Tuna - senare Kägleholm
Sidan uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Resterna efter det gamla Tuna stenhus
te på en holme i sjön Väringen ett par mil nordost om Örebro i Närke
fanns troligen redan på 1200-talet ett kraftigt stenhus, tillhörigt
Gudmar Magnusson som senare blev lagman i Västergötland. Godset gick vid den tiden under namnet Tuna, men skulle längre fram komma att få namnet Kägleholm. Efter Gudmar tog hans son Ulf Gudmarsson över Tuna, lagman i Närke och den Heliga Birgittas make.

Hur ägarlängden närmast efter Ulf såg ut är det väl ingen som vet. Under 1400-talets senare hälft stod bl.a. Sten Sture d.ä. som ägare - år 1541 förvärvades godset av Gustav Vasa, och det kan ha varit då som namnet ändrades till Kägleholm. Känt är dock att det var ett släktgods för ätten Leijonhufvud, och att det var här som Mauritz Leijonhufvud dog år 1607.

Tillbaka

Inte mycket är känt om själva stenhuset, men det har haft hörntorn och en källare under hela huset. Källargrunden är uppskattningsvis 40 m lång, vilket visar att huset var ovanligt stort, större än ex.vis Glimmingehus med sina 30 m.



Kvarstoden av det gamla Tuna stenhus

Se bilder från källarvalven


Det är inte otroligt att det funnits en vindbrygga vid Sundet i söder, där som man landvägen var tvingad att ta sig över för att komma ut på holmen. Där har det en gång legat en fornborg, vilket vittnar om att platsen var strategiskt belägen även längre tillbaka i tiden - läs om fornborgar.

 

Tillbaka

Slottet Kägleholm


Den enda återstående byggnaden från Magnus Gabriel De la Gardies slott

Ätten Leijonhufvud var besläktad med Magnus Gabriel De la Gardie på Magnus mors sida, och De la Gardie kom från 1674 att äga godset. Kägleholm blev under Magnus Gabriels tid tillbyggt till att bli det mest förnämliga byggnadsverket i Närke från stormaktstidens barockepok, tre våningar högt med längor som omgav borggården samt en ståtlig portal att passera in genom. Från Stenhusviken i öster ledde en ståtlig trappa upp till slottet.


Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna - sent 1600-tal - visande hur Kägleholm
möjligen kan ha sett ut efter att Magnus Gabriel De la Gardie ägt det

Magnus Gabriel förde dit föremål bl.a. från Läckö och hade förmodligen tänkt sluta sina dagar på Kägleholm. Detta vägrades emellertid av Karl XI som hänvisade honom till Wenngarn slott. Kägleholm drogs därmed in till kronan, men återköptes av sonen Gustaf Adolf De la Gardie 1690, varpå det kom att ägas av ett antal medlemmar ur De la Gardies släkt.


Resterna efter det gamla Tuna stenhus med den bevarade längan från Magnus Gabriel De la Gardies 1600-talsslott till höger. I förgrunden syns resterna efter hörnbyggnaden som Dahlberg avbildat i mitten på bilden ovan.

Tillbaka

År 1712 lydde Kägleholm återigen under kronan som då använde godset till att hysa ryska krigsfångar. Efter en brand detta år var slottets öde beseglat, varpå Kägleholm kom att lämnas åt sitt öde.

 

 

Tillbaka

Ödeby kyrka

Endast ett rejält stenkast norrr om gården Tuna byggdes runt 1200-talet en kyrka som troligen var Tunas gårdskyrka. Tornet tros vara det ursprungliga. Dagens utseende fick kyrkan av Magnus Gabriel De la Gardie ca 1680 som då lät förlänga den åt öster och i samband därmed också försåg den med en sakristia, en sydportal i barockstil och en tresidig koravslutning. Delar av inredningen hämtades från Läckö slott.

 

* * * *

 

Tillbaka

Lydbjörns minnessten (Nä 34)


Runstenen i Nasta


Toreid lät resa stenen efter Lydbjörn, sin dugande son


I Nasta en knapp mil söder om Kägleholm står en vacker runsten som antas ha stått utmed eriksgatan som genom Närke löpte mellan Ramundeboda och upp till Oppboga bro vid Fellingsbro. Det var mellan dessa båda platser som de närkingska gisslomännen följde den nye kungen.

 

Tillbaka

Björns minnessten (Nä 29)

Utmed samma väg och endast några km åt nordost står runstenen i Apelboda:


Då stenen hittades 1885 var den sönderspräng i tre delar


Bofrid lät resa (stenen) efter Björn, broder sin.
Han var fullmanligen vida faren...

 


Från en skylt på platsen


I Glanshammar i söder finns två stenar som ser ut att vara
tillverkade av samma svarta bergart