|
ram
till mitten av 1100-talet var det geografiska
område som i dag utgör Finland men som
då inte kallades Finland utan Österland
ett intressant område för såväl
Sverige som den romersk-katolska |
kyrkan,
men även för grannen Novgorod
(Ryssland) och den grekisk-ortodoxa kyrkan. I freden
mellan Sverige och Novgorod år 1323 fick Novgorod
endast den östra delen av Finland - Karelen.
I
det Finland som hamnat under svenskt herravälde
infördes svenska lagar, med det reella centrat
placerat i Åbo, grundlagt i mitten av 1200-talet.
År 1362 fick finländarna rätt att skicka
representanter till kungavalet i Sverige, och på
1500-talet utvidgades denna rätt till att också
gälla riksdagen.
Namnet
finne var i äldsta tider synonymt med samerna.
Dessa omtalas på 500-talet av Procopius såsom
skridfinnar, vilka bodde i Thules skogar och bergstrakter.
På 700-talet finner Paulus Varnefridi samma folk
bosatt högt upp i Norden - se en karta över
det äldre
Skandinavien.
Senare
blev folknamnet finne och senare ordet finländare
en gemensam benämning på folket bosatt i
landet Finland, men det är rätt så nytt
påfund.
Endast Finlands sydvästligaste del hade namnet
Finland, numera bevarat i landskapsnamnet Egentliga
Finland, medan andra delar hette Tavastland, Nyland,
Karelen eller Österbotten m.fl.
Enligt Rimkrönikan
fanns vid sidan av de uppländske även österlänningar,
de vi idag kallar för finländare. Finland
var en del av Sverige från 1100-talet fram till
finska kriget 1809 då ryssen tog över, alltså
i ca 600 år.
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Kexholm
Foto:
© Alex Goss från hans sida Northern
Fortress
Fästet
Kexholm, Käkisalmi på finska och Prioziorsk
på ryska, anlades troligen av karelare under en
tidig medeltid. Under
det tredje korståget
som påbörjades år 1293 och anfördes
av marsken Torgils
Knutsson erövrade man västra Karelen utan
att möta något större motstånd.
För att säkerställa sin nyvunna position
uppförde Torgils fästet Viborg
på en holme där floden Vuoksens nedre arm
utmynnade, och därmed hade man tagit kontroll över
karelarnas gamla vattenväg från Finska viken
till Ladoga.
Torgils
var dock inte nöjd med detta utan ville också
få kontroll över floden Vuoksens övre
arm där den förenade sig med sjön Ladoga
och där Kexholm var beläget. Orten var befäst
och tjänade som en stödjepunkt för novgoroderna
i Karelen. Kexholm
intogs dock med storm, men redan två år
senare, år 1295, dukade den fåtaliga svenska
garnisonen, som leddes av hövitsmannen Sigge Lake,
under för ett övermäktigt ryskt angrepp
- läs
om det här.
Tillbaka
Ryssarna
förstärkte därefter befästningsverken
ansenligt, och det skulle dröja nästan trehundra
år innan fästet på nytt betvingades
av svenska vapen under den Långa ofreden, ett
krig som varade mellan åren 1570-1595. Detta krig
kännetecknades av växelvisa härjnings-
och plundringståg och fördes i Estland, Ryssland,
Karelen, Finland men även så långt
bort som Österbotten.
År
1580 utvecklade sig kriget under andra hälften
till svensk favör, då den tidigare franske
legoöversten Pontus de la Gardie (1520-1585) utnämndes
till överbefälhavare över de svenska
styrkorna i Finland och Estland. Segrarna vanns därefter
i huvudsak av svenskarna.
Den
nya överbefälhavaren var mycket brutal i sin
krigföring och förintade manstarkare ryska
trupper, forcerade snabbt i landskapet med igensnöade
skogar och frusna vattendrag. I
november 1580 erövrades Kexholm efter ett par dagars
belägring. Staden brann ner till grunden, men slottet
stod kvar. Ett år senare intog svenskarna Narva.
Invånarna vägrade att kapitulera, så
de slaktades under stormningen. Andra
platser som Ivangorod,
Jama och Koporje
erövrades. Kanonerna galten
och suggan som idag finns på Gripsholms
slott togs vid erövringen av Ivangorod år
1581.
Ståthållaren
på Olofsborg i
Savolax, Klas Hermansson Fleming, slogs bland
annat i trakterna kring sjön Onega (öster
om sjön Ladoga) som också plundrades.
Men kriget blev till slut ohållbart för
båda krigförande parter, och i Täysina
(Teusina), skrevs den 18 maj 1595 ett fredsföredrag.
