Koberg
Uppdaterad 14 maj, 2008
Tillbaka


Koberg slott ca 1960, tillbyggt och utvidgat av bl.a.
Johan Casimir Lewenhaupt under tidigare delen av 1600-talet
agens Koberg slott lär ursprungligen ha varit en försvarsanläggning med en huvudbyggnad av sten. Den östliga delen är den som är äldst
(till höger på bilden ovan), vilken senare tillbyggts och utvidgats. Idag har huvudbyggnaden en längd av 60 meter och hyser ett fyrtiotal rum.

Namnet lär enligt Linde vara ett s.k. uppkallelsenamn efter det tyska slottet Coburg med anor från 1000-talet, beläget ca tolv mil öster om Frankfurt am Main. Svenska Koberg är beläget i Lagmansereds socken, på vägen mellan Sollebrunn och Trollhättan.



Kanske kommer namnet Koberg från Coburg i Tyskland - målning av P. Iselburg 1626

 

 

Tillbaka

Erik Nipertz 1442

Den förste kände ägaren till Koberg var en riddare på 1400-talet vid namn Erik Nipertz. Enligt tidens sed roffade han åt sig vad han behagade - markerna som kom att tillhöra borgen har Vanderydbönderna vackert fått släppa till.
Erik omnämns som ägare till Koberg år 1440. År 1431 var Erik häradshövding i Bobergs härad i Östergötland och 1462 nämnes han som hövitsman på Elfsborgs slott och 1465 som lagman i Östergötland.

*

Erik var gift med Ebba Krummedige Eriksdotter som i sitt föregående gifte med Karl Kristersson Vasa fått sonen Erik Karlsson Vasa som senare skulle komma att överta både Koberg och det ganska närbelägna Loholm.

Med till visshet gränsande sannolikhet ägdes Koberg tidigare av Karl Kristersson Vasa och kom att tillfalla Ebba vid hans död år 1440.

*

Den nye maken Erik Nipertz hade varit häradshövding i Boberg omkring år 1430. Han blev riddare 1442 eller 1443 och riksråd något eller några år senare. Av Karl Knutsson Bonde utnämndes han sedan till lagman i Östergötland.
Under Sten Sture d.ä.:s befäl deltog Erik i ett slag mot den anfallande kung Kristian I vid Öresten år 1470. Slaget vanns av svenskarna, medan Erik själv led hjältedöden i den västgötska myllan.

 

 

Tillbaka

Erik Karlsson Vasa 1470

Mot slutet av 1400-talet ägdes både Koberg och Loholm av Erik Karlsson Vasa, en son till Ebba ovan och en kusin till Gustav Vasas far Erik Johansson, avrättad i Stockholms blodbad år 1520 på order av Kristian Tyrann. Troligen övertog Erik Koberg och Loholm efter styvfadern Eriks död 1470. Erik Karlsson hade flera slottslän i sin hand, bl.a. Stäkeholm och Rumlaborg i norra Småland.
Sedan Karl Knutsson Bonde åter blivit insatt som kung lierade sig Erik med hans motståndare Kristian som gjorde en samlad aktion för att återta den svenska kronan.
Men i och med nederlaget i slaget vid Brunkeberg i oktober år 1471 stod Erik på den förlorande sidan och tvingades ingå en förlikning den segrande riksföreståndaren Sten Sture d.ä. Erik fick behålla sin plats i riksrådet, men kom aldrig att dubbas till riddare.

Under 1470- och 1480-talen var Erik Karlsson tillsammans med den danskfödde Erik Axelsson Tott i Finland och stred. Erik Axelsson var en av de främsta befälhavarna i försvaret mot ryssarna, och mycket troligt är att Erik Karlsson var med då Olofsborg slott grundades av Tott ca 1475. Släkten Tott hade bl.a. en stormansgård i Lockatorp vid Bitterna, ca 4 mil öster om Koberg.


Olofsborg i Finland, grundat av Erik Axelsson Tott ca 1475

Erik Karlsson kom att få en blodig död. Under resa upp i landet våldgästade Erik och hans följeslagare en präst utanför Strängnäs. I det handgemäng som då uppstod med prästen och hans folk blev Erik dödligt sårad, vilket skedde i nådens år 1491.

