uinen efter det gamla 1500-talsslottet vid den sägenomspunna sjön Anten är idag en vacker plats att besöka, men går man tillbaka i historien blir man snart varse att Gräfsnäs varit en plats där hårda

strider med danskar tagit sin plats och övergrepp på godsets undersåtar var deras vardag.

Hur historien med Gräfsnäs föregångare Loholm egentligen slutade tvistas det om, men högst troligt är att dåvarande ägaren Sten Eriksson Leijonhufvud redan hade ett stenhus här i Gräfsnäs, ute på näset i sjön Antens nordligaste vik, och att Gräfsnäs slott sedan blev byggt som en fortsättning på detta, med stenar hämtade från Loholmen.

Vad som talar för detta tidiga hus i Gräfsnäs är att den viktiga vägen som via det i övrigt svårpasserade Risveden passerade här, med Skepplanda och Lödöse i väster. Vid tiden för slottet Gräfsnäs uppförande kontrollerades det mäktiga Bohus av danskarna, beläget mindre än fyra mil bort, så denna västra väg in till Västergötland måste ha varit väl bevakad.

Vid vägen mot Lödöse, väster om Gräfsnäs,
låg en gång en skans till skydd mot dansken

 

Tillbaka

 

Slottet sett från sjösidan, norra tornet står precis till höger, utanför bild

 

 

Tillbaka

Anläggandet på 1550-talet

Gräfsnäs var på sin tid en av de största slottsanläggningarna i Västergötland. Genom utgrävningar på 1930- och 40-talen har man fått en ganska god bild av den ursprungliga anläggningen och av byggnadernas disposition. En vallgrav avskar borgholmen från udden, där som trädgården var belägen, och innanför graven sträckte sig kanonvallar i en halvcirkel kring slottets framskjutna förborg, betående av smala längor med rundtorn i de främre hörnen.

Själva högslottets nedre våning med sin 60 meter långa fasad uppfördes av bästa gråsten. Den ursprungliga ingången låg något förskjuten åt norra sidan, med en tvärs genom huset gående smal förstuga. På norra sidan om denna låg en omfattande köksavdelning, på den södra en rad välvda rum längs en korridor.

I norr låg på den övre nu raserade våningen har säkert slottets bostadsdel legat, med inre kammare i det nordöstra hörntornet vilket är det bäst bevarade partiet av byggnaden - se bild nedan - medan den södra delen upptogs av riddarsalen med därtill hörande gemak. Detta hörntorn tros ha tillfogats något senare.

Det norra tornet sett från södra sjösidan år 2002,
det västra tornet fanns kvar ännu år 1910

Samma torn som ovan - bilden tagen före år 1890

 

Tillbaka

 

Tillbaka

En som aldrig kunde glömma att Sten Eriksson blivit förbigången vid kröningen av kung Erik XIV 1560 - och inte heller hålla tyst om det - det var hustrun Ebba. Hon talade minsann om för Erik XIV att han förbigått den värdigaste av dem alla! Grälen fortsatte, och när kung Erik 1567 lät fängsla flera av rikets främsta män då han ansåg sig ha bevis för att de var förrädare, ja då var Sten en av dem.

 

Tillbaka

Sturemorden

 

 

Tillbaka

Raseborg

Det var i samband härmed som hon började skriva sig som "gref Ebba", det namn hon är mest (och vida) känd under. Raseborg var dock bara ännu en ren inkomstkälla, familjen bodde aldrig där.

Grovarbetet vid slottsbygget i Gräfsnäs fick naturligtvis hennes dagsverksbönder utföra. Enligt sägnen fick de med hjälp av oxar och slädar vintertid släpa de stora gråstensblocken över Antens is från borgen Loholm.
Kvinnorna fick blanda murbruket med sina bara fötter och sedan piska in murbruket i timtal med mjuka hasselspön. De sju fot tjocka murarna blev faktiskt så hårda att vid senare tiders ombyggnationer gick de inte att slå ner, utan fick sprängas!

