Stegeborg
Uppdaterad den 13 september, 2008
Tillbaka


Stegeborg slottsruin - en plats med anor från vikingatiden
en gamla stenborgen Stegeborg (Stäkeborg, stækaborgh) i Östergötland tror man ha blivit påbörjad ca 1250, förmodligen på
platsen för en föregångare av trä. Den tidigaste delen bestod av en kvadratisk kastal, till höger på bilden ovan, medan tornet som än idag reser sig över holmen där sundet Slätbaken är som smalast tillkom senare.
Under vikingatiden var leden in mot Söderköping försedd med tusentals träpålar, s.k. stäk, för att förhindra att främmande skepp skulle segla förbi, och ännu en bit in på 1800-talet fanns stockar kvar i sundet. För att förhindra anfall landvägen mot Östergötlands inre byggdes runt år 800 den flera kilometer långa försvarsvallen Götavirke ca 2,5 mil västerut.

Stegeborg tros från början ha varit en utpost för biskopsborgen Skällvikshus som var belägen strax sydväst om Stegeborg och låg under biskopen i Linköping, totalförstörd år 1312.

Bild ur boken Genom Sveriges bygder, 1882

 

Tillbaka

1300-talet

Fästet Stegeborg nämns för första gången i ett dokument år 1310, i en uppgörelse mellan Magnus Ladulås tre söner - kung Birger och hertigarna Erik och Valdemar - varvid kung Birger erhåller bl.a. Östergötland med Stegeborg.

Det lär ha tillkommit på initiativ av kung Birger och marsken Torgils Knutsson för att ha ett starkt fäste vid Östersjön i den pågående maktkampen som pågick de tre bröderna Magnusson emellan. Hur denna borg sett ut går idag inte att säga, men Birger hade ofta sin hovhållning här.
Det fyrkantiga tornet med sina två meter tjocka väggar var, vad man tror, vid denna tid eller strax därefter 20 meter högt, fördelat på fyra våningsplan.

Tillbaka

Det var hit till Stegeborg som Birger Magnusson begav sig efter gästabudet i Nyköping år 1317. Den 9 januari utfärdade han brev härifrån. Då levde hans bröder ännu i källaren på Nyköpingshus där de skrev ett gemensamt testamente den 18 januari.

Birger stannade dock inte länge på Stegeborg, utan gav sig snart av med sikte på Helsingör där han den 27 februari pantsätter Småland och Visingsö. På vägen passerade han Karleby där en strid stod med en västgötsk bondehär.

Efter besöket i Helsingör återkom Birger till Stegeborg där han avlämnade sonen Magnus och drotsen Brunke. I maj månad kom han till Söderköping där han mötte Knut Porse, hövitsmannen på Axevalla hus, som besegrade honom.

Stegeborg kom från påsktid till fram i augusti år 1318 att belägras av hertigarnas anhängare. Sonen och drotsen tillfångatogs och fördes till Stockholm där de senare kom att halshuggas uppe på en ås, sedermera kallad för Brunkeberg.

"Med manligt mod böjde den unge fursten sitt hufvud för bödelns svärd" som det står i Svenska Familj-Journalen av årgång 1876.

Tillbaka

Under belägringen vet man att belägrarna använde sig av en blida, kanske flera, vilket var det i särklass kraftigaste vapnet vid denna tid. Blidan var en kastmaskin, en slags slunga som med hjälp av en hävarm med motvikter kunde kasta iväg stenar vägande en bra bit över 50 kg. Kanske var det blidans påverkan som Rimkrönikan beskrev - "muren slog man i små stycken och lät ej en enda sten återstå".

Under tiden fästet var raserat lär Skällvikshus åter ha kommit till heders, kanske hade det renoverats efter förödelsen 1312. Men Stegeborgs saga var alls inte slut med det, år 1390 kom det återigen att hamna i fokus.
Efter att Bo Jonsson Grip hade avlidit 1386 hade unionsdrottning Margareta träffat hans testamentsexekutorer på Dalaborg år 1388. Under mötet på Stegeborg lovade Margareta ännu en gång att man skulle slippa tyskar och danskar som hövitsmän på landets fogdeborgar.

År 1399 bytte Bo Jonsson Grips son Knut till sig Stegeborg mot Finland som han ärvt efter fadern.

 

 

Tillbaka

1400-talet
Tvi Vale!

Stegeborg som det kan ha sett ut då Bo Jonsson Grip gått ur tiden.
Bilden från Stegeborgs Egendom AB med vänligt medgivande.

