|
m
Erska gamla kyrka i Bjärke härad
skrev P E Lindskog
att den tillsammans med Magra
kyrka "hafva ingen ting märkvärdigt"... |
Den gode Lindskog kanske hade en dålig dag, men nog
bör här varit lika vackert i början av 1800-talet
som det är idag med det intilliggande gravfältet
Erska lunde där närmare
140 gravanläggningar från järnåldern
är placerade på andra sidan kyrkogårdsmuren.
Det är märkligt att Lindskog som ju vurmade för
dylika hedentima minnesmärken icke ens skänker
dem ett omnämnande.
Dagens kyrka från 1887 lär vara en av 30 sexkantiga
centralkyrkor i Sverige, kallade så eftersom tornen
är placerade i mitten. Då kyrkan uppfördes
fanns här ingen skog som dolde den, till skillnad
från idag då den inte alls syns på avstånd
- om man inte vet var den ligger.
Namnet
Erska skall enligt Linde komma av sitt läge invid
Risveden och skrevs som Risska sockn i ett brev utfärdat
i Bitterna
år 1407. Namnet Sollebrunn tros komma från
ett gårdsnamn där -brunn skall komma efter
en riklig vattenkälla som då skulle vara en
av orsakerna till att två av rikets äldsta
vägar korsade varandra här.
Tillbaka
Gravkoret
Resterna
av familjen Leijonhufvuds och sedermera Palbitzkis gravkor
På
kullen stod fordom en medeltida kyrka som dock förmodligen
förstördes av danskarna under krigen i början
av 1600-talet. Av stenarna från denna första
kyrka byggdes ett stort gravkor för ätten Leijonhufvud
och Lewenhaupt från Gräfsnäs
slott, även om den mest kände person som
här fått sin sista vila är Mattias Palbitzki
som levde åren 1623-1677.
Mattias
var född i Pommern men verkade i svensk tjänst
som diplomat och hovman under drottning Kristina och Karl
XI:s tid. År 1651 fick han kungsgården
Alvastra i förläning, som försörjningkälla
och lön. År 1667 erbjöds han att bli riksråd
under Karl XI, vilket han dock avtackade sig. Han skall
ha dött i Julita den 20 oktober 1677.
Mattias
ligger begraven i en rikt ornerad och beslagen kopparkista
med en inre fodring av cederträ, vilket han själv
lär ha haft med sig hem från Libanon.
Längre
fram kom nya ägare till Gräfsnäs och Koberg
att använda gravkoret, bl.a. Gripenstedt
till Gräfsnäs. Den sista gravsättningen
skedde år 1820.
Källa:
Skylt på platsen, bekostad av medel ur en fond för
det Palbitzkiska gravkoret
Tillbaka
Tillbaka
Gravkapell
från den gamla kyrkan från 1600-talet vilken
troligen i sin tur var uppförd med stenarna från
den tidigare medeltidskyrkan. I väggarna finns stenar
som en gång kan ha haft funktionen av resta bautastenar
på det intilliggande gravfältet.
Index
över kyrkorna
Tillbaka
Sälohuset,
en föregångare till gästgiveriet
I
Sollebrunn har det under århundraden funnits värdshus
för resande, inte omöjligt att det varit så
ända sedan medeltiden, men då troligen beläget
vid Bergsgården i Erska by, enligt traditionen kallat
för sälohus. Ett sälohus var ett enklare
härbärge för resande. Vid Bergsgården
finns en källa med namnet Själen, idag endast
lokaliserbar som ett betongrör med tillhörande
brunnslock som står ute i en hage...
Sollebrunns
Gästgiveri med anor långt tillbaka i tiden,
huset lär tidigare ha legat i
Lassakrogen vid Gräfsnäs utmed den gamla vägen
mot Lödöse
Tillbaka
Hallfred
vandrådaskald i Erska
I
Hallfredarsaga lär det berättas att islänningen
Hallfrøðr vandræðaskáld
som var en av norske kung Olav
Tryggvassons mest frejdade skalder blev utsatt för
mordförsök i Västergötland vintern
997.
Efter att han först tillbringat en tid hos norske
kung Olav tog sig Hallfred till Sigvald jarl i Norge och
därefter till Götaland för att besöka
kung Olof
Skötkonung, troligen för att mäkla
dem emellan. Efter att ha övernattat på ett
härbärge två dagsresor från Lödöse
på sin väg till Skara
blev han överfallen av stigmän eller rövare.
Hans följeslagare blev dräpt, själv klarade
han sig endast genom en tillfällighet. Detta torde
ha hänt här i Erska.
I
Västergötland slog han sig sedan ner för
en tid, och lär också ha kommit att gifta sig
här. Men efter slaget
vid Svolder år 1000 då hans konung Olav
Tryggvasson stupat i striden med bl.a. den norske förrädaren
Sigvald jarl och svenske kung Olof, så lämnade
Hallfred Västergötland och for till Island
där han författade sin Olavsdrapa.
Om
sälohus: På en bonad i Värmland står
det under en bild föreställande män i fullt
slagsmål - "Plundrad i ett sälohus, rövade
man själv i ett annat".
Tillbaka
Bygravfältet
Erska Lunde
Gravfältet
hade en monumental placering ovanför Erska där
två av
Västergötlands kanske viktigaste vägar
korsade varandra
Erska
Lunde är en numer trädbevuxen kulle belägen
någon km sydväst om Sollebrunn med den oskiftade
byn Erska liggande nedanför. Här korsade de
urgamla vägarna mellan Lödöse
och Skara
och vägen som via Jönköping löpte
mellan Norge och Östersjökusten varandra - se
kartan över vägnätet.
På
toppen av kullen tronar ett omfattande bygravfält
som användes åtminstone under hela vikingatiden
och med en kontinuitet på kyrkogården där
det fortfarande finns kvar en hedentima gravhög!
Gravfältet
består av 35 övertorvade gravhögar, 97
runda (varav 17 st högliknande stensättningar)
och dessutom tre treuddar. Gravfältet en gång
varit betydligt mycket större, men blivit decimerat
av en kraftig grustäkt i norr och av kyrkogården
med sina parkeringar.
Tillbaka
På
Håkansgården i Erska har man funnit två
guldbrakteater och en spiral-ten av guld, samtliga från
folkvandringstid,
två guldpärlor och en glaspärla försedd
med små rutor - se historiska.se.
Kanske
har dessa brakteater på något vis kommit hit
via en av de invandrade herulerna, det germanska folket
som på 500-talet kom upp till Skandinavien för
att bosätta sig efter några hundra år
av krigande och erövringar nere i Europa.
Kanske
bodde man så här på Erska Lunde under
järnåldern
|