äldre tider skall det på platsen för dagens klosterruin i Gudhem norr om Mösseberg enligt sägnen ha funnits ett hednatempel kallat Godheim,

Tillbaka

Klostret Gudhems grundare - var det kanske Gunhild?

Gudhems klosterkyrka överträffades i storlek endast av Skara domkyrka
Bilden är gjord av PCG AB i Linköping till TV-serien Arns Rike

I början av 1800-talet menade P E Lindskog att Gudhems kloster grundats ca 1052 av en kvinna vid namn Gunhild. Förhistorien till detta var att hon år 1048 hade gift sig med den skånskbördige danske kungen Svend Estridsen, en son till Sven Tveskäggs dotter Estrid. Det var f.ö. troligen denne Svend som var en av Adam av Bremens främsta sagesmän. I en skolie i Adams verk får vi vet att man kom över de svenska bergen för att hämta den fromma drottning Gunhild.

Men väl gifta insåg kyrkan genom den Hamburgske ärkebiskopen Adalbert att Svend och Gunhild båda var alldeles för nära släkt med varandra, så efter hot om bannlysning fick Gunhild år 1049 ett skiljobrev. Gunhild har menats ha varit en dotter till Anund Jakob, och maken var då hennes kusin. Men hon kan också ha varit Anunds änka, Adam skrev ju att hon var drottning - man vet inte.

År 1049 vandrade drottning Gunhild hem igen, till Västergötland och till Gudhem som var ett av hennes gods. På gränsen mellan Halland och Västergötland träffade hon Stenkil som var på väg till hennes förre man Svend Estridsen för att få uppbackning för att kunna bli kung. Med sig hade han dekanen Adalvard som av Adam av Bremen lär ha beskrivits som en "ödmjuk, gästfri och i övrigt förträfflig västgöte". Adalvard blev senare biskop i Skara.

 

Tillbaka

Eric Tuneld om Gudhem 1762

Ur Eric Tunelds Geographica, 4:e upplagan från 1762. Fast här är Gunhild en dotter till Swen Håkansson jarl... Storsjön är densamma som Hornborgasjön.

Inte alla är väl överens om att Gunhild grundade något kloster, i så fall det första i Sverige och grundat redan under vad vi kallar för vikingatiden, men Lindskog menar att det var hit hon bjöd in biskopen i Skara, Adalvard d.ä., då denne blivit förvisad av kung Emund slemme.

Lindskog fortsätter: "Här lefde hon sina sin återstående tid som Enka, sysselsatt med gudaktighetsöfningar och finare Fruntimmers-slögderier, hvari hon äfven öfvade de Fruntimmer, som utgjorde hennes sällskap".

Eventuellt kan klostret vid den tiden ha varit en Benediktinerorden, vilka började förekomma i Danmark och danska Skåne vid ifrågavarande tid - varifrån Gunhild ju nu kom hem. De flesta av dessa kom senare att reformeras till cistercienserordnar, den första grundad 1098 i Cistercium (idag Cîteaux), i Sverige dock inte förrän mot mitten av 1140-talet och några årtionden framåt, se Nordens äldsta cistercienserkloster Alvastra och Vreta.

Men det kan ju också ha varit så att Gunhild på eget bevåg helt enkelt drev en klosterliknande institution - pengar hade hon ju. Känt är att hon levererade stora mängder väggbonader, kyrkliga textilier, altarkläden och mässkåpor, bl.a. en mässkåpa till en kyrka i Roskilde, kanske till S:t Clemenskyrkan som byggdes år 1130 och (kanske) var Nordens första stenkyrka - se Överbo.

 

Tillbaka

Första omnämnandet

Det första omnämnandet av klostret i Gudhem är i en bulla utfärdad av påve Alexander III ca 1168, och då var det ett benedektinkloster ...in christo filiabus Monialibus in Gudhem salutem & apostolicam benedictionem.

I bullan stadfästas att de gåvor som nunnorna fått sig skänkta av kung Knut Eriksson, hans bror Filip eller hans andra företrädare tillhörde klostret, så det är väl inte otroligt att klostergynnaren Karl Sverkersson hade ett finger med i spelet.

