ödra Härene norr om Vårgårda omnämndes som Hærene i ett brev författat år 1386. Härene är en mycket gammal bygd med mängder

Mot Härene Mellomgård sluttar kullen brant, översållad med skålgropar och fotsulor - här finns drygt 300 skålgropar och ett femtiotal fötter varav 32 är ordnade i par. Tyvärr är det mesta dolt av en frodig mossa.

Några av de 300 skålgroparna på Sättebergskullen, en av skålarna
ser ut att vara omsluten av en ränna

I Södra Härene finns också Lundskullen, ett stort gravfält med bland annat 40 resta stenar och flera hällkistor.

Kanske var det här i Härene som Västergötlands tionde lagman Assur en gång bodde, på 1300-talet angiven som boende i Hära av Vidhemsprästen Laurentius från det norrut belägna Vedum i den lagmanslängd som han tillfogade den Äldre Västgötalagen. Här i Södra Härene kallar man sin plats på jorden för just Hära.

Tillbaka

Hällkistan i Södra Härene

Skandinaviens största hällkista på Jättakullen i Södra Härene

På Jättakullen som ligger belägen alldeles invid E20 tronar den största och mest kända lämningen i Härene - en 14 m lång och 4 meter bred hällkista vilken är vad som blivit kvar efter att platsen varit ett grustag. Men det var faktiskt i samband med att man började grushämtningen som man upptäckte kistan, fram till dess låg den dold inuti högen som bara var ännu en av Västergötlands alla gravhögar.

Väl bibehållen för att vara ca 4.000 år gammal kan hällkistan fortfarande uppvisa ett antal skålgropar. Den är dessutom den största hällkistan i hela Skandinavien. De båda kvarvarande takhällarna är beräknade till att väga en bit äver tio ton - vardera! Vid Vadebacken rakt nedanför Jättakullen gick den gamla vägen fram, och man kan vid lågvatten se stenarna efter en bro sticka upp ur Nossans mörka vatten.

Västerut i Bäreberg utanför Nossebro och österut i Skogsbo ligger två av Skandinaviens bäst bevarade hällkistor. Läs mer om hällkistor här.

Några skålgropar på en av de mindre stenarna i Härenekistan

Två begravningsplatser, två religioner - 200 meter och 4.000 år skiljer dem åt

Tillbaka

Fler fynd i Hära

Gravfynden från den raserade hällkistan i Ingemarstorp, Södra Härene,
skallen kommer dock från Lödöse. Alingsås museum.

I ett grustag i Ingemarstorp i Södra Härene fann man år 1950 ännu en hällkista som innehöll vad som betecknade som sensationella fynd, bland annat 16 flintdolkar varav den största mätte 21 cm i längd. Där låg också en spjutspets som endast har två kända motsvarigheter i Sverige. Av hällkistan som i storlek mätte 8,5 x 2 meter finns idag inga spår, endast en ful grop...

Dessutom har man funnit utsirade glaspärlor och bärnsten från stenåldern vilka är åtminstone 4.000 år gamla, men troligen ännu äldre.

Andra fynd i markerna består av hundratals stenyxor, flintdolkar och pilspetsar, en bältesbuckla av brons och en dubbelring som hölls samman av ett utsirat band. Flera kanoter tillverkade av urholkade ekstockar har också påträffats varav den ena var försedd med en utsirad bakstam, något som inte var så vanligt. Detta tyder på att ägaren var en hövding eller annan betydelsefull person. Kanoterna har givetvis använts för att ta sig fram på Nossan.

Från bronsåldern har man funnit ett svärd med tånge strax nedströms bron vid Kivenäbb. Namnet kivenäbb betyder befäst borg eller skansverk av trä. Västerut men på Fåglums sida av sockengränsen finner man en stenhäll med hällristningar.

Tillbaka

Bronsring som bekräftelse för fostbrödralag

Från vikingatiden har man här i Södra Härene funnit en dubbelring av brons som var sammanhållen av ett vackert utsirat band och två dryckeshorn i miniatyr, med endast en känd motsvarighet i Sverige. Den har menats vara en fostbrödralag-ring, dvs ett tecken på livslång vänskap mellan två män som antingen uppfostrats tillsammans utan att vara släkt alternativt var ett tecken på evig vänskap mellan två kämpar som såg varandra som verkliga jämlikar.

