalia, kanske inte så konstigt om man ville precisera vilket Sala man menade. Nog vore det naturligt att ett Sala norr om och uppströms ett annat Sala fick namnet Uppsala. Och Salaån - varför hette inte den Uppsalaån? Det nedre Sala låg inte invid Salaån, det gjorde däremot Aros. Men OM det nu skulle vara så att Uppsala hette Sala på på 1000-talet, ja då är det mycket som inte stämmer i vår tidiga historia...

* * * *

Därmed inte sagt att gamla Uppsala varit betydelselöst. Såväl gravfältet med sina gravhögar från 500-talet som uppgifter om att här skall ha funnits en kungsgård och ett kloster vittnar om platsens betydelse, och vid den nära intill liggande prästgården har man funnit en båtgrav tillhörig en kvinna. Båten har haft en längd av knappt sex meter och varit 8 dm bred.

Källor:
RAÄ
sindra.net
SD

Tillbaka

Kungsgård?

"Kungsgårdsterrasserna"

Kanske har man funnit resterna efter två kungsgårdsbyggnader på en platå norr om och strax invid kyrkan. Undersökningar visar att där funnits två hallar, den tidigaste använd på 400-500-talen ovanpå vilken sedan en större hall byggdes på 600-talet, ca 40 meter på längden och tolv på bredden, vilken brann ner någon gång på 800-talet.

Från RAÄ:s informationstavla på platsen: "Här bodde kungen och hans familj och här samlades man för att ta politiska beslut, förrätta kulthandlingar och inta offermåltider. Kungen satt i sitt högsäte och delade ut dyrbara gåvor i form av guldringar och andra smycken till sina anförvanter och undersåtar".

Tillbaka

Men - om det nu faktiskt är kungsgården man har funnit, är det då inte högst besynnerligt att de enda resterna på den plats där kungar menas ha haft sitt säte och hov under många århundraden endast lämnat några färgskiftningar i jorden till minne... Det så omtalade Uppsala nämns inte heller på någon av alla de runstenar som finns i Uppland - vill man göra det så får man bege sig till Sparlösa i Västergötland alternativt Hällestad eller Sjörup i Skåne.

De omdiskuterade högarna - större än sitt innehåll och inte riktigt så imponerande
som de kan verka då de är byggda uppe på en sandås och mellanrummen
mellan dem grävts upp för att bilda gravhögarna

Tillbaka

Gamla Uppsala kyrka

En runsten över Sigvid Englandsfararen finns inmurad där rundkorets vägg möter långhuset

Den första kyrkan i Gamla Uppsala tror man byggdes redan under 1000-talet.
På samma plats, kanske bredvid kungsgården, uppfördes sedan Sveriges första ärkebiskopskyrka år 1164 vilken tog över Sigtunas roll som biskopssäte. Denna nya kyrka byggdes ovanpå en föregångare vilken var belägen under den norra korsarmen - se en plan över kyrkan. Ärkebiskopskyrkan brann under 1240-talet.
Sveriges äldsta och första biskopsstol stod i det västgötska Skara ca 1020.

Det blev biskop Karl i Västerås som fick i uppdrag att meddela det påvliga tillståndet att flytta ärkesätet från Sigtuna. Enligt Karl grundlades biskopskyrkan i Gamla Uppsala år 1138 av kung Sverker, fullbordades sedan under Erik den helige och invigdes av den engelske missionsbiskopen Henrik år 1150.

År 1270 togs beslut av kung Valdemar Birgersson om att flytta ärkesätet i Uppsala till byn Östra Aros som skulle bli det moderna Uppsala. Domkyrkan degraderades till sockenkyrka och fick sin nuvarande form under 1400-talet. Domkyrkan i det nya Uppsala stod färdig för invigning 165 år efter beslutet.

På platsen för en tidigare stavkyrka uppfördes den första ärkebiskopskyrkan,
ärkesäte från ca 1164 med Alvastramunken Stefanus som dess förste ärkebiskop

Tillbaka

Erik den helige

Kanske var det här utanför kyrkan som kung Erik den helige dödades av den danske tronpretendenten Magnus Henriksson år 1160. Platsen för Eriks död brukar annars tillskrivas till utanför Heliga Trefaldighets kyrka på Domberget i Östra Aros, uppförd på 1200-talet och med osäkerhet om huruvida den haft en föregångare.

