|
et
kanske tidigaste omnämnandet av Varberg
finner man hos Saxo
Grammaticus som skrev platsen som Getakärr,
en av Varbergs
|
föregångare som låg öster om Getterön
och någon km norr om dagens centrum. I äldre
former skrevs Varberg som Vardhberg, Vardbierg och Warburgum
och har troligtvis fått sitt namn efter det berg som
användes som vaktberg, "där vid fiendeanfall
fordom vårdkasar tändes".
År
1343 nämns "villa Getakir" och inte förrän
under andra halvan av 1300-talet dyker namnet Varberg
upp, detta efter borgen på klippan.
Varberg
är en plats som vandrat runt lite, mer om detta kommer.
Tillbaka
Varberg
slott
I
Varberg påbörjades byggandet av den första
borgen år 1286, som en följd av att den danske
Erik
klipping dödats av några danska adelsmän
- se nedan.
Den som påbörjade uppförandet av fästet
i Varberg var Jakob Nielsen af Halland, en av de medverkande
vid mordet, även om man idag tror att han var oskyldigt
anklagad. Jakob hade fått norra Halland norr om
Ätran som grevskap av Klipping år 1283, så
hit tog han sig medan de övriga begav sig till Norge,
till kung Erik
Prästhatare. De fredlösa blev tagna i sold
hos kung Erik, och begav sig snart åter till Halland.
År 1287 påbörjade de förstärkningen
av borgen Hunehals.
Greve
Jakobs borg i Varberg stod klar år 1300 och skall
ha bestått av två byggnader med stengrund
och övervåningar av trä. Husen bands samman
av en sextio meter lång stenmur. Dessutom tror man
att det fanns ett kraftigt centraltorn med två meter
tjocka väggar vilka påträffades hösten
2005.
Tillbaka
De
fredlösa lyckades få med sig den nye norske
kungen Håkon
Hålägg i striderna mot den nye danske kungen
Erik
Menved. Redan år 1304 belägrades Varberg
av Håkon, varefter greve Jakob överlämnade,
alternativt sålde såväl sin borg som
sitt grevskap till honom.
De fredlösa var förutom Jakob Nielsen av Halland
också marsken Stig Andersson, riddarna Niels Hallandfar,
Peder Porse, Peder Jakobsen, Niels Knudsen, Age Assarsen
och Kacki samt väpnarna Rane Johnsen och Arwid Bengtsen.
I
Skänningeannalerna
står följande att läsa:
"Samma år i oktober halshöggs herr Arvid
Benktsson och tio av hans män av herr Tula Ebbeson
och hans medhjälpare. De hade bedrivit stråtröveri
i Halland och hade tidigare utvisats från Danmark
på grund av att de varit med om mordet på
kung Erik".
Samtidigt,
i grannlandet Sverige, pågick stridigheter om den
svenska tronen mellan Magnus
Ladulås söner Birger
och hertigarna Erik
och Valdemar. De senare sökte då hjälp
hos norske kungen Håkon
Hålägg, vilken de tidigare stött i
hans kamp mot brodern Birger.
Kung Håkon och Erik kom mycket bra överens,
gemensamma intressen som man hade. År 1305 fick
Erik Ragnhildsholmen i Bohuslän,
det nyerövrade norra Halland med borgarna Varberg
och Hunehals,
samt trolovades med Håkons dotter Ingeborg, varigenom
blodsband knöts.
Tillbaka
Ur
Erikskrönikan
om när hertig Erik fick Varberg:
|
Konung
älle haffde hertoghin qwart
wille han tighat eller ok hwart
han wille i norighe fara
thz wille konungen ey wider honom spara
til hans eller til annan stadh
huat thz war han konungen badh
thz war honom ekke swnt
vtan alt war honom thz wel wnt
Een tidh hertogh Erik badh
konungen then tiid han war gladh
gathin i mik wardbergh läth
thz ware mik fulwäl räth
konungen swarade ä hwat jak wil
Tha hörer thz grewa iacop til
Ville han thz fore sölffuer latha
thz ware mik wel til matho
konungen sagde jak giffuer honom wiist
sölffrith gither han hwsit mist
Grewin konungenom huset loot
thz war hertoghanom enktet amoot
han fik thz hertoganom i hand
ok ther med halfft halland |
Tillbaka
Knut
Porse och hertiginnan Ingeborg
I
efterdyningarna till hertigarna Erik och Valdemars svältdöd
på Nyköpings
hus år 1318 tvingades deras äldre bror
och baneman kung Birger att, efter ett förlorat slag
i Söderköping,
lämna Sverige och bege sig till sin syster Ingeborg
och hennes man kung Erik
Menved i Danmark. Den
som hade besegrat Birger och hans svensk-danska trupper
var Knut Porse.
Knut
var en av herrarna som på det svenska rådets
vägnar och i hertiginnan Ingeborgs, hertig Eriks
änka, närvaro kommit överens med det norska
riksrådet om att välja Magnus
Eriksson till svensk kung.
