åväl Hunneberg som Halleberg ligger i det forna Hullsjö bo. I ett brev från 1309 skrivs Hunneberg som hunddabierg och i ett annat brev

Platåberget är ca åtta km i diameter och har en omkrets om drygt 2,5 mil. Tillsammans med Halleberg bildas en 1,3 mil lång bergsrygg som går i nord-sydlig riktning - se en karta.

Väster om Hunneberg ligger dagens Trollhättan. Hit upp lär man under 500- och 600-talen obehindrat kunnat segla uppför gautelfr, Göta älv, ända fram till de stora vilda fallen eller Stora edet där det låg tre fornborgar. Någon gång under vikingatiden hade man sedan fått börja eda skeppen redan vid det Lilla edet vid Fuxerna. Otaliga är skeppen som passerat förbi Hunneberg på väg till eller ifrån Vänern, detta stora innanhav från vilket man via älvarna i norr kunde ta sig långt upp i Norge.

Tillbaka

Båtgraven i Forstena

Torstenssonmonumentet i Forstena är uppfört på en 15 m stor gravhög. I norr finns
ytterligare två gravhögar i samma storlek, den västra dock belamrad med odlingssten.

Då Torstenssonmonumentet i Västra Tunhem skulle sättas på plats år 1903 valde man att placera det i ett monumentalt läge med utsikt ner mot Göta älv. Platsen man ansåg vara den bästa var densamma som man för över 1.000 år sedan valt ut som passande för vad som troligen varit en båtgrav!
Då högen i samband med uppförandet undersöktes arkeologiskt fann man ett ovanligt djupt asklager som innehöll såväl båtnitar som brända ben.

Efter undersökningen år 1903 noterade Fredrik Nordén att "Askfältets yta inuti högen var 20 kvm och asklagrets djup 40 cm. I ofantligt stor myckenhet förekom här brända människoben. Jag har ej i någon grav tillvaratagit en så stor mängd".

Det ligger nära till hands att tro att det har varit en hastigt hopkommen massgrav efter ett slag... Denna grav är en av ytterst få gravar som är undersökta i Västergötland, på Riksantikvarieämbetet i Stockholm vill man nämligen värna västgötarnas gravhögar... En annan båtgrav omnämns ha legat i Kållands-Åsaka, nu borta.

Tillbaka

Lennart Torstensson föddes år 1603 på Forstena gård. Han kom att bli bl.a. riksråd, fältmarskalk, generalguvernör över Västergötland, Värmland, Dal och Halland och befälhavare i Tyskland, gift med Beata De la Gardie. Fadern Torsten Linnarsson (även Lindormsson) var ståthållare på Elfsborgs slott och har blivit kallad för det svenska artilleriets fader. Modern var Märta Posse som efter makens död 1651 gifte om sig med Per Brahe d.y. Forstenaätten är en av Sveriges allra äldsta adelsätter, med namn från detta Forstena. Lindskog: "...Leonhard Torstensson, ett namn som af en Svensk ej kan nämnas utan stolthet, var född här på Forsstena d. 17 aug. 1603".

Lennart Torstensson

Även Eskil Torbjörnsson Gumsehuvud omnämns som kommande från Forstena, riddare av Malta på 1400-talet inom en munk- och riddarorden som inte var stridande utan sjukvårdande. Eskil tros vara begravd i Tunhems kyrka.

Tillbaka

Hol

Vem är det som ligger begravd uppe i Kungshögen i Hol?

Vid Hunneberg finns på kartan två platser som heter Hol. Det Hol som är beläget alldeles vid Hunnebergs västra fot strax norr om Västra Tunhem är det äldsta av dem, med ett mindre gravfält som säkert varit större och en kvarvarande 19 m stor gravhög som heter Kungshögen.

Hol menas dels kunna betyda Helig plats och dels en torr och jämn upphöjning på en slätt, av vilka åtminstone det senare är kontrollerbart. Man kan fundera över om inte namnet Hullsjö med sitt bo är sprunget ur namnet Hol; Hullsjön skrevs av Linné som Holasjön och Hullsjö hette Holæsio - väschötten tillsätter gärna ett a för bekvämare uttal, men a:et kan även vara beskrivande för att utpeka en speciell plats, ungefär som vi säger 'Det här är Platsen med stort P'.

Ett annat Hol är beläget söder om Vårgårda.

Tillbaka

Västra Tunhem

Gravfältet i Västra Tunhem omfattar 25 högar och ett nittiotal flacka stensättningar

Såväl norr som söder liksom invid kyrkan i Västra Tunhem ligger det gravfält. Nedanför den "nya" prästgården från 1720-talet står ett antal resta stenar, och längre ner tronar 25 högar och ett nittiotal flacka stensättningar på vad som en gång var ett fantastiskt läge med utsikt över Göta älv, Hullsjön och den centrala delen av Hullsjö bo med sin kungsgård.