Tillbaka

På grund av Grev Ebbas tyranniska styrande över allmogen blev hon en hatad despot, och en av kvinnorna som fick nog lär enligt sägnen ha uttalat en förbannelse över slottet - det skulle brinna tre gånger med hundra års mellanrum, och ingen trevnad skulle finnas mellan dess väggar.
Och slottet har verkligen brunnit tre gånger - 1634, 1734 och 1834!

Om Ebba finns också omtalat att Charles de Mornay - segraren från slaget vid det närbelägna Brobacka - varit en "nära vän" efter Stens död...

Av Karl IX sattes grev Ebba i häkte. Hon dog troligen på säteriet Lärjeholm i Angered 1609, som hon ägde i början av 1600-talet.

Gumman lär alltså ha blivit 80 eller 81 år - ont krut förgås inte så lätt...

 

 

Tillbaka

Återuppbygganden av Gräfsnäs klar 1653

Återfunna vapenstenar från spisöverstycken bär årtalet 1653, och tyder på att återuppbyggnaden av Gräfsnäs detta år blivit fullbordat. Ombyggnaden innebar en omdisponering av åtminstone bottenvåningen, med att en ståtlig entréhall tillkom, motsvarande två av de forna valvrummen, vilket fick till påföljd att det nyuppförda valvtaket fick bäras upp av en mittpelare.

Vidare byggdes vid förborgens södra mur en kavaljersflygel som syns på Sueciasticket och vars grundvalar påträffats vid utgrävningen. Det ganska illa proportionerade sticket av Dahlberg visar också kanonvallarna kring slottet, vilka säkerligen är återgivna överdrivet höga.

Rest av det södra fasta tornet. Lägg på två våningar och en kupol av nästan samma höjd så blir byggnaden än mer imponerande. Kanske var det här som Axel Stensson låste in personer som inte föll honom i smaken...

 

 

Tillbaka

Axel Stensson Leijonhufvud

År 1571 togs det nu färdiga slottet över av Grev Ebbas son, greve Axel Stensson Leijonhufvud. Axel var riksråd hos Johan III, hans systerson, och även ståthållare i Finland. Han hade ärvt sina fäders hårda sinne och låg ständigt i fejd med sina släktingar Johan III, Sigismund, Karl IX och Gustav II Adolf.

Hemma dömde han själv sina bönder, varav han låste in en del i det mörka fängelsetornet. Hans egen fogde som under tiden greve Axel var utomlands låtit hugga ner en hasselpark, honom hängde Axel på platsen där träden fällts. Ytterligare en av hans fogdar dödades.

Efter att ha blivit avsatt och grovt skymfad av greve Axel, så klagade fogde Holger Andersson hos grevens kusin kung Johan III och berättade också hur greven lurade både bönderna och Kronan. En dag år 1590 när Holger kom ut ur kyrkan fick han en pil i halsen och avled omedelbart. Ingen vågade forska i vem som sköt…

När man senare, på 1700-talet, företog en del ombyggnationer på slottet så fann man ett tillslutet källarvalv med en del människoben, och i en hemlig nisch stod ett mansskelett, omslutet av en rustning. Man har även funnit skelettet av en kvinna, även hon inmurad i en nisch i de tjocka grundmurarna. Samtliga dessa fynd tros kunna tillskrivas Axel Stensson Leijonhufvud. Sägnerna berättar att man ofta gjorde på detta vis då man uppförde borgar och slott - detta för att bringa lycka och välgång!

 

Kopia av ett fönster från slottet,
föreställande ätten Leijonhufvuds vapen

 

 

Tillbaka

Gräfsnäs befästs

Kung Johan var nu ganska svag av ålderdom, och när han dog 1592 gjorde greve Axel allt för att hindra hertig Karl att komma till makten. Han bad sina ståndsbröder i Västergötland att de skulle hålla fast vid Sigismund som landets laglige och rättmätige konung.

Han samlade också ihop sina trupper och försökte genom överrumpling att bemäktiga sig Älvsborgs och Gullbergs fästen, men misslyckades. Greve Axels planer hade varit att han skulle hålla dessa åt Sigismund. Axels Gräfsnäs hade han så dags blivit ytterligare befäst genom anläggandet av högre vallar, fasta hörntorn mot landsidan och en djup vallgrav.

Vallgraven sedd från norr - inget dåligt dike!

