ram till mitten av 1100-talet var det geografiska område som i dag utgör Finland men som då inte kallades Finland utan Österland ett intressant område för såväl Sverige som den romersk-katolska

kyrkan, men även för grannen Novgorod (Ryssland) och den grekisk-ortodoxa kyrkan. I freden mellan Sverige och Novgorod år 1323 fick Novgorod endast den östra delen av Finland - Karelen.

I det Finland som hamnat under svenskt herravälde infördes svenska lagar, med det reella centrat placerat i Åbo, grundlagt i mitten av 1200-talet.
År 1362 fick finländarna rätt att skicka representanter till kungavalet i Sverige, och på 1500-talet utvidgades denna rätt till att också gälla riksdagen.

Namnet finne var i äldsta tider synonymt med samerna. Dessa omtalas på 500-talet av Procopius såsom skridfinnar, vilka bodde i Thules skogar och bergstrakter. På 700-talet finner Paulus Varnefridi samma folk bosatt högt upp i Norden - se en karta över det äldre Skandinavien.

Senare blev folknamnet finne och senare ordet finländare en gemensam benämning på folket bosatt i landet Finland, men det är rätt så nytt påfund.
Endast Finlands sydvästligaste del hade namnet Finland, numera bevarat i landskapsnamnet Egentliga Finland, medan andra delar hette Tavastland, Nyland, Karelen eller Österbotten m.fl.

Enligt Rimkrönikan fanns vid sidan av de uppländske även österlänningar, de vi idag kallar för finländare. Finland var en del av Sverige från 1100-talet fram till finska kriget 1809 då ryssen tog över, alltså i ca 600 år.

Klickbar karta över Finland

 

 

Tillbaka

Kexholm

Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Fästet Kexholm, Käkisalmi på finska och Prioziorsk på ryska, anlades troligen av karelare under en tidig medeltid. Under det tredje korståget som påbörjades år 1293 och anfördes av marsken Torgils Knutsson erövrade man västra Karelen utan att möta något större motstånd. För att säkerställa sin nyvunna position uppförde Torgils fästet Viborg på en holme där floden Vuoksens nedre arm utmynnade, och därmed hade man tagit kontroll över karelarnas gamla vattenväg från Finska viken till Ladoga.

Torgils var dock inte nöjd med detta utan ville också få kontroll över floden Vuoksens övre arm där den förenade sig med sjön Ladoga och där Kexholm var beläget. Orten var befäst och tjänade som en stödjepunkt för novgoroderna i Karelen. Kexholm intogs dock med storm, men redan två år senare, år 1295, dukade den fåtaliga svenska garnisonen, som leddes av hövitsmannen Sigge Lake, under för ett övermäktigt ryskt angrepp - läs om det här.

Tillbaka

Ryssarna förstärkte därefter befästningsverken ansenligt, och det skulle dröja nästan trehundra år innan fästet på nytt betvingades av svenska vapen under den Långa ofreden, ett krig som varade mellan åren 1570-1595. Detta krig kännetecknades av växelvisa härjnings- och plundringståg och fördes i Estland, Ryssland, Karelen, Finland men även så långt bort som Österbotten.

År 1580 utvecklade sig kriget under andra hälften till svensk favör, då den tidigare franske legoöversten Pontus de la Gardie (1520-1585) utnämndes till överbefälhavare över de svenska styrkorna i Finland och Estland. Segrarna vanns därefter i huvudsak av svenskarna.

Den nya överbefälhavaren var mycket brutal i sin krigföring och förintade manstarkare ryska trupper, forcerade snabbt i landskapet med igensnöade skogar och frusna vattendrag. I november 1580 erövrades Kexholm efter ett par dagars belägring. Staden brann ner till grunden, men slottet stod kvar. Ett år senare intog svenskarna Narva. Invånarna vägrade att kapitulera, så de slaktades under stormningen. Andra platser som Ivangorod, Jama och Koporje erövrades. Kanonerna ”galten” och ”suggan” som idag finns på Gripsholms slott togs vid erövringen av Ivangorod år 1581.