 

Unionsdrottning Margaretas fosterson Erik av Pommern vistades ibland på Stegeborg och lät vid tillfälle tillsätta en sydeuropeisk hövitsman, helt emot överenskommelsen några år tidigare. Den nye hövitsmannen hette Giovanni Franco, av svenskarna kallad för Johan Vale (Vale - venetianare).

Ortsbefolkningen suckade över den grymme hövitsmannen och uttrycket Tvi Vale var därmed myntat. Under 1410-talet var Stegeborg åter centrum i ett eget slottslän. Under Engelbrektsfejden lät inte Giovanni Stegeborg vara belägrat särskilt länge innan fästet gavs åt bondehären.

Sedan kung Erik 1435 återfått makten fick han också detta slott, som 1436 sedan lämnades till riksföreståndaren Karl Knutsson Bonde vilken i sin tur anförtrodde det till sin svåger, riddaren Nils Stensson Natt och Dag.
Denne missbrukade dock Karls förtroende, och tvingades att utkämpa många strider framför detta slott, dock utan att lyckas inta det - men för hans dotter gick det bättre, då hon kom att gifta sig med Ivar Axelsson Tott.

 

 

Tillbaka

Ivar Axelsson Tott


Den danskfödde Ivar Axelsson Tott

Kung Karl Knutsson Bondes dotter Magdalena kom år 1466 att gifta sig med den förmögne danske (skånske) adelsmannen Ivar Axelsson Tott, en av nio bröder Tott som för att befästa sin makt bygger borgar runt hela östersjön, bl.a. Olofsborg i Österland. Äktenskapets ingående kunde dock ske först efter att man fått påvens välsignelse eftersom de båda var släkt med varandra i tredje led.

Ivar Axelsson kom år 1472 att få Stegeborg i förläning av Sten Sture och river då den gamla träbebyggelsen runt tegeltornet och uppför de mäktiga tio meter höga gråstensmurar som man kan se än idag, samt två våningar av rundtornet.

För att få ihop pengar till sina nybyggen och sitt överdådliga leverne ägnar sig Ivar Axelsson åt sjöröveri i stor skala. Men efter att ha kommit ihop sig med Sten Sture tvingas Ivar överlämna Stegeborg till denne år 1487, detta efter att borgen varit belägrad under drygt tre månader. Det inhades sedermera av Svante Nilsson Sture.

Ivars dotter Beata kom att äkta Arvid Trolle till Bergkvara. Då Ivar dog 1487 kom därför Ivars arv om 475 skånska gårdar att tillfalla den redan store godsägaren Arvid Trolle.

 

 

Tillbaka

1500-talet


Stegeborg på 1500-talet. Här födde drottning
Margareta Leijonhufvud sonen Johan, senare Johan III.
Bilden från Stegeborgs Egendom AB med vänligt medgivande

Vid smålänningen Nils Dackes uppror kom Stegeborg att hamna i frontlinjen, och blev för en tid kvarter för kung Gustav Vasa. Vasa hade då regerat under tjugo år, men varit föga intresserad av Stegeborg sedan det erövrats av en av Gustavs närmsta män, Arvid Västgöte, år 1521.
År 1543 står ett stort slag vid Stegeborg, varvid Dackes styrkor krossas. När Dackes uppror var kväst kom 400 av Dackes 1000 män att avrättas - "de skötos ihjäl så som kråkor", varefter stora arbeten tog sin början på borgen som både byggdes om och förstärktes. Samma sak hände med Kronobergs slott nere i Småland.

Tillbaka

År 1537 födde Gustav Vasas hustru Margareta Lejonhufvud från Loholm i Västergötland sonen Johan på Stegeborg. Han skulle senare komma att bli kung känd som Johan III, och var den som byggde om medeltidsborgen till ett ståtligt renässansslott.

Rundtornet fick nu sin fulla höjd och borgen förvandlades till ett tre våningar högt, vitkalkat slott med högresta tegeltak. Byggnadsarbetena avslutades först 1590 då Johan hade 3 år kvar i livet, varvid rundtornet fick den höjd det har idag.

 

Tillbaka

 


Kvinnan till vänster är hertiginnan Katarina,
kvinnan till höger är Maria E av Stegeborg

 

Tillbaka

 

 


Stegeborg som det avbildades i Sueciaverket ca år 1700

 

Då Stegeborg inte längre behövdes som en militär utpost revs slottet år 1731.

 


Stegeborg sedd inifrån borggården - teckning av C. S. Hallbeck 1870-tal

 

Läs om Stegeborg ur
Svenska Familj-Journalen 1876

Källor:
Stegeborg.se
Historieportalen
Jarlens sekel av Dick Harrison