|
agens
Koberg slott lär ursprungligen
ha varit en försvarsanläggning med
en huvudbyggnad av sten. Den östliga delen
är den som är äldst |
(till höger på bilden ovan), vilken senare
tillbyggts och utvidgats. Idag har huvudbyggnaden
en längd av 60 meter och hyser ett fyrtiotal
rum.
Namnet
lär enligt Linde vara ett s.k. uppkallelsenamn
efter det tyska slottet Coburg med anor från
1000-talet, beläget ca tolv mil öster
om Frankfurt am Main. Svenska Koberg är beläget
i Lagmansereds socken, på vägen mellan
Sollebrunn
och Trollhättan.
Kanske
kommer namnet Koberg från Coburg i Tyskland
- målning av P. Iselburg 1626
Tillbaka
Erik
Nipertz 1442
Den
förste kände ägaren till Koberg var
en riddare på 1400-talet vid namn Erik Nipertz.
Enligt tidens sed roffade han åt sig vad han
behagade - markerna som kom att tillhöra borgen
har Vanderydbönderna vackert fått släppa
till.
Erik
omnämns som ägare till Koberg år 1440.
År 1431 var Erik häradshövding i Bobergs
härad i Östergötland och 1462 nämnes
han som hövitsman på Elfsborgs
slott och 1465 som lagman i Östergötland.
*
Erik
var gift med Ebba Krummedige Eriksdotter som i sitt
föregående gifte med Karl Kristersson Vasa
fått sonen Erik Karlsson Vasa som senare skulle
komma att överta både Koberg och det ganska
närbelägna Loholm.
Med
till visshet gränsande sannolikhet ägdes
Koberg tidigare av Karl Kristersson Vasa och kom att
tillfalla Ebba vid hans död år 1440.
*
Den
nye maken Erik Nipertz hade varit häradshövding
i Boberg omkring år 1430. Han blev riddare 1442
eller 1443 och riksråd något eller några
år senare. Av Karl
Knutsson Bonde utnämndes han sedan till
lagman i Östergötland.
Under Sten Sture d.ä.:s befäl deltog Erik
i ett slag mot den anfallande kung Kristian
I vid Öresten
år 1470. Slaget vanns av svenskarna, medan Erik
själv led hjältedöden i den västgötska
myllan.
Tillbaka
Erik
Karlsson Vasa 1470
Mot
slutet av 1400-talet ägdes både Koberg
och Loholm
av Erik Karlsson Vasa, en son till Ebba ovan och en
kusin till Gustav Vasas far Erik Johansson, avrättad
i Stockholms
blodbad år 1520 på order av Kristian
Tyrann. Troligen övertog Erik Koberg och
Loholm efter styvfadern Eriks död 1470. Erik
Karlsson hade flera slottslän i sin hand, bl.a.
Stäkeholm och Rumlaborg
i norra Småland.
Sedan Karl
Knutsson Bonde åter blivit insatt som kung
lierade sig Erik med hans motståndare Kristian
som gjorde en samlad aktion för att återta
den svenska kronan.
Men i och med nederlaget i slaget vid Brunkeberg i
oktober år 1471 stod Erik på den förlorande
sidan och tvingades ingå en förlikning
den segrande riksföreståndaren Sten
Sture d.ä. Erik fick behålla sin plats
i riksrådet, men kom aldrig att dubbas till
riddare.
Under
1470- och 1480-talen var Erik Karlsson tillsammans
med den danskfödde Erik Axelsson Tott i Finland
och stred. Erik Axelsson var en av de främsta
befälhavarna i försvaret mot ryssarna, och
mycket troligt är att Erik Karlsson var med då
Olofsborg
slott grundades av Tott ca 1475. Släkten
Tott hade bl.a. en stormansgård i Lockatorp
vid Bitterna,
ca 4 mil öster om Koberg.
Olofsborg
i Finland, grundat av Erik Axelsson Tott ca 1475
Erik
Karlsson kom att få en blodig död. Under
resa upp i landet våldgästade Erik och
hans följeslagare en präst utanför
Strängnäs. I det handgemäng som då
uppstod med prästen och hans folk blev Erik dödligt
sårad, vilket skedde i nådens år
1491.
Tillbaka
Bengt
Persson Svenske
- Ej upptagen i ägarlängden,
uppgift från en förlorad källa -
Längre
fram, år 1568, skrev sig Bengt Persson Svenske
som ägare till Koberg.
