ngermanland i sydöstra delen av Finska viken uppkallades för att hylla Olof skötkonungs dotter Ingegärd då hon gift sig med den

Under 1100-talet trängde sedan ryssarna in i landet där de anlade kolonier och underkuvade den inhemska befolkningen. Ingermanland blev en del av republiken Novgorod och bildade den novgorodska provinsen Yod-skaja pjatina.

Redan tidigt sökte svenskarna att från det svenska Österland, Finland, intränga i Ingermanland, men försöken misslyckades. Birger Jarl och Åbos biskop Thomas kom vid det Andra korståget att besegras vid Nevafloden av Alexander Nevskij.

Under Nevakampanjen år 1299 hade Torgils Knutsson anlagt Landskrona vid floden Novas utlopp , vilket redan 1301 föll i i novgorodernas händer.

År 1326 slöt kung Magnus Eriksson för Sveriges och Norges räkning ett avtal med novgoroderna. Ytterligare ett avtal slöts sedan, troligen 1339 i Lödöse, om att de karelska bönder som flydde från Novgorod till svenska Finland skulle hängas eller halshuggas m.m.

År 1581 erövrade Pontus de la Gardie fästena Narva, Ivangorod, Jama och Koporje med kringliggande områden, och i stilleståndet i Pliusa 1583 kom Sverige att få behålla dessa erövringar tillsammans med hela Ingermanland, Nöteborg och trakten däromkring undantagna.
År 1595 återlämnades alla utom utom Narva till Ryssland i freden i Tevsina.
Genom freden i Stolbova, 1617, kom Sverige åter i besittning av hela Ingermanland som därefter i mer än 100 år var en svensk provins.

Ivan III - Ivan den stores statssigill.

Ivan III tog makten i Moskva år 1462 och upprättade
det moskovitiska riket med centrum i Moskva.
Det var han som lät bygga Kreml som det ser ut idag.

Tillbaka

Aldeigjuborg
(Staraja Ladoga)

Aldeigjuborg vid Volchovs strand, uppfört som
det första stenhuset i Ryssland år 1114
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Redan år 760 tror man att det funnits "svenskar" i Aldeigjuborg vid floden Volchov. Då Rurik och hans båda bröder anlände hit år 862 anlades staden varvid en av bröderna uppförde ett trähus och stannade.
Snart hölls stora marknader i staden, hantverkare flyttade hit och handeln frodades.

För en tid var Aldeigjuborg huvudstad i det nya landet, men det ändrades snart av Rurik som istället lär Novgorod ta över dess roll.

År 1164 seglade 55 svenska snäckor (mindre skepp) fram nedanför murarna till borgen.
Om kung Karl Sverkersson själv var med låter vi vara osagt, men svenska styrkor går till angrepp mot staden och borgen.
Efter fem dagar kommer undsättningsstyrkor från Novgorod till de belägrades undsättning, och svenskarna besegras i grunden torsdagen den 28 maj. De svenska förlusterna lär ha uppgått till 43 av de 55 snäckorna och huvuddelen av folket.

År 1313 var Sverige åter i strid med Novgoroderna och anföll och brände fästet. Man klarade dock inte av att hålla området, var tillbaka igen 1338, men inte heller nu föll det väl ut.

Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Tillbaka

Oreschek - Nöteborg

Pekensaari är en liten ö i Ladogasjön, en plats som de svenske kallade Hvita Träsket, precis där Nevafloden har sitt inlopp. På svenska hette den Nötterön, och där skulle novgoroderna senare komma att anlägga fästet Oreshek - på svenska kallat Nöteborg.
Där hade Torgils Knutsson under det Tredje korståget förlagt en del av den svenska hären som en förpost till Landskrona, vid Nevaflodens utlopp.

År 1323 efter den Nöteborgska freden fastställdes den första gränsen mellan Sverige och Ryssland.
Kort efter freden blev Nöteborg säte för en novgorodsk lydfurste av litauisk härkomst, Narimont, som år 1333 ärvde Kexholms, Nöteborgs och Ladoga län samt hälften av Koporje län i Ingermanland.

Denne och hans son Alexander förtryckte invånarna så pass att dessa år 1337 gjorde uppror, varvid de understöddes från svenska Viborg.
Dessa oroligheter fortsatte år efter år, och till slut ingrep kung Magnus Eriksson med en flotta från Sverige och intog Nöteborg år 1348.

Men redan året därpå, 1349, återvanns slottet av novgoroderna, varefter Narimont och hans arvingar, dock med åtskilliga avbrott, innehade väldet till 1477 då landet efter novgorodska republikens fall förenades med storfurstendömet Moskva.

Ett av två renoverade torn, detta med tre meter tjock väggar
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

År 1352 uppfördes de första stenmurarna, och mot slutet av 1400-talet var fästningen som störst och hade då tio torn, ett citadell och en invändig hamn.

En imponerande anläggning som använts som fängelse i 300 år, men bombades
sönder och samman av tyskarna åren 1942-1944

I september 1611 belägrade svenska trupper Nöteborg som höll ut fram till maj året därpå.

Tillbaka

Koporje

Slottet Koporje, Kapris på svenska, är beläget 12 mil väster om
nuvarande Sankt Petersburg, vid Finska vikens södra kust
Foto: © Alex Goss från hans sida Northern Fortress

Koporje omnämns i Novgorodannalerna år 1240. Det var den Tyska orden som då byggde en träbefästning här, som en utpost mot Finska viken och ryska Ingermanland.
Vid denna tid skall det ha gått att med lättare skepp kunna segla fram till fästet, idag ligger det en bra bit in i landet.