 

Tillbaka

Bengt Persson Svenske
- Ej upptagen i ägarlängden, uppgift från en förlorad källa -

Längre fram, år 1568, skrev sig Bengt Persson Svenske som ägare till Koberg.
Bengt var väpnare och ägare även till Ronnum i Tunhem samt senare också Sjöbo i Torpa socken. Han var häradshövding i Väne härad år 1540 och knekthövitsman under Erik XIV i dennes krig mot Danmark.

År 1564, i juli månad, fick Bengt order att infalla i Norge, han deltog i fälttåget i Halland 1566, men dömdes av kung Eriks nämnd till döden 1567 för försummelser under kriget, något som han dock klarade sig ifrån. Ännu år 1582 satt han i rätten i Väne härad.
Troligt är att Bengt haft Koberg i förläning efter något av krigstågen, eftersom den senare återigen kom att hamna i släktledet mellan Vasasläkten och Leijonhufvud. Bengt levde ännu år 1589 men var död 1597.

Tillbaka

Efter Bengt eller strax därefter kom både Koberg och Loholm att tillsammans med Loo och troligen även Lagmansholm m.fl. att ligga under Gräfsnäs slott och släkten Leijonhufvud.

 

 

Tillbaka

Johan Casimir Lewenhaupt

Med det gamla huset som grund byggde Johan Casimir sitt slott under den tidiga hälften av 1600-talet. Johan ärvde Koberg och Gräfsnäs av sin bror Sten Axelsson Leijonhufvud år 1613 då denne året innan tvingats fly till Tyskland efter att danskarna varit i trakten och härjat.

Johan kom tidigt in på den militära banan och deltog som befälhavare i flera olika krig som Sverige då var inblandade i: slaget i Leipzig 1642, 30-åriga kriget och Karl X Gustafs polska krig. Dessutom var Gustav II Adolf på besök hos Johan Casimir på Gräfsnäs slott 1618, f.ö. samma år som 30-åriga kriget utbröt.

Johan gifte sig friherrinnan till Vinäs och Tärnö Sidonia Grip på Nyköpings hus, en släkting till den berömde Bo Jonsson Grip (farfars farfar). Johan Casimir avled under ett krigsuppdrag i Finland 1656 varefter Sidonia lät uppföra en kyrka i Lagmansered - se nedan.

Även Axel Lewenhaupt, död 1668, har ägt Koberg och även Oplo (Upplo), Raseborg och Kägleholm för att nämna några av godsen. Axel var överkammarherre hos drottning Kristina.

 

 

Tillbaka

Senare ägare

Andra ägare har varit Ribbing, Piper och 1757 köpte Niclas Sahlgren slottet, en förmögen direktör på Ostindiska Kompaniet.
Då Niclas dotterdotter Anna Margareta, kallad Guldhönan, gifter sig med friherre Niclas Silfverschöld kommer Koberg i denna ätts händer, och där befinner det sig än idag.

P E Lindskog om slottet ca 1812:
"Koberg är beläget vid sjön Wandryd och bebyggdt med ett ovanligt långt och smalt stenhus af tre våningars högd, som för åskådarens öga ej målat något vackert; men egornas vidd och bördighet ärsätta rikligen det, som vid sjelfva ställets belägenhet af naturen synes vara förbigånget".

 

År 1738 köptes Koberg av Bengt johansson Ribbing vars äldste son år 1752 lät introducera den friherrliga ätten Ribbing af Koberg, nr 216 på riddarhuset.

 

 

Tillbaka

Med Vadstena slott som förebild

Dagens byggnad mäter ca 60 x 13 meter, en mycket långsmal byggnad. Mot slutet av 1880-talet byggdes det om med Vadstena slott som förebild - se bilderna nedan.

 


Vadstena slott år 1923

Bild från boken Minnen från Västergötland, 1901
Koberg slott år 1900

 

Tillbaka


En grov första arbetshypotes för Kobergs och Gräfsnäs m.fl. ägare genom århundradena - från tidigt 1400-tal fram till 1714, ca 300 år:

Karl Kristersson Vasa - dennes hustru Ebba Krummedige Eriksdotter - hennes son Erik Karlsson Vasa i första giftet - (Bengt Svenske - förläning?) - Erik Karlsson Vasas dotter Ebba Eriksdotter Vasa - och så Ebbas avkomlingar (Leijonhufvud och Lewenhaupt) fram till Kristina Katarina Gustavsdotter Leijonhufvud, död på Gräfsnäs i barnsäng med första barnet, år 1714, gift med Otto Wilhelm Staël von Holstein som var den förste icke-släktingen.

