Stora Mellby
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Den ovanligt långa kyrkan i Stora Mellby
en ovanligt långsmala kyrkan i Stora Mellby nordost om Sollebrunn har sina anor i 1100-talet. Kyrkan har ännu kvar en del av sina
medeltida murar i den sydvästra väggen men har byggt ut i flera omgångar, första gången år 1724 då den fick dagens längd och sedan igen 1828 då den breddades - idag rymmer den 700 personer! Tornet tillkom under åren 1762-65, troligen var ekonomin avgörande.

Från den medeltida kyrkan finns dopfunten bevarad. År 1720 göts den stora klockan om utav en äldre klocka kallad Maria.

År 1904 inträffade ett jordskalv under högmässotid varvid kyrkans norra sida sprack. För att hålla väggen på plats nödgades man montera in dragjärn som fästes i söderväggen. Även kyrkan i Molla sprack denna dag, skalvet hade magnitud 6 på Richterskalan och är det kraftigaste i Sverige i modern tid.

 

Tillbaka

Kvinnan av börd, mannen av folket

År 1725 döptes ett litet barn här i Mellby kyrka. Historien bakom denna till synes icke ovanliga händelse är dock både tragisk och romantisk...

Modern Ewa Lewenhaupt till godset Julita i Södermanland hade i vredesmod skickat sin höggravida dotter Amalia de 25 milen ner hit till Västergötland där dottern fick bo på ett av hennes gods tills hon födde barnet hon väntade med Julitas ofrälse inspektor Erik Giers.
Eftersom de båda på grund av Amalias vredgade moders skull aldrig skulle få lov att gifta sig så flydde de båda en kulen februarinatt år 1726 till Norge där sedan bröllopet stod i hemlighet.
I Norge kunde varken kungen, kyrkan eller familjen göra något, och med tiden kom äktenskapet att accepteras av de flesta - dock aldrig av modern Ewa...

Ewa Lewenhaupt var gift med Alexander Palbitzki, måhända att det var han som var den Palbitzki som ägde Upplo och att det var där som Amalia födde sitt kärleksbarn?

Läs också en sägen om ung men förbjuden kärlek i Mellby som ändade i Anten.

 

Index över kyrkorna

 

* * *

Enligt Västgötalagen kom den andre lagmannen över Västergötland Björn Kälke från Mellby. Huruvida det var dagens Stora Mellby eller kanske Mellby som ligger SO Lidköping som åsyftas är osäkert, men Bägerfeldt menar att det var härifrån detta södra Mellby han kom. Måhända att stenarna i Genneved har varit platsen där Björn talde lag?

 

 

Tillbaka

Fornborgen Trolleborg i Stora Mellby


En del av den södra muren på Trolleborg varifrån bygdens män förr blickade ut

I Övre Jordala knappt 1,5 km nordost om Mellby kyrka ligger fornborgen Trolleborg uppe på en brant bergshöjd. Den längsta muren är 30 m lång, sammanlagt finns det 90 meter murar av varierande storlekar. Borgområdet har en yta om 180 x 100 meter. Det berättas att det förr var populärt bland unga pojkar att visa sina krafter genom att rulla ner de större blocken...

Att det ligger en fornborg här i Övre Jordala måste betyda att platsen eller området varit av stor betydelse för ca 1.500 år sedan då den troligen uppfördes. I det inre av i Västergötland finns endast ett fåtal fornborgar, de flesta längs Göta älv och i norra Skaraborg.

Fornborgarna förefaller ofta ha legat parvis, Trolleborg verkar dock inte ha någon systerborg. Men alldeles invid Mellbyån tre km åt öster ligger - Borg...

Tre km söder om Mellby finns annars en plats som heter Borrås, förleden Borr- har ofta betydelsen borg, som Borrebacka i Kvinnestad och Borres slott i Djupedal, och i gamla visor sjungs det om borrestuvor, borgstugor.



Borgsidans västra nedre del, rena trollskogen med sin frodiga mossa. Då borgen var i bruk fanns här inga granar, och överhuvudtaget var nog området mest bestående av ljungmark.

 


Ett välbehövligt dräneringsdike vindlar fram genom mossmarken,
förr rann vattnet härifrån till Jordala sjö, numera bortdränerad


I Övre Jordala bodde mot slutet av 1700-talet soldaten Gustav Jordan. Han blev år 1798 antagen för krigstjänst och kom vad det led att hamna i det då svenska Stralsund vid Österjökusten - dit han förmodligen fick vandra till fots större delen av vägen...

En dag år 1807 råkade han hamna framför några tjänstlediga husarer som roade sig genom att vilt rida omkring på sina hästar, säkerligen efter ett icke oföraktligt intag av alkohol. Gustav skadades såpass svårt att han blev förklarad som alldeles oduglig för krigstjänst, och fick avsked året därpå. Huruvida han kom tillbaka till Övre Jordala förtäljer inte historien.