Bernhard av Clairvaux,
cistercienserordens grundare

 

Ruinen efter Gudhems kloster som brann år 1529

 

Tillbaka

Katarina Sunesdotter

Gudhem gynnades av kung Erik läspe och haltes änka, drottning Katarina Sunesdotter som var dotter till Sune folkunge. År 1250 donerade Katarina en stor gåva vilken möjliggjorde om- och tillbyggnad av kyrkan samt uppförandet av flera klosterbyggnader i sten.

Det hon skänkte var bl.a. "allt hon äger av lös och fast egendom i Västergötland samt hennes del i Danmark på villkor att avkastningen av dessa ägodelar går till uppbyggnad av klostret", detta på inrådan av bl.a. Birger Jarl.

Kvinnan på gravkistan på bilden nedan föreställer denna Katarina Sunesdotter, vars farfar var Folke Jarl - se den klickbara Bjälboättens stamtavla. Katarina levde sina sista år på Gudhem där hon också avled år 1252, barnlös.
Året efter bytte Birger Jarl till sig flera av Katarinas skänkta gårdar och jordar.

Inne i klostret finns en enkel betongkopia av en gravkista som tidigare hade sin plats i klostret. På kistans lock ligger en kvinna utsträckt med huvudet vilande på en kudde. Hon är klädd i mantel och huvuddok, har en fotsid dräkt med ett skärp runt midjan och på hennes huvud sitter en krona. Kistan saknar inskription, men har av konsthistoriker daterats till mitten

Kungliga donatorer

Gudhems nunnekloster har alltid varit förknippat med olika kungar. Att kunna få ett kloster etablerat var hett eftertraktat då munkarna och nunnorna förde med sig både kunskap, läkekonst - och makt.

På 1160-talet regerades landet av Karl Sverkersson som donerade Gudhems kungsgård som etableringsplats för ett nybildat nunnekloster. Då förbättrades de byggnader som redan fanns på platsen så att de blev både rymligare och vackrare än tidigare. De kungliga donationerna fortsatte med Knut Eriksson, under vars tid utökandet av klosterbyggnaderna fortsatte. Kungsgården i Gudhem var centra i Gudhems bo, ett av Västergötlands åtta bon.

Rekonstruktion av Gudhem från en bild i utställningen i stenhuset vid klostret

 

Tillbaka

Margareta Valdemarsdotter

Även unionsdrottning Margareta skänkte stora jordegendomar till klostret. Hon önskade i gengäld få ett Mariaaltare uppfört inne i klosterkyrkan, där mässor skulle läsas för henne och hennes närmaste.

I ruinen finns flera altare bevarade, vilket som är Margaretas är okänt.

Riddargrav från Gudhems kloster

Efter slaget vid Åsle 1389 tvingade Margareta den Albrekttrogne Heine Snakenborg att "sälja" sin borg Vädersholm utanför Ulricehamn till henne, detta efter att ha fått utstå en belägring under Algot Magnussons anförande (Algot hade tidigare varit hövitsman på både Opensten och Örestens borgar i södra Västergötland). Margareta lät sedan donera Vädersholm till Gudhems kloster år 1392. Måhända att den riddare som hade sin grav i Gudhem var med i slaget utanför Falköping.

 

Tillbaka

Byggnadsstilen

Här ser man tydligt att de romanska rundbågarna fått ge vika för gotiska spetsvalv

Under 1100- och 1200-talen var den romanska byggnadsstilen allområdande hos kloster och kyrkor i Sverige, medan stilen sällan förekom i slott och borgar.
Dess främsta kännetecken var rundbågen, varför stilen kom att kallas rundbågestil. Även beteckningarna kryssvalv och tunnvalv var populära.
Gudhem uppfördes i den romanska stilen.

Då cistercienserna skall ha grundat Gudhem på 1150-talet kan man ju tycka att de skulle ha byggt klostret i den nya stil som då avlöste den romanska - nämligen den gotiska stilen med de nya, himlasträvande spetsbågarna och luftiga ribbvalv som bars upp av smäckra knippepelare. Och med den revolutionerande nymodigheten - de enorma, stora fönstren - släppte man för första gången in ljuset innanför väggarna. Förvisso kan man inte undgå att se på Gudhemsruinen att den haft gotiska valvbågar, men också att väggarna för detta blivit ordentligt ombyggda - originalet var romanskt...