Mellan träden i bakgrunden kan man ana Hullsjön, strax nedanför löper en hålväg

Del av gravfältet nedanför den "nya" prästgården

P E Lindskog skrev att det "Wid Tunhems Prästgård har på yttersta högden utaf Hunneberg varit en vårdkase, hvarefter ännu synas lämningar medelst hopsamlad sten".

Vid Lunden strax söder om Tunhem finns ytterligare två gravfält. Det ena utgörs av en 16 m stor gravhög, fem stensättningar, fyra domarringar och en rest sten medan det andra innehåller 12 runda stensättningar varav den största är 15 meter i diameter. Här finns en gammal grustäkt som säkert decimerat gravantalet, och inom området finns flera större stenblock.

Tillbaka

Västra Tunhems kyrka

Två bautastenar framför kyrkan visar att platsen använts för
begravningar långt innan kristendomen kom in i bilden

Kyrkan i Västra Tunhem uppfördes urpsrungligen omkring år 1180 och lär ha varit samtida med de forna kyrkorna i Rånnum (Randhem) och Malöga, samtliga belägna vid gamla hedniskt viktiga platser. Rånnums och Malögas kyrkor revs redan på 1400-talet och socknarna uppgick i Tunhem.

Tunhems kyrka var en romansk stenkyrka, cirka 13 x 8 meter stor och hade ett rakt avslutat kor av gråsten, cirka 5 x 5 meter, och en söderport med rundhuggna sandstenspelare. Portens placering syns ristad på väggen.

På 1700-talet tillkom det nya tresidiga koret med en femsidig sakristia i öster, norrväggen och sakristian revs för att utvidga kyrkan åt öster och norr. Det nya mansardtaket belades med spån från Upplo som tjärades och rödfärgades, oci denna form har kyrkan kvar än idag. År 1910 ökades tornets höjd på med tio meter. Dopfunten finns bevarad. Rester från den tidiga kyrkan ingår i den södra ytterväggen.

År 1557 delades stiftet av Gustav Vasa och Tunhem var för en kortare tid utnämnt som superintendent eller domkyrka för området utmed Dalbosjön, Dalsland och Värmland och menas skulla kunna vara ett ursprung för Karlstad stift. I februari 1611 brändes den bredvidliggande prästgården ner av danskarna, ett hus som lär ha byggts på en offerplats för guden Frej.

Östra Tunhem ligger på Mössebergs nordsluttning

Västra Tunhems kyrka med det lägre tornet - vykort från slutet av 1800-talet

Index för kyrkorna

Källa:
Bebyggelseregistret

Tillbaka

Hullsjö i Hullsjö bo

Hullsjö bo var ett av Västergötlands åtta bon och omfattade förutom Väne också Flundre och Ale härader utmed Göta älv samt Bjärke härad i sydost. Utmed Göta älv ligger ett flertal fornborgar liksom en i Stora Mellby.

Hullsjö by var belägen vid Hullsjöns västra strand och här fanns både en kungsgård och en egen kyrka. I söder ligger Gärdhem och i sydost ligger Härstad. I Hullsjö man funnit ett mynt från engelske Ethelred den rådvilles tid, ca år 1000, där finns också ännu en grav med namnet Kungshögen med en diameter om 35 meter, tyvärr endast 1 meter hög idag eftersom den brukas som åkermark.

Platsen har ett dominerande läge inte långt från Hullsjöns strand, och här skrev Djurklou år 1868 att "man skall på platsen ha funnit ben af ovanlig storlek".

Ett munbleck från ca 500-talet som suttit på en
svärdsskida funnen vid Kungshögen

Den grunda Hullsjön är via Stallbackaån förbunden med Göta älv. På 1800-talet lyckades man torrlägga sjön, men blott för en kortare period. Det är inte utan att man undrar vad som skulle kunna finnas i dess bottenlager...

Lindskog skrev under tidigt 1800-tal att "Hulsjö by lärer utan tvifvel vara det Holæsjö, som i Westgöta-Lagen räknas till Upsala Öde, och hvarunder har lydt Ale, Bjärke, Flundre och Wäne Härader". Frågan är om inte namnet ursprungligen är kommet från Hol som ju är en betydligt äldre namnform.

I Hullsjö by fanns mot slutet av medeltiden sex gårdar, och i Hullsjö möttes vägarna som gick mellan Lödöse och sydvästra Vänerområdet landvägen mellan Skara och upp mot Dal, Värmland och Norge.

