ronsåldern brukar man kalla den tidsepok vilken för Sveriges vidkommande sträckte sig från 1.800 f Kr och fram till dess att järnåldern tog vid 500 f Kr. Kännetecknande för denna period är att

Tillbaka

Vardagen

En skolplansch som visar hur livet kan ha tett sig för sisådär 3.000 år sedan

Även för flera tusen år sedan förefaller det att ha varit viktigt hur man såg ut, detta kan man se på hällristningar där figurernas kraftiga vader för en tid verkar ha varit det vackraste. Samma kraftfulla vader ristades på hällar nere i södra Europa endast en kort tid dessförinnan, vilket ytterligare understryker att man hade kontakter långt söderut.

Hjulet hade man haft redan på stenåldern, skivhjul utan ekrar som satt på enaxlade kärror vilka troligen oftast drogs av oxar. Hästen hade inte kommit

till Sverige förrän strax innan bronsåldern gjorde sitt inträde och var kanske mer en statussymbol som även användes i ceremonier. Men nog är det två hästar som drar solvagnen t.h., från graven i Kivik! Om det nu inte är en bonde som plöjer sin åker, där sådd och skörd styrdes av solens och månens läge på himlavalvet? Eller en stridsvagn, då mannen bär ett svärd... Ingen vet.

Det fanns även fyrhjuliga vagnar, som denna som finns avbildad på en häll på Aspeberget i Tanum. Vagnen är försedd med skivhjul och har en svängbar framaxel vilken roterar runt en vridtapp.

Hästhjord vid Hästholmen vid Vätterns östra strand

Ristningar i Fossum i Tanum med vilda djur, jaktscener och rituell dans(?)

Tillbaka

Husen

Bronsåldershus i Ekehagens forntidsby

Bronsåldershus hade ofta dubbla invändiga stolprader som bar upp taket, väggarna var av flätverk med lerklining. Hur husen sett ut ovan mark vet man inte, många menar att de inte alls varit så höga som man brukar bygga dem vid rekonstruktioner. Troligt är att väggarna endast varit några få decímeter höga.

Ett problem man har i alla rekonstruktioner är röken som gör det svårt att överhuvudtaget vistas i husen när elden brinner. Man har därför gjort försök med att bygga ett inre trätak med en öppning ovanför eldstaden där röken sugs upp och bort med det drag som så gott som alltid finns mellan de båda vindögonen. Kanske är det därför övervåningen i hus benämns vind...?

Ingången till huset ovan

Bilden nedan visar en rekonstruktion av ett 2.800 år gammalt långhus från bronsåldern, baserad på en husgrund man funnit i Köinge i Halland. Huset är hela 19 m långt och nära 9 m brett. På bilden är vindögat på taket skadad.

Rekonstruktion av ett bronsåldershus i Boarp, Båstad

Skepp i Alvhem, Västergötland

Tillbaka

Kläderna

Tillbaka

Smycken

Enligt Montelius är smycken gjorda under den tidiga delen av bronsåldern mer välgjorda och vackert utsirade än de från senare delen, "Smyckena från den förra tiden utmärka sig nämligen i hög grad fördelaktigt genom smakfullare former och sirater, framför dem från den senare, hvilka ofta röja ett bemödande att pryda mera genom ett barbariskt öfvermått af den använda metallmassan än genom ädelhet i form och smakfull, men enkel ornering".
Ur Sveriges historia, Oskar Montelius 1888:

* * *

Spriralarmband från Rud,
Antiqvarisk tidskrift 1870

Tillbaka

Till sjöss

En blåval, ristning i Vitlycke, Bohuslän.

På vattnen tog man sig fram med stockbåtar, men det har även funnits flera andra varianter. I Danmark har man funnit en 10 meter lång stockbåt som är 6.000 år gammal, tillverkad redan 2.000 år före bronsåldern. Att denna båttyp utvecklats under dessa två årtusende är väl ganska givet. Kanske att man faktiskt hade sådana skepp som man avbildade på sina hällristningar...? Hur kunde man avbilda ett skepp om man inte antingen hade ett skepp, eller åtminstone hade sett ett skepp...?

