Öresten, Kinnaborg och Berghemsborgen
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Teckning gjord av en tysk legoknekt, Paul Dolnstein, vid danskarnas belägring 1502.
Man skulle kunna tro att han var en usel tecknare, men borgen såg verkligen ut på detta vis.

orgen Öresten utanför Skene i Mark, fordom även kallat Corones slott, var ett av de fasta hus som anlades till svenska riksgränsens försvar under 1200- och 1300-talen. Troligen anlades Öresten strax före 1366, ungefär samtidigt med Opensten i Kind, strax N om Limmared, och Elfsborg vid Göta älvs mynning.
Även Öresten låg vid en vattenled, i Viskans dalgång.

Öresten omnämndes för första gången år 1366. Tyvärr var anledningen till omnämnandet att borgen föll i danskarnas händer... Härförare var Valdemar Atterdag (1340-1375).

Möjligt är att fästet Kinnaborg var en föregångare till Öresten, eller kanske t.o.m Berghemsborgen - se båda nedan.

Tillbaka



Från borgen hade man en bra uppsikt över kringliggande terräng - Viskans dalgång


Med sitt strategiska läge uppe på klippan måste Öresten ha varit nästan omöjlig att erövra - det finns fortfarande en vattenkälla på toppen av kullen som aldrig lär sina, ej ens under den torraste av somrar. Dessutom fanns ett flertal förskansningar på strategiska platser runtom berget.

Förste kände fogde på borgen var den danske Tyke Peterson eller Putter.
Under åren 1380-87 var Magnus Anund Sture (Tre Sjöblad) hövitsman på fästet, varefter han tillträdde som hövitsman på borgen Opensten.
Fogden hette 1384 Algot Månsson Sture.

Då den danska och norska drottningen Margareta erbjuds att bli regent över Sverige av Bo Jonsson Grips testamentsexekutörer på Ekholm år 1388 förklarar Algot att han gärna låter hålla sina slott jämte tillhörande län Margareta tillhanda, för att ge henne hjälp och stöd om så erfordrades.

Efter segern vid Åsle utanför Falköping fick riddaren Niklis Jönsson Svarte Skåning Mark i förläning eller pant, och därefter hans son, riddaren Jöns Niklisson - Svarte Jöns.

 


Marks härads sigill, 1600-tal

 


Sidovy av Öresten

 

Tillbaka

År 1435 raserades Öresten under Engelbrektupproret av Peder Ulfsson Roos. Till fogde utsågs sedan dansken Jösse Larsson.
Fjorton år senare, på ett möte i Skara 1449, beslöt kung Karl Knutsson Bonde att Öresten tillsammans med fyra andra borgar skulle återuppföras.

Vid en sammandrabbning år 1470 besegrar Sten Sture d.ä. självaste kung Kristian I vid Öresten - så dags var borgen återigen återuppförd. I slaget stupade Erik Nipertz till Koberg, även nämnd som hövitsman på Elfsborg slott år 1462.
Under 1480-talet var den västgötske lagmannen Lindorm Björnsson hövitsman.
Danskarna skulle dock komma tillbaka - åren 1502 och slutligen 1521.

År 1568 kom Öresten att ingå i det omfattande friherrskapet Kronobäck, vilket ägdes av Erik Gustafsson Stenbock till Torpa. Därmed var Örestens historia som ett kronans fäste slut.

 


Erik Gustafsson Stenbock till Torpa

Fram till freden i Brömsebro 1645 utgjorde Marks härad i Örestens län gräns mot det danska riket. Betecknande för detta gränsområde var dels krigen mellan Sverige och Danmark, dels den omfattande gränshandeln. Öresten, som senare mer tros haft karaktären av befäst gård än militär stödjepunkt, hörde omväxlande till Sverige och Danmark.

Tillbaka

I ett brev skrivet till fru Kristina Gyllenstierna av den kände västgötalagmannen Ture Jönsson Tre Rosor i februari 1520 omnämnes Öresten.
Ture skriver i brevet att "han provianterat och betryggat Örestens slott, och skulle ytterligare betrygga det mot den här, som kommer från Halmstad".
Tydligt är att Ture tagit befälet över Öresten, i flera brev daterade 1521 skriver han sig som hövitsman på Öresten. Men något hände strax därpå...

Många var de strider som utspelats i området och borgen hade raserats vid två tillfällen, men reste sig nu återigen hög och stark där uppe på klippan. Allmogen å sin sida ansåg att just fästet Öresten var grundorsaken till de täta besöken av trupper som skoningslöst brände och skövlade när de drog fram, och som vanligt var det den lokala befolkningen som led mest.

Den 16 april 1521 skriver Ture Jönsson ett brev där han berättar om en resning mot honom. Han tillägger: "Käre nådige herre! Jag har betingat Eders nåde 100 oxar av allmogen i Mark för att slottet (d.v.s. Öresten) skall avbrytas, och skulle förenämnde oxar vara ute vid Sankt Olofstiden".