Fostbrödralag var starkare än t.o.m. blodsband till den egna släkten. Förbundet var oupplösligt och ingicks under stränga riter där blod blandades och eden slutligen bekräftades med ett handslag. I Gisle Surssons saga från 900-talet skildras denna rit detaljerat.

I sagan berättas att Oden ingått fostbrödralag med jätten Loke för att denne skulle få vara med på asarnas gillen och dela bägare med dem. Att ha ingått fostbrödralag jämställde de båda. Men när Loke hade dräpt Balder som var Asgårds tronföljare ställdes Oden inför valet att antingen bryta en ed eller låta det onda härja fritt. Eden bröts till gudarnas och människornas fromma och Loke fjättrades i underjorden på tre vassa stenar.

Under senare tid har också tre vikingatida svärd hittats här i Härene - eller fanns det västgötska vikingar...?

Ett av dessa svärd är funnet i Södra Härene,
tyvärr uppgavs inte vilket svärd det är...

Den 6 november år 1392, brev skrivet på svenska i Härene:
Knöpike, Abjörn Bengtsson och Staffan Gustavsson skiftar gods efter Birgitta Bengtsdotter, varvid Knöpike får Ölstorp och Ringestad (i Österbitterna socken) samt en ödegård i Kinds(s härad), Abjörn får 1/2 gård i Vinberga i Östergötland samt 2 gårdar i Rya i Grolanda socken med mera och Staffan får halva Bosgården i Tarsleds socken. "Hallinzstorp" i Humla socken får Grolanda kyrka för hennes själ.

Brevutfärdarna beseglar tillsammans med herr Erik Andersson och Nils djäken.

Källa: SD

Ännu en kulle intill E20 i Södra Härene - finns här ännu en hällkista...?

Tillbaka

Är det måhända resterna efter en borg eller skans
man ser i skogsbrynet på båda sidorna om korsningen?

Tillbaka

I S:a Härene finns den sista av de ekar som en gång stod i kronodomänen Edsveden. Trädet är grovt, närmare sex meter i omkrets. Åldern har väl aldrig bestämts exakt, men siffror om allt från 600 till 1000 år har nämnts! Eken påstås ha varit förlaga till den tidigaste av Sparbankens ekar. Dess historia höll på att få ett bittert slut då man ändrade E3:s sträckning (nuv. E20), men skyddas numera av ett kulturminnesskydd.

I Södra Härene finns också en vacker ruin efter en 1100-talskyrka, nedbrunnen 1905

Tillbaka

Nossan

Nordens största hällkista ligger vackert belägen på sin kulle vid Nossans västra strand

Nossans tio mil långa färd mot Vänern börjar i sjön Nossekälla i Borgstena, två mil norr om Borås. Sina största tillflöden får Nossan från Mollasjön, Sandsken och Sämsjön. På sin väg passerar den bl.a. Svältorna, Fölene, gravfältet Nycklabacken, Eggvena, Södra Härene, Fåglum, Essunga, Bäreberg, Främmestad, Tengene och Grästorp för att slutligen rinna ut i Vänern mellan Sal och Ås i Åse härad, öster om Hunneberg och Bragnum.

Namnet Nossan kommer från det fornnordiska ordet Hnoss som betyder Smycket och är ett s.k. noanamn - en ersättning för ett äldre namn som var farligt att uttala - möjligen en tidigare konstruktion än Åsån, som Nossan också hetat efter dess utflöde i Dättern, en vik till Dalbosjön i Vänern, inte långt från Ås kyrka i Åse härad. Hnoss är också namnet på en av Frejas döttrar.

Förr var Nossan ett mäktigt flöde och användes flitigt till att ta sig fram på. Att den rann norrut ansågs vara förenat med stark kraft. I höjd med Algutstorp vid dagens Vårgårda är det inte mer än några få km mellan Nossan och Kyllingsån, förr kallad Kullingsån, som finner sin väg ut i Säveån. På vägen mellan Nossan och Säveån ligger Galstad i Tumberg där man funnit en exklusiv kultyxa av brons, mer än 2.500 år gammal.

Här är vattenytan höjd med några dm efter vårregnen 2004 vilket ger en liten
fingervisning av hur bred Nossan var innan man i slutet av 1800-talet sänkte
ytan med hela två meter i det nedströms liggande Fåglum

Nossan där den flyter igenom Bredöl mellan Bäreberg och Främmestad

 

Nossan innan den flyter ut i Dalsbosjön i Vänern mellan Ås och Sal