Varberg
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Varbergs slott ca 1650, tecknat av en slottsskrivare

et kanske tidigaste omnämnandet av Varberg finner man hos Saxo Grammaticus som skrev platsen som Getakärr, en av Varbergs

föregångare som låg öster om Getterön och någon km norr om dagens centrum. I äldre former skrevs Varberg som Vardhberg, Vardbierg och Warburgum och har troligtvis fått sitt namn efter det berg som användes som vaktberg, "där vid fiendeanfall fordom vårdkasar tändes".

År 1343 nämns "villa Getakir" och inte förrän under andra halvan av 1300-talet dyker namnet Varberg upp, detta efter borgen på klippan.

Varberg är en plats som vandrat runt lite, mer om detta kommer.


Tillbaka

Varberg slott

I Varberg påbörjades byggandet av den första borgen år 1286, som en följd av att den danske Erik klipping dödats av några danska adelsmän - se nedan.
Den som påbörjade uppförandet av fästet i Varberg var Jakob Nielsen af Halland, en av de medverkande vid mordet, även om man idag tror att han var oskyldigt anklagad. Jakob hade fått norra Halland norr om Ätran som grevskap av Klipping år 1283, så hit tog han sig medan de övriga begav sig till Norge, till kung Erik Prästhatare. De fredlösa blev tagna i sold hos kung Erik, och begav sig snart åter till Halland. År 1287 påbörjade de förstärkningen av borgen Hunehals.

Greve Jakobs borg i Varberg stod klar år 1300 och skall ha bestått av två byggnader med stengrund och övervåningar av trä. Husen bands samman av en sextio meter lång stenmur. Dessutom tror man att det fanns ett kraftigt centraltorn med två meter tjocka väggar vilka påträffades hösten 2005.

Tillbaka

De fredlösa lyckades få med sig den nye norske kungen Håkon Hålägg i striderna mot den nye danske kungen Erik Menved. Redan år 1304 belägrades Varberg av Håkon, varefter greve Jakob överlämnade, alternativt sålde såväl sin borg som sitt grevskap till honom.
De fredlösa var förutom Jakob Nielsen av Halland också marsken Stig Andersson, riddarna Niels Hallandfar, Peder Porse, Peder Jakobsen, Niels Knudsen, Age Assarsen och Kacki samt väpnarna Rane Johnsen och Arwid Bengtsen.

I Skänningeannalerna står följande att läsa:
"Samma år i oktober halshöggs herr Arvid Benktsson och tio av hans män av herr Tula Ebbeson och hans medhjälpare. De hade bedrivit stråtröveri i Halland och hade tidigare utvisats från Danmark på grund av att de varit med om mordet på kung Erik".


Samtidigt, i grannlandet Sverige, pågick stridigheter om den svenska tronen mellan Magnus Ladulås söner Birger och hertigarna Erik och Valdemar. De senare sökte då hjälp hos norske kungen Håkon Hålägg, vilken de tidigare stött i hans kamp mot brodern Birger.
Kung Håkon och Erik kom mycket bra överens, gemensamma intressen som man hade. År 1305 fick Erik Ragnhildsholmen i Bohuslän, det nyerövrade norra Halland med borgarna Varberg och Hunehals, samt trolovades med Håkons dotter Ingeborg, varigenom blodsband knöts.

 

Tillbaka

Ur Erikskrönikan om när hertig Erik fick Varberg:

  Konung älle haffde hertoghin qwart
wille han tighat eller ok hwart
han wille i norighe fara
thz wille konungen ey wider honom spara
til hans eller til annan stadh
huat thz war han konungen badh
thz war honom ekke swnt
vtan alt war honom thz wel wnt
Een tidh hertogh Erik badh
konungen then tiid han war gladh
gathin i mik wardbergh läth
thz ware mik fulwäl räth
konungen swarade ä hwat jak wil
Tha hörer thz grewa iacop til
Ville han thz fore sölffuer latha
thz ware mik wel til matho
konungen sagde jak giffuer honom wiist
sölffrith gither han hwsit mist
Grewin konungenom huset loot
thz war hertoghanom enktet amoot
han fik thz hertoganom i hand
ok ther med halfft halland

 

Tillbaka

Knut Porse och hertiginnan Ingeborg

I efterdyningarna till hertigarna Erik och Valdemars svältdöd på Nyköpings hus år 1318 tvingades deras äldre bror och baneman kung Birger att, efter ett förlorat slag i Söderköping, lämna Sverige och bege sig till sin syster Ingeborg och hennes man kung Erik Menved i Danmark. Den som hade besegrat Birger och hans svensk-danska trupper var Knut Porse.

Knut var en av herrarna som på det svenska rådets vägnar och i hertiginnan Ingeborgs, hertig Eriks änka, närvaro kommit överens med det norska riksrådet om att välja Magnus Eriksson till svensk kung.