Kexholm,
Käkisalmi, kom att bli centrum för Kexholms
län, ett historiskt förvaltningsområde
omfattande de karelska områdena väster
och nordväst om sjön Ladoga. Under medeltiden
tillhörde området Novgorod.
|
Staden
Kexholms sigill ca 1650
|
Tillbaka
Kastelholm
Kastelholm på Åland i nådens år
1889
det historiska källmaterialet nämns Ålands
enda medeltida borg Kastelholms slott första gången
år 1388, då som Kastelholms hus. De äldsta
delarna av den bevarade anläggningen är från
1300-talets andra hälft och är uppförd
i gråsten. De senare tillbyggnaderna som uppfördes
under senmedeltid och Vasatid byggdes man däremot
i det modernare materialet tegel.
Borgen
anlades ursprungligen på en liten holme, och bestod
då av en bostadsdel, en liten borggård och
så Kuretornet, alltsammans omgivet av en ringmur.
Senare byggdes borgen ut mot norr, varvid ännu
en kraftig ringmur tillkom, idag grunden till slottets
nuvarande förborg.
Som
extra skydd fanns vallgravar med flera rader pålar,
och dessutom flytande ringbommar vilka gav skydd åt
både borgen och slottshamnen. Borgen grupperar
sig kring två gårdar - huvuddelarna med
porttornet kring den inre borggården, och de östra
och norra flyglarna kring den yttre. Som granne till
fästet låg den gamla kungsgården, vilken
likt borgen brann flera gånger för att slutligenår
1772 flyttas till sin nuvarande plats.
Ända
från anläggningstiden var Kastelholm säte
för hövitsmannen i Kastelholms län samt
för slottsfogden i Ålands fögderi.
Kastelholm
i början av 1990-talet
Foto: Harri Blomberg
Tillbaka
Fogden
härskade
Vid
sekelskiftet 1300-1400 blev Åland ett självständigt
förvaltningsområde med Kastelholm som centrum.
Utbyggnaden av borgen till en slottsanläggning
med i huvudsak administrativ funktion skedde troligen
då.
Förläningshavare
(eller deras fogdar) utsågs av den svenska kungen.
Bland medeltida förläningshavare kan nämnas
Karl Knutsson
Bonde, Svante
Sture, biskop Hemming Gadh (som avrättades
på Raseborg
i samband med Stockholms
blodbad) och Gustav Vasas far, Erik Johansson.
Med
sitt strategiska läge i i Östersjön,
har Kastelholm ofta dragits in i olika politiska konflikter,
bland annat Engelbrektsupproret
1434.
År
1500 dog Knut Posse på Kastelholm, ägare
till Borrud
i Västergötland.
Han var befälhavare på Viborg
slott år 1495.
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Gustav
Vasa och hertig Johan
Gustav
Vasa intresserade sig personligen för Åland
och lät utvidga både slottet och den närbelägna
kungsgården. På våren 1556 vistades
han några månader på Kastelholm, samma
år som Åland och Kastelholm fick en ny herre,
hertig Johan. Johan
besökte landskapet och bodde på slottet 1557,
1559 och 1561. Här lät han också hålla
sin bror, Erik XIV, fängslad hösten 1571.
Ett litet rum på Kuretornets tredje våning
har av tradition utpekats som kung Eriks fängelserum.
Sista
striden om borgen stod 1599, mellan anhängarna
till hertig Karl (sedermera Karl IX) och kung Sigismund.
Slottets befälhavare, den kungatrogna ståthållaren
Salomon Ille, fick då kapitulera efter att amiral
Joakim Scheel under belägring beskjutit slottet
med tungt artilleri.
Tillbaka
Slutet
Slottet
behölls av kungliga ståthållare till
1634, då landskapet upphörde att vara ett
självständigt slottslän och istället
lades under landshövdingen i Åbo. Den sista
ståthållaren på Åland var Stellan
Otto Mörner, som också lät genomföra
den sista stora ombyggnaden av slottet efter att det
förstörts i en brand 1619.
Kastelholm
förlorade så småningom sin betydelse
och fick långsamt förfalla. Slutligen ödelade
en eldsvåda 1745 så gott som hela slottet,
som förvandlades till en ruin. Den norra längan
klarade sig dock genom branden och togs i bruk som spannmålsmagasin,
vilket säkert var anledningen till att man inte
rev den.
Källa:
Ålands museum
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Olofsborg
i
Nyslott
Olofsborg
i Nyslott år 1889
Nyslott, en stad som på finska heter Savonlinna,
ligger det kraftigt befästa Olofsborg, uppfört
omkring år 1475. Det lär ha varit borgens danskfödde
grundare Erik Axelsson Tott, en av de främsta befälhavare
Sverige hade, som bestämde att en mäktig fästning
skulle byggas som skydd för det strategiskt viktiga
Savolaxområdet. Troligt är att också
Erik Karlsson Vasa till Loholm
och koberg i Västergötland
var med, då dessa både uppges ha stridit tillsammans
under väl tio år under denna period.