 

 

 

Tillbaka

Livered


Det forna säteriet Livered, nu under Koberg

Livereds historia går långt tillbaka i tiden. Enligt sägnen berättas att gårdens grundare skulle vara en herre med namnet Livard eller Livert, att denne var en samtida med Olof Skötkonung och att även han lät döpa sig. I Livereds närhet finns en källa vilken liksom gården bär den förste ägarens namn, nämligen Liverts källa.

Under 1500-talet var en herre med namnet Gudmund A:son Röd ägare till Livered, och efter honom följde sonen, som var stallare hos hertig Karl.
År 1640 nämnes Gudmund P:son Sparre som ägare, även denne av släkten Röd.


Domarringen Kungsstenarna utmed den gamla vägen från Skepplanda och Lödöse

Under medeltiden delade sig en av vägarna norrut från Skepplanda och Lödöse här, gick man ytterligare norrut kom man till Koberg och vidare upp mot Hullsjö vid Ekolmens slott liksom till Norge, tog man av mot öster kom man fram vid Gräfsnäs och kunde ta sig vidare till Skara.

 

 

Tillbaka

Thegn-stenen i Velanda


Vg 150 - runorna något lite digitalt förstärkta


Tyrvi reste stenen efter Ogmund, sin make,
en mycket god tägn. Tor vige.


I Velanda i Väne-Åsaka socken, norr om Koberg och sydost om Trollhättan (utmed den gamla Norgevägen) står en runsten från ca år 1000 uppe på en liten bergknalle. Detta är dock inte stenens ursprungliga plats, den återfanns år 1912 då man skulle flytta på en gärdsgård i närheten.

Stenens hedniska karaktär är klar då den som rest stenen önskade att asaguden Tor skulle vara beskyddare. Detta är ovanligt på svenska runstenar men förekommer desto flitigare på danska motsvarigheter. Några km norrut ligger Jutegården...

Att stenen är en thegn-sten är också intressant, kanske har Ogmund varit med och krävt danagäld i England. I Töfta vid Grästorp finns en annan thegnsten som är krönt med Tors hammare.

 

Tillbaka

Lagmansereds kyrka

Foto: Anders Roland
Lagmansereds gamla kyrka ca 1920, byggd 1639 och sedan 1929 en ruin

Den allra första kyrkan i Lagmansered var en stavkyrka som man tror byggdes på Boryd mullbacke mot slutet av 1000-talet men som efter digerdödens härjningar på 1350-talet inte lämnade kvar såpass många överlevande att kyrkan kunde hållas underhållas. Därpå skall en bonde vid namn Lagman ha byggt en kyrka på sin gård Lagmansered år 1465.

Då Johan Casimir Lewenhaupt avled år 1634 lät hans änka och dessutom kusin grevinnan Sidonia Grip uppföra kyrkan på bilden ovan mellan åren 1639-1647 för att ersätta stavkyrkan som danskarna bränt år 1612.
Denna nya kyrka brann sedan år 1704 och igen 1710 varefter den stod öde till 1768. Slutet kom år 1929 då kyrkan åter brann för att sedan inte återuppföras. En ny kyrka (nr 4!) restes istället mitt emot gården Boryd där den står än idag.

 

Tillbaka

Boryd och biskop Brynolf Gerlaksson

Det berättas att biskopen i Skara 1478-1505, Brynolf Gerlaksson, erhöll gården Bogrydh vid Vandrede vatten, nuvarande Vanderydsvattnet, av Sten Sture d.ä. år 1480. Gåvan var ett tack för hans tjänster mot riket.
Troligen har Bogrydh varit Brynolfs fädernegård och är dagens Boryd vid Lagmansered som åsyftas, beläget ca tre km väster om den gamla kyrkan och mittemot den nya. Brynolf är bl.a. känd för att ha förstärkt och utvidgat såväl Läckö slott som Husaby borg där han höll egna trupper. I Husaby kyrka finns han avbildad invid ambon.



Dagens ruin efter grevinnan Sidonia Grips kyrka

 

Källor:
Lagmansered / John Winkvist
Vägen Skara - Lödöse / Linnar Linnarsson