Kanske är Gudhem ändå byggt på Gunhilds benediktinerklosterbyggnad?

 

Tillbaka

 

En piscina på en pelare i Gudhem - jämför Hånger

 

Tillbaka

Härbärge för pilgrimer

Kyrkan och klostret med pilgrimshärbärget i förgrunden

 

Källaren till härbärget är ännu idag, efter kanske 750 år eller mer, helt intakt

 

Gravhäll över Gudhemsprästen
Niclis Laurensson, avliden 1427

 

 

Tillbaka

Hällarna i vapenhuset

En häll gjord av mäster Harald, se under Södra Ving Harald gjorde valv detta över ... Ave Maria gratia plena ...

Vg 87, en gravhäll som kunnat rekonstrueras efter en teckning Ölver och Torgils lade stenen efter Toste, sin fader

 

Utsikt mot klosterträdgården genom en gotisk ljusöppning

 

Karta över Falköpingstrakten

 

 

Tillbaka

Ur Svenska Familj-Journalen
band 15, årgång 1876

Det kloster, hvars namn ännu fortlefver i benämningarne Gudhems socken och Gudhems härad i Vestergötland, var beläget på en bördig högslätt, sydost om Hornborgasjön, vid allmänna farvägen mellan Jönköping och Skara.

Enligt sagan skall stället från början varit ett hedniskt gudahus, utsiradt med utomordentlig prakt, samt prydt med hundra gudabilder, och deraf erhållit namnet Gudhem eller Gudarnes hem.

Med den kännedom vi nu ega om lifvet och den religiösa kulten under nordens hednatid, lärer väl ingen sätta tro till denna patriotiska dikt. Deremot torde mången icke så lätt låta öfvertyga sig, att den gamla berättelse om klostrets uppkomst jemväl måste förläggas till dikten område.

De gamla författarne Adam af Bremen ocli Saxo berätta nämligen, att Guda eller Ganhild, en dotter till Anund Jakob i Sverige, varit förmäld med danske konungen Sven Estridsson. Men efter det ett skyldskapsförhållande uppdagats ega rum mellan henne och hennes man fordrade presterskapet att deras äktenskap skulle upplösas, såsom stridande mot Guds bud och kyrkans ordning.
I början ville konungen icke lyssna härtill, men blef så mycket mer orolig, när erkebiskopen af Hamburg, under hvars lydnad kyrkan i Danmark då ännu hörde, understödde sina presters påminnelse med hotelse af bannlysning.

Tillbaka

Gudhem år 1873

Interdiktet eller bannlysningen öfver en konung var under dessa tider det förskräckligaste, som kunde öfvergå ett kristet land. Alla kyrkor tillslötos, helgonbilderna omhöljdes med svarta täcken, inga klockor hördes, intet sakrament fick utdelas, inga barn döpas, inga nya äktenskap helgas genom presterlig välsignelse och intet lik begrafvas i vigd jord. Detta var en fördömelse, som konungen icke vågade trotsa.

Med svidande hjerta förklarade han, att han böjde sig under kyrkans vilja och medgaf att hans äktenskap fick upplösas. Drottningen åter valde den på den tiden vanliga utvägen, att gömma sin sorg och saknad i en åt himlen helgad fristad. Hon återvände till sina gårdar i Vestergötland, der hon tillbragte sina återstående dagar i böner och fromma betraktelser. Till förströelse samlade hon omkring sig en mängd unga flickor, som hon höll till gudaktighet och öfvade i qvinnoslöjder.

Enligt deri påfliga lärans uppfattning ansågs ett yttre prydande af kyrkorna nästan lika förtjenstfullt, som hjertats inre renhet. För den skull nedlade de fromma qvinnor, som omgåfvo drottning Guda, sin konstflit och sitt arbete i förfärdigandet af messkläder och kyrkoskrudar, och det anföres särskildt att en praktfull korkåpa af dem blifvit förärad till domkyrkan i Roeskilde.

