Albrekt av Mecklenburg

Kung 1364 - 1389
Levde ca 1339 - 1412

Albrekt var son till Albrekt II av Mecklenburg och gift den svenske kungen Magnus Erikssons syster Eufemia Eriksdotter och i och med detta stående på tur som tronarvinge efter Magnus och dennes son Håkan Magnusson. Även hertigarna av Mecklenburg härstammade från den sverkerska ätten via Kristina Sverkersdotter, en dotter till Sverker d.y.

I nådens år 1363 anlände den då utvisade drotsen Bo Jonsson Grip tillsammans med några likaledes utvisade svenska riksråd, däribland den heliga Birgittas son Karl Ulfsson, till hovet i Mecklenburg och förklarade att de kunde tänka sig Albrekt som kung över Sverige, med vissa förbehåll.
Albrekt accepterade, och efter att ha tagit sig in i Stockholm år 1363 blev han år 1364 utropad till svearnas kung vid Mora stenar i Uppland. Ett inbördeskrig följde, vilket höll på i åtta år...

Tillbaka

År 1371 tog sig Håkan till Stockholm med en stor styrka. Albrekt försvarade än en gång sin ställning med stormännens hjälp, även om det hängde på en skör tråd. I gengäld tvingade stormännen Albrekt att öka deras, adelns, inflytande på bekostnad av sin egen. I en freduppgörelse samma år delades det svenska riket mellan två kungar - å ena sidan Magnus som fått hela Skara stift - å andra sidan Albrekt och stormännen.

År 1375 upprättade Albrekt tillsammans med rikets rådgivare, hövitsmän och andra stormän en Fridsstadga, undertecknad av inalles 20 riddare och 28 väpnare.

Tillbaka

Albrekt försökte efter Bo Jonsson Grips död att dra in dennes egendomar för att stärka sin egen ställning, men blev istället avsatt av stormännen som lierade sig med drottning Margareta i det s.k. Dalaborgstraktatet 1288. Vid Åsle i Västergötland blev han år 1389 slagen av hennes trupper och tillfångatagen. Han frigavs år 1395 mot lösen och återvände till Mecklenburg där han regerade fram till sin död år 1412.

Albrekts sigill
med tre kronor