Om Beowulf: "Sjöfarare anlände till hamnen och
gingo till kungsgården där de uppenbarade sig helt
oförmodat". Hamnen syntes alltså inte från kungsgården
och låg enligt dikten under ett brant berg - beorge.

Området mellan Äskekärr och Lödöse och de tre fornborgarna som omsluter Kungsgården i Alvhem är synnerligen intressant. Vilken eller vilka tillhörde borgarna, och kan Alvhem ha varit centrum i något kungarike för kanske 1.500 år sedan? Det var hit som C O Fast ville förlägga Beowulfs Örnnäs, earnanæs, till Örnäsberget där fornborgen SV om kungsgården låg. Dessutom fanns en borg i Älvängen, norr om där man fann Äskekärrskeppet som antingen varit hamn eller skeppsvarv under vikingatiden. Mellan de båda fornborgarna uppströms Grönån i nordost löpte vägen som ledde upp och igenom det svårforcerade Risveden för att komma fram där som Gräfsnäs senare skulle anläggas. Väl kommen så långt var man en god bit på väg in till det inre av Västergötland - och så är vägen dragen än idag.

Uppströms så långt man kunde segla utan att eda, ca en mil ovan Lödöse nedanför Lilla Edet på västra sidan av Göta älv ligger Borgen och berget Stora Borg - kanske fanns det även här en borg i en svunnen tid. Att eda betyder att dra skeppet eller båten förbi edet - Lilla Edet var ju det lilla edet medan det stora edet fanns vid dagens Trollhättan (där det ligger ytterligare tre fornborgar - se kartan över fornlämningarna). Men vid den tid då fornborgarna uppfördes rodde man förmodligen obehindrat ända upp till fallen i Trollhättan.

 

Tillbaka

Örnäsberget - Beowulfs earnanæs?

Man har invänt mot Fasts teori om platsen för Beowulfs död och sagt att det heter Örnäsberget, inte Örnnäsberget, och velat haft det till att Ör- skall komma från det ör som betecknar ett grovt grus. Men något grovt grus eller ör finns inte i området. Däremot kan man tänka sig att man tyckte sig ha en örns utsikt ner över älven. En kartritare kan mycket väl ha tagit fel på de båda namnen som vid uttalande låter likadant.

Efter att Beowulf dött nedanför Örnnäset
bars han till Valudden och brändes på bål.
Även sköt de draken över klippmuren,
lät havet ta, floden famna smyckenas herde

Utsikt söderut från fornborgen på Örnäsberget

För tusen år sedan stack endast en klippa upp på Tjurholmen som Göta älv här ses omfamna, "fjorden" var då nära 1,5 km bred. Berget som sticker upp längst bort i fjärran är Aleklätten där det låg en fornborg och vänster (öster) om den låg fornborgen på Mareberget. I Äskekärr som anas till vänster på bilden låg fornborgen på Ranneberget - se fornkartan.

Runt själva toppen av fornborgen på Örnäsberget finns ett flertal naturliga avsatser, i flera fall i det närmaste helt plana. Utsikten över älven från toppen av den mot älven lodräta klippan har som synes varit mycket god!

Tillbaka

Hamnen

Hamnens gård alldeles intill Grönån, belägen nedanför det branta
Hamnaberget helt nära Örnäsberget

Fast om Beowulf: Av Beowulf framgår att de sjöfarande geaternas (götarnas) kungsgård låg nära havet och ett vid havet liggande brant berg, skrives som Earnanäs. Geaternas hamnplats låg enligt dikten "under beorge" (under eller bredvid berget). Från hamnstället var endast ett kort stycke väg fram till kungsgården - se kartan.

 

Tillbaka

Äskekärr

Långhuset i Ale vikingaby - namnet Ale kommer av Alir som betyder tempel.
Här skall även byggas en 35 m lång festhall, troligen med början 2008.
Byn ligger några hundratal meter norr om Äskekärr.
Extern länk till byn

Den lilla byn Äskekärr ligger pä götarnas sida av Gautelfr, Göta Älv, inte långt från det förmodade Grönköp i Skepplanda. Mellan Äskekärr och Grönåns utlopp ligger Tjurholmen, skriven som Tyreholm 1303, vilken delar Göta Älv i två grenar. Inte otroligt har det funnits ett skeppsvarv i Äskekärr under vikingatid, bl a har man funnit Äskekärrskeppet här nedanför dagens vikingaby.

