|
en
ovanligt långsmala kyrkan i Stora
Mellby nordost om Sollebrunn
har sina anor i 1100-talet. Kyrkan har ännu kvar
en del av sina |
medeltida murar i den sydvästra väggen men har
byggt ut i flera omgångar, första gången
år 1724 då den fick dagens längd och sedan
igen 1828 då den breddades - idag rymmer den 700 personer!
Tornet tillkom under åren 1762-65, troligen var ekonomin
avgörande.
Från
den medeltida kyrkan finns dopfunten bevarad. År
1720 göts den stora klockan om utav en äldre
klocka kallad Maria.
År
1904 inträffade ett jordskalv under högmässotid
varvid kyrkans norra sida sprack. För att hålla
väggen på plats nödgades man montera in
dragjärn som fästes i söderväggen.
Även kyrkan i Molla
sprack denna dag, skalvet hade magnitud 6 på Richterskalan
och är det kraftigaste i Sverige i modern tid.
Tillbaka
Kvinnan
av börd, mannen av folket
År
1725 döptes ett litet barn här i Mellby kyrka.
Historien bakom denna till synes icke ovanliga händelse
är dock både tragisk och romantisk...
Modern
Ewa Lewenhaupt till godset Julita i Södermanland
hade i vredesmod skickat sin höggravida dotter Amalia
de 25 milen ner hit till Västergötland där
dottern fick bo på ett av hennes gods tills hon
födde barnet hon väntade med Julitas ofrälse
inspektor Erik Giers.
Eftersom
de båda på grund av Amalias vredgade moders
skull aldrig skulle få lov att gifta sig så
flydde de båda en kulen februarinatt år 1726
till Norge där sedan bröllopet stod i hemlighet.
I Norge kunde varken kungen, kyrkan eller familjen göra
något, och med tiden kom äktenskapet att accepteras
av de flesta - dock aldrig av modern Ewa...
Ewa
Lewenhaupt var gift med Alexander Palbitzki, måhända
att det var han som var den Palbitzki som ägde Upplo
och att det var där som Amalia födde sitt kärleksbarn?
Läs
också
en sägen om ung men förbjuden kärlek
i Mellby som ändade i Anten.
Index
över kyrkorna
*
* *
Enligt
Västgötalagen
kom den andre lagmannen över Västergötland
Björn
Kälke från Mellby. Huruvida det var dagens
Stora Mellby eller kanske Mellby som ligger SO Lidköping
som åsyftas är osäkert, men Bägerfeldt
menar att det var härifrån detta södra
Mellby han kom. Måhända att stenarna i Genneved
har varit platsen där Björn talde lag?
Tillbaka
Fornborgen
Trolleborg i Stora Mellby
En
del av den södra muren på Trolleborg varifrån
bygdens män förr blickade ut
I
Övre Jordala knappt 1,5 km nordost om Mellby
kyrka ligger fornborgen Trolleborg uppe på en
brant bergshöjd. Den längsta muren är 30
m lång, sammanlagt finns det 90 meter murar av varierande
storlekar. Borgområdet har en yta om 180 x 100 meter.
Det berättas att det förr var populärt
bland unga pojkar att visa sina krafter genom att rulla
ner de större blocken...
Att
det ligger en fornborg här i Övre Jordala måste
betyda att platsen eller området varit av stor betydelse
för ca 1.500 år sedan då den troligen
uppfördes. I det inre av i Västergötland
finns endast ett fåtal fornborgar,
de flesta längs Göta älv och i norra Skaraborg.
Fornborgarna
förefaller ofta ha legat parvis, Trolleborg verkar
dock inte ha någon systerborg. Men alldeles invid
Mellbyån tre km åt öster ligger - Borg...
Tre
km söder om Mellby finns annars en plats som heter
Borrås, förleden Borr- har ofta betydelsen
borg, som Borrebacka i Kvinnestad
och Borres slott i Djupedal,
och i gamla visor sjungs det om borrestuvor, borgstugor.
Borgsidans
västra nedre del, rena trollskogen med sin frodiga
mossa. Då borgen var i bruk fanns här inga
granar, och överhuvudtaget var nog området
mest bestående av ljungmark.
Ett
välbehövligt dräneringsdike vindlar fram
genom mossmarken,
förr rann vattnet härifrån till Jordala
sjö, numera bortdränerad
I Övre Jordala bodde mot slutet av 1700-talet soldaten
Gustav Jordan. Han blev år 1798 antagen för
krigstjänst och kom vad det led att hamna i det då
svenska Stralsund vid Österjökusten - dit han
förmodligen fick vandra till fots större delen
av vägen...
En
dag år 1807 råkade han hamna framför
några tjänstlediga husarer som roade sig genom
att vilt rida omkring på sina hästar, säkerligen
efter ett icke oföraktligt intag av alkohol. Gustav
skadades såpass svårt att han blev förklarad
som alldeles oduglig för krigstjänst, och fick
avsked året därpå. Huruvida han kom tillbaka
till Övre Jordala förtäljer inte historien.
|