Tillbaka

I detta fromma qvinnosamfund hafva äldre klosterbeskrifvare velat se upphofvet och begynnelsen till Gudhems nunnekloster, hvars namn de utan tvekan härledt af drottningens dopnamn Guda. Nya och grundligare forskningar hafva likväl ställt det utom tvifvel, att Sverker den förstes drottning Ulfhild
varit den lifvande anden vid anläggningen af Gudhems kloster, liksom hon var det för Alvastra och Varnhem, ehuru den förstnämda klosterstiftelsen icke kommit till stånd förr än efter hennes död.

Gudhems klosterhistoria begynner alltså omkring 1160. Det framträder genast såsom en anstalt för nunnor af Cistercienser- eller Bernhardinerorden och räknar sin begynnande blomstring från Sverkerska och Erikska ätternas regeringstid. Bland klostrets välgörare nämnes i synnerhet konung Knut, Erik den heliges son, hvilken öfverhopade stiftelsen med förläningar, åtföljda af kungliga stadfästelsebref. En annan hög person, som visade Gudhem synnerlig välvilja, var drottning Katarina, Erik den elftes gemål. Hon var dotter af den myndige Sune Folkesson till Ymseborg och tvangs, sedan hon måst låta en ungdomskärlek hopplöst dö, att gifta sig med den sjuklige konungen. Efter Eriks död, som inträffade sex år derefter, beslöt hon att helga Gud sina återstående dagar, och ingick såsom nunna i Gudhems kloster.

En välsminkad! nunna i Gudhems klostermuseum

Tillbaka

Säkerligen skall det göra mången ett nöje att få ett begrepp om den tidens stora rikedom på gods. Vi vilja derför uppräkna de gårdar, hvilka konung Eriks enka skänkte till Gudhem, när hon i dess klosterkyrka mottog doket, och hvilka gårdar finnas omnämda i hennes, till våra dagar bibehållna, testamente. De voro Thylshammar och Vithem, Lindö och Slaka, de båda sistnämda i Östergötland, en gård i Kind, tvenne gårdar i Kil, åtskilliga fastigheter i Nyköping, dertill flera egendomar i Vestergötland och Danmark.

Oaktadt dessa och många andra gåfvor förmådde Gudhem aldrig höja sig till någon egentlig betydenhet och kunde i rikedom och anseende, icke mäta sig med de andra Cistercienserklostren i riket. Ar 1308 lemnade abbedissan och nunnorna sitt kloster och bosatte sig, med hertigarne Eriks och Valdemars samtycke, på slottet Aranäs, nu Årnäs i Forshems socken vid Venern.

Tillbaka

Anledningen till denna, för ett klostersamfund temligen ovanliga, flyttning var det stora antal resande, hvilka drogo vägen fram mellan Skara och Jönköping och enligt tidens sed hade anspråk på att blifva herbergerade och förplägade i klostret. Emellertid måtte nunnornas vistelse på Aranäs icke varit särdeles långvarig, ty trettiosex år derefter, eller 1342, företogo de en ny utflyttning från Gudhem till Rackeby i Kållands härad, hvilken egendom de fått till skänks af de nämde hertigarne.

Den uppgifna orsaken till den senare utflyttningen förefaller för den tiden temligen besynnerlig, nämligen bristen på vedbrand. Troligen befanns att denna olägenhet icke motvägdes af fördelarne på det nya stället, ty omkring 1360 inflyttade de åter till Gudhem och förblefvo der sedan till reformationen.

För att i någon mån öka klostrets inkomster förordnade biskop Nils i Skara nyssnämda år, att de tre socknarne Gudhem, Ugglem och Tunhem, hvilka hvar för sig voro för ringa att underhålla egna prester, skulle läggas under klostret och förestås af nunnornas biktfäder. Sedermera fick Gudhem emottaga flera testamenten och gåfvor, bland annat af drottning Margareta, som skänkte dit Ods qvarn och ålfiske, med »mycket annat gods för själamessor, lägerställen och ingifning».

Tillbaka

Gudhem mot slutet av 1800-talet

Men hvarken rikedomar eller en skrymtande gudaktighet förmådde rädda klostret från fall när dess mission var ändad och en friskare vind begynte blåsa genom tiden. Redan länge hade tron på romerska biskopens ofelbarhet varit i aftagande och de grundpelare vacklat, på hvilka hans stol hvilade.