Söder om Ale härad låg Utlanden, dvs. ungefär Vättle härad och ytterligare söderut Sävedals och Askims härader som menas ha varit danskt område till fram på 1250-talet. Gränsstenarna menar man skall ha stått ungefär vid dagens Surte några km söder om Bohus - a Dali i Surtuboergh. Problemet är bara att Surte så dags inte hette Surte. Dessutom ingick inte de tre nämnda häradena i Valdemar Sejrs danska jordebok över Danmarks härader år 1231.

 

Tillbaka

Alfhem

I Snorre Sturlassons Heimskringla omnämns ett mindre kungadöme vid namn Álfheimr som skall ha legat i Göta älvdalen omkring år 800, där kung Alfarin regerade över invånarna som kallades för alfar. I Beowulf talas om ælfhere, släkt med Beowulf, ett namn som menas ha Alf till ursprung. I Gautreks saga som handlar om götarnas kung Gauti (Göte) och hans sin Gautrek (Götrik) skrivs om Alf i Alfheim som hade en dotter vid namn Alfhild.

Tillbaka

Alfhems kungsgård

Alfhems kungsgård från 1700-talet med källarvalv från 1500-talet

Om åldern för Alfhems kungsgård vet man ingenting. Vid Gullringen i Ramstorp en dryg km väster om kungsgården har man påträffat en guldarmring från 400- eller 500-talet, och i Lid 2,5 km öster om samma kungsgård har man funnit en silverskatt bestående av såväl arm- som halsringar.

I Alvhem finns också en stenhäll
med bl.a. 25 inristade skepp.

 

Tillbaka

Hris och Mörkveden

Tolkningar har gjorts av att Hervararsagans Hris och Sigurdsdikternas Mörkveden skall vara våra dagars Risveden, det skogklädda och svårforcerade bergsparti som skiljer Götaälvdalen och Västergötlands slättmarker åt.

En folktradition placerar Starkodders grav till Starrkärr väster om Risveden vid Göta älv inte lång ifrån platsen där man fann Äskekärrskeppet.

En av de domarringar som finns uppe i Risveden

 

Tillbaka

Kungamötet på Tjurholmen 1303

Tjurholmen i Göta älv. Denna klippa är det enda som sticker upp på en i övrigt helt platt ö. Så när man hade kungamötet här år 1303 så bör det pga av landhöjningen ha varit på toppen av klippan som kungarna förde sina samtal, med skeppen uppdragna på sidorna.

På Tjurholmen hölls den 17 mars år 1303 ett möte mellan kung Håkon hålägg m.fl. från Norge och kung Birger Magnusson och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar Magnusson samt Birgers marsk Torgils Knutsson, västgötalagmannen Bengt Hafridsson och greve Jakob Nielsen av det danska Halland. Till mötet hade Håkon troligen kommit med skepp från antingen Ragnhildsholmen eller Kungahälla medan svenskarna kanske kom från det i norr liggande Lödöse hus.

Anledningen till mötet här ute på klippön mitt i Göta älv var ett bekräftande av det förbund som slutits på Solberga 1302 om att de tidigare dragna gränserna fortfarande skulle gälla och grannsämja råda (Solberga var en plats belägen på den norska sidan endast några hundra meter söderut). År 1302 hade man också beslutat att gemensamt ställa sig mot Erik Menved i Danmark för dennes befarade hämnd på de fredlösa från Hunehals (efter mordet på Erik Klipping 1286) - greve Jakob Nielsen och ytterligare några män som Håkon tagit under sitt beskydd. Svenske kung Birger å sin sida hade sin syster Ingeborg gift med Erik Menved, och där var det bråk om hennes hemgift.

