|
xevalla
hus var med sitt läge ute på en
udde i Husgärdessjön ca en
mil
öster om Skara
beläget på en ur försvarssynpunkt väl
vald plats. |
Det
var också en borg som var väl anpassad till såväl
rytteriets uppträdande som dåtidens nya vapen -
de långskjutande armborstarna.
Inte
förrän år 1315 finns några uppgifter
om borgen, men då omnämns den som novum castrum
in Axsawaldh - det nya slottet i Axavald, och år
1321 för Nyhuset, vilket ju pekar mot en föregångare.
Ett annat namn som nämnts är Absawald, en tysk
benämning.
Det
är nog inte fel att påstå att Axevalla
hus var ett försvarskomplex och kanske det starkaste
fästet i Sverige under sin storhetstid, möjligen
undantaget Aranäs
som låg ca tre mil norrut.
Tillbaka
Bild från en skylt på platsen
Axevalla har haft förborgar såväl mot land
som mot Husgärdesjön. Dessutom fanns både
vallar och vallgravar, en omgivande palissad ute i vattnet
samt inte mindre än åtta mindre befästningsverk.
Fram till borgen ledde en stenlagd väg, "omgifven
af ett träsk".
Själva
borgen var till ytan ca 52 x 44 meter. Ringmurens ruiner
varierade ännu på 1700-talet i höjd mellan
tio och arton meter. En dendrokronologisk undersökning
gav vid hand att pålspärren i vattnet kom till
ca 1288.
Inte
långt från Axevall fanns också två
kompletterande fästningar - Trågenborg 200 meter
åt väster och Bjurbackarna 300 meter åt
söder - dock är tillkomst och funktioner för
dessa inte klart utredda.
Trågenborg
låg längst bort i centrum av fotot, svår
att fånga på bild
medan Axevalla hus ligger dolt till höger - i förgrunden
en möjlig skans
Tillbaka
År
1277
Ett
tidigt omnämnande av Axevalla Hus görs i Erikskrönikan,
daterad till omkring 1320, vari berättas att borgen
år 1277 intogs av den danske kungen Erik
Klipping då han från Småland på
hösten tog sig upp i Västergötland tillsammans
med förre kung Valdemar.
Detta
var det andra besöket av danskarna detta år -
vid slaget i Ettak
på våren hade de fått ge sig tillbaka
hem med svansen mellan benen.
Dessa härjningståg kom sig av att Magnus
Ladulås under sin tid som kung tvingats låna
pengar av den danske kungen, men hade åsikter om summan...
Det var en mäktig befästning Klipping och Valdemar
erövrade - och dessutom brände vid sitt återtåg...
Även Gälakvist
i Skara belägrades
1277. Fred slöts sedan på Lagaholm
vid påsktid 1278.
Tillbaka
Hertiginnan
Ingeborg
I
delningen mellan hertigarna
Erik och Valdemar i Lödöse
1315 tillföll Axevalla Hus hertig Erik. Han kom
att ge borgen med fem härader samt Värmland
i morgongåva åt hustrun Ingeborg. Axevalla
var då åter satt i stånd, och Ingeborg
fick också borgen Hunehals
i Halland av Erik.
Som
sjuttonåring kom Ingeborg att fly till sitt Axevalla,
medbringande sonen Magnus och dottern Eufemia efter
att maken Erik hade gästat Nyköping
och broder Birgers
gästabud år 1317 - där han senare svalt
ihjäl. Men Ingeborg stannade inte länge, utan
fortsatte |
Ingeborgs
sigill
|
snart sin färd till Gälakvist
eller möjligen till Nabbeborg.
Axevalla hus, hennes morgongåva, gick
henne ur händerna år 1326.
År
1327 anfalls Axevalla under hertig Eriks son kung Magnus
Erikssons tid då han hade Mats
Kettilmundsson som förmyndare. På borgen
härskade då fortfarande Knud Porse som suttit
där sedan han fått Axevalla i förläning
av Magnus
Ladulås. Så det
var det svenska riksrådet som nu lät belägra
och förstöra hertiginnans slott i Västergötland,
varefter den svenska hären under den nämde riksföreståndarens
befäl tågade mot Hunehals
"som måste dela Axevalls lott, att nämligen
jemnas med jorden".
Insidan
av borgen med ingången mellan kullarna. Det är
intressant att att föreställa sig att genom denna
passage har med största sannolikhet storheter som Erik
Klipping, hertig
Erik, Magnus
Eriksson, Engelbrekt,
Albrekt av Mecklenburg
och drottning Margareta
m.fl vandrat...
Ingeborg
hade så dags flyttat ner till Varberg
där hon år 1327 gifte sig med Knud Porse - förre
hövitsmannen på Axevalla hus som även satt
där under Ingeborgs ägartid... (Hmmm...!) Ingeborgs
son Magnus
Eriksson blir kung över Sverige och Norge 1319,
vid tre års ålder, och gifter sig sedan med
den vackra Blanka av Namur på Bohus
år 1335.
År
1364 förkunnar kung Magnus
i ett brev författat i Grude
kyrka till bönderna i Vilske härad att han
lidit en svår förlust då det brunnit in
castro nostro Axawal och att han därför fruktade
att hans svekfulla fiender skulle belägra slottet.
Han äskade därför hjälp av häradet
och både bad och befallde dem att fylla förråden
och påbörja återuppbyggnaden inom åtta
dagar.