Förmodligen
som ett tack för denna hans insats kom han att bli
hövitsman på Varbergs slott där hertiginnan
Ingeborg gärna uppehöll sig. Knut Porse och
Ingeborg kände varandra sedan Axevalla
hus där Knut varit hövitsman under Ingeborgs
ägartid då hon fått Axevalla i morgongåva
av maken hertig Erik...
De
båda kom efter en tid av kuckelurande att gifta
sig år 1327, vilket fick till följd att Knut
fick en kort men lysande karriär som hertig av Halland
och Estland -
samtidigt som han var bannlyst
från Sverige.
Knut
sökte också skapa sig ett eget gränsvälde
mellan de nordiska länderna, men kom att hamna i
strid med det svenska rådet och måste för
en tid bege sig till Danmark. Tillsammans med släktingen
Sigvard Ribbing, gift med en dotter till den
heliga Birgitta, härjade han i Skåne och
bedrev även sjöröveri från Varberg.
Knut Porse dog år 1330.
Tillbaka
Magnus
Eriksson, drottning Blanka, den heliga Birgitta m.fl.
Kung
Magnus
Eriksson och hans drottning Blanka bodde tidvis på
Varberg slott på 1330-talet, då även
den blivande heliga
Birgitta följde med som Blankas magistra. Magnus
lär ha trivts bra på slottet, där han
även vistats mycket i yngre ålder.
År
1341 köper Magnus Eriksson Halland. Danmarks kung
Valdemar
Atterdag erkänner köpet i freden vid Varberg
1343. Det är från denna händelse som symboliken
med Sveriges Tre kronor kommer.
Då Magnus hamnat i konflikt med adeln i både
Sverige och Norge blev sonen Erik
av stormännen utsedd till regent över delar
av Sverige medan fadern ännu levde. Han skall då
ha erövrat Varberg slott från sin far, men
avled redan 1359, endast tjugo år gammal. Pappa
Magnus tog då över slottet igen.
År 1366 tog Valdemar Atterdag tillbaka fästet,
vilket tillsammans med länet kom att stanna i dansk
ägo fram till freden i Brömsebro år 1645
- med ett undantag.
Under
Engelbrektupproret
1434 kom väpnaren Peder Ulfsson Roos och "hälsade
på" Varberg och dess hövitsman Axel Pedersson
Tott.
På vägen dit hade man passerat flera andra
borgar - kanske Stynaborg
utanför Alingsås, men i vart fall Opensten
och Öresten
som alla hade bränts. Hela Halland läggs under
Engelbrekt.
År
1536 fick staden Varberg sitt stadsvapen under Kristian
III. Under senare delen av 1500-talet var Hogenskild
Bielke för en tid kommendant på Varbergs
slott.
Tillbaka
Varberg
förstärks
Varbergs
fästning som den såg ut ca 1700 - Ur Erik Dahlbergs
Suecia Antiqua et
Hodierna
År
1595 renoverade kung Christian IV slottet varvid det kom
att få sitt sitt nuvarande utseende. Bland annat
tillkom bastionerna Vita, Röda och Grå Munken.
I den Grå Munken finns en berömd spiralgång,
kallad Kockenborg. Den använde man då man ville
flytta kanonerna från en våning till en annan.
Efter Cristian IV:s tillbyggnader blev Varbergs fästning
ett av Europas modernaste försvarsverk, detta till
ingen nytta alls eftersom fästningen då inte
längre behövdes.
År
1645 kom freden i Brömsebro då Sverige fick
Halland och därmed också fästningen. På
1830-talet blev fästningen utdömd som försvarsverk,
och allmogen tilläts att använda stenar från
fästningen till privata byggnadsprojekt.
Under 1800-talet användes fästningen som fängelse.
Tillbaka
Halland
Sedan
det danska rikets enande på 900-talet under Harald
Blåtand har Halland fram till 1305 av allt att
döma varit danskt. En första gränsdragning
mellan Sverige och Danmark gjordes vid 1000-talets mitt,
förmodligen under Hardeknuds
styre. Det var alltså den danske kungen som styrde
Halland, med danska stormän som hunsade bönderna
och danska präster som predikade på danska
i kyrkorna.
Valdemar
Atterdag, som 1341 hade sålt södra Halland
till Magnus
Eriksson, erövrade 1360 södra och 1366 norra
Halland och därmed blev landskapet ånyo en
dansk provins. Under upproret mot Erik
av Pommern besatte Engelbrekt större delen av
Halland under åren 1434-35. Under
nära 200 år, från 1365 till 1563, upplevde
Halland inga konventionella krig mellan kungar eller länder.
Tillbaka
Spökerier
på fästningen
Det
påstås kunna spöka på Varbergs
fästning.
En sorgsen kvinna skall ibland kunna ses och höras
vandra fram och tillbaka på fästningens övervåning,
förtvivlad vridande sina händer, klagande och
snyftande. Vem hon är finns det ingen som vet. På
fredagskvällarna ekar hennes ångestfyllda gråt
extra stark mellan murarna...
|