ungahälla var redan på 1000-talet en av Norges viktigaste städer. På vad som idag kallas Klosterkullen byggdes en kastal, ett torn med

Borganläggningen vid Kungahälla hade en mycket kort existenstid. Enligt sagan blev det erövrat och bränt vid det för Kungahälla så katastrofala vendiska anfallet den 10 augusti 1135. Lokaliseringen av Sigurd Jorsalafars kastell har varit omdebatterad. Det är dock sannolikt att den låg på Klosterkullen vid det gamla Kungahälla, på Kastellegårdens ägor.

För 1.000 år sedan var vattennivån ca två meter högre än idag vilket medförde att såväl Nordre som Göta älv var betydligt bredare, närmast att likna vid riktiga fjordarmar.

Tillbaka

Sigrid Storråda och Olav Tryggvasson 998

Snorre beskrev i en av sina berättelser hur Olav Tryggvasson år 998 mötte Svearnas drottning Sigrid Storråda på Konungahälla.

"Tidigt om våren drog kung Olav österut till Konungahälla för att möta drottning Sigrid. Då de fann varandra, talade de om det mål, varom det hade handlats om vintern, att de skulle giftas, och gick allt på bästa sätt. Men då sa kung Olav, att Sigrid skulle låta sig döpas och ta den rätta tron. Hon sa då: "Inte vill jag gå ifrån den tro, som jag förut och mina fränder före mig haft, men jag vill intet säga, om du tror på den Gud, dig likar."

Då var kung Olav mycket vred och sa tvärt: "Varför skulle jag vilja ha dig till maka, hundahedna?" och slog henne i ansiktet med handsken, han höll i. Därefter stod han upp och även hon, och Sigrid sa: "Detta kan väl vara din bane". Sedan skiljdes de åt; kungen for norrut i Viken (Oslofjorden), drottningen österut i sveaväldet."

Saken gjordes inte helle bättre av att den stora guldringen som sades vara tagen från hovdörren i Lade och som erbjöds Sigrid visade sig bestå av förgylld koppar. Dessutom lär Olav ha dragit in lejdaren samtidigt som Sigrid skulle gå ombord på sitt skepp, varvid hon föll i vattnet och höll på att drunkna...
Detta var droppen som fick ölstånkan att svämma över hos Sigrid. Enligt sagan lär hon vara den som låg bakom slaget vid Svolder där Olav omkommer.

En som också skrivit mycket om Olav Tryggvasson var en annan isländsk hävdatecknare - Odd Snorresson.

Tillbaka

Olav den helige och Kungahälla 1018

Om kung Olav Digre (den helige) av Norge berättades att han år 1018 "for österut till Konungahälla, men när de kom dit, sporde de inte till sveakungen (Olof Skötkonung) och inga män var ditkomna på hans vägnar. Kung Olav blev i Konungahälla länge om sommaren." Han väntade ivrigt sveakungen men fick till slut erfara att denne brutit sin fred till honom.
"Nu ville kungen veta av hövdingarna och andra lidsmän, vilket råd han skulle uppta, om han ska gå upp i Götalandet att härja med den här, som vi nu har, eller om det synes er gott att uppta något annat råd?"
Det hela slutade med att kungen seglade norrut till Viken och satte sig till hösten i Borg (kungaborgen i Sarpsborg).

Tillbaka

Ett märkligt tärningskast

Några år senare möttes verkligen sveakungen Olof Skötkonung och Norges kung Olav Digre i Kungahälla. Under detta möte ska följande häpnadsväckande episod ha utspelat sig, allt enligt Snorre:

"Torsten frode säger, att på Hising ligger en bygd, som ömse hört till Norge eller Götaland. Kungarna avtalade, att de skulle lotta mellan sig om denna bygd och kasta med tärningar; den skulle få, som fick det större kastet. Sveakungen kastade då två sexor och sa, att kung Olof behövde inte kasta. Men han svarade, skakande tärningarna i handen: "ännu är två sexor på tärningarna och för Gud, min herre,är det ännu litet att låta dem komma upp." Han kastade och fick två sexor upp. Då kastade Olof sveakung och fick åter två sexor. Då kastade Olof, Norges kung, och var på den ena tärningen sex, men den andra brast i sönder och var på honom sju. Han underlade sig bygden. Mer har vi inte hört om deras möte. De skiljdes i sämja."

Tillbaka

Anund Jacob och Olav den helige 1025

I Kungahälla slöt den svenske kungen Anund Jacob år 1025 ett förbund med svågern Olav Digre, Norges kung. Med 420 skepp seglade de året därpå gemensamt till anfall mot den danske kungen Knud den store vid Helge å i Skåne. Trots svågrarnas numerär räckte deras gemensamma kraftsamling inte tilll, det var Knud som avgick med seger.

Tillbaka

Trekungamötet i Kungahälla(?) 1101

Året 1101 möttes de tre nordiska kungarna Magnus Olavsson (Barfot) från Norge, Inge Stenkilsson från Svitjod och Erik Ejegod från Danmark. Man slöt då fred mellan rikena och det bestämdes att kungarna "skulle ha det rike som deras fäder haft före dem". Som bekräftelse på freden skulle kung Inges dotter Margareta gifta sig med den norske kungen Magnus, och kom att bli känd som Margareta Fredkulla.

