Tillbaka

Beowulf

C O Fast: "Beowulf är en diktning som med sitt underlag är att söka i den s.k. "götiska kulturprovinsen", i vars mitt Vänern ligger; Bohuslän, norra Halland, Västergötland, Närke, Värmland och stora delar av sydöstra Norge".

Skilfingarna (Ynglingaätten) menas kunna komma från Skälvum vid Kinnekulle medan Beowulf själv föreslås ha haft sin boning vid Örnäsberget i Alvhem där han också skall ha dött. Förslag finns om att han efter sin död skall ha blivit höglagd i Skalundahögen på Kålland.

Det är med Beowulf i tankarna som Tolkien skrivit Sagan om ringen.

Tillbaka

Widsith

Ungefär samtida med Beowulfkvädet var dikten Widsith som är skriven på fornengelska av en okänd diktare. Dikten räknar upp olika stammar och deras härskare, fördelade över stora delar av Europa. Språket pekar på ett samband mellan fornengelska och nutidssvenska:

Tolkningar har också gjorts av att Hervararsagans Hris och Sigurdsdikternas Mörkveden skall vara våra dagars Risveden, det skogklädda och svårforcerade bergsparti som skiljer Götaälvdalen och Västergötlands slättmarker åt.

En folktradition placerar Starkodders grav till Starrkärr väster om Risveden vid Göta älv inte lång ifrån platsen där man fann Äskekärrskeppet.

En av de domarringar som finns uppe i Risveden

Widsith ur Dag Ståljös bok Svearikets vagga

Tillbaka

Sutton Hoo

Hjälmen från Sutton Hoo

Ett möjligt exempel på vikingarnas internationella kontakter västerut är den praktfulla båtgraven vid Sutton Hoo på Englands östkust. En del av gravgåvorna anses av vissa forskare kunna vara tillverkade i Sverige, t.o.m. västsverige har angetts. Men några kvarlevor har man inte funnit, kanske har det 30 m långa skeppet tillhört någon som dött till havs.

Liksom många menar att Beowulfkvädet skall vara sammankopplat med Västergötland menar man att det var danskar ihop med västsvenskar som befolkade Östangeln (East Anglia) i sydöstra England.

Sutton Hoo består av flera högar samt ett okänt antal som försvunnit. Kan det ha varit sjutton stycken, tro (sutten på gammal hederlig västgötska) vid den tid platsen fick sitt namn och som John Rumenius höll för troligt?

Engelsmännen själva är splittrade i frågan om vem den största graven kan tillhöra, allt från Rædwald som var högkung över Östangeln (East Anglia) och dog år 625 till att den kan vara efter en Wuffinghövding har föreslagits.
Wuffingarna menas vara ättlingar till anglo-saxer och att namnet som menas betyda kin of the wolves skall tydas ungefär Vargarnas folk. Wuffingarna har även menats vara Beowulfs Wylfingar och Widsithdiktens Wulfingar.
Östangeln var anglo-saxiskt från 400-talet.

Gravfältet har varit i bruk mellan ca år 600 och fram till vikingatidens slut.

Det berömda gravfältet Sutton Hoo (sjutton högar?) på Englands sydöstra kust
där måhända nordiska män lagts till sin sista vila

Tillbaka

Svärdsknappar

Dag Stålsjö visar i sin bok Svearikets vagga upp en svärdsknapp i guldinfattad röd emalj, funnen i Sutton Hoo, och jämför det med en fantastisk svärdsknapp från 500-talet, funnen vid en gravhög i Hög Edsten i Kville i Bohuslän.

Se också knapparna från Glafsfjorden i Värmland och Vallstenarum på Gotland

Gravhögen i Hög Edsten i Kville i Bohuslän invid vilken svärdsknappen ovan blev funnen,
"Grönhögen kallad, 80 steg i omkrets och 7 alnar i lodrät höjd"
Se fynd från platsen här och här (historiska.se)

Tillbaka

I Stenehed i Svarteborgs socken en dryg mil österut från Hög Edsten står nio stycken bautastenar på rad. Det märkliga är att de står i en något krökt rad där stenarna blir allt högre i riktning söderut, som om de utgör en solkalender. Den lägsta stenen mäter 1,4 meter på höjden och den högsta 3,2 meter.