Hullsjön som av Linné skrevs som Holsjön, med Hunneberg i fonden,
sedda från platsen för den sedan länge rivna medeltida Holæsyo kyrka.
Nedanför Hunnebergs södra avslut som ses ovan ligger Vittene, en mil bort.

Tillbaka

Bragnum

Dags minnesmärke i Bragnum - Vg 101

…reste detta minnesmärke efter Dag, sin fader,
en god tägn. Asbjörn (högg runorna)

Bragnum tillhör Flo och är beläget på Hunnebergs sydöstra sida. Här står ännu en av Västergötlands många runstenar, ett minnesmärke rest över en thegn. Stenen tros ursprungligen ha stått vid Lilla Västerby inte långt från Flo kyrka, "ett Musqoetskott från högden af Huneberg".

De östra delarna av Hunneberg och Halleberg sedda från Bragnum,
någonstans här till höger har Dags minnesmärke en gång stått

Hunnebergs drygt 100 meter höga sydöstra sida vid Bragnum

I Vittene några få km sydväst om Bragnum vid den sydöstra foten av Hunneberg fann man hösten 1995 Sveriges genom tiderna tredje största guldskatt, omfattande fem guldringar med en sammanlagd vikt om 1,9 kg.

Tillbaka

Flo

Runsten Vg 100 på Flo kyrkogård

Alver reste detta minnesmärke efter Tore, sin broder

Tillbaka

Flo kyrka

Flo kyrka från 1890, uppförd på grunden till en 1100-talskyrka. Längst till
höger i bildkanten låter sig en drygt tre meter hög bautasten anas.

Tillbaka

Översvämningsdrabbat område

I den Sundholmska samlingen från 1700-talet kan man läsa att "Flo kyrka och Sockn tyckes hafva fått sit namn af dess belägenhet på et ganska sidlänt ställe, så at der är, synnerligast Höst och Vår, ganska djupt och mycket vatten flöde".

Och så var det, det omtalas att Vänerns strandlinje på 1500 - 1600-talen kunde ha en variation av 2,5 meter(!), och även idag funderar man över att Göta älv plötsligt skulle kunna byta plats för sitt lopp till att istället hamna mellan Flo kyrka och Hunneberg...

Ännu långt fram i tid omtalas att vägen österut inte gick i dalgången mellan Halle- och Hunneberg utan istället upp över Hunneberg och ner i Flo klev. Detta berodde på att området öster om dalgången som förr hette Tors mosse var och fortfarande är mycket sankt. Landsvägen anlades faktiskt inte förrän 1809.

Tillbaka

Himinheid - Himmelshed?

Det berättades att Bröt-Anund på 600-talet skulle bryta ny väg vid ett ställe som kallades Himinheid, med trånga fjälldalar och höga berg på båda sidorna. Det regnade kraftigt, och den snö som tidigare legat på bergstopparna rasade ner tillsammans med lera och sten varvid kungen och många av hans män dog.

Är detta det Himinheid där Bröt-Anund skulle bryta ny väg? Bilden tagen nedanför Hunnebergs nordöstra sida med Hallebergs branter mittemot - båda förr omtalade för sina ras...

Tillbaka

Sagans verkliga landskap?

Utsikt från nordvästra Hunneberg norrut mot västra Halleberg och den plats där
Göta älv - gautelfr - påbörjar sitt flöde åt söder, ut från den stora sjön Vänern

Utmed Hunnebergs västra och södra sidor ligger gravfälten från järnåldern som på rad. Detta område där Göta älv påbörjar sin väg söderut från Vänern tillsammans med området runt Kinnekulle i öster menade Carl Otto Fast måste vara en viktig del av Eddadiktningens landskap, omnämnt i bl.a. Voluspa, Vegtamskvida och Grimnismal liksom i Beowulf och Bjarkarimur. Göterna ville han ha söder om Dalbosjön och svearna söder om östra Vänern - se kartan över sagans landskap.

Läser man de gamla sagorna och med öppet sinne förlägger händelserna till Vänerområdet istället för till Mälardalen så blir man förundrad över hur väl allt stämmer...

Tillbaka

Fyrisvallarna...?

Vy från Flo klev ner över Dättern och österut mot Kinnekulle som anas i fjärran, 5,5 mil bort. Bortom udden i mitten flyter Nossan ut mellan Ås och Sal i vad som en gång var As bo

Kanske det var här öster om Hunneberg som vi finner platsen för slaget mellan kung Hugleik och kung Hake på kanske 400-talet, Rolf Krakes strid mot kung Adils på 500-talet och slaget mellan Erik Segersäll och Styrbjörn Starke på 900-talet - på Førisæng som var omtalad för att svämma över, så som Vänern förr gärna gjorde i särskilt stor omfattning just här vid Flo.