Från alla trakter i kristenheten höjdes röster om nödvändigheten af en kyrkoförbättring. Blott påfvarne sjelfve gåfvo icke akt på de allvarliga varningarne och förstodo ej att tyda den stora rörelsen i trons och tankens verld. Liksom om okunnighetens tider skulle varat i evighet blefvo de hallstarrigt stående på samma punkt och sökte tysta hvarje uppkommande knot med kyrkans bannstråle.

Då uppträdde Luther, såsom vi veta, och bekämpade med oemotståndlig kraft och brinnande ifver det falska och förvända i det rådande romerskt-katolska kyrkoskicket. Hans sanningsläror funno gensvar i hvarje oförvilladt sinne, och det dröjde icke länge förr än Sverige var ett af de länder, som afkastade påfveväldets bojor. Huru reformationen här genomfördes och huru den kyrkliga reduktionen af den samma blef en följd äro allmänt kända saker.

Tillbaka

På riksdagen i Vesterås 1527 blef svenska kyrkan för alltid lössliten från Rom. En följd af Vesterås recess var äfven den, att de svenska klostren så småningom blefvo öde. De, som lågo i städerna, förvandlades till hospital och sjukhus. Landsklostren eller de s. k. ränteklostren förlänades merendels åt någon frälseman, hvilken skulle af inkomsterna lemna klosterfolket nödigt uppehälle samt underhålla klosterbyggnaderna, men för öfverskottet hålla krigsfolk, eller på annat sätt tjena kronan.

I enlighet med detta beslut lemnade Gustaf den förste 1528 Gudhems kloster med underlydande jordar till riddaren Nils Olofsson, som åtog sig en viss afgift till kronan samt att gifva abbedissan och de nunnor, som icke ville utgå i verlden, deras nödtorftiga underhåll till döddagar.

Men redan året derefter inträffade den olyckan, att klosterhusen förstördes af en eldsvåda, så att nunnorna nödgades söka sig bostäder hos allmogen i kringliggande byar. Abbedissan gjorde väl en hemställan till konungen att få klostret ånyo uppbygdt, men framställningen möttes af afslag, och allt sedan har Gudhem varit en ruin.

År 1540 fick Per Brahe förläningsbref på Gudhems kloster och härad med alla underliggande landtbor, hvarigenom klostrets jord sedermera för en tid kom att höra under Visingsborgs grefskap; men år 1650 skänkte drottning Kristina några bondgårdar, som lydde under Gudhems kungsgård tillika med klostret åt då varande öfversten för Vestgöta kavalleriregemente Lars Cruus under länsrätt, hvilken donation, då Cruus året derefter upphöjdes i friherrligt stånd, förvandlades till friherrskap för honom och hans bröstarfvingar.

Vid reduktionen 1680 indraget till kronan, anslogs Gudhem någon tid derefter till militiehemman, och är för närvarande boställe åt förste majoren vid Vestgöta regemente.

Tillbaka

Från den plats, på hvilken Gudhems systerkloster fordom reste sina murar, har man deri herrligaste utsigt öfver Hornborgasjön, Eckornavallen, Kinnekulle i fjerran, Billingen, Mularpaberget, Mösse- och Olleberg samt öfver den mellanliggande bördiga slätten.

Af klostermurarne qvarstå ännu några lemningar, hvilka, emedan de äro uppförda af lös kalksten, allt mer sammanstörta. Marken i och omkring ruinerna betäckes af den rikaste växtlighet, hvari särdeles ymnigt förekommer vår vanliga Ackleja (Aquilegia vulgaris). Denna forntida praktväxt kallades under medeltiden »Halleluja» och hade förmodligen någon mystisk-religiös betydelse, emedan den på det omsorgsfullaste omhuldades i klostrens blomsterträdgårdar.

Gudhems kyrka på 1890-talet

 

 

Tillbaka

Jättene

Utsikt från Jättene ner över Gudhema vallar, Hornborgasjön och norrut till Kinnekulle

På Hedegården i Jättene alldeles söder om Gudhem har man hittat drygt 1,2 kg guld i form av tenar från folkvandringstid. Här ligger också Bosgården med bl.a. Bosgårds hov, en gravhög. Jättene skrevs år 1253 som gethtini. I väster ligger Östra Tunhem.