edan under vendeltiden på 600-talet seglade man ut från den svenska östersjökusten för att göra affärer med folken i öster.

I Åsarp i det inre av Västergötland och så långt ifrån haven som man kan komma reser sig Olsbrostenen. Den omtalar att "Guve reste denna sten efter Olav, sin son, en mycket dugande ung man. Han blev dräpt i Estland. Håvard(?) högg stenen - vilket skall ha skett ca år 970.

Tillbaka

Hur och varför

Medelhavet var ett öppet hav, men då araberna slog sig fram ända till frankerriket delades Medelhavet och det blev svårare att använda de gamla handelsvägarna. Då blev de ryska floderna attraktiva, och de som behärskade vattenvägarna från Finska viken till Svarta havet och Kaspiska havet fick möjlighet att tjäna grova pengar.

I de talrika gravhögar från vikingatiden som här och var ligger som pärlband utmed floderna har man hittat praktfulla svärd och vackert dekorerade hjälmar, dryckeshorn, husgeråd och glasbägare. Stormän har begravts i sina skepp med blänkande hjälmar, sköldar och vapen, hästar, hundar, jaktfalkar, dryckeshorn och annat.

I små klinkbyggda båtar stuvade nordborna pälsar, slavar, hudar, bärnsten, honung och tog sig till Konstantinopel och Bagdad där de köpte kryddor, tyger, silver, glas etc. I österled handlade det mer om handel än om plundring, men visst härjade man även där om tillfälle gavs.

När Jaroslav den vise dog år 1054 delades riket mellan hans tre söner, och en nedgång följde.

En av de äldsta bilderna av den ryska krigsflottan. Miniatyr till den bysantinske
historikern Skyletze´s skildring av kampen mellan bysantiner och ryssar

Tillbaka

Miklagård - Konstantinopel

Konstantinopel på 1500-talet - vikingarnas Miklagård,
grundad på 300-talet av Konstantin den store

Enligt Nestorkrönikan seglade Ruriks efterträdare Oleg år 907 iväg med bundsförvanter och 2.000 skepp för att anfalla Miklagård (Konstantinopel, idag Istanbul). De ställde villkor, krävde skatt men också villkor för kommande diplomatiska beskickningar till Konstantinopel:
"När ruser komma till Konstantinopel skola de uppbära underhåll så mycket de vilja. Komma de som köpmän skola de erhålla uppehälle sex månader: bröd, vin, kött, fisk och frukt. Bad skall man bereda dem så mycket de önska. När de vända hem till Rus igen skola de av vår kejsare utbekomma vägkost, ankaren, tågverk, segel och allt som de behöva".

Oleg hissade sidensegel på återfärden, med last av guld, siden, frukter, vin och allehanda kostbarheter.

I Konstantinopel härjade Igor av Novgorod år 941 med sin flotta, berättas det, gift med Olga som var av slavisk ätt.

Framförallt under 900- och 1000-talen togs nordbor tjänst i det bysantinska kejserliga livgardet i Konstantinopel där en styrka på 500 man försvarade kejsaren och hans palats. Mest känd av dessa väringar är nog norske Harald Hårdråde som åren 1034 och fram till 1043 tjänade hos storfursten Jaroslav, och där träffade dennes dotter Ellisiv (Elisabet), en dotter till den svenska Ingegärd (i Ryssland kallad Irina och efter att som första svensk blivit kanoniserad, kallad den heliga Anna av Novgorod), en dotter till Olof Skötkonung.

Den östromerske kejsaren var speciellt intresserad av att knyta väringar till sig, eller varjager som han kallade dem, eftersom de inte var bundna till någon av de stridande parterna i staden, bara till kejsaren själv.

Tillbaka

Holmgård - Novgorod

Ett ganska tidigt Novgorod

ovgorod, vikingarnas Holmgård, var en rysk stad invid sjön Ilmen där handelsvägarna från väster, öster och söder möttes, och dessutom var den Kievs utpost mot norr, den senare av vikingarna kallad för Konugård. Novgorod var till en början en betydande handelsstad för framför allt pälsverk. Vid utgrävningar har man påträffat rester av timmerhus och tre meter breda gator av timmer, liknande kavelbroar.