I
skydd av borgen uppstod snart staden Nyslott, vilken hade
stadsprivilegier mellan åren 1639-83. Staden brändes
av ryssarna 1656, blev rysk år 1743 och fick nya
stadsprivilegier igen år 1784. År 1812 återförenades
Nyslott med Finland. Borgen var tänkt att avvärja
ryssarnas anfall österifrån och därmed
försäkra att herraväldet över Savolax
förblev hos den svenska kronan.
Den
svenska borgen Olofsborg var byggd att tåla kanoneld.
Här har Knut
Posse
säkert ofta stått och tittat ut över den
förbiflytande floden
Foto:
© Alex Goss från hans sida Northern
Fortress
Foto:
© Alex Goss från hans sida Northern
Fortress
Olofsborg
förr och nu
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Tavastehus
Ur
Erik Dahlbergs Suecia
Antiqua et Hodierna
avastehus
slott är ett av Sveriges medeltida riksslott. Det
grundades förmodligen i samband med Birger
Jarls korståg till Tavastland. Under medeltiden
byggdes lägerkastellet om till bostad för slottsherren,
och "givetvis" ägde Bo
Jonsson Grip även denna borg under 1300-talets
senare del.
Slottet
utökades under 1700-talet med ytterligare en våning
och hade då tre våningar. Byggnaderna omgavs
av en ringmur med en exteriör som domineras av rödtegel.
Tavastehus slott var verksamt som fängelse under
åren 1837-1972. När man så småningom
lade ner den verksamheten inledde den finska staten år
1953 omfattande undersöknings- och restaureringsarbeten,
slutförda år 1988.
En
tändsticksask från en
lokal krog i Tavastehus som
ännu hyllar sin Birger
Jarl
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Viborg
Viborg
slott år 1840
nådens år 1293 företog marsken Torgils
Knutsson med påvens gillande ett tredje
korståg till Finland för att bl.a. få
slut på de ständiga krigen mellan tavaster och
karelare. I samband med detta lät han uppföra
gränsfästet Viborg.
Dessutom grundlade han fästet Landskrona
vid floden Nevas utlopp, vilket redan år 1301
brändes av novgoroderna. Vid Neva fanns dock
fler fästen, uppströms mot Ladoga låg
Nöteborg.
År
1310 överlät konung Birger
till sina bröder Erik
och Valdemar Åbo och
Tavastehus slott men behöll
Viborg för sig själv.
Åren
1442-1448 var Karl
Knutsson Bonde hövitsman på Viborg,
då han valdes till kung av Sverige.
|
Staden
Viborgs sigill år 1403
med de tre kronorna
|
Här
kan man tänka sig hur Torgils Knutsson vandrat runt
och inspekterat bygget
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern
Fortress
Här
tar man sig inte in hur som helst
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern
Fortress
Tillbaka
Knut
Posse - befälhavare på Viborg
År
1495 var Knut Posse, ägare till Borrud
vid Ymsen i Västergötland,
befälhavare på Viborg. Han kom särskilt
särskilt att bli känd för en motattack
vid den ryska belägringen av fästet detta år.
Härvid hade Knut använt sig av brinnande tjärtunnor
som förmodligen fått krutförrådet
att explodera, en händelse som kom att kallas
för den Viborgska smällen. Efter detta fann
ryssen för gott att häva belägringen och
dra sig undan sin fruktansvärde motståndare.
Under
sommaren året därpå, 1496, deltog Knut
Posse tillsammans med Sten Sture i stormningen av Ivangorod.
Knut
avled på Kastelholm slott
år 1500 och ligger begraven i Åbo
domkyrka.
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Åbo
Åbo
slott, Finland
lottet
i Åbo, beläget på en ö vid Auraås
mynning, fick sina tidigaste delar uppförda under
Magnus
Ladulås tid på 1280-talet. Fästet
skulle användas för att härbärgera
de svenska trupper som skulle lägga Finland under
svenskt välde, det s.k. tredje korståget år
1293 - läs
om det här. Under denna tidiga tid var Åbo
dock närmast ett befäst läger.
År
1303 blev kung Birgers
bror Valdemar
hertig av Finland. Han lät då bygga vidare
på pappa Magnus gamla fäste, och en stabil
borg uppstod med kringliggande huslängor runt den
slutna borggården. I och med att borgen blev så
stark kom den intilligande köpstaden att bli landets
huvudort.