Tillbaka
Niklas
Svarte Skåning, Mussla, Erengisle, Fågel
m.fl.
Unionstiden
närmar sig. År 1380 erövras Axevalla av
riddaren Niklas (Niklis) Svarte Skåning för drottning
Margaretas räkning
(Svarte-Skåningarna stammade från byn Svarte
i Skåne och hade ett sjörövarförflutet).
Niklas
fick som ersättning för erövringen Mark och
Öresten i
förläning.
Erövringen föregicks av en belägring av 7000
man (?), varefter sonen Nils Jönsson Svarte Skåning
sattes som hövitsman. Under dennes tid reparerades
borgen, något som Nils lät västgötabönderna
betala. För detta dömdes han vid ett rättarting
i Skara år 1397.
Vid
slaget vid Falköping, vid Åsle,
år 1389 spelar Axevalla en betydande roll som stödjepunkt
för Margaretas trupper och hon tar också borgen
i besittning efter att avtvingat den från Albrekt.
Kommendanturen på borgen kom även efter att Margareta
tillträtt att innehas av danskar, vilka plågade
omgivningen så till den milda grad att Engelbrekt
genom Eric Puke belägrade Axevall 1436. Hövitsman
var då Anders Niklisson Mussla, vilken inte lär
ha givit upp i första taget. Under en lång tid
lyckades Puke endast inta förborgarna.
Engelbrektarna
efterträddes på Axvall av Karl
Knutsson Bonde redan samma år. Som hövitsmän
tillsatte han Erengisle Nilsson Natt och Dag på längden
1437, Bo Knutsson Griphufvud till 1441, Carl Ormsson Gumsehufvud
och Knut Stensson Bielke. Efter den sistnämndes död
1451 gav kung Karl Knutsson Axevalla åt "den
förrädiske" Thure Thuresson som sedan tvingades
överlämna det till Thord Bonde. Besättningen
på Axevalla hus uppgick vid den här tiden (år
1452) till femtio man.
Till vänster låg Axevalla hus,
i mitten mellanborgen och till höger förborgen
Tillbaka
Slutet
för Axevalla
Efter
flera turer belägrar kung Karl Knutson Axevalla vintern
1468-69 med ca 1000 man där den dansktrogne Ivar Gren
nu sitter som hövitsman. Kung Karl lämnar dock
snart Axevalla för att bege sig norrut, men kvarlämnar
en belägringsstyrka. Senare låter han skicka
förstärkningar både till Axevalla och Elfsborg
varvid en skans uppförs mittemot Gullbrandshus.
Danske
Kristian
I ligger dock inte på latsidan. Han har snart
samlat en här och tar sig in i Västergötland
via Skåne och Halland. Då danskarna närmar
sig Axevalla finner belägrarna det för gott att
dra sig undan upp i de Tivedska skogarna. Väl vid Axevalla
finner Kristian att fästet nu reder sig själv,
och han beger sig istället ner mot Småland.
Ivar
Axelsson Tott
|
|
Kung
Karl sänder då mer trupper under ledning
av Ivar Axelsson Tott som genskjuter Kristian, vinner
några småsegrar och ser till att danskarna
fortsätter söderut. Men något händer,
kanske får danskarna förstärkning,
för snart är det Ivar Axelsson som flyr,
tillbaka in i Västergötland. Slaget vid
Herrljunga står i Fölene
i mars 1469, där danskarna vinner och fortsätter
på sin väg norrut, jagande Ivar i hälarna.
I
trakten av Bjärklunda söder om Skara beslutar
sig Ivar Axelsson åter för att försöka
stoppa danskarna. Det blodiga slaget står i
slutet av mars och som segrare står danske Kristian.
Efter segern drar sig danskarna märkligt nog
tillbaka hem.
|
Belägrarna
som tagit sin tillflykt till Tiveden kommer nu tillbaka, anförda
av Otte Torbjörnsson Fågel.
Efter flera månaders fruktlös belägring såg
man ingen annan råd än att resa timmerstockar utmed
fästets borgmurar. Det skall ha varit härföraren
Otte själv som sedan tände den brasa som för
alltid kom att ödelägga Axevalla. Detta hände
i juni månad år 1469.
Ivar
Axelsson var svärson till kung Karl och skulle senare
få Stegeborg
i Östergötland i förläning av Sten
Sture d.ä.
Resterna av det en gång så stolta
Axevalla hus som det såg ut mot slutet av 1600-talet.
Beskuren bild ur Erik Dahlbergs Suecia
Antiqua et Hodierna.
Tillbaka
Varia
Inge
den äldre - Ökulls bo - Husgärdessjön
Enligt
tradition och muntliga berättelser skall Inge
d.ä. ha hållit hov på Axevalla mot
senare delen av 1000-talet.
Vid
Husgärdessjöns sydöstra strand, ganska exakt
en km sydost om Axevalla hus låg kungsgården
Ökull
som anses ha varit centrum för Ökulls bo, ett
av Västergötlands
åtta bon.
Husgärdessjön
var förr betydligt större än den är
idag idag, och bör ha sträckt sig förbi 1200-talets
Höjentorp
och upp till Eggby
nära fem km åt nordost från Axevalla
hus räknat. Husgärdessjöns vatten rinner
via Vingasjön ner till Hornborgasjön - läs
mer om den under sidan om Sätuna
m.fl. platser.
|