Men hertig Karl var också beredd. När han erfor vad som var på gång så sände han sin trupper och belägrade greve Axel på hans befästa slott!
Nu tyckte invånarna runt slottet att det var hög tid att ge sin plågoande på nöten, och de anslöt sig gladeligen till hertig Karl. Greve Axel försvarade sig en lång tid, men till slut blev övermakten honom allt för stor, och han flydde i en liten roddbåt för att senare ansluta sig till Sigismund som befann sig i Polen.
Hans mor Grev Ebba, Axels fru och barn fick däremot stanna kvar…

Efter en tid lyckades dock Axel försonas med hertig Karl varefter han återvände till Gräfsnäs. Försoningen innebar att han inte skulle hämnas på dem som hjälpt hertig Karl vid belägringen. Att greve Axel skulle hålla sitt ord var det i alla fall ingen av bönderna som trodde, vilket de snart blev varse.

Till slut var han så illa omtyckt av alla, från bönderna och ända upp till kungen, att han 1602 landsförvisades av Karl IX. Men det gick ändå ingen nöd på honom då han var gift med den adliga Sidonia von Falkenstein, och genom henne ägde flera stora gods i Tyskland.

Det Leijonhufvudska humöret och grymheten fortsatte tydligen att gå i arv.När drottning Margaretas son Karl IX ville straffa trilskande smålänningar var ett av sätten att göra ett snitt i nedre ryggen på vederbörande. Därefter träddes en spetsad påle långsamt in och uppför ryggraden. Sedan reste man pålen, och den olycklige fick hänga där intill döden inträdde. Detta tog oftast flera timmar...

 

Tillbaka

Mauritz Stensson Leijonhufvud

Gräfsnäs övergick 1601 till brodern, riksdrotsen Mauritz Stensson, efter det att grev Ebba som dittills förvaltat Gräfsnäs satts i häkte av Karl IX. Mauritz var betydligt lugnare än Axel, men även han var hård. Fast han bodde oftast på sitt Kägleholm i Närke, och bönderna runt Gräfsnäs märkte möjligen en viss lättnad. Mauritz var född 10 sept. 1559. År 1584 stod han upptagen till hertigens råd, avsändes år 1588 som legat till Polen och i samma egenskap till Holstein 1592. Tre år senare var

1559 - 1607

Redan genom sitt arv efter fadern Sten var han i besittning av en ansenlig förmögenhet, och sedan brodern Axel fallit i onåd hos kungen erhöll Mauritz broderns grevskap Raseborg i Finland och blev, sedan även modern grev Ebba stora fordringsanspråk blivit betalda, en av de rikaste magnater i landet.

Mauritz dog på Kägleholm den 23 nov. 1607. Kung Karl sörjde bittert hans död och antecknade 1608 i sin almanacka: "Den 17 februari begrofs här i Örebro den förnämste och förståndigaste man i riksens råd, grefve Mauritz till Raseborg och Käggleholm, den mig från ungdomen troligen tjänt hafver. Gud uppväcke kroppen till en salig uppståndelse och vare oss nådig, som igenlefve"
Liksom brodern Axel blev Mauritz gift med ett förnämt tyskt fruntimmer, Amalia von Hatzfeld som han gift sig med 1592.

Tillbaka

Mauritz hade en dotter vid namn Ebba, gift med Klas Horn. Om Ebba kan man läsa i en dagbok om hur det kunde gå till då hon skulle passa sin mans brorsdotter Agneta en vinter i Stettin, ca 1631:

..."Och när wi kome dit mädh her jahan spares wagen, lät fru eba läÿonhufwt achta på i porten och lät taga oss mädh wål vtur kareten och lät bära oss i sit hus emot her iahan spares wilia. Och war hans fru mÿket ondh derföre, män thet halp inte. Iag måste lel håla hunden och blifwa hos fru eba läÿonhufwet. Mit i ochtober kome wi til hene. Och wore wi båda så vtswälta och ila mädhfarna, at thet war föga lif i oss, vtan wi såge vt som bara bitra döden. Och tordez då ingen gifwa oss så mÿket mat, som wi wile äta, vtan måste mäta åt oss maten, tÿ wi wore som di vthungradh stöfwarna, som inte weta magehof. Tÿ the wore räda, om wi skule få äta, som wi har wilat, at wi hafwa ätit wår dödh. Så stogh thet til mädh migh. Och på alt anat lade fru eba oss i en kamar, ther ala fönstran wore sönder. Och när thet snöga, så lågh thet stora snödrifwan i kamaren".