Värre
gick det för borgen som under 1360-talet till stor
del förstördes. Men den uppfördes på
nytt av den nye borgherren Bo
Jonsson Grip, som förstärkte och moderniserade
Viborg. Bo
Jonssons märkligaste skapelse är slottskapellet,
den så kallade nunnekyrkan. Det är ett fyrkantigt
rum täckt med ett stjärnvalv som bärs upp
av en åttakantig mittpelare. För att göra
borgen mer beboelig lät han också införa
ett varmluftssystem bestående av ett slags stora
centralvärmeugnar som via kanaler i väggarna
ledde in varm luft i rummen, detta på 1300-talet!
Tillbaka
Fyrtio
rum
Härifrån
styrde Valdemar Magnusson sitt län i början
av 1300-talet
Huvudbyggnaden
innehöll över fyrtio rum, och in i den "kungliga
sviten" i den norra vingen hade endast väl utvalda
gäster tillträde. Detta särskilda kungagemak
bestod av en sal med valvtak och en inre kammare dit hertig
Valdemar kunde dra sig tillbaka.
Att
Åbo slott varit en favorit bland de svenska kungarna
bevisas av att inget annat slott haft så många
besök som just Åbo. Gustav Vasa residerade
på slottet under elva månader åren 1555-1556,
och därifrån styrde han hela Svea rike. Att
fästet var betydelsefullt kan beskrivas av att det
innan 1500-talets slut belägrats nio gånger
under de interna striderna om kungakronan.
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Åbo
Åbo
domkyrka, uppförd på 1280-talet på platsen
för
en tidigare träkyrka - domkyrkan invigdes år
1300
Biskop
Thomas i Åbo
Den
förste(?) biskopen i Åbo hette Thomas. Han
lär ha varit engelsman och blev omnämnd första
gången år 1234. Thomas
hörde till dominikanerorden och hade troligen varit
kanik i Uppsala
innan han utsågs till biskop i Åbo.
Omkring
1220 hade han kommit till Finland, och av påvebrev
rörande Finland från de påföljande
åren framgick att Thomas verksamhet var framgångsrik
och att han förmått en mängd hedningar
att övergå till kristendomen. Påvarna
hade också givit syndaförlåtelse åt
dem som kom "de stridande kristne" till hjälp.
År 1229 stadfäste påven på Thomas
begäran den finska kyrkans besittningsrätt av
de "lundar och gudahus" som de till kristendomen
nu omvända hedningarna frivilligt förärat
kyrkan.
I
ett påvebrev av år 1237 klagar man över
att tavasterna anfallit och förstört "Guds
kyrkas nya plantering" i Tavastland.
Ca 1239 gick Thomas "med korset i ena handen och
svärdet i den andra" tillsammans med Birger
Jarl och hans män ut i ett anfall mot Novgorod.
I
mindre vacker dager framstod han i ett påvebrev
skrivet den 21 februari år 1245 där det sades
att Thomas bett påven om att få bli skild
från sitt ämbete "emedan han låtit
stympa en människa som till följd däraf
ljutit döden, och emedan han, ledd af djäfvulens
ingifvelse, förfalskat några påfliga
bref".
Påven biföll hans anhållan och beviljade
honom avsked. Thomas skall ha avlidit i Visby år
1248.
+
+ + +
År
1249 berättar Skänningeannalerna
att man kom till konventet.
På
en höjd mitt i staden Åbo hade man på
1280-talet börjat uppföra en domkyrka.
År
1318 vet man att novgoroderna brände biskopens arkiv
i Åbo varvid mycket information om vad som hände
i Österland vid den här tiden förmodligen
kom att bli lågornas rov.
År
1500 lades biskop Magnus Stiernkors till sin sista vila
i domkyrkan. Även Knut Posse begravdes här samma
år. Knut var vid sin död ägare till Borrud
vid Ymsen i Västergötland.
År 1495 var han befälhavare på Viborg
slott, och dog på Kastelholm
slott på Åland år 1500.
Tillbaka
Inte
långt från Åbo låg Vreghdenborg,
i Auraåminne, grundat år 1365.
Här
kan man se hur skeppen kunde se ut under medeltiden
Klickbar
karta över Finland
Tillbaka
Se
också Raseborg
i Snappertuna
Jag vill framföra ett jättestort TACK till
Harri Blomberg, Björn
Corander. och Alex Goss
för vänligt bistående med bilder och information!
Läs
mer om Finland
och dess historia på Björn Coranders svenska
sida - extern
länk
och Alex Goss engelskspråkiga sida om befästningar
österut - Northern
Fortress
Tillbaka
Sveaborg
Sveaborg
vid Helsingfors grundades 1748 - målning från
1844
Enligt uppgift tillsammans med Gibraltar Europas kraftigaste
fäste
Foto:
© Alex Goss från hans sida Northern
Fortress
Källor:
NE
Harri Blomberg - Porten mot öster
Finlands väg genom tiderna av Tor Therman,
Sthlm 1948
Sveriges historia från äldsta tid våra
dagar av Oskar Alin, Sthlm 1889
|