m Erska gamla kyrka i Bjärke härad skrev P E Lindskog att den tillsammans med Magra kyrka "hafva ingen ting märkvärdigt"...

Dagens kyrka från 1887 lär vara en av 30 sexkantiga centralkyrkor i Sverige, kallade så eftersom tornen är placerade i mitten. Då kyrkan uppfördes fanns här ingen skog som dolde den, till skillnad från idag då den inte alls syns på avstånd - om man inte vet var den ligger.

Namnet Erska skall enligt Linde komma av sitt läge invid Risveden och skrevs som Risska sockn i ett brev utfärdat i Bitterna år 1407. Namnet Sollebrunn tros komma från ett gårdsnamn där -brunn skall komma efter en riklig vattenkälla som då skulle vara en av orsakerna till att två av rikets äldsta vägar korsade varandra här.

Tillbaka

Gravkoret

Resterna av familjen Leijonhufvuds och sedermera Palbitzkis gravkor

På kullen stod fordom en medeltida kyrka som dock förmodligen förstördes av danskarna under krigen i början av 1600-talet. Av stenarna från denna första kyrka byggdes ett stort gravkor för ätten Leijonhufvud och Lewenhaupt från Gräfsnäs slott, även om den mest kände person som här fått sin sista vila är Mattias Palbitzki som levde åren 1623-1677.

Mattias var född i Pommern men verkade i svensk tjänst som diplomat och hovman under drottning Kristina och Karl XI:s tid. År 1651 fick han kungsgården Alvastra i förläning, som försörjningkälla och lön. År 1667 erbjöds han att bli riksråd under Karl XI, vilket han dock avtackade sig. Han skall ha dött i Julita den 20 oktober 1677.

Mattias ligger begraven i en rikt ornerad och beslagen kopparkista med en inre fodring av cederträ, vilket han själv lär ha haft med sig hem från Libanon.

Längre fram kom nya ägare till Gräfsnäs och Koberg att använda gravkoret, bl.a. Gripenstedt till Gräfsnäs. Den sista gravsättningen skedde år 1820.

Källa:
Skylt på platsen, bekostad av medel ur en fond för det Palbitzkiska gravkoret

Tillbaka

Tillbaka

Gravkapell från den gamla kyrkan från 1600-talet vilken troligen i sin tur var uppförd med stenarna från den tidigare medeltidskyrkan. I väggarna finns stenar som en gång kan ha haft funktionen av resta bautastenar på det intilliggande gravfältet.

Index över kyrkorna

Tillbaka

Sälohuset, en föregångare till gästgiveriet

I Sollebrunn har det under århundraden funnits värdshus för resande, inte omöjligt att det varit så ända sedan medeltiden, men då troligen beläget vid Bergsgården i Erska by, enligt traditionen kallat för sälohus. Ett sälohus var ett enklare härbärge för resande. Vid Bergsgården finns en källa med namnet Själen, idag endast lokaliserbar som ett betongrör med tillhörande brunnslock som står ute i en hage...

Sollebrunns Gästgiveri med anor långt tillbaka i tiden, huset lär tidigare ha legat i
Lassakrogen vid Gräfsnäs utmed den gamla vägen mot Lödöse

Tillbaka

Hallfred vandrådaskald i Erska

I Hallfredarsaga lär det berättas att islänningen Hallfrøðr vandræðaskáld
som var en av norske kung Olav Tryggvassons mest frejdade skalder blev utsatt för mordförsök i Västergötland vintern 997.
Efter att han först tillbringat en tid hos norske kung Olav tog sig Hallfred till Sigvald jarl i Norge och därefter till Götaland för att besöka kung Olof Skötkonung, troligen för att mäkla dem emellan. Efter att ha övernattat på ett härbärge två dagsresor från Lödöse på sin väg till Skara blev han överfallen av stigmän eller rövare. Hans följeslagare blev dräpt, själv klarade han sig endast genom en tillfällighet. Detta torde ha hänt här i Erska.
I Västergötland slog han sig sedan ner för en tid, och lär också ha kommit att gifta sig här. Men efter slaget vid Svolder år 1000 då hans konung Olav Tryggvasson stupat i striden med bl.a. den norske förrädaren Sigvald jarl och svenske kung Olof, så lämnade Hallfred Västergötland och for till Island där han författade sin Olavsdrapa.

Om sälohus: På en bonad i Värmland står det under en bild föreställande män i fullt slagsmål - "Plundrad i ett sälohus, rövade man själv i ett annat".

Tillbaka

Bygravfältet Erska Lunde

Gravfältet hade en monumental placering ovanför Erska där två av
Västergötlands kanske viktigaste vägar korsade varandra

Erska Lunde är en numer trädbevuxen kulle belägen någon km sydväst om Sollebrunn med den oskiftade byn Erska liggande nedanför. Här korsade de urgamla vägarna mellan Lödöse och Skara och vägen som via Jönköping löpte mellan Norge och Östersjökusten varandra - se kartan över vägnätet.

På toppen av kullen tronar ett omfattande bygravfält som användes åtminstone under hela vikingatiden och med en kontinuitet på kyrkogården där det fortfarande finns kvar en hedentima gravhög!

Gravfältet består av 35 övertorvade gravhögar, 97 runda (varav 17 st högliknande stensättningar) och dessutom tre treuddar. Gravfältet en gång varit betydligt mycket större, men blivit decimerat av en kraftig grustäkt i norr och av kyrkogården med sina parkeringar.

Tillbaka

På Håkansgården i Erska har man funnit två guldbrakteater och en spiral-ten av guld, samtliga från folkvandringstid, två guldpärlor och en glaspärla försedd med små rutor - se historiska.se.

Kanske har dessa brakteater på något vis kommit hit via en av de invandrade herulerna, det germanska folket som på 500-talet kom upp till Skandinavien för att bosätta sig efter några hundra år av krigande och erövringar nere i Europa.

Kanske bodde man så här på Erska Lunde under järnåldern