Källa: Agneta Horns levnadsbeskrivning

 

Tillbaka

Sten Axelsson Leijonhufvud

Från 1607 tillhörde Gräfsnäs den förvisade Axel Stenssons son, Sten Axelsson Leijonhufvud. Han var inte bättre än sin far, och pinan för bönderna fortsatte.
Under Kalmarkriget blev Gräfsnäs slott på våren 1612 belägrat av danska trupper. Danskarna intog slottet, och många av de frälsemän vilka tagit sin tillflykt till slottet höggs ner. Slottets befästningar raserades, och danskarna fick sig ett rikt byte.

Sten Axelsson själv undkom dock genom en hemlig utgång och flydde till Elsass i Tyskland. Hela trakten hade lagts i ruiner innan danskarna gav sig av.

 

Tillbaka

Johan Casimir Lewenhaupt

Ny slottsherre blev 1613 Johan Casimir Lewenhaupt, Stens bror, som återsatte Gräfsnäs i stånd.
På en utgård till Gräfsnäs lät han senare uppföra Koberg slott, där han bosatte sig. Kanske för att Gräfsnäs brann 1634 (brand nr ett) och Johan hellre lade pengar på ett nytt och större slott istället för att bygga upp det gamla.

Men innan branden var ett faktum så var Gustav II Adolf på besök hos Johan Casimir på Gräfsnäs slott 1618, f.ö. samma år som 30-åriga kriget bröt ut.

Johan Casimir kom tidigt in på den militära banan och deltog som befälhavare i flera olika krig som Sverige då var inblandade i: slaget i Leipzig 1642, 30-åriga kriget och han var med i Karl X Gustafs polska krig. Han avled under ett krigsuppdrag i Finland 1656.

 

 

Tillbaka

Gustav Adolf Lewenhaupt

Gräfsnäs kom 1636 att övertas av greve Gustav Adolf Lewenhaupt, son till Johan Casimir. Detta efter att den senare fråndömts såväl grevskap som arvegods.
Men inte förrän efter det 30-åriga krigets slut 1645 kunde han ta sitt slott i besittning.
Under åren 1649-1653 lät han bygga om Gräfsnäs, bland annat uppfördes en flygelbyggnad, varefter slottet lär ha kommit att bli ett av de vackraste i Sverige, byggt i sen renässansstil.
Men även han hade ärvt humör från föräldrarna...

Gustav Adolf Lewenhaupt avled år 1656 i ett fältläger i Finland.

 

 

Tillbaka

Gustav Mauritz Lewenhaupt

Därefter ärvdes Gräfsnäs av sonen Mauritz Lewenhaupt år 1656. Förutom Gräfsnäs ärvde han även flera andra gods.
Gustav Mauritz var en av samtidens rikaste män tills han i Karl XI:s reduktion 1680 förlorade alla godsen utom just Gräfsnäs. Detta på grund av att det var familjegodset.
Men Karl XI var inte sämre än att Mauritz fick ha hand om ett "kungligt gewärs- och provianthus" på Gräfsnäs.

Greve Mauritz avled år 1700 och efterlämnade en mängd arvingar, men ingen hade råd att lösa ut medarvingarna, så Gräfsnäs förblev ett sterbhus under Carl Lewenhaupt fram till dennes död 1711.

 

Gräfsnäs slott 1692 - notera vindbryggan i förgrunden

 

 

Tillbaka

Otto Wilhelm Staël von Holstein
1668-1730

Den förste ägaren till Gräfsnäs som inte var en
Leijonhufvud eller Lewenhaupt - därav den snett hängande tavlan...
Friherre och generalmajor

Gustav Mauritz dotter Kristina Katarina gifte sig med Otto Wilhelm Staël von Holstein som då köpte Gräfsnäs 1713. Kristina Katarina dog dock i barnsäng tillsammans med första barnet 1714.

