ägen som går genom Karleby långa öster om Falköping lär vara en av Sveriges allra äldsta vägar, en väg som användes redan under

I Karleby ligger Skandinaviens största gånggrift, Ragnvalds grav på bilden ovan, vilken mäter nära sjutton meter på längden. Vid en undersökning fann man rester efter ett åttiotal skelett, generationer av en släkt samlade under samma tak på sin väg in i evigheten.

De döda fick med sig flintyxor, enklare redskap och smycken i graven. På takhällarna finns ett fyrtiotal skålgropar som man använde vid offerceremonier.

Gånggriften fyller ut hela bilden - den långa stenen nederst är sju (7) meter lång...

I Karleby har man hittat fästet till ett ringsvärd av guld och brons, daterat till vendeltid och kanske använt under 700- eller 800-talet. Ett ringsvärd har en ring längst ut på hjaltet, förmodligen till för att fästa en rem i så att man inte blev av med svärdet under strid. Även åtta "guldfigurer" från samma period har påträffats och en armring av guld utan närmare datering än järnålder.

Strax sydväst om Karleby ligger gånggriften i Luttra som är daterad till ca 3.400 f Kr. Ta också en titt på Megalitkulturens gravskick och se Skandinaviens största hällkista i Södra Härene, fjorton meter lång.

Ett annat Karleby ligger sydväst om Mariestad

Tillbaka

Ragnvald knaphövde

Då Ragnvald Knaphövde hade valts till kung mot slutet av 1120-talet gav han sig omedelbart ut på sin rundresa genom riket. Då han kom till Västergötland begick han det ödesdigra misstaget att, kanske lite styv i korken, rida in över gränsen utan att i laga ordning medföra gisslomän, vilket lagen föreskrev. Vid påföljande ting, med biskop Karle av Edsvära i presidiet, blev han ihjälslagen av uppretade tingsdeltagare.

Ragnvalds eftermäle i västgötalagens konungalängd lyder:
"Han red till Karleby utan gisslan, och för denna sidvördnad, han visade alla västgötar, fick han en skymflig död".

Måhända kan man här finna orsaken till att han inte lämnade gisslomän - han var själv västgöte och kände sig därmed som hemma, något som kanske inte alla tyckte att han borde göra...

Tillbaka

Birger Magnusson i Karleby 1318

I mars i nådens år 1318 kom kung Birger Magnusson till Karleby, på väg hem mot Östergötland efter att ha varit hos svågern Erik Menved i Helsingör där han pantsatt Visingsö och Småland för att ha råd med sitt krig mot brödernas anhängare efter festligheterna på Nyköpings hus.

Det var många som var ute efter honom, bl.a. Birger Persson till Finsta som gått över från Birger till hertigarna, Karl Elinesson Sparre som skulle komma att bränna borgen Näs på Visingsö samt Mats Kettilmunsson, hjälten från Nevakampanjen i Österland.

Vid Karleby långa slog Birger läger, men var inte någon välkommen gäst.

Det berättas att stridsberedda hertigtrogna bondeskaror snabbt började dras samman, och Birger såg med oro på hur bondehärens numerär inom kort betydligt översteg hans egna truppers.
Så han inledde en förhandling där han med många fagra ord om förlikning lyckades utverka tre dagars respit.

Bönderna begick misstaget att tro på kungen ord - 'mans ord är mans ära' som det hette, så många återvände hem för att se till sina gårdar.
Birger smidde dock planer, och när han kände att läget var fördelaktigt gav han helt överraskat order om anfall mot bondehären
De bönder som stannat i Karleby kom skoningslöst att huggas ner.

Birgers män "slagtade de godtrogna allt intill aftonen", och för att ingen skulle kunna komma undan i skydd av mörkret stacks byn i brand.
Därefter fortsatte Birger till Helsingör där han pantsatte Småland och Visingsö.

Läs om jakten på kung Birger.

Källa för Birger: Sällsamheter i Västergötland av Lennart Jörälv

Tillbaka

Lovene

Från Lovene kyrka har man en god utsikt ner över Falan
bort mot Planta- Varvs- och Gerumsbergen

I Lovene två km norr om Karleby låg fram till på 1540-talet Lovene 1100-talskyrka. Murarna mäter 13x7 meter, och kyrkan har haft ett fyrsidigt kor. Innanför den i söder belägna ingången har foten till dopfunten påträffats, och det var förmodligen också där den stod en gång, innan man var döpt ansågs man för oren, och därför stod funten direkt innanför dörren.

Här nere i dalgången stod slaget vid Falköping år 1389, kanske samlades traktens kvinnor, barn och gamlingar här för att söka skydd, manfolket deltog troligen i slaget. Kanske stod de här uppe och hörde bataljen nere i dalen...

År 1541 var kyrkan övergiven då dess tillgångar och inventarier börjat dras in efter Gustav Vasas reformation 1527. Detta kom att leda till flera uppror landet runt, bl.a. Västgötaupproret 1529. Stenarna från kyrkan lär ha hamnat i Orreholmens kungsgård ca fem km åt sydost då denna behövde byggas upp efter att ha blivit bränd av dansken 1566.

Rakt över på andra sidan dalen ligger Mularps kyrka

Index över kyrkorna

Karta över Falköpingstrakten

Källor:
Skylt på platsen