Bengt var väpnare och ägare även till
Ronnum i Tunhem samt senare också Sjöbo
i Torpa socken. Han var häradshövding i
Väne härad år 1540 och knekthövitsman
under Erik XIV i dennes krig mot Danmark.
År
1564, i juli månad, fick Bengt order att infalla
i Norge, han deltog i fälttåget i Halland
1566, men dömdes av kung Eriks nämnd till
döden 1567 för försummelser under kriget,
något som han dock klarade sig ifrån.
Ännu år 1582 satt han i rätten i Väne
härad.
Troligt är att Bengt haft Koberg i förläning
efter något av krigstågen, eftersom den
senare återigen kom att hamna i släktledet
mellan Vasasläkten och Leijonhufvud. Bengt levde
ännu år 1589 men var död 1597.
Tillbaka
Efter
Bengt eller strax därefter kom både Koberg
och Loholm att tillsammans med Loo
och troligen även Lagmansholm
m.fl. att ligga under Gräfsnäs
slott och släkten Leijonhufvud.
Tillbaka
Johan
Casimir Lewenhaupt
Med
det gamla huset som grund byggde Johan
Casimir sitt slott under den tidiga hälften
av 1600-talet. Johan ärvde Koberg och Gräfsnäs
av sin bror Sten
Axelsson Leijonhufvud år 1613 då denne
året innan tvingats fly till Tyskland efter
att danskarna varit i trakten och härjat.
Johan kom tidigt in på den militära banan
och deltog som befälhavare i flera olika krig
som Sverige då var inblandade i: slaget i Leipzig
1642, 30-åriga kriget och Karl X Gustafs polska
krig. Dessutom var Gustav II Adolf på besök
hos Johan Casimir på Gräfsnäs slott
1618, f.ö. samma år som 30-åriga
kriget utbröt.
Johan
gifte sig friherrinnan till Vinäs och Tärnö
Sidonia Grip på Nyköpings
hus, en släkting till den berömde Bo
Jonsson Grip (farfars farfar). Johan Casimir avled
under ett krigsuppdrag i Finland 1656 varefter Sidonia
lät uppföra en kyrka i Lagmansered - se
nedan.
Även
Axel Lewenhaupt, död 1668, har ägt Koberg
och även Oplo (Upplo),
Raseborg och
Kägleholm
för att nämna några av godsen. Axel
var överkammarherre hos drottning Kristina.
Tillbaka
Senare
ägare
Andra
ägare har varit Ribbing, Piper och 1757 köpte
Niclas Sahlgren slottet, en förmögen direktör
på Ostindiska Kompaniet.
Då Niclas dotterdotter Anna Margareta, kallad
Guldhönan, gifter sig med friherre Niclas Silfverschöld
kommer Koberg i denna ätts händer, och där
befinner det sig än idag.
P
E Lindskog om slottet ca 1812:
"Koberg är beläget vid sjön Wandryd
och bebyggdt med ett ovanligt långt och smalt
stenhus af tre våningars högd, som för
åskådarens öga ej målat något
vackert; men egornas vidd och bördighet ärsätta
rikligen det, som vid sjelfva ställets belägenhet
af naturen synes vara förbigånget".
År
1738 köptes Koberg av Bengt johansson Ribbing vars
äldste son år 1752 lät introducera den
friherrliga ätten Ribbing af Koberg, nr 216 på
riddarhuset.
Tillbaka
Med
Vadstena slott som förebild
Dagens
byggnad mäter ca 60 x 13 meter, en mycket långsmal
byggnad. Mot slutet av 1880-talet byggdes det om med
Vadstena slott
som förebild - se bilderna nedan.
Vadstena
slott år 1923
Koberg
slott år 1900
Tillbaka
En
grov första arbetshypotes för Kobergs och
Gräfsnäs m.fl. ägare genom århundradena
- från tidigt 1400-tal fram till 1714, ca 300
år:
Karl Kristersson Vasa - dennes hustru Ebba Krummedige
Eriksdotter - hennes son Erik Karlsson Vasa i första
giftet - (Bengt Svenske - förläning?) - Erik
Karlsson Vasas dotter Ebba Eriksdotter Vasa - och så
Ebbas avkomlingar (Leijonhufvud och Lewenhaupt) fram
till Kristina Katarina Gustavsdotter Leijonhufvud, död
på Gräfsnäs i barnsäng med första
barnet, år 1714, gift med Otto Wilhelm Staël
von Holstein som var den förste icke-släktingen.
