Bolstads socken på Dal ute på en udde i Vänern uppfördes år 1304 fästet Dalaborg av sönerna till kung Magnus Ladulås, hertigarna Erik och Valdemar Birgersson i samband med deras strider med brodern och

Hertig Erik hade en idé om att skapa ett eget, västnordiskt rike, ungefär med samma gränser som dagens Västra Götaland. Av norske kung Håkon Hålägg hade Erik fått Ragnhildsholmen i Bohuslän ungefär vid samma tid som han uppförde Dalaborg, och båda borgarna låg strategiskt belägna för en som ville ha starka stödjepunkter. Men av Eriks rike blev ett intet eftersom både han och Valdemar dog hos brodern Birger efter Nyköpings gästabud 1317.

Tillbaka

Strategiskt läge

Borgen var strategiskt belägen på en udde vid Vänerns strand, med Hindens revs yttersta udde rakt i öster och fri sikt bort mot Jarlehus och troligen Läcköborgens silhuett. Vid tiden för hertigarnas plats på den historiska scenen låg Dalaborg i Västergötland, och kyrkan man sökte sig till för att få förlåtelse för syndiga handlingar var Bolstads kyrka några km sydost om borgen.

Strax söderut och en bit in från Dalbergsån utflöde i Vänern fanns vid denna tid en marknadsplats som var flitigt frekventerad på grund av sitt läge. Eftersom ån var segelbar så kom man även hit vattenvägen, något som möjliggjorde handel med invånare runt hela Dalbosjön som ju är namnet på denna del av Vänern. Sex km söder därom låg fordom Höga stenens fornborg, en av Dalslands 24 fornborgar.

Borgens skyddade hamn med Kinnekulle i fjärran.
Dalaborgs huvudbyggnad låg bakom grönskan till höger.

Uddens klippor stupar brant ner mot Vänern och mot landsidan fanns en djup vallgravsliknande ravin som delvis var vattenfylld. Ovanför kleven fanns en vall som omslöt en förborg eller kanske en borggård.

Själva borgområdet är ca 170 x 110 meter medan grunden till själva huvudbyggnaden mäter ca 25 x 12 meter och är en bottenvåning byggd av gedigen gråsten med fyra meter tjocka väggar! Huset har endast haft denna vinkelgrund, de båda andra hussidorna har vilat direkt på berget, och kanske att huset även fortsatt upp på höjdplatån åt öster.

Golvet i stenkällaren har en gång varit belagt med kullersten, och i byggnadens södra del finns lämningar som pekar mot att ett här stått ett rundtorn. Uppe på den stabila grunden tror man att en kraftig timmerbyggnad med en eller två våningar vilade. Taket tror man har varit täckt av torv. Utgrävningar har visat att borgen brunnit vid minst tre olika tillfällen.

*

Någon har menat att stenhuset skall ha sett ut ungefär som ett mindre Glimmingehus eller Dala hus, vilket kanske inte helt kan uteslutas eftersom traktens bönder hämtat sten till sina ladugårdar från Dalaborg ända sedan mitten av 1400-talet.

Plan av ruinen, uppmätt av Gunnar Karlsson och Bengt Söderberg 1938
- kartan från en skylt på platsen -

I grunden fann man genomgående kanaler i vilka man tror att det suttit stockar som haft
till uppgift att förankra trähuset - stockarna på bilden är dock tillkomna under senare tid

Tillbaka

Händelser och borgherrar

Kung Inge den äldres dotter Margareta Fredkulla och hennes efterkommande lär ha ägt Dalaborg från början av 1100-talet och fram till att det övergick till hertig Erik år 1303.

Redan året därpå, 1304, anföll kung Birger Dalaborg med en armé om 10.000 man (hmmm - låter mycket...) under marsken Torgils Knutsson. Borgen som inte var färdigbyggd intogs och freds slöts mellan bröderna på Kolsäters gård.

Erikskrönikan låter oss få veta att Dalaborg år 1309 anfölls av en norsk här under ledning av Helge Bååt och 3.000 man men att fogden på fästet med kraft slog tillbaka anfallet.

Eventuellt kan Anund Sture från Södra Ving ha varit hövitsman på Dalaborg under hertiginnan Ingeborg.

Man tror att hallänningen Peter Porse haft Dalaborg ca 1369, efterföljd av Ulf Jonsson Roos af Ervalla, hövitsman och häradshövding över Nordal.

Den mäktige marsken Erik Kettilsson Puke lär ha bott på borgen fram till sin död 1396, begravd i Vadstena, varefter Drottning Margareta förlänade Dalaborg till väpnaren Tord Klausson samma år.

Dalaborg utgjorde under en tid centralpunkten i ett eget län, Dalaborgs län, och var den enda riksborgen i Dalsland.

Tillbaka

Kleven som skiljer borgen från land var på 1200-talet till hälften vattenfylld,
och över "graven" bör här ha funnits en vindbrygga

Tillbaka

Mötet på Dalaborg
- Dalaborgstraktaten 1388 -

Ett viktigt möte kom att äga rum på Dalaborg den 22 mars 1388.
Initiativtagare var ett antal svenska stormän vilka hade börjat känna sin makt hotad av Albrekt av Mecklenburgs importerade tyskar. Därför vände man sig till Danmarks och Norges drottning Margareta med en bön om hjälp. En av stormännen var Algot Magnusson som den 5 januari 1388 betygade drottningen sin trohet i en försäkran undertecknad på Ekholm.

Mötet på Dalaborg utmynnade i en uppgörelse, de så kallade Dalaborgstraktaten. Det anses inte för otroligt att Margareta faktiskt själv deltog i detta slutliga möte på Dalaborg. I traktaten stod bl.a. att Margareta nu av de undertecknande herrarna var att anse som Sveriges "fullmäktiga fru och rätta husbonde".

Året därpå skickade Margareta en här som besegrade kung Albrekts krigare vid Falköping 1389 - slaget vid Åsle. Detta var inledningen till vad som skulle leda fram till Kalmarunionen å 1397.

Tillbaka

Slutet

År 1434, under Engelbrektsupproret, erövrades borgen och brändes ner till grunden under ledning av väpnaren Peder Ulfsson Ros. Fogden var dansk, Palle Joensen, känd för sin utstuderade grymhet. Han var ytterst nära att bli lynchad av den anslutande allmogen, dock lär Peder Ulfsson av någon anledning ha hindrat att det blev en slakt av de besegrade.

Därefter marscherade hären vidare, ner mot Varberg för att ta sig an Axel Pedersson Tott, hövitsmannen på fästet. Utmed vägen passerade man flera andra borgar - kanske Stynaborg utanför Alingsås, men i vart fall Opensten och Öresten.

Likt de flesta andra borgar som förstördes under Engelbrektsupproret blev Dalaborg aldrig återuppbyggt.

* * * *

Tillbaka

Höjdplatån på Dalaborg med blommande syrénbuskar och utsikt över Dalbosjön