Ståthållaren på Olofsborg i Savolax, Klas Hermansson Fleming, slogs bland annat i trakterna kring sjön Onega (öster om sjön Ladoga) som också plundrades. Men kriget blev till slut ohållbart för båda krigförande parter, och i Täysina (Teusina), skrevs den 18 maj 1595 ett fredsföredrag. Kexholm, Käkisalmi, kom att bli centrum för Kexholms län, ett historiskt förvaltningsområde omfattande de karelska områdena väster och nordväst om sjön Ladoga. Under medeltiden tillhörde området Novgorod.

Staden Kexholms sigill ca 1650

 

 

Tillbaka

Kastelholm

Kastelholm på Åland i nådens år 1889

det historiska källmaterialet nämns Ålands enda medeltida borg Kastelholms slott första gången år 1388, då som Kastelholms hus. De äldsta delarna av den bevarade anläggningen är från 1300-talets andra hälft och är uppförd i gråsten. De senare tillbyggnaderna som uppfördes under senmedeltid och Vasatid byggdes man däremot i det modernare materialet tegel.

Borgen anlades ursprungligen på en liten holme, och bestod då av en bostadsdel, en liten borggård och så Kuretornet, alltsammans omgivet av en ringmur. Senare byggdes borgen ut mot norr, varvid ännu en kraftig ringmur tillkom, idag grunden till slottets nuvarande förborg.

Som extra skydd fanns vallgravar med flera rader pålar, och dessutom flytande ringbommar vilka gav skydd åt både borgen och slottshamnen. Borgen grupperar sig kring två gårdar - huvuddelarna med porttornet kring den inre borggården, och de östra och norra flyglarna kring den yttre. Som granne till fästet låg den gamla kungsgården, vilken likt borgen brann flera gånger för att slutligenår 1772 flyttas till sin nuvarande plats.

Ända från anläggningstiden var Kastelholm säte för hövitsmannen i Kastelholms län samt för slottsfogden i Ålands fögderi.

Tillbaka

Olofsborg
i Nyslott

Olofsborg i Nyslott år 1889

Nyslott, en stad som på finska heter Savonlinna, ligger det kraftigt befästa Olofsborg, uppfört omkring år 1475. Det lär ha varit borgens danskfödde grundare Erik Axelsson Tott, en av de främsta befälhavare Sverige hade, som bestämde att en mäktig fästning skulle byggas som skydd för det strategiskt viktiga Savolaxområdet. Troligt är att också Erik Karlsson Vasa till Loholm och koberg i Västergötland var med, då dessa både uppges ha stridit tillsammans under väl tio år under denna period.

I skydd av borgen uppstod snart staden Nyslott, vilken hade stadsprivilegier mellan åren 1639-83. Staden brändes av ryssarna 1656, blev rysk år 1743 och fick nya stadsprivilegier igen år 1784. År 1812 återförenades Nyslott med Finland. Borgen var tänkt att avvärja ryssarnas anfall österifrån och därmed försäkra att herraväldet över Savolax förblev hos den svenska kronan.

Den svenska borgen Olofsborg var byggd att tåla kanoneld. Här har Knut Posse
säkert ofta stått och tittat ut över den förbiflytande floden
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Olofsborg förr och nu

Klickbar karta över Finland

Tillbaka

Tavastehus

Ur Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna

avastehus slott är ett av Sveriges medeltida riksslott. Det grundades förmodligen i samband med Birger Jarls korståg till Tavastland. Under medeltiden byggdes lägerkastellet om till bostad för slottsherren, och "givetvis" ägde Bo Jonsson Grip även denna borg under 1300-talets senare del.