Men att Erik som endast några år tidigare varit och med svärd i hand kristnat hedningar i Österland skall ha låtit mässan för Kristi Himmelsfärds fest genomföras till sitt slut innan han stillsamt gick ut för att dödas av Magnus Henriksson är naturligtvis inget annat än en skröna, Erikskrönikans hyllning till honom. Säkert har någon form av strid ägt rum även om det i Västgötalagens kungalängd står att han hastigt blev tagen av daga. En sentida undersökning av Eriks ben visar på kraftiga huggskador som skulle kunna överensstämma med sättet han enligt legenden skall ha dött på.

Erik den helige kom snart att dyrkas som ett helgon men blev dock aldrig helgonförklarad. Detta sägs bero på att påven tyckte att han mer var en försupen rumlare än någon som han kunde tänka sig att helgonförklara... Dessutom var Erik inte särskilt intresserad av att ha så mycket med Rom att göra, han ville hellre vända sig mot England. De ben som anses vara Eriks blir före år 1198 skrinlagda här i gamla Uppsala domkyrka men flyttas till det pågående kyrkobygget i nya Uppsala år 1273.

Tillbaka

Domkyrkan i gamla Uppsala

De mörkbruna delarna visar dagens sockenkyrka och de ljusa snedstreckade partierna är grunden till den märkligt vinklade forna ärkebiskopskyrkan. Det är inte särskilt troligt att dessa grunder tillkommit samtidigt. De närmast kvadratiskt streckade linjerna är en hypotes om grunden för en tidigare byggnad, baserad på de stolphål man funnit.

De svarta linjerna är spåren efter den tidigaste kyrkan som hade ett rakt avslutat kor. Grunden är framtagen med hjälp av georadar. Därmed förklaras varför den norra korsarmen har sin märkligt sneda form, och även de stolphål som tidigare ansetts vara resterna efter det hednatempel som aldrig funnits här.

Tillbaka

Runsten U 978

Runstenen som nu är inmurad i kyrkväggen
fungerade fram till 1856 som altarbord i kyrkan

Sigvid Englandsfararen (rest)e
denna sten efter Vidjärv, (sin) far...

Index över kyrkorna

Tillbaka

Benediktinkloster

På 1150-talet grundades ett benediktinkloster i Uppsala. Man tror att det sedan runt år 1220 fanns en kanik här, en engelsman som hette Thomas, som vid denna tid reste till Åbo med kung Johan Sverkersson på hans korståg till Finland för att omvända hedningarna till kristendomen.

Thomas kom att bli biskop i Åbo, och år 1239 var han med Birger Jarl vid Neva där han själv ledde striderna.

Tillbaka

Aros - dagens Uppsala

Domkyrkan i Uppsala någon gång mot slutet av 1800-talet

Uppsala domkyrka är Sveriges ärkedom, uppförd i gotisk stil. Man började planera för byggandet redan år 1258 när biskopssätet skulle flyttas från Uppsala till Östra Aros, dagens Uppsala. År 1435 invigdes den nya domkyrkan av ärkebiskop Olaus Laurentii.

Under medeltiden omgavs kyrkan av en hög tegelmur vilken delvis finns bevarad i de byggnader som omger kyrkan, bl.a. i öster.

Tillbaka

Uppsala slott

Uppsala slott under tidigt 1700-tal

Slottet i Uppsala började byggas av Gustav Vasa på 1540-talet. Det var här som Sturemorden utspelade sig år 1567 då Sten Eriksson Leijonhufvud till Loholm i Västergötland undkom.

* * * *

Ur Per Brahes krönika:

"På den förste söndag efter Michaelis (1536) wdj Wpsala stad och erchebiskopzsätte höltt konungh Giöstaff sin kongelige bröllupzhögtid med den edle welborne jungfru Margretta, her Erich Abrahamsons thil Loholm, riddares och ståtthållares i Westergöttland, dåtter, med synnerligit stort ståått, fröjd och härligheett".

Källor:
Fornsvenska textbanken
Borgar och befästningar i det medeltida Sverige / Christian Lovén