Att traktens befolkning var de som stod för borgens slut genom att köpa och riva den under en såpass orolig tid måste ju vara något i hästväg anmärkningsvärt...
Troligen gick beslutet i verkställighet så snart vederlaget blivit avlämnat. I så fall skall Öresten ha raserats sommaren 1521.

 


Till höger syns vägen upp till borgen, bilden tagen från en punkt strax innanför porten

 

 


Teckning av Dolnstein från anfallet på Öresten år 1502

 

Källor:
Skylt på platsen
Boken Älvsborgs län - Historia i gränsbygd

 

 

 

Tillbaka

Kinnaborg


Resterna av Kinnaborg, inte långt från Öresten - numera ett hinder på en golfbana...
Kanske ersatte Öresten denna borg, belägrad av danske kungen Erik Menved 1306.

Kinnaborg eller Kinnahus var en befäst skans på en halvö i Häggån vid Kinna, och är ett minne från de ständiga gränsfejderna i södra Västergötland.

Kinna hembygdsförening skriver på sin hemsida:
Vid juletid år 1306 trängde den danske kungen Erik Menved in i Västergötland med en stor och välutrustad truppstyrka i avsikt att erövra landskapet och lägga det under dansk överhöghet. De svenska hertigarna lyckades dock samla en lika stor styrka som den danska, och med denna drog man in i Kinds härad och tog vad man behövde. Man använde sig av "den brända jordens taktik", och danskarna fick vad som eventuellt blev över.

Eftersom de båda härarna var jämbördiga slöts vapenvila på ett år mellan danske kungen och de svenska hertigarna. Danskarna kunde därmed återvända över gränsen till det danska Halland, men trots att ingen större drabbning kom till stånd blev många dödade på båda sidor.

Den stränga vintern bidrog till att detta fjorton dagar långa fälttåg fick ett snabbt slut. Krönikorna berättar att kölden var så hård att "samtliga hav mellan Sverige och Danmark frös till starka broar i tretton veckor. Det var en riktig fimbulvinter".

Tillbaka

I Svea Rikes Historia skildrar Olof Dahlin Erik Menveds anfall på Sverige 1306:
"De danske belägrade väl Kinnahus i Marks härad, men kunde ingenting uträtta. Man vände därför på bägge sidor tillbaka, sedan man gjort stillestånd på ett år". Dahlin placerar Kinnahus i Marks härad. Sannolikt har han dock förväxlat Kinnahus i Kind med Kindahus i Mark, men forskare anser att den rätta platsen ska var Kinnahus i Kinds härad. Sannolikt är detta påståendet rätt, men nyare forskningsrön har visat att det vid den tiden faktiskt fanns en försvarsanläggning vid nuvarande Kinnaborg i Kinna.

Mindre borgar och värn uppfördes redan under 1200-talet till skydd mot inkräktare, borgar som till skillnad mot slott inte ständigt var bemannade.
Datering av träkol visar att Kinnaborg med stor sannolikhet nedbrändes under 1300-talet och att den bör ha blivit uppförd någon gång under slutet av 1200-talet eller möjligen i början av 1300-talet. Vid utgrävningarna hittades bland annat en armborstpil.

Tyvärr har anläggandet av en golfbana på platsen, genom avschaktningar och påfyllning av jord, förstört mycket av möjligheten att få klarhet i områdets medeltida historia.

Området kring borgen finns avritat på 'Geometrisk Afritning uppå Kinna By och Sochn', upprättad 1715 av lantmätare Dominicus Falk. På kartan ser man Kinnaborg som en cirkelrund markering. Till kartan finns också en intressant beskrivning:
... kulle kallad Kinnaborg, var uppå efter gammalt tahl uti forna tider hafva varit en fästning som af fienden är förstörd ... .

Detta är sannolikt den äldsta kända skriftliga notis om att här funnits en försvarsanläggning. Några samtida källor om borgen är inte kända.

Så långt hembygdsföreningen. Den vedertagna versionen är annars att danskarna gick upp via Ätradalen och upp till Kindahus - hmm...
Men kanske att Kinnaborg var en föregångare till borgen Öresten som tros vara uppförd runt mitten av 1300-talet.

 


Kinnaborg efter Djurklous skiss

 

På platsen upprestes år 1911 en minnessten med inskriptionen:

KINNA-BORG
SVENSKARNA
TILLBAKASLOGO
I DENNA TRAKT
VID MIDSOMMAR 1611
EN DANSK KRIGSHÄR

Men då var naturligtvis inte Kinnaborg inblandat som fäste, bara en plats.

 

 

Tillbaka

Berghemsborgen

Vid Hansagården i Berghem endast några få km nerströms från Öresten låg en gång Berghemsborgen. År 1994 gjordes utgrävningar som visade att funnits en borg som nedbränts under 1300-talet, ungefär samtidigt som Kinnaborg.

Märken i marken efter stolphål visar att Berghemsborgen var rektangulär, 24 meter lång och 18 meter bred - 430 m². Att dessa båda borgar inte finns omnämnda i några skriftliga källor kan höra samman med deras korta varaktighet.

Källa: Kinna hembygdsförening

Läs lite om borgar