Ett bronsåldersskepp i Flyhov med besättning, styråra och uppsvängd stäv

Tillbaka

Hjortspringsbåten

Principskiss av Hjortspringsbåten

Hjortspringsbåten i Danmark som daterats till ca 350 f kr var en 19 m lång och två m bred stridsbåt som var byggd av tunna träskivor fästade i skrovet. Då båten påträffades var det tillsammans med ett femtiotal sköldar, elva svärd, ringbrynjor m.m., alltsammans var sönderslaget och sänkt som ett krigsoffer i en myr. Över hur länge denna skeppstyp funnits kan man bara spekulera.

Hmmm... Ganska likt Hjortspringsbåten... Skepp i Vitlycke.

Tillbaka

Utomnordiskt: Ferribybåten av ihopsydd ek är fantastiskt lik en modern eka, men var ca 15 meter lång och 2.5 meter bred - redan 1.700 f Kr... Påträffad i Yorkshire, England - extern länk.

Votivskeppet i Högsbyn

Ett jätteskepp i Himmelstalund - hela 60 bemanningsstreck - tala om långskepp...

Frågan är om strecken är bemanningsstreck, en del av
skeppskonstruktionen eller en symbol för fallna kämpars färd till dödsriket?

Tillbaka

Vapnen

Kort bronsålderssvärd funnet i Segerstad, Västergötland

De tidigaste bronssvärden hade klingorna fastnitade vid hjaltet vilket kom att göra dem känsliga för påfrestningar - många återfunna tidiga bronsålderssvärd uppvisar skador där nitarna dragits loss ur de tunna bronsklingorna. Under mitten av bronsåldern började man tillverka svärden i ett stycke där klinga och tånge utgjorde en enhet. Detta gjorde dem starkare, och klingornas form och balansering tyder på att de främst användes för hugg. Bronsålderssvärden var inte så långa, strax över en meter för de längsta.

Fyra bronssvärd från gården Prässe i Fuxerna, Västergötland

Vackert ornamenterad spjutspets från Falköping

Mindre kniv från Friggeråker

Ett av två bronssvärd funna i Rud på Värmlandsnäs,
klingans längd är 61 cm

I Rud i By socken på Värmlandsnäs en dryg mil sydost om Säffle har man funnit två svärd, två halsringar, fyra spiralarmband, en hyska, tre mantelspännen och ett hängkärl, alltsammans av brons och daterat till den yngre bronsåldern, ca 1000 - 500 f Kr.

En bågskytt på Aspeberget i Tanum

Ryttare med sköld i Litsleby i Tanum

Tillbaka

Begravningar

Begravningsprocession med bronssköldar, ceremoniyxor, hästdragen vagn och skepp.
Beskuren bild från en skolplansch.

En bronsåldershög i Kroken norr om Ulricehamn, ca 25 meter i diameter

Se några ceremoniyxor och läs lite om de labyrinter som dyker upp under bronsåldern. "Den sörjande änkan" - ristning i Vitlycke

Tillbaka

En av 19 gravar i Dömmestorp, Halland. I botten av graven en stenkista som innehöll ett obränt lik, längre upp tre stenkistor 30-60 cm, fyllda med brända ben. Oskar Montelius.

Bronsåldersröset Lilla Lycke på en åkerholme i Norra Lundby med Hornborgasjön i fonden,
strax intill finns också en stensättning och två domarringar

Skepp på Tjörn med vad man tror
är två hornblåsare ombord

Rekonstruktion av solkultvagn från Dejbjerg, Danmark

Tillbaka

Hällristningarna

Skepp med paddlande män från
Hästholmen vid Vättern

Hällristningar brukar man säga att de tillkommit under bronsåldern medan de allra äldsta ristningarna menas vara från stenåldern - hur man nu kan veta detta om sten... Ibland kan dock avbildade föremål vara en ledtråd. Trots att de kallas för ristningar så är figurerna knackade eller huggna i stenytan.

Skålgropar i Hov, Västergötland. Det omtalas ännu på 1800-talet
att skålgropar användes för att blidka gudarna på hedniskt vis.

