|
Tillbaka
Beowulf
|
Beowulfkvädet
är en engelsk hjältedikt som av flera
experter menas beskriva händelser i bl.a.
Västergötland under 500-talet där
Beowulf inledningsvis är en kungason i götarnas
(geaternas) rike.
Eposet
som är anglo-saxiskt finns bevarat i en avskrift
från ca 1000-talet och räknas som den
engelska litteraturens kanske främsta verk.
Här omnämns flera slag och kunganamn
som är kända även från Widsith
liksom isländska sagaberättelser.
Intressant
är att vare sig England eller några
engelmän finns omnämnda, det förefaller
snarare som om texten är skriven ur en götisk
synvinkel.
|

|
C
O Fast: "Beowulf är en diktning som med sitt
underlag är att söka i den s.k. "götiska
kulturprovinsen", i vars mitt Vänern
ligger; Bohuslän, norra Halland, Västergötland,
Närke, Värmland och stora delar av sydöstra
Norge".
Skilfingarna
(Ynglingaätten)
menas kunna komma från Skälvum
vid Kinnekulle
medan Beowulf själv föreslås ha haft
sin boning vid Örnäsberget
i
Alvhem där han också skall ha dött.
Förslag finns om att han efter sin död skall
ha blivit höglagd i Skalundahögen
på Kålland.
Det
är med Beowulf i tankarna som Tolkien skrivit Sagan
om ringen.
Tillbaka
Widsith
Ungefär
samtida med Beowulfkvädet
var dikten Widsith som är skriven på fornengelska
av en okänd diktare. Dikten räknar upp olika
stammar och deras härskare, fördelade över
stora delar av Europa. Språket
pekar på ett samband mellan fornengelska och nutidssvenska:
| |
Ic
waes mid Hunum mid Gotum,
Jag var med hunner och med goter,
mid Sweom ond mid Geatum ond mid Denum.
med svear och med götar och med danskar.
Mid Wenlum ic waes ond mid waernum ond mid Wicingum.
Med vendler jag var och med vaener och med
vikingar.
Mid scottum ic waes ond mid pecktum,
Med skottar jag var och med pikter,
ond mid scride finnum,
och med skridfinnar,
mid
Lidwicingum ic wæs ond mid Leonum,
med lidvikingar jag var och med leoner,
ond
mid Longbeardum.
och med longobarder.
|
Tolkningar
har också gjorts av att Hervararsagans Hris och
Sigurdsdikternas Mörkveden skall vara våra
dagars Risveden, det skogklädda och svårforcerade
bergsparti som skiljer Götaälvdalen och Västergötlands
slättmarker åt.
En
folktradition placerar Starkodders grav till Starrkärr
väster om Risveden vid Göta älv inte
lång ifrån platsen där man fann Äskekärrskeppet.

En
av de domarringar som finns uppe i Risveden
Widsith
ur Dag Ståljös bok Svearikets vagga
Tillbaka
Sutton
Hoo

Hjälmen
från Sutton Hoo
Ett
möjligt exempel på vikingarnas internationella
kontakter västerut är den praktfulla båtgraven
vid Sutton Hoo på Englands östkust. En del
av gravgåvorna anses av vissa forskare kunna vara
tillverkade i Sverige, t.o.m. västsverige har angetts.
Men några kvarlevor har man inte funnit, kanske
har det 30 m långa skeppet tillhört någon
som dött till havs.
Liksom
många menar att Beowulfkvädet
skall vara sammankopplat med Västergötland
menar man att det var danskar ihop med västsvenskar
som befolkade Östangeln (East Anglia) i sydöstra
England.
Sutton
Hoo består av flera högar samt ett okänt
antal som försvunnit. Kan det ha varit sjutton
stycken, tro (sutten på gammal hederlig västgötska)
vid den tid platsen fick sitt namn och som John Rumenius
höll för troligt?
Engelsmännen
själva är splittrade i frågan om vem
den största graven kan tillhöra, allt från
Rædwald som var högkung över Östangeln
(East Anglia) och dog år 625 till att den kan
vara efter en Wuffinghövding har föreslagits.
Wuffingarna menas vara ättlingar till anglo-saxer
och att namnet som menas betyda kin of the wolves
skall tydas ungefär Vargarnas folk. Wuffingarna
har även menats vara Beowulfs Wylfingar och Widsithdiktens
Wulfingar.
Östangeln var anglo-saxiskt från 400-talet.
Gravfältet
har varit i bruk mellan ca år 600 och fram till
vikingatidens slut.

Det
berömda gravfältet Sutton Hoo (sjutton högar?)
på Englands sydöstra kust
där måhända nordiska män lagts
till sin sista vila
Tillbaka
Svärdsknappar
Dag
Stålsjö visar i sin bok Svearikets vagga
upp en svärdsknapp i guldinfattad röd emalj,
funnen i Sutton Hoo, och jämför det med en
fantastisk svärdsknapp från 500-talet, funnen
vid en gravhög i Hög Edsten i Kville i Bohuslän.

Se
också knapparna från Glafsfjorden
i Värmland och Vallstenarum
på Gotland

Gravhögen
i Hög Edsten i Kville i Bohuslän invid vilken
svärdsknappen ovan blev funnen,
"Grönhögen kallad, 80 steg i omkrets
och 7 alnar i lodrät höjd"
Se fynd från platsen här
och här
(historiska.se)
Tillbaka
I
Stenehed i Svarteborgs
socken en dryg mil österut från Hög
Edsten står nio stycken bautastenar på rad.
Det märkliga är att de står i en något
krökt rad där stenarna blir allt högre
i riktning söderut, som om de utgör en solkalender.
Den lägsta stenen mäter 1,4 meter på
höjden och den högsta 3,2 meter.
|