Novgorod är berömt för sina hundratals brev, skrivna på björknäver. De är skrivna på fornryska och berättar mycket om livet i handelsstaden. Breven kan dateras till slutet av 1000-talet.

Många av Gotlands handelsmän har bedrivit köpenskap i staden, under 1100-talet hade gutarna här handelsfaktoriet Gutagård och en kyrka från 1000-talet, helgad åt Olav den helige.

Tillbaka

Vikingen Rurik

Om Rurik ur Nestorkrönikan:

År 862
Och de sade till varandra: "Låt oss söka oss en furste som skall härska över oss och döma rätt". Och de drog över havet till varjagerna, till ruserna. Ty dessa varjager kallades ruser på samma sätt som andra kallas svear, andra åter normanner och angler och ytterligare andra för goter - på samma sätt även dessa. Och tjuderna, slaverna, krivitjerna och vepserna sade till ruserna: Vårt land är stort och rikt, men det finns ingen ordning i det. Kom och var furstar över oss."

Och man valde tre bröder med deras släkter och de tog med sig alla ruserna och kom. Den äldste, Rurik, bosatte sig i Novgorod, den andre, Sineus, bosatte sig vid Beloozero, och den tredje, Truvor, i Izborsk. Och efter dessa varjager fick det rusiska landet sitt namn: folken i Novgorod är av varjagisk släkt, tidigare var de slaver.

Sineus, Rurik och Truvor från en rysk väggmålning

Två år senare dog Sineus och hans bror Truvor. Och Rurik tog makten och förlänade åt sina män olika städer - en fick Polotsk, en Rostov och en annan Beloozero. I dessa städer är varjagerna inflyttare, medan de ursprungliga invånarna i Novgorod var slaver, i Polotsk krivitjer, i Rostov merer, i Beloozero vepser, i Murom muroma; och över dem alla härskade Rurik.

Han hade två män, som inte var av hans släkt, inte heller av bojarsläkt och de bad att få resa till Kejsarstaden med sin släkt. Och de begav sig iväg längs Dnjepr, och när de passerade förbi, fick de på ett berg syn på en liten stad. Och de frågade och sade: "Vems stad är detta?" Och man sade. "Det fanns tre bröder, Kij, Sjtjek och Choriv, som byggde denna lilla stad, och de dog, och vi, deras släkt bor här och betalar skatt till kozarerna. Askold och Dir stannade kvar i denna stad och samlade kring sig många varjager och började härska över poljanernas land, och då härskade Rurik i Novgorod.

År 879
Då Rurik dött överlämnade han sitt furstendöme till Oleg, som var av hans släkt, sedan han i hans vård överlämnat sin son Igor, ty denne var minderårig.

Översättning av Gabriella Oxenstierna, 1998

Rurik skall haft en efterkommande i storfursten Jaroslav den vise, make till den svenska heliga Anna av Novgorod.

Tillbaka

Munken Nestor och hans krönika

Den ryska Nestorskrönikan anses vara skriven av Nestor, en munk i Grottklostret i Kiev i Ryssland, född år 1056. Han berättar historien om Rurik, vilken kommit att kallas Rysslands grundare. Till 1000-års minnet av Rysslands grundande restes Rurikmonumentet i Novgorod år 1862.
Under den sovjet-ryska tiden tvingades ryska historiker att tillrättalägga sin forskning efter statens önskemål - tanken att ett fungerade Ryssland skulle skapats av västerländska invandrare kunde inte accepteras.

När den ryska studenten Andrej Amalrik under 1960-talet blev alltför intresserad av Nestorkrönikan ålades han att upphöra med sin forskning. Då han vägrade och dessutom försökte få sitt historiska verk "Normannerna och Kiev-Ryssland" verifierat av en skandinavisk forskare upptäcktes hans kontakter med västerlandet av hemliga polisen, KGB. Amalrik omkom under mystiska omständigheter vid en bilolycka i Spanien 1980.

Fortsätt i österled in i medeltiden

Källor:
Harri Blomberg
Nationalencyklopedin