Detta nådens år 1303 var det relativt fredligt i Sverige, lugnet före stormen. Längre ner i älven pågick arbetena med Gullbrandshus, också som ett resultat av mötet året innan. Marsken Torgils gifter sig detta år och träder tillbaka från förmyndarskapet över kung Birger medan kungabröderna Erik och Valdemar blir hertigar över stora landområden. Men mycket vill ha mer - året efter var inbördeskriget mellan svenske kungen och hans båda bröder i full gång. Jakob Nielsens grevskap hamnar hos Håkon vilken överlåter det till hertig Erik som detta år bränner Lödöse samtidigt som lagmannen Bengt fängslas...

De gränser som beslutats behållas bör ha varit samma gränser som de från trekungamötet år 1101.

Tjurholmen är en långsträckt, ca 3,5 km lång ö belägen mitt i Göta älv i höjd med Älvängen.
Dess södra del är ett naturreservat förbjudet att beträda mellan 15.3-15.7.

Det Solberga som nämns från 1302 bör ha varit dagens Solberg i Romelanda i höjd med Tjurholmens södra spets på den bohuslänska och därmed norska sidan. Där finns ett område som kallas Stadskullen, med lämningar i marken.

 

* * * *

 

Tillbaka

Mareberget

Utsikt norrut över Göta älv från den 70 meter höga fornborgen på Mareberget, bort mot Alafors och Äskekärr som är det mörka partiet där E45 svänger av åt öster/höger. Det var på dessa strandängar (till höger) som man fann Äskekärrskeppet och där man anar att det mycket väl kan ha funnits en hamn eller ett skeppsvarv under vikingatiden. Mindre än två km nordväst om Mareberget låg fornborgen på berget Aleklätten, 134 m högt.

Utsikten söderut. Där som Göta älv ser ut att försvinna i fjärran möter den Nordre älv i Bohus. Strandängarna som ses på den västgötska sidan till vänster var förr täckta av älvens vatten och bredden på älven var därmed uppemot 600 meter.

Nedfallna stenar från fornborgens murar på södra sidan av Mareberget. Ängen nedanför kallades förr Kongsvallen till vilken en tradition i trakten vill förlägga trekungamötet år 1101.

 

 

Tillbaka

Fuxerna

Fuxerna vid Göta älv vid islossningen - det bör ha varit här som norska vikingar landade sina skepp år 1100 och igen 1101. Till höger och 300 m bortom dagens kyrka ligger Tingskullen.

Fuxerna (foxærnæ 1372) har med sitt läge vid Götarnas älv varit en viktig plats där det ligger norr om Äskekärr och invid det Lilla Edet i älven - det var hit man under vikingatiden kunde segla innan man nödgades dra skeppen förbi fallet. Men ännu mot slutet av den omvälvande folkvandringstiden på 500-talet bör det ha gått att ta sig förbi här utan att eda.

På Tingskullen väster om Götaslätten finns en gravhög som ligger i ett monumentalt läge ovanför Göta älv, sjutton meter i diameter, kanske en hög över en hövding eller kung som under sin levnad regerade här.

I söder ligger Göta, söder därom Vårdåseberget som förr skall ha hetat Vårdkaseberget och väster därom, på andra sidan Göta älv, ligger Västerlanda och Normandie - intressanta namn.

 

Tillbaka

Magnus Barfot i Fuxerna

I Magnus Barfots saga av Snorre kan man läsa att Fuxerna var platsen där den norske vikingakungen om våren år 1100 gick till anfall mot Svíþjóð (Svitjod) och västgötarna. Bakgrunden till detta var att Magnus hade anlagt ett fäste på Kvaldinsey (Kvaldinsö - Kållandsö) år 1099 för att markera att hela området väster om Vänern nu skulle vara norskt, för så hade det varit förr. Punkt.
Därpå red Barfot hem till Viken igen, införlivandet ansåg han tydligen därmed vara klart.

Om vintern då isen bar kom dock sveakungen Inge Stenkilsson (den äldre, han som brände templet i Uppsala, kanske det vid Gum?) ridande över isen till Kvaldinsö och brände fästet. De 300 försvararna som först erbjudits fri lejd men vägrat fick nu lämna allt - rustning, hästar och de dyrbarheter de hade tillskansat sig - och då de lämnade fästet fick alla smaka på piskan, en väldig förnedring!