År 1241 brändes fästet av den novgorodske Alexander Jaroslavovichs trupper, och tyskarna blev fullständigt överkörda.
Ryssarna lät meddela att "den som kommer till oss med svärd, den dräper vi med svärd".

Tyska orden med sina svarta kors

År 1280 byggs Koporje upp igen av novgoroderna, denna gång i sten, och och överlämnas till Alexander Jaroslavovich.
Man sparade inte på säkerheten, och väggarna varierade mellan tre till fyra meter i tjocklek i de lägre lagren.

Koporje ser större ut från sidan än framifrån där det blickar ut över Ingermanland

Några år senare började det dock knaka i förbindelserna mellan Alexander och hans forna vänner i Novgorod. Det hela slutade med att novgorodera åtalade Alexander som fick bege sig i exil utomlands. Demokratin hade kommit ill Ryssland.

Men i det svenska Österland hade Magnus ladulås problem. Förutom karelernas ständiga härjnings- och plundringståg i landskapet kom ännu en fiende och härjade i den numer kristna östra utposten - det var novgoroderna som var på härjningståg.

År 1292 hemsöktes tavasterna av båda dessa fiender, och det med en sådan framfart att biskop Magnus i Åbo tvingades efterskänka en del av tiondet till folket för att på så sätt minska deras nöd.
Då ansåg marsken Torgils Knutsson att det var nog och började förbereda sig för att se om det inte skulle kunna gå att få lite fred även i denna östra landsända. Året skrev 1293, och händelsen är känd som det Tredje korståget.

Tillbaka

Novgorod

ovgorod, vikingarnas Holmgård, var en rysk stad invid sjön Ilmen där handelsvägarna från väster, öster och söder möttes, och dessutom var den Kievs utpost mot norr.

I ryska krönikor nämns Novgorod för första gången under år 859, men en gotländsk krönika tros beskriva en stad på platsen redan under 500-talet.

Den inre och äldsta delen av staden
efter en rekonstruktion

Tillbaka

Möjligt är att Ragnvald jarl från Västergötland kom att gifta sig med norske kungen Olav Tryggvassons dotter Ingeborg som bodde i Novgorod, något som i så fall bör ha skett på 1020-talet.

År 1293, efter att marsken Torgils Knutsson erövrat Karelen och grundat Viborg under det tredje korståget mot Finland, utbröt långvariga stridigheter mot Novgorod.

Ur 1:a Novgorodska krönikan:
"År 1339 foro de båda Novgoroderna Kusma Tverdislavitsch och Alexander Borisovitsch jämte följeslagare, och från ärkebiskopen dess systerson Matvei, öfver hafvet såsom sändebud till Svenska fursten; och de foro till honom i Murmanska landet (= Norge), till staden Lüdovl (sannolikt Lödöse) och afslutade fred enligt gamla bref; men angående Karelarne sade de sålunda: "om våra rymma till eder, huggen dem eller hängen dem; eller om edra komma till oss, göra vi på samma sätt med dem, på det de icke må lisma emellan oss. Men dessa utleverera vi icke; de äro kristnade till vår tro, och dessutom äro icke många af dem kvar; annars hafva alla genom Guds vrede dött".

Novgorods sigill åren 1200-1400
Från vänster Kristus, riddare, soldat, lejon och örn

Ovan den äldsta kända avbildningen av Novgorod,
gjord efter 1300 då yttre muren tillkom

Tillbaka

Ivangorod

Ivangorod bränns av Svante Nilsson Sture och Knut Posse år 1496, återgivet
av Olaus Magnus i hans 'Beskrivning av de nordiska folken'. I förgrunden
fästet Hermansborg i Narva, beläget tvärs över floden, i grannlandet Estland.

Tillbaka

År 1496 råder oroligheter i Österland och flera av de svenska riksråden befinner sig i Finland för att delta i försvaret, bl.a. Svante Nilsson Sture.
Sten Sture har emellertid låtit kalla bort en stor del av ryttarna och fotfolket, varför Svante ur sin egen börs fick betala de livländska yrkessoldaternas sold.

Befälhavarna i Finland uppfattade förmodligen läget som politiskt ohållbart, och planer på en offensiv återupptogs och verkställdes då svenska trupper anförda av Svante Nilsson och Knut Posse gick till angrepp mot Ivangorod.

Enligt Sturekrönikan omfattade angreppsstyrkan, som nådde floden Narvas mynning i augusti, 2000 man. En vecka senare inleddes stormningen som ledde till att Ivangorod föll.
Svante Nilsson och Knut Posse hade dock inte resurser att hålla borgen besatt någon längre tid, varför den brändes och förstördes så gott man hann med innan man seglade tillbaka till Finland.

Erövringen av Ivangorod fick inga militära konsekvenser, däremot skänkte den Svante Nilsson stor prestige, och han kunde skapa sig en verksam framtoning i motsats till riksföreståndarens kritiserade passivitet.
Dessutom hade han i Ivangorod fått ett rikt byte och åtminstone temporärt lyckats bemästra problemet med de livländska legoknektarnas kostsamma underhåll.

Källa: Lena Törnblom, Finlands historia I, 1993

Tillbaka

Ivangorod där många svenska män stupat genom århundradena

Tillbaka

Sveriges mest kända kanoner - Suggan och Galten på Gripsholms slott,
tagna som krigsbyten vid Ivangorod 1581

Ännu längre bort...

Tillbaka

Moskva

Moskva i mitten av 1300-talet

Jag vill framföra ett jättestort TACK till
Harri Blomberg, Björn Corander. och Alex Goss
för vänligt bistående med bilder och information!

Läs mer om Finland och dess historia på Björn Coranders hemsida
och Alex Goss engelskspråkiga sida om befästningar österut - Northern Fortress