Tillbaka

Bråvalla...?

Även det till numerären av krigsmän väldiga (42.000 man men ifrågasatta slaget) vid Bråvalla mellan Sigurd Ring och hans halvfarbror Harald Hildetand på 700-talet ville Fast förlägga hit till bråvallarna vid Halle- och Hunneberg.

Fast hänvisade bl.a. till vad Saxo skrev, som att det på Sigurd Rings sida fanns kämpar som Styr den Starke, Sten från Vänern och Grom Värmlänning. Men det fanns också de, der havde sin hjemme ved den nordre delen af Elben som ansåg det vara under sin värdighet att blanda sig med den övriga hopen, bl.a. Sal Götlander, Koll och Bjarke. Elben har man velat hålla för floden Elbe, Fast menar dock att det var Göta älv som åsyftades, och att de som inte ville blanda sig med den övriga hopen hade sitt hem vid norra delen av götarnas älv.

Enligt Sagubrot kom Sigurd Ring på väg till slaget fram ur skogen i väster där hans skeppshär mötte honom, och man slog läger under skogen. Vägen som idag går fram i dalen mellan Halle- och Hunneberg gick förr upp och över Hunneberg, se ovan, och Fast menar att lägerplatsen måste varit belägen mellan Halleberg och Dragsviken. De äldsta källorna menas heller inte säga Bråvik, endast vik. Kanske stod sedan slaget vid Brålanda...?

Tillbaka

Daner vid Vänern...?

Bodde danerna vid Vänerns, Dalbosjöns västra strand? Namnet Danmark nämns vid namn första gången år 885 som dene mearc och på Harald Blåtands sten i Jelling från ca år 975 som tanmaurk. Även Norge nämns första gången på samma sten, då som nuruiak vilket betyder Vägen mot norr. Om danerna höll till mellan Kattegatt och Vänern och tog vägen norrut till Norge så faller sig namnet naturligt vare sig det skedde längs västkusten eller via Byälven i norra Dalbosjön.

Den norske handelsmannen Ottar från Hålogaland berättade så sent som på 890-talet att när han seglade söderut från Skiringssal i Viken och ner till Hedeby i södra Danmark så hade han de tre första dagarna Danmark på babord sida och öppna havet på styrbord sida.

Faktum är att man inte vet var danskarna huserade innan de kom till dagens Danmark. Jordanes påstod på 500-talet att danerna stammade från svearna, svear var de som bodde i Svitjod och Snorre skrev att Västergötland tillhörde Svitjod - även om han velade lite fram och tillbaka. Men i olika källor nämns förutom daner även syd- öst- och norddaner, och i länderna nere i Europa skrev man att nordmännen talade med dansk tunga - läs mer här.

Tillbaka

Vy västerut från Hunneberg, bort mot vad som år 1397 skrevs som Odhens høg,
dagens Onsjö som ligger på Göta älvs västra strand

Fast ansåg också att det är här nedanför bergen man skall söka efter Idaslätten som låg i Asaheim. Platsen där Oden och hans tolv tempelpräster samlades efter att ha kommit till Svitjod, de domare som kallades för diar (gudar) eller drottnar (hövdingar eller kungar), i Odens Asgård, den förnämsta gården som låg öster om den från norr flytande stora floden. Dessutom söder om Norge, enligt Snorre. Odens Valhall har man ju velat förlägga till Halleberg, och omedelbart i öster fanns en gång As bo, ett av Västergötlands åtta bon.

Halleberg, Hunneberg och Göta älv

Ja, frågetecknen är många för var sagans riken låg. Men nog ligger Västergötland bättre till än de tre folklanden som en gång fanns där långt borta i fjärran, väldigt långt från både norrmännens och danernas områden. Förlägger man istället sagans och sveakungarnas landskap till Vänerområdet så finner man att beskrivningarna stämmer in så mycket bättre - läs mer och se en karta visande sagans landskap.

Varia

I Hunneberget finns stora salar inhuggna, minnen efter kalkbrytning på 1800-talet.
Denna ligger alldeles invid vägen mellan Västra Tunhems kyrka och prästgården.

Tillbaka

Ett mindre vattenfall som rinner ner från Hunneberg,
betydligt mer omfattande om våren

Karta över området

Läs om vad Lindskog skrev om
Göta älv, Halleberg och Hunneberg

Källor:
P E Lindskog
Vänerbygdens sägner i Nordens fornhistoria av Carl Otto Fast
Svenska rikets ursprung av Carl Otto Fast
Det äldsta Götalands historia del IV av Carl Otto Fast
Västergötlands runstenar