Exakt på vilken plats mötet skall ha avhållits är okänt, men Snorre skrev "vid Kongahälla i älven" medan andra källor säger "vid landamäret i älven". Det kan väl aldrig ha varit på Ragnhildsholmen som ju ligger i älven...? En annan tänkbar plats skulle kunna vara Tjurholmen ett stycke upp i Göta älv där ett kungamöte hölls år 1303.

Tillbaka

Jesu kors i Kungahälla

Magnus Barfot dog 1103 och efterträddes av sina söner Sigurd, Öystein och Olav. Från år 1123 var Sigurd ensam regent. Han bar tillnamnet "Jorsalafar" efter sin korstågsfärd till Jerusalem åren 1107-1111. Med 60 skepp seglade han via England, Lissabon och Sicilien till det heliga landet. Här kämpade nordborna framgångsrikt mot muslimerna - läd om korstågen. Av kung Baldwin av Jerusalem fick Sigurd en bit av Jesus äkta träkors som återfunnits på 300-talet. Snorre berättar att kung Sigurd fick den heliga träflisan mot löfte om att han skulle instifta ett ärkebiskopssäte i Norge och att träflisan skulle ligga i den kyrka där Olof den helige (digre) vilade, alltså i Trondheim.

Så blev nu inte fallet. Träflisan kom i stället till Kungahälla:
"Kung Sigurd lät stärka handelsplatsen i Konungahälla så mycket att det var den mäktigaste platsen i Norge. Han var länge där för att skydda gränsen. Han lät bygga en kungsgård i borgen. Han krävde av alla härader i närheten av handelsplatsen och alla människor i byn, att varje man som var äldre än nio vintrar var tolfte månad skulle bära till borgen fem vapenstenar eller fem störar som skulle vässas i ena änden och vara mer än fem alnar höga.

Där i borgen lät kung Sigurd bygga Korskyrkan. Det var en träkyrka, byggd med gott virke och kunnande. När Sigurd hade varit kung i tjugofyra vintrar invigdes Korskyrkan. Där lät kung Sigurd sedan förvara det heliga korset och många andra heliga reliker. Den kallas Kastalakyrkan. Framför altaret ställde han en tavla som han hade låtit göra i Grekland. Den var gjord av koppar och silver och vackert förgylld, prydd med metaller och ädelstenar. Där fanns en kista som den danske kungen Erik Emune hade sänt till kung Sigurd och en plenarius skriven med gyllene bokstäver som patriarken hade givit honom".

Den 10 augusti 1135 stormades Kungahälla av de hedniska venderna (ett folk vid södra Östersjöns kust). Trots tappert försvar plundrades och skövlades samhället varvid även Korskyrkan brändes ner.

Tillbaka

Relikskrinet - Camminskrinet

En gipskopia av vad man tror kan vara det relikskrin vari Sigurd Jorsalafares träflisa förvarades, tillverkat i södra Skandinavien och, har man spekulerat, föreställande ett långhus med välvda väggar. Skrinet var tillverkat av trä och beklätt med älghornsplattor, utskurna i Mammenstil, alltsammans inramat av bronsbeslag. Här kan man bl.a. se Det stora djuret med en maskbild till huvud.

Harald Godwinsson svär normanderhertigen Vilhelm erövraren
lydnad genom att lägga händerna på två relikskrin

Läs om
Bayeuxtapeten

Tillbaka

Hertigarna Erik och Valdemar

Senare, år 1304, samlade hertigarna Erik och Valdemar sina styrkor i Kungahälla (Erik styrde då på Ragnhildsholmen) och begav sig in i Västergötland. Först att råka illa ut var staden Lödöse som brändes och där Västgötalagmannen Bengt Hafridsson togs till fånga. Från Lödöse tog sig hertigarna sedan upp till Dalsland där de anlade fästet Dalaborg.

Tillbaka

Arkeologi i Kungahälla

År 1863 påträffades på platsen för Kungahälla en myntskatt som nedlagts före år 1260. Åren 1953 till 1954 grävdes resterna ut efter det medeltida Augustinerklostret och år 1958 utförde arkeologerna grävningar på ett medeltida kyrkogårdsområde i den forna staden.

Åren 1985-1994 utfördes ett flertal utgrävningar på olika platser inom det gamla stadsområdet. Bl.a. undersöktes tjocka kulturlager med bebyggelse ner till ca året 1140 samt en medeltida tegelugn. Vid utgrävningen av denna tegelugn påträffades äldre bebyggelserester. Dessa visade sig härröra från en byggnad som stått på platsen från ca år 1080 till ca år 1140. Byggnaden har förstörts av brand.

Det arkeologiska materialet visar att bebyggelsen i Kungahälla åtminstone går ner till sent 1000-tal. Efter vendernas förstörande av staden sommaren 1135 flyttades bebyggelsen lite västerut. Nybebyggelsen reglerades genom tomtdragning vilket kunnat påvisas arkeologiskt. Under perioden 1160-1250 ökade antalet föremål i de bevarade kulturlagren. Detta kan tyda på en expansiv period i stadens historia. Rester efter olika hantverkare har dokumenterats, t.ex. kammakare som producerat benkammar, glasblåsare, läderhantverkare och smeder.

Källor:
Skylt på platsen (bild)
Fotevikens hemsida
Borgar från forntid och medeltid - Anna-Lena Eriksson m.fl.