Tillbaka
Livered
Det
forna säteriet Livered, nu under Koberg
Livereds
historia går långt tillbaka i tiden. Enligt
sägnen berättas att gårdens grundare
skulle vara en herre med namnet Livard eller Livert,
att denne var en samtida med Olof
Skötkonung och att även han lät döpa
sig. I Livereds närhet finns en källa vilken
liksom gården bär den förste ägarens
namn, nämligen Liverts källa.
Under
1500-talet var en herre med namnet Gudmund A:son Röd
ägare till Livered, och efter honom följde
sonen, som var stallare hos hertig Karl.
År 1640 nämnes Gudmund P:son Sparre som ägare,
även denne av släkten Röd.
Domarringen
Kungsstenarna utmed den gamla vägen från
Skepplanda och Lödöse
Under
medeltiden delade sig en av vägarna norrut från
Skepplanda
och Lödöse
här, gick man ytterligare norrut kom man till Koberg
och vidare upp mot Hullsjö
vid Ekolmens slott liksom
till Norge, tog man av mot öster kom man fram vid
Gräfsnäs
och kunde ta sig vidare till Skara.
Tillbaka
Thegn-stenen
i Velanda
Vg
150 - runorna något lite digitalt förstärkta
Tyrvi
reste stenen efter Ogmund, sin make,
en mycket god tägn. Tor vige.
I
Velanda i Väne-Åsaka socken, norr om Koberg
och sydost om Trollhättan (utmed den gamla Norgevägen)
står en runsten från ca år 1000 uppe
på en liten bergknalle. Detta är dock inte
stenens ursprungliga plats, den återfanns år
1912 då man skulle flytta på en gärdsgård
i närheten.
Stenens
hedniska karaktär är klar då den som
rest stenen önskade att asaguden Tor
skulle vara beskyddare. Detta är ovanligt på
svenska runstenar men förekommer desto flitigare
på danska motsvarigheter. Några km norrut
ligger Jutegården...
Att
stenen är en thegn-sten
är också intressant, kanske har Ogmund varit
med och krävt danagäld
i England. I Töfta
vid Grästorp finns en annan thegnsten som är
krönt med Tors hammare.
Tillbaka
Lagmansereds
kyrka
Lagmansereds
gamla kyrka ca 1920, byggd 1639 och sedan 1929 en ruin
Den
allra första kyrkan i Lagmansered var en stavkyrka
som man tror byggdes på Boryd mullbacke mot slutet
av 1000-talet men som efter digerdödens härjningar
på 1350-talet inte lämnade kvar såpass
många överlevande att kyrkan kunde hållas
underhållas. Därpå
skall en bonde vid namn Lagman ha byggt en kyrka på
sin gård Lagmansered år 1465.
Då
Johan Casimir Lewenhaupt avled år 1634 lät
hans änka och dessutom kusin grevinnan Sidonia
Grip uppföra kyrkan på bilden ovan mellan
åren 1639-1647 för att ersätta stavkyrkan
som danskarna bränt år 1612.
Denna nya kyrka brann sedan år 1704 och igen 1710
varefter den stod öde till 1768. Slutet kom år
1929 då kyrkan åter brann för att sedan
inte återuppföras. En ny kyrka (nr 4!) restes
istället mitt emot gården Boryd där
den står än idag.
Tillbaka
Boryd
och biskop Brynolf Gerlaksson
Det
berättas att biskopen i Skara
1478-1505,
Brynolf Gerlaksson, erhöll gården Bogrydh
vid Vandrede vatten, nuvarande Vanderydsvattnet, av
Sten Sture d.ä.
år 1480. Gåvan var ett tack för hans
tjänster mot riket.
Troligen har Bogrydh varit Brynolfs fädernegård
och är dagens Boryd vid Lagmansered som åsyftas,
beläget ca tre km väster om den gamla kyrkan
och mittemot den nya. Brynolf är bl.a. känd
för att ha förstärkt och utvidgat såväl
Läckö slott
som Husaby borg
där han höll egna trupper. I Husaby kyrka
finns han avbildad
invid ambon.
Dagens
ruin efter grevinnan Sidonia Grips kyrka
Källor:
Lagmansered / John Winkvist
Vägen Skara - Lödöse / Linnar Linnarsson
|