den gamla sagan om riddaren Gomer får man sig berättat hur jätten Åland rövade bort den fagra dottern till riddaren på Upplo. På väg att

föra henne hem över sjön Antens is mötte jätten Åland riddaren Gomer, Upplo-riddarens granne på borgen Loholm, vilken efter en häftig strid lyckades döda jätten som han därefter kastade i sjön. Den sköna jungfrun återbördades till sin fader på Uploo och blev därefter Gomers brud.

Men det är inte bara i sagans värld som Upplo figurerar, här bodde riksrådet Måns Bryntesson, mannen som av Västergötlands adel på 1520-talet utsågs till att vara den som efter upproret 1529 skulle ta kungatiteln från Gustav Vasa!

Upplo, även skrivet som Oplo i gamla handlingar, är beläget mellan Vårgårda och Sollebrunn och blott några km nordost om Loo varifrån dess namn måste förmodas komma. Dagens Upplo gård ligger troligtvis strax sydväst om det forna godset Upplo där ätten Lilliehöök från Kolbäck huserade på 1500-talet och troligen så hade gjort även för en tid under 1400-talets senare del.

Av detta äldre gods finns dock inga lämningar kvar, kanske att det låg där som vad idag är en stor grusgrop.

 

Tillbaka

I början av 1500-talet ägdes Upplo av Brynte Bertilsson som hade ärvt gården efter sin bror Peder Bertilsson. Fadern Bertil Pedersson till Kolbäck var den tidigast med visshet kända anfadern de tre ätterna Lilliehöök.

Brynte Bertilsson var år 1495 väpnare och hade för en tid Bjärke som förläning och även Kållands härad. Samma år gifte han sig med Edla Nilsdotter till Gåsevad, ett gods beläget strax öster om Kungsbacka. Mellan åren 1497-1509 var Brynte häradshövding i Bollebygds härad.

 

Brev från Brynte till Svante Sture

Brev från menigheten i Bjärke om Brynte

 

Brynte fick tre söner; Nils, Peder (Per), Måns och ev. en dotter Elin.

Brynte dog i ett slag mellan svenska och danska/skånska trupper i Örkelljunga 1510 - "Kampen blev hård. Två av de svenska anförarna, Brwnte Bärtilson och Marquard Guldsmed från Skara stupade".

 

 

Tillbaka

Tronpretendent
Måns Bryntesson till Upplo

Måns och Tuna ting 1528

Vid oroligheter i Dalarna år 1528 menas Måns Bryntesson ha varit marsk under Gustav Vasa. Daljunkern därstädes hade mage att påstå sig vara den rättmätige arvtagaren till kronan istället för Vasa, och han var uppbackad av många dalslänningar. Vasa sände ett brev vari det meddelades att han skulle komma upp till Dalarna och att ett möte skulle hållas i Tuna den 26 februari.

Då man samlats på mötesdagen stod det snart klart för dalamännen att det inte var något vanligt möte man kommit till - de fann sig snart vara helt omringade av en stor skara knektar med dragna vapen och uppställda kanoner... Männen tvingades ner i snön där de på knä inför sin konung fick lyssna på en lång straffpredikan, hållen av Måns Bryntesson.

Därefter valdes ett tiotal män ut och avrättades. Fynd gjorda i senare tid visar att flera av de döda hade halshuggits medan fem föreföll att ha blivit hängda. En av männen hade bödeln misslyckats med att få död på första försöket, varför ett nytt hugg utdelades. Detta hugg kom snett framifrån, men var heller det särskilt välriktat utan krossade underkäken. Kanske att mannen gjorde motstånd eller så var bödeln berusad... Detta var det andra Dalaupproret.

Källa: borlange.com

 

Tillbaka

Måns och Västgötabullret 1529

Att Måns Bryntesson stått på Gustav Vasas sida mot dalamännen år 1528 verkar en smula märkligt då han själv tillsammans med andra västgötska stormän (bl.a. grannen Sten Eriksson Leijonhufvud till Loholm) redan året därpå drog igång det s.k. Västgötabullret. Deras avsikt var att erövra Sveriges krona och att återge de av hävd självständiga landskapen rätten att sköta sig själva och, kanske ännu viktigare, se till att katolicismen återinfördes.

Ett stort möte hölls på Larvs hed under anförande av rikshovmästaren m.m. Ture Jönsson Tre Rosor (siste hövitsmannen på Öresten 1521), Måns Bryntesson Lilliehöök, Nils Olofsson Vinge och Ture Eriksson Bielke till Läckö, varav de tre senare samtliga var riksråd och dubbades till riddare av Gustav Vasa år 1528...
Västgötabönderna lyssnade till vad man hade att säga, men även Gustav Vasa tros här ha haft ett finger med i spelet. En bulvan skall ha påtalat kungens alla fördelar och allt gott han uträttat, särskilt i ansträngningarna med att bli av med det danska oket efter blodbadet år 1521. Det hela slutade i ett stort debacle där hela upproret rann ut i sanden. Läs mer om händelserna på Ture Jönssons sida.

Efter detta misslyckande erbjöds Måns Bryntesson ändå nåd av kungen, men i tron att de handlingar som kunde vittna om hans brottslighet blivit förstörda nekade han att mottaga benådningen och krävde istället att få en rättegång.
Vid riksdagen i Strängnäs 1529 framlades dock bevis för hans gärningar, och han dömdes till döden.

"...Måns Bryntesson som blifvit insatt på ett rum ofvanpå skolstugan, gjorde ett djärft försök att fly och kastade sig genom fönstret till ett utanför stående päronträd, men föll till marken och afbröt ena benet. För att rädda lifvet kröp han ur staden och gömde sig i en rågåker, men blef följande dagen upptäckt och ånyo insatt i fängelse...".

Måns Bryntesson avrättades tillsammans med lagmannen över Värmland Nils Olofsson Vinge i Stockholm den 5 juli 1529. Sammansvärjningen kallas också för Västgötaupproret.

 

Tillbaka

Måns Bryntesson Lilliehöök

Dottern till Måns Bryntesson, Ebba Månsdotter, blev efter arvet från modern Brita en av de kvinnor i Sverige som ägde allra flest gods och gårdar. Ebba föddes på Upplo 1529 och gifte sig 1548 med Sten Eriksson Leijonhufvud till Loholm som då blev ägare till Upplo.

Senare, då Sten och Ebba uppfört Gräfsnäs, kom hon på grund av sitt sätt att styra över både folk och fä att bli kallad för Grev Ebba, något hon även undertecknade sina brev med.

Möjligen har Upplos ägarlängd för en tid följt Gräfsnäs dito efter Ebbas död, därefter;