 

Tillbaka

Kristina Katarina Lewenhaupt 1674 - 1714. Den sista av familjen Leijonhufvud Lewenhaupt som bodde på slottet

 

 

Tillbaka

Gräfsnäs ur släkten

År 1718 var kammarkollegiet och inspekterade slottet, vilket befanns vara i ett tämligen dåligt skick. Dock, det köptes av Axel Sparre 1720, men redan 1725 gick det vidare till justitiekansler Thomas Fehman, känd som hård och hänsynslös.... Under dennes tid blev slottet förordnat till fidiekomiss för den Gripenstedtska familjen.
När han dog 1733 tog änkan Katarina Tham över.

 

Tillbaka

Katarina Tham

Efter den andra storbranden 1734 lät den nya ägaren Katarina Tham ändra om slottet till ett envåningshus med platt tak och mittparti om tre våningar. Flygeln, som blev svårt skadad lät hon riva.

 

Tillbaka

Gripenstedt

1746 hette ägaren Johan Gripenstedt, Katarinas son. Hans son tillträdde i sin tur 1762, även han med namnet Johan Gripenstedt.
Nästa arvtagare var Johan Theodor Gripenstedt vilken från 1791 arrenderade ut godset till sin svåger Krister Göran Zelow, vars dotter var Sophie von Knorring, en av dåtidens största författarinnor. Hon föddes på Gräfsnäs 1797 och skrev romantiska romaner.
Att en kvinna överhuvudtaget skrev romaner var något nytt och revolutionerande på den här tiden. Hon lät Gräfsnäs stå som förebild för ett flertal romaner.

Johan Theodor var 1814 tillbaka på Gräfsnäs, där han som fidiekommissarie utförde omfattande reparationer på slottet och lät bygga upp det till två våningar med höga torn.
År 1814 var slottet ett av de mest praktfulla i Västergötland, med två våningar och två torn, lär ha omfattat 50 rum, "alla ljusa och glada", som P E Lindskog skrev i en samtida skrift.

Slottet omgavs av en engelsk park, vilken vare sig var tuktad eller symmetrisk. Detta för att efterliknande naturen själv, precis som modet föreskrev vid den tiden. Parken innehöll också ett orangeri och "en dyrbar vattenkonst."

 

Tillbaka

Den siste invånaren

Slottets sista invånare, fiskaren Nils Andersson, bodde i ett par av rummen alldeles till vänster om slottets entréhall. Hans grisar gick och bökade lite här och var, men hölls inlåsta i ett av tornen under nätterna. Hyran för slottet var knappt 200 kg fisk om året.

Då Nils gick ur tiden 1885 kom slottet att tas över av traktens ungdom som ordnade danser inne i salarna. För att "rädda ungdomen från fördärvet" beslöt prästerna i trakten, troligen med prästen Johansson i Mellby i täten, att taket skulle tas ner. Detta kom att bli nådastöten för Gräfsnäs slott, och snart var förfallet totalt.

Gräfsnäs slutgiltige bane, prästen Johansson,
bilden från hans gravsten i Stora Mellby

 

"Pelarförstuga i Gräfsnäs slott i Vestergötland"
Bild ur Sveriges historia 1889

 

* * * *

 

Tillbaka

Tornet

Ingen blickar längre ut över sjön Anten genom tornets gamla fönster...

 

 

...vilket är synd, då utsikten är betagande. Bakom halvön på andra sidan viken låg Loholm.

 

Tillbaka

Epilog

År 1911 gjordes första försöket att rädda vad som räddas kunde, och mellan 1992 - 1995 lät Alingsås kommun, som köpt slottet och parken 1974, att tillsammans med länsstyrelsen i Älvsborgs län restaurera det som återstod.
Och där är vi idag.

 

Må nu slottet få vila i frid efter ett händelserikt liv

 

De sorgliga resterna av Västergötlands en gång så stolta slott Gräfsnäs

 

Det götiska förbundsmärket som sätts upp av
Götiska förbundet på historiskt intressanta plaser.
Förbundets högste beskyddare är kung Karl XVI Gustaf.