Exempel på dessa tidigare ristningar anses zigzag-linjer och ormar vara, samt skålgropar som man återfunnit under stenrösen från bronsålder - skålgropen har dock varit extra populär och tros ha följt med ända in i järnåldern. Se en extra ordinärt stor skålgrop i Landa, Västergötland och den märkliga stenen i Annelund, Hov med sina 335 skålgropar. På Sättebergskullen vid Härene Mellomgård i Södra Härene finns 300 skålgropar och ett femtiotal fötter varav de flesta dock är dolda av en frodig mossa

Under tidig bronsålder stod havsnivån ca 20 m högre än idag, men ändå har hällristningarna oftast inte huggits på klipporna direkt vid havet utan istället en bit upp på land. Lika vanligt var att de kom att hamna vid vattendrag, våtmarker och sanka ängar så som de gjorde i Flyhov uppe på Kinnekulle och i Fåglum väster om Södra Härene.

Flest hällristningar finns i norra Bohuslän, och mest kända är väl ristningarna i Vitlycke. Men även i Østfold i södra Norge förekommer de flitigt. I Danmark har man endast funnit hällristningar på hällar på Bornholm, däremot förekommer figurer ristade på stenblock som lagts i gravarna. Man brukar skilja mellan jaktristningar och jordbruksristningar. Jaktristningarna anses vara utförda av grupper som huvudsakligen sysslade med jakt och jordbruksristningarna av grupper som åtminstone till viss del odlade jorden.

Jaktristningarna förekommer främst i de norra delarna av Skandinavien och de flesta anses ha skapats under senare delen av yngre stenålder. Motiven är främst djur som älg, ren och hjort.

I södra och mellersta Skandinavien dominerar jordbruksristningarna som dateras huvudsakligen till bronsålder. Dessa har ett varierat motivval som skepp, cirkelfigurer, djur, fotsulor, skålgropar och människofigurer, ofta tolkade till att ha en sexuell underton och som en del i en fruktbarhetskult.

I Högsbyn i Dalsland finns ett annat område där det på ett femtiotal berghällar finns över 2.500 ristningar. En av dem är denna läckra minimalistiska hand som ju ser helt modern ut!

Ett av de största samlade hällristningsområdena i norra Europa ligger vid Nämforsen i Ångermanland där minst 2.300 bilder är inhuggna i berget på båda sidor om forsen - extern länk till Nämforsen.

I Himmelstalund i Norrköping finns ca 1.660 figurer inristade i stenhällarna.

Nya hällristningar upptäcks ständigt.

Tillbaka

Offer

I Svartarp i Åsle socken öster om Falköping offrades i vad som troligen då var en grund sjö uppemot 40 halsringar, ett antal armringar, en dräktnål, fem spjutspetsar och fem holkyxor - samt två märkliga hästhuvuden av brons som suttit på ett rör (nu sönderbrutet), alltsammans av brons och ca 2.500 år gamla. En av hästarna har rasselbleck vid munbettet och några trasiga sådana i naturlig storlekt påträffades också. Man vet inte vad röret med hästarna använts till, kanske har det suttit som dekoration på en stolpe till en vagn, dragen av hästar.

Ett av Sveriges märkligaste bronsåldersfynd

Armband med hjulkors från Åsle - Montelius

Det blir kallare igen

Då bronsåldern gick mot sitt slut för 2.500 år sedan sjönk temperaturen i Nordeuropa samtidigt som nederbörden ökade. Detta fick till följd att torvmossarna växte igen, sjöytorna steg och att det överhuvudtaget blev fuktigare. Detta i sin tur förändrade växtligheten och man började få svårt att klara sig på sitt jordbruk. Det var vid den här tiden som Fröslundasköldarna lades som offer åt gudarna, kanske till vanerguden Frej som ju var den som rådde över vädret.

Allteftersom tiden gick blev det allt kallare, och en stor utvandring påbörjades. Från götalanden begav många sig ner till södra Östersjön där man nu istället bosatte sig runt floden Weichsel. Dessa våra förfäder skulle snart komma att göra sig ett stort namn ute i Europa där de kallades för goter. Som det står på en skylt på ett historiskt museum i Berlin, med väldigt liten skrift: Våra förfäder kom norrifrån över havet...

Stenåldern <<< >>> Järnåldern

Källor:
Historiska museet
Björns svärdssida