Kung Barfot gick naturligtvis i taket där borta i Viken då hans tidigare så stolta krigare nu kom gående tillbaka och berättade vad de utsatts för (för de lär ju faktiskt ha varit stridsvana vikingar!).

 

År 1100

Redan vid den första islossningen år 1100 kom norska vikingar seglande upp i Göta älv och runt denna flodkrök vid Fuxerna. Här landade de sina skepp på stranden till vänster och anföll sedan in i Västergötland.

Redan vid den första islossningen om våren 1100 seglade den ursinnige Barfot upp i Gautelfr med sin vikingaflotta, till Fuxerna vid edet - nu skulle Götarna i Svitjod få vedergälla den vanära han fått utstå vid Kvaldinsey, skrev Snorre.
Från Fuxerna skövlade och brände man sig in i Västergötland på sant vikingamanér, stridsyxor och svärd blänkte då de anföll gårdarna utmed sin väg. Men då de korsat en å (troligen redan vid Sjuntorp) mötte Inge upp med en oerhörd skara krigare och fullständig slaktade norrmännen.

Snorre skrev att många dog vid ett vattenfall (kan ha varit Fors vid Sjuntorp), och kung Barfot själv höll också på att stryka med. Han räddades dock av att en av hans mannar, Ögmund Skoptason (en bror till hövitsmannen på Kvaldinsö) klädde sig i Barfots röda mantel med det gyllene lejonet och red iväg åt motsatt håll, och därmed lurade svenskarna att det var kungen. Barfot red snabbt tillbaka till skeppen och seglade hem till Viken.

 

År 1101

Våren därpå kom dock Barfot tillbaka, återigen till Fuxerna där man landade skeppen. Kung Inge som hade fått reda på vad som var i görningen hade tagit läger i just Fuxerna. Mitt i natten anföll norrmännen. Det blev en stor slakt, skrev Snorre, och kung Inge och de överlevande ur krigshären fick fly hals över huvud, med många svenskar lämnade kvar på slagfältet. Sedan verkar det inte ha hänt så mycket mer just då. Kanske kom man till en överenskommelse, för senare under året träffades man igen, men då under fredligare former i vad som kom att kallas för Freden i Kungahälla - gränsdragningen mellan Norge, Sverige och Danmark.

Slagen i Fuxerna omnämns ibland i omvänd ordning, och i vissa
översättningar har det ena slaget av någon anledning utelämnats

x x x x

Året därpå begav sig Barfot iväg till bl.a. Irland (1102) där han härjade och skövlade - detta trots att vikingatiden sägs ha varit slut så dags...! Han stannade i västerled över vintern, men i ett slag mot anfallande irländare dog han efter att ha fått en yxa i halsen då han om hösten gjorde sig redo att segla hem. Detta skedde på en plats söder om Belfast i nådens år 1103.

 

Fyra bronsålderssvärd funna vid gården Prässe i Fuxerna,
strax norr om Lilla Edet

 

 

Tillbaka

Göta

Göta älv vid Göta strax norr om Garn. Garn utpekades av Fast som en föregångare till Lödöse. Här vid Göta strax söder om Fuxerna finns annars denna i det närmaste perfekta hamn, med älvens huvudfåra i bakgrunden.

 

 

Tillbaka

Fors kyrka

Fors kyrka en mil söder om Trollhättan, första gången omtalad år 1338

 

Dopfunten i Fors kyrka
vari barnen sänktes ner

ORE:TVOS:CRISTE:BENEDICTUS:SIT:LAPIS:ISTE:
:ALEXANDER:ME:FECIT:

Genom din mun, Kristus, vare denna sten välsignad.
Alexander gjorde mig.

 

 

Tillbaka

Stenåldersgården i Främje

I Främje ca 3,5 km norrut från Fors kyrka i riktning upp mot Göta älv har man funnit lämningarna efter fyra långhus från yngre stenåldern, ca 6 x 20 meter stora. Över lämningarna efter dessa ca 4.000 år gamla hus skall E45 komma att löpa fram.