Slottet utökades under 1700-talet med ytterligare en våning och hade då tre våningar. Byggnaderna omgavs av en ringmur med en exteriör som domineras av rödtegel. Tavastehus slott var verksamt som fängelse under åren 1837-1972. När man så småningom lade ner den verksamheten inledde den finska staten år 1953 omfattande undersöknings- och restaureringsarbeten, slutförda år 1988.

En tändsticksask från en
lokal krog i Tavastehus som
ännu hyllar sin Birger Jarl

Klickbar karta över Finland

Tillbaka

Viborg

Viborg slott år 1840

nådens år 1293 företog marsken Torgils Knutsson med påvens gillande ett tredje korståg till Finland för att bl.a. få slut på de ständiga krigen mellan tavaster och karelare. I samband med detta lät han uppföra gränsfästet Viborg.

Dessutom grundlade han fästet Landskrona vid floden Nevas utlopp, vilket redan år 1301 brändes av novgoroderna. Vid Neva fanns dock fler fästen, uppströms mot Ladoga låg Nöteborg. År 1310 överlät konung Birger till sina bröder Erik och Valdemar Åbo och Tavastehus slott men behöll Viborg för sig själv. Åren 1442-1448 var Karl Knutsson Bonde hövitsman på Viborg, då han valdes till kung av Sverige.

Staden Viborgs sigill år 1403 med de tre kronorna

Här kan man tänka sig hur Torgils Knutsson vandrat runt och inspekterat bygget
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Här tar man sig inte in hur som helst
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Tillbaka

År 1495 var Knut Posse, ägare till Borrud vid Ymsen i Västergötland, befälhavare på Viborg. Han kom särskilt särskilt att bli känd för en motattack vid den ryska belägringen av fästet detta år. Härvid hade Knut använt sig av brinnande tjärtunnor som förmodligen fått krutförrådet att explodera, en händelse som kom att kallas för den Viborgska smällen. Efter detta fann ryssen för gott att häva belägringen och dra sig undan sin fruktansvärde motståndare.

Under sommaren året därpå, 1496, deltog Knut Posse tillsammans med Sten Sture i stormningen av Ivangorod. Knut avled på Kastelholm slott år 1500 och ligger begraven i Åbo domkyrka.

Klickbar karta över Finland

Tillbaka

Åbo

Åbo slott, Finland

lottet i Åbo, beläget på en ö vid Auraås mynning, fick sina tidigaste delar uppförda under Magnus Ladulås tid på 1280-talet. Fästet skulle användas för att härbärgera de svenska trupper som skulle lägga Finland under svenskt välde, det s.k. tredje korståget år 1293 - läs om det här. Under denna tidiga tid var Åbo dock närmast ett befäst läger.

År 1303 blev kung Birgers bror Valdemar hertig av Finland. Han lät då bygga vidare på pappa Magnus gamla fäste, och en stabil borg uppstod med kringliggande huslängor runt den slutna borggården. I och med att borgen blev så stark kom den intilligande köpstaden att bli landets huvudort.

Värre gick det för borgen som under 1360-talet till stor del förstördes. Men den uppfördes på nytt av den nye borgherren Bo Jonsson Grip, som förstärkte och moderniserade Viborg. Bo Jonssons märkligaste skapelse är slottskapellet, den så kallade nunnekyrkan. Det är ett fyrkantigt rum täckt med ett stjärnvalv som bärs upp av en åttakantig mittpelare. För att göra borgen mer beboelig lät han också införa ett varmluftssystem bestående av ett slags stora centralvärmeugnar som via kanaler i väggarna ledde in varm luft i rummen, detta på 1300-talet!

Tillbaka

Fyrtio rum

Härifrån styrde Valdemar Magnusson sitt län i början av 1300-talet

Huvudbyggnaden innehöll över fyrtio rum, och in i den "kungliga sviten" i den norra vingen hade endast väl utvalda gäster tillträde. Detta särskilda kungagemak bestod av en sal med valvtak och en inre kammare dit hertig Valdemar kunde dra sig tillbaka.

