en heliga Birgitta, Birgitta Birgersdotter, föddes år 1303 på Finsta Gård i Uppland som andra dotter i faderns andra gifte.

År 1316 blev Bigitta bortgift med Ulf Gudmarsson från Loholm, sedermera lagman i Närke. De bosatte sig på Ulfs gård Ulvåsa där Birgitta skänkte sin make inte mindre än åtta barn. Den sista förlossningen höll dock på att kosta henne livet.

 

Tillbaka

Birgittas och Ulfs barn

Märta Ulfsdotter 1319 - 1399 Gudmar Ulfsson 1322 - 1332 Karl Ulfsson 1327 - 1372 Ingeborg Ulfsdotter 1329 - 1349 Katarina Ulfsdotter 1331 - 1381 Birger Ulfsson 1333 - 1391 Bengt Ulfsson 1335 - 1346 Cecilia Ulfsdotter 1337 - 1399

irgitta bor kvar på Ulvåsa till hösten 1335 då hon kom till kung Magnus Eriksson och drottning Blankas hov, utnämnd till att bli drottning Blankas magistrata. Detta skulle komma att få betydelse för Birgitta längre fram då kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanka 1346 testamenterade Vadstena kungsgård till ett blivande kloster och påföljande år även en stor summa pengar för klostrets bildande. Man tror att såväl Birgitta som maken Ulf var med vid bröllopet på Bohus mellan Magnus och Blanka.

Tillbaka

Birgitta hade redan tidigt haft en önskan om att själv få gå i kloster, men tvångsgiftemålet hindrade henne. Efter sonen Gudmars död i Stockholm reste Birgitta och Ulf på pilgrimsfärd. Tillsammans med sin inte riktigt lika religöse make vallfärdar hon till flera heliga platser, först till Nidaros (Trondheim) år 1339, och till aposteln Jakobs grav i Spanska Compostella 1341. Birgitta skall ha varit femte generationen i sin släkt som besökte aposteln Jakobs grav.

Under resan besöktes också ett flertal kyrkor, där Birgitta upptäckte att livet bland präster och munkar inte alltid var så som hon föreställt sig...
På hemvägen från resan blev Ulf sjuk.

I förgrunden ses vad som förmodas vara resterna av Birgittas och Ulfs hus i Alvastra

Väl hemma 1342 bosätter sig makarna på Alvastra kloster där Ulf dör den 12 februari 1344 och gravsättes samma år. År 2003 återfinner man hans kvarlevor i en magasinslåda på Historiska muséet i Stockholm...

 

Tillbaka

Birgittas resor till Rom och Jerusalem

irgitta fick flera och längre uppenbarelser under denna period. År 1349 begav hon sig till Rom för att få påvens godkännande att grunda en ny klosterorden. Som följesven hade hon bl.a. riksrådet och lagmannen i Värmland Gustav Tunesson till Fagranäs som var gift med Birgittas avlidne make Ulfs syster Katarina, samt Birgittas söner Karl och Birger.

Efter stora ansträngningar fick Birgitta äntligen påvens godkännande år 1370. Efter en vallfärd till Jerusalem med två av sina barn under åren 1372 och 1373 återvände hon till Rom där hon avled i sitt hus vid Piazza Farnese.

Birgittas kvarlevor skrinlades år 1374 i Vadstena efter att ha kommit med båt till Söderköping. Under år 1377 inleddes kanonisationsprocessen i Rom och året därpå stadfästes hennes klosterregel och klostret kunde invigas under år 1384.
Den 7 oktober 1391 helgonförklardes Birgitta och fem år senare utropades hon till Sveriges skyddshelgon.
Klostret utsattes dock för hårda prövningar under en lång tid, inte minst efter reformationen år 1527. De sista nunnorna tvingades lämna klostret för att bege sig till Polen år 1595.

 

Tillbaka

Några pilgrimsleder

Vanliga pilgrimsleder från Lödöse

Ytterligare en pilgrimsled nämns av Joseph Dunney i hans bok om den heliga Helena av Skövde - via Ryssland genom Svarta Havet, via Bosporen och sedan till Jerusalem i "främre Asien".

 

 

Tillbaka

Heliga Anna och heliga Birgitta m.fl.

en knittelvers från 1520-talet kan man läsa att Birgitta inte ansågs vara ensam om att vara ett svenskbördigt helgon:

Först den milde konung Sankte Erik, ärkebiskop av Uppsala Sankte Henrik. Där näst den helige biskop Brynjulf av Skara, Hemmingus, som ock biskop i Åbo månde vara, Sigfridus av Växjö, som kristnade Sveriges land, Eskillus av Strängnäs, den helige man, Nikolaus av Linköping, biskop helig och säll, Henrikus, som styrde gudeliga och väl, confessor av Munktorp Sankte David, och den heliga martyr Sankte Botvid. Birgitta Vastenis och hennes dotter Katherin, av Skövde den heliga fru Sankta Elin, Sankta Ingrid av Skänninge, den heliga kvinna, av Tälje fru Ragnil, som ej helig är mindre.