Förmodligen som ett tack för denna hans insats kom han att bli hövitsman på Varbergs slott där hertiginnan Ingeborg gärna uppehöll sig. Knut Porse och Ingeborg kände varandra sedan Axevalla hus där Knut varit hövitsman under Ingeborgs ägartid då hon fått Axevalla i morgongåva av maken hertig Erik...

De båda kom efter en tid av kuckelurande att gifta sig år 1327, vilket fick till följd att Knut fick en kort men lysande karriär som hertig av Halland och Estland - samtidigt som han var bannlyst från Sverige.

Knut sökte också skapa sig ett eget gränsvälde mellan de nordiska länderna, men kom att hamna i strid med det svenska rådet och måste för en tid bege sig till Danmark. Tillsammans med släktingen Sigvard Ribbing, gift med en dotter till den heliga Birgitta, härjade han i Skåne och bedrev även sjöröveri från Varberg. Knut Porse dog år 1330.

 

Tillbaka

Magnus Eriksson, drottning Blanka, den heliga Birgitta m.fl.

Kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanka bodde tidvis på Varberg slott på 1330-talet, då även den blivande heliga Birgitta följde med som Blankas magistra. Magnus lär ha trivts bra på slottet, där han även vistats mycket i yngre ålder.

År 1341 köper Magnus Eriksson Halland. Danmarks kung Valdemar Atterdag erkänner köpet i freden vid Varberg 1343. Det är från denna händelse som symboliken med Sveriges Tre kronor kommer.
Då Magnus hamnat i konflikt med adeln i både Sverige och Norge blev sonen Erik av stormännen utsedd till regent över delar av Sverige medan fadern ännu levde. Han skall då ha erövrat Varberg slott från sin far, men avled redan 1359, endast tjugo år gammal. Pappa Magnus tog då över slottet igen.

År 1366 tog Valdemar Atterdag tillbaka fästet, vilket tillsammans med länet kom att stanna i dansk ägo fram till freden i Brömsebro år 1645 - med ett undantag.
Under Engelbrektupproret 1434 kom väpnaren Peder Ulfsson Roos och "hälsade på" Varberg och dess hövitsman Axel Pedersson Tott.
På vägen dit hade man passerat flera andra borgar - kanske Stynaborg utanför Alingsås, men i vart fall Opensten och Öresten som alla hade bränts. Hela Halland läggs under Engelbrekt.

År 1536 fick staden Varberg sitt stadsvapen under Kristian III. Under senare delen av 1500-talet var Hogenskild Bielke för en tid kommendant på Varbergs slott.

 

 

Tillbaka

Varberg förstärks


Varbergs fästning som den såg ut ca 1700 - Ur Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna

År 1595 renoverade kung Christian IV slottet varvid det kom att få sitt sitt nuvarande utseende. Bland annat tillkom bastionerna Vita, Röda och Grå Munken. I den Grå Munken finns en berömd spiralgång, kallad Kockenborg. Den använde man då man ville flytta kanonerna från en våning till en annan.
Efter Cristian IV:s tillbyggnader blev Varbergs fästning ett av Europas modernaste försvarsverk, detta till ingen nytta alls eftersom fästningen då inte längre behövdes.

År 1645 kom freden i Brömsebro då Sverige fick Halland och därmed också fästningen. På 1830-talet blev fästningen utdömd som försvarsverk, och allmogen tilläts att använda stenar från fästningen till privata byggnadsprojekt.
Under 1800-talet användes fästningen som fängelse.

 

Tillbaka

Halland

Sedan det danska rikets enande på 900-talet under Harald Blåtand har Halland fram till 1305 av allt att döma varit danskt. En första gränsdragning mellan Sverige och Danmark gjordes vid 1000-talets mitt, förmodligen under Hardeknuds styre. Det var alltså den danske kungen som styrde Halland, med danska stormän som hunsade bönderna och danska präster som predikade på danska i kyrkorna.

Valdemar Atterdag, som 1341 hade sålt södra Halland till Magnus Eriksson, erövrade 1360 södra och 1366 norra Halland och därmed blev landskapet ånyo en dansk provins. Under upproret mot Erik av Pommern besatte Engelbrekt större delen av Halland under åren 1434-35. Under nära 200 år, från 1365 till 1563, upplevde Halland inga konventionella krig mellan kungar eller länder.

 

Tillbaka

Spökerier på fästningen

Det påstås kunna spöka på Varbergs fästning.
En sorgsen kvinna skall ibland kunna ses och höras vandra fram och tillbaka på fästningens övervåning, förtvivlad vridande sina händer, klagande och snyftande. Vem hon är finns det ingen som vet. På fredagskvällarna ekar hennes ångestfyllda gråt extra stark mellan murarna...

 

Läs lite om borgar