Att Åbo slott varit en favorit bland de svenska kungarna bevisas av att inget annat slott haft så många besök som just Åbo. Gustav Vasa residerade på slottet under elva månader åren 1555-1556, och därifrån styrde han hela Svea rike. Att fästet var betydelsefullt kan beskrivas av att det innan 1500-talets slut belägrats nio gånger under de interna striderna om kungakronan.

Klickbar karta över Finland

Tillbaka

Åbo

Åbo domkyrka, uppförd på 1280-talet på platsen för
en tidigare träkyrka - domkyrkan invigdes år 1300

Biskop Thomas i Åbo

Den förste(?) biskopen i Åbo hette Thomas. Han lär ha varit engelsman och blev omnämnd första gången år 1234. Thomas hörde till dominikanerorden och hade troligen varit kanik i Uppsala innan han utsågs till biskop i Åbo.

Omkring 1220 hade han kommit till Finland, och av påvebrev rörande Finland från de påföljande åren framgick att Thomas verksamhet var framgångsrik och att han förmått en mängd hedningar att övergå till kristendomen. Påvarna hade också givit syndaförlåtelse åt dem som kom "de stridande kristne" till hjälp.

År 1229 stadfäste påven på Thomas begäran den finska kyrkans besittningsrätt av de "lundar och gudahus" som de till kristendomen nu omvända hedningarna frivilligt förärat kyrkan.
I ett påvebrev av år 1237 klagar man över att tavasterna anfallit och förstört "Guds kyrkas nya plantering" i Tavastland.
Ca 1239 gick Thomas "med korset i ena handen och svärdet i den andra" tillsammans med Birger Jarl och hans män ut i ett anfall mot Novgorod.

I mindre vacker dager framstod han i ett påvebrev skrivet den 21 februari år 1245 där det sades att Thomas bett påven om att få bli skild från sitt ämbete "emedan han låtit stympa en människa som till följd däraf ljutit döden, och emedan han, ledd af djäfvulens ingifvelse, förfalskat några påfliga bref".
Påven biföll hans anhållan och beviljade honom avsked. Thomas skall ha avlidit i Visby år 1248.

+ + + +

År 1249 berättar Skänningeannalerna att man kom till konventet.

På en höjd mitt i staden Åbo hade man på 1280-talet börjat uppföra en domkyrka.

År 1318 vet man att novgoroderna brände biskopens arkiv i Åbo varvid mycket information om vad som hände i Österland vid den här tiden förmodligen kom att bli lågornas rov.

År 1500 lades biskop Magnus Stiernkors till sin sista vila i domkyrkan. Även Knut Posse begravdes här samma år. Knut var vid sin död ägare till Borrud vid Ymsen i Västergötland. År 1495 var han befälhavare på Viborg slott, och dog på Kastelholm slott på Åland år 1500.

Tillbaka

Inte långt från Åbo låg Vreghdenborg, i Auraåminne, grundat år 1365.

Här kan man se hur skeppen kunde se ut under medeltiden

Klickbar karta över Finland

Tillbaka

Se också Raseborg i Snappertuna

Jag vill framföra ett jättestort TACK till
Harri Blomberg, Björn Corander. och Alex Goss
för vänligt bistående med bilder och information!

Läs mer om Finland och dess historia på Björn Coranders svenska sida - extern länk
och Alex Goss engelskspråkiga sida om befästningar österut - Northern Fortress

Tillbaka

Sveaborg

Sveaborg vid Helsingfors grundades 1748 - målning från 1844
Enligt uppgift tillsammans med Gibraltar Europas kraftigaste fäste

Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Källor:
NE
Harri Blomberg - Porten mot öster
Finlands väg genom tiderna” av Tor Therman, Sthlm 1948
”Sveriges historia från äldsta tid våra dagar” av Oskar Alin, Sthlm 1889