Av dessa här ovan nämnda var det endast Birgitta som kom att hamna i påvestolens helgonförteckning - kanon.
Birgittaorden tar åter över klostret i Vadstena så sent som 1935. Under 1999 utser påven Johannes Paulus II Heliga Birgitta till Europas skyddshelgon.

Men Birgitta var varken först eller den enda svenska kvinna som kommit att helgonförklaras.
År 1056 blev Olof Skötkonungs dotter Ingegärd kanoniserad av påven.
Då maken Jaroslav dött blev Ingegärd nunna och tog sig namnet Anna.
År 1054 dog hon och blev två år senare kanoniserad - den heliga Anna av Novgorod - nästan trehundra år före Birgitta.

 

 

Tillbaka

Elisabeth Hesselblad

Moder Elisabeth framför sitt födelsehus i Fåglavik (collage)

Möjligen kan Sverige komma att få ännu ett helgon - Elisabeth Hesselblad.
Moder Elisabeth föddes i Fåglavik utanför Herrljunga år 1870 och konverterade till katolicismen år 1902.
Mest omtalad är hon för att ha fått tillbaka Bigittaorden till Sverige efter 300 års bortavaro och att hon till sin orden lyckades få köpa tillbaka Piazza Farnese i Rom, huset där den heliga Birgitta avled. Elisabeth avled år 1957, även hon i Rom.
Elisabeth blev saligförklarad av påve Johannes Paulus II den 9 april år 2000 inför 50.000 människor på Petersplatsen i Rom och är därmed endast ett steg ifrån att bli helgonförklarad. Elisabeths festdag infaller den 4 juni medan den heliga Birgittas infaller den 7 oktober i Sverige och den 8 i samma månad i resten av världen.

 

*

 

I Jällby kyrka i Västergötland fann man år 1869 ett undangömt relikskrin när man skulle bygga ut kyrkan. I detta skrin låg en benbit, vilken menas ha tillhört Birgitta. Skrinet finns idag på Historiska muséet i Stockholm.

Under år 2005 kommer troligen en undersökning av det kranium som finns i Vadstena klosterkyrkas relikskrin att utföras. Detta anses vara Birgittas kranium, och vad man vill veta är om hennes uppenbarelser kunde bero på att hon var elpilektiker - människor med epilepsi är oftare än andra djupt religiösa (Nättidningen svensk historia).

 

 

Tillbaka

Birgitta om Magnus smek och ett huggormssläkte

ett av sina romerska uppenbarelsebrev 1355 beskrev Birgitta den västgötske hertigen Bengt Algotsson som "en man av huggormssläkte".
Dessutom gav hon kung Magnus Eriksson tillnamnet smek, vilket tolkats som att han var antingen homosexuell eller bisexuell. Många är de som tycker att dessa omdömen rimmar illa med den bild som finns av Birgitta, som det helgon hon faktiskt blev.

En förklaring till ovan nämnda kan komma sig ur att kung Magnus låtit utnämna Bengt Algotsson från det västgötska Edsvära till hertig. Denne Knut var av en släkt som Birgittas far hade som fiende, de västgötska Algotssönerna, om vilka Birgitta hört mycket ont i sitt barndomshem.
Ursprunget till fiendeskapet härrörde ifrån slaget vid Sparrsätra 1247 då den uppländska stormannaaristokratin besegrades, och segerherren Erik läspe och halte lät de upproriska upplänningarna få börja betala skatt till kungen - de blev skattebönder. Härvid hade Algotssönerna spelat en betydande roll.

Vad gäller Magnus smek och hans påstådda homosexualitet så hade ju Birgitta ett mycket nära umgänge med kung Magnus och drottning Blanka. Kanske att då hon hörde om Bengt Algotssons utnämning kanske hon i ett helgonlikt vredesmod lät undslippa en liten godbit om vad som timat innanför de kungliga slottsväggarna?

Eller kanske har teorin om Magnus påstådda homosexualitet feltolkats? Kanske han istället varit lite väl intresserad av det motsatta könet, dit ju Birgitta själv hörde - på samma sätt som drottning Blanka själv påstås varit - med Bengt Algotsson... Då får ju också den gamla ramsan Rida, rida, ranka, hästen heter Blanka en helt ny innebörd...