Larv med Larvs bäsing och Larvs hed
Uppdaterad 14 augusti, 2011
Tillbaka


Larvs nya kyrka i fonden och till höger platsen för gravfältet där Larva bäsing tronar

et idag så stillsamma Larv har under långeliga tider varit en betydelsefull plats där viktiga skeenden i den västgötska historiens tidevarv tagit sin plats. Om detta vet fortfarande mängder av
fornlämningar att berätta, men även sådant som hamnat på pränt. Larv är beläget knappa tre mil SV om Skara.

Larv skrevs år 1377 som Laroffwe och 1402 som Larff. Enl. Linde stammar namnet Larv från det fornsvenska dialektala ordet för larva 'springa långsamt' och kan antagas syfta på en långsamflytande å menar han. Ån som flyter igenom Larv heter Larvaån vilken nedströms byter namn till Afsån som rinner ut i Lidan som rinner ut i Vänern.

 

Tillbaka

Larvs bäsing


Larva bäsing, den största graven på gravfältet invid kyrkan, ej arkeologiskt undersökt

Det finns ganska gott om storhögar i Larv. På toppen av en höjd invid Larvs kyrka tronar en storhög som kallas för Larva bäsing (tingshög), 30 m i diameter och fem meter hög. Förbi bäsingen passerar två hålvägar. Högen eller området var en gång tingsplats för västgötarna, detta tillsammans med bl.a. Tempelbacken i Götala öster om Skara och måhända Lumbers förmodade Quiskede.

P E Lindskog kallade år 1812 bäsingen för Bastugu-Kulle (uppsvälld kulle) och menade att en lagman Bäsing där fått sin sista vila; "Ättehögar finnas månge, der antingen förnäme ämbetsmän och Hjältar eller ock rike Odalmän blifvit begrafne... ...gamla svärd, yxor och knifvar av flinta".


Väderkullen, en storhög tillkommen under järnåldern, ca 450 m öster om bäsingen

I öster uppe på Onsjö kullar, Odens kullar, och inom synhåll från bäsingen finns bl.a. en storhög som mäter 23 m i diameter, kallad Väderkullen, och ytterligare något österut en annan hög om 20 m. På Väderkullen har man funnit en sölja med remtungebeslag av förgyllt brons som troligen har suttit på ett bälte, daterade till vendeltid, 550-800 e.Kr.


 


Ännu en hög, ca 650 m nordost om Väderkullen vid vägen mot Borga


Invid högen ovan finns rester efter fem domarringar, och ännu en hög, idag en jordkällare

 

Tillbaka


Ett av gravfälten i Larv, Lockebacke, med bl.a. sex domarringar

Larv med närområden är högintressana - i norr ligger Längjum där lagman Alli tros ha bott och i NO ligger Edsvära varifrån lagman Lumber kom. I öster återfinner man den berömda offerplatsen Finnestorp liksom Valeberg med sina stora domarringar, i SO ligger Edum.

I sydväst mot Vidhemsprästens Vedum finns ännu ett gravfält. Det senare (bilden ovan) omfattar bl.a. sju övertorvade stensättningar och sex domarringar där den största har en diameter av 19 m och består av nio stenar.

 

 

Tillbaka

Larvs hed


Mitt ute på Larvs hed tronar den gamla runstenen, idag lika väl som för 1000 år sedan

P E Lindskog: "Larfs hed är nämnd i gamla Götiska Historien, såsom en allmän samlingsplats för alla Westgötar, då allmänna Konunga- och Höfdingaval samt religionsfrågor m.m. skulle förehafvas."

Den gamla runstenen som idag står mitt ute i en åker ansågs redan under 1600-talet vara av sådant intresse att den kom att hamna i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna. Runt denna sten har människor i många århundraden samlats för att fatta sina beslut och förrätta sina val. Det fanns därför ingen tanke på att frångå denna gamla hävdvunna sed då man i april år 1529 ville elda massorna till uppror mot överheten - man samlades på Larvs hed för att komma till ett beslut - precis som man gjort under evinnerliga tider...

Det var ett stort möte där ute på heden, under anförande av Rikshovmästaren Ture Jönsson Tre Rosor, Måns Bryntesson Lilliehöök, Nils Olofsson Vinge och Ture Eriksson Bielke till Läckö - de tre senare var samtliga riksråd hos Gustav Vasa och hade dubbats till riddare av kung Vasa den 12 januari 1528.

Händelsen kom att kallas för Västgötabullret eller Västgötaupproret och gick ut på att man med ett bondeuppror ville störta kung Gustav Vasa från tronen för att kunna återgå till att vara det mer självständiga landskap man varit innan han Vasa blev kung. Man ville också återinföra katolicismen till Sverige, den kyrka man tillhört i femhundra år, och göra slut på kungafogdarnas skrupellösa insamlande av värdegods från såväl stormän som sockenkyrkor.

Tanken var att det var Måns Bryntesson till Uploo som skulle bli den nye kungen. Hur det gick kan du läsa mer om här.

 

 

Tillbaka

Gunnar Sigtrygssons sten - Vg 127


Från toppen av denna runsten lär Ture Jönsson ha
försökt hetsa västgötarna till uppror mot Gustav Vasa

 

 


Ölver och Åskatla reste denna sten efter Gunnar,
Sigtryggs son, en god ung man. Herren Gud bärge hans ande.


Notera att en del av texten tillkommit efter det att slingan var klar, vilket kan ses längst ner till vänster - "och Åskatla." Vem var denna Åskatla som till en början glömts bort, tro?

 

 

Tillbaka

Larvs kyrka


Larvs bäsing och kyrkas placering i landskapet - målning av G H Brusewitz 1862

Larvs nuvarande kyrka byggdes 1863-1865. Dess föregångare syns till höger på bilden ovan, f.ö. den enda avbildning av kyrkan som finns. Den gamla medeltida kyrkan restaurerades med början 1752 för pengar insamlade via kollekt över hela Sverige vilket måste betyder att man hade stort intressse av att ha en kyrka på platsen. Sten hämtade man från bl.a. Edum vars kyrka förstördes under 1600-talet.

Klockan i Larv lär ha tagits som krigsbyte av danskarna vid deras besök år 1611, men lämnades i Tarsled där den hängde fram till att kyrkan revs år 1863. Idag återfinns klockan i Herrljunga kyrka.

 

Bilden visar ett spänne som hittades i resterna efter en järnåldersgrav då kyrkogården skulle utvidgas.

Kanske har det använts till att hålla ihop ett sprund i en klädedräkt någon gång runt 800- eller 900-talet, alltså under vikingatid.

 

Tack till Yvonne Carlsson för information om kyrkan