Kinnekulle

Kinnekulle
Uppdaterad den 24 maj, 2008
Tillbaka

Den omisskännliga silhuetten av Kinnekulle sedd från en plats strax invid Uppsala på Kållandsö,
på äldre kartor kan man se namnet Gamleriket utsatt, beläget ungefär i bildens högerkant

innekulle har genom tiderna kallats vid flera namn. Det första skriftliga omnämnandet är från år 1325 då det skrevs som Kindculle

och sedan som Kindaberg år 1380. År 1325 beskrevs Väster- Medel- och Österplana kyrkor som belägna i Uplandum, Upplanden, ett område där minst en och förmodligen tre av Västergötlands tidiga lagmän hade sin boning - Ulvar, Törner och Ulvar. Var det också här som Adils hade sin boning?

På bergets södra sluttning reste sig det sägenomspunna Gum medan man väster om Västerplana kan se namnet Gamleriket på äldre kartor, vid Hjelmsäter som omnämns på 1300-talet. Och Dag Stålsjö berättade i sin ännu idag dödskallemärkta TV-serie Svearikets vagga - en historia i gungning att Svearike låg blott någon km därifrån...

Två av många stora ekar i Gamleriket vid Hjelmsäter, 600 - 700 år gamla

Upplanden på Kinnekulle - svearnas ättekulle?

Carl-Otto Fast skrev: "Vad betyder namnet Kinnekulle, förr helt uppdelat i de trenne Uplanden, bredvid Skälvum? Berget hette förr Kindkulle eller Kinda berg. Enligt E Hellqvist betyder kind, kinda samt isländska kind, släkt, ätt. Hellqvist jämför vidare härmed gotiska kindins, som betyder ståthållare. Det begrepp, som återges i namnet Kinnekulle, kan vara släktkullen, ättekullen. Vilken släkt eller ätt? Kinnekulle (släktens eller ättens kulle) och Skälvum (Skilfingarnas, Ynglingaättens hem eller bygd) äro två ortnamn, som kan stöda varandra, som böra höra samman".

Kinnekulle - ett heligt berg med två salar

Södra delen av Stora salen på Kinnekulle den 21 juni 2005 - sommarsolståndet

Kinnekulle har beskrivits som Västergötlands heliga berg, och namnet Hällekis menas betyda Heligt grus. Att Olof Skötkonung skall ha låtit döpa sig här är väl allom bekant, kanske som en fortsättning av traditionen med Ättekullen.

På toppen av Kinnekulle, nästan uppe på själva Högkullens topp låg fordom gårdarna Stora salen och Lilla salen - blott namnen lever kvar. Backen upp mot Högkullens topp kallades Salabacken och där finner man flera hålvägar.

Med de tre Upplanden liggande nedanför och så många sal-namn längre upp kan man tycka det nästan vara märkligt att Högkullen inte heter Uppsala...
På Upplanden finns ännu markområden som benämns sal, en term som här har ett okänt ursprung. Funderingar finns därför om att dessa varit uppsalar som sedan övergått till att kallas Upplanden.

Efter Mac Key - Kultplats (?) vid Stora Salen på Kinnekulle

Uppe vid Stora salen finns fyra stenar liggande på rad, kanske utgör de en del av en ceremoniväg. Den nordligaste stenen är en kullvält stenhäll som skulle kunna ha tjänat som ett offeraltare för det hednatempel som enligt sägnen skall ha legat här.

En slags uråldrig kalender som menas ha kunna använts för att förlägga midvinterblotet till rätt dag fungerade som så att man uppifrån Stora salen höll uppsikt efter den dag då solen gick upp i den spricka på Billingen ovanför Öglunda som heter Jättadalen och ner i förkastningssprickan som skiljer Halleberg från Hunneberg.

En annan möjlig kalender på Kinnekulle - Höge Hall i Västerplana

Intressant är att det har legat tre stycken platser som kallats Högehall på Kinnekulle - Höge Hall i Västerplana, Högehall på Gum och så Källby hallar som förr även det skrevs som Högehall (även om Källby mer exakt ligger nedanför berget). Märkligt är att alla tre ligger exakt inordnade utmed en rät linje - är det en leylinje, tro? Och man kan ju fundera över om en höghall kan vara detsamma som en uppsal...

På Högkullens sydsida alldeles invid Stora Salen finns en topp som kallas Jättehuvudet där rester efter en mindre, båtformig fornborg ännu kan anas, ca 45 x 25 m stor - läs om fornborgar.

REX AN COLL

På bergets södra sida ligger Husaby där den första domkyrkan i Svitjod restes en bit in på 1100-talet innan Skara domkyrka tog över i dess ställe. Gården Husaby hade skänkts till den nystartade kyrkan av den vikingatida kungen Olof Skötkonung som säkert ville ha den första kyrkan nära sin huvudgård. För han lär ha bott på Kinnekulle, på några av hans mynt står det REX AN COLL - kung på kullen.

Kanske var föregångaren till den intilliggande biskopsborgen platsen för Olofs boning, eller kanske det så sorgligt bortglömda och outforskade Gum - där man trots få undersökningar ändå funnit en kalkugn från 800-talet!

Det sägenomspunna Gum ligger blott ett par km västerut från Husaby. Där uppifrån tornet hade man en god uppsikt ut över Kinneviken i väster liksom större delen av norra Västergötland. I norr sägs den lika sägenomspunna Klevastaden ha legat på Kinnekulles sydöstra sida.

En storhög norr om Husaby kyrka, 21 m i diameter - vem var det som hade fått detta monument byggt över sig - som låg på den mark som troligen Olof Skötkonung ärvt?

Det blå berget

I Lovene vid Kållands Åsaka ses Kinnekulle torna upp sig på ett respektingivande sätt

Kinnekulles lätt igenkännbara silhuett kan ses avteckna sig mot horisonten från stora avstånd i det västgötska slättlandskapet, idag inte lika bra som förr då de vidsträckta hedarna bredde ut sig och det inte fanns några ridåer med granskogar som skymde. Idag får man bege sig upp på höjderna för att kunna bilda sig en uppfattning om hur dominerande berget en gång tett sig.

Kinnekulle syntes inte bara från Västergötland utan även från Dalsland och södra Värmland. Om nu några av de forna kungarna faktiskt haft sin hemvist här på berget så har Kinnekulle naturligtvis fungerat som ett enormt monument där alla vetat att det var där som makten var belägen, och det vore märkligt om det inte var här uppe på Västergötlands heliga berg som de största och viktigaste bloten fordom tog sin plats...

Vy ut över Dalbosjön, från Hjortens udde i Dalsland...

...och från Värmland. Mellan Värmlandsnäs spets och Kinnekulle är det endast ca tre landmil.

Se bilder från några andra platser varifrån Kinnekulle kan ses;
Bolum, Östra Tunhem, Hunneberg, Ledsjö och Skånings Åsaka

Från Gudhems kloster ser man Kinnekulle långt där bortom Hornborgasjön

Se en karta över Kinneviksområdet

Hällekis säteri - karaktärsbyggnaden är tre våningar hög med 30 rum, enligt Lindskog

Om Hällekis skrev Lindskog i början av 1800-talet att "Bland gamla rustningar finnas på Hellekis ett stort svärd, som är 2 aln. långt, handfästet inberäknadt, (som är 17 tum), ovanliga betselstänger och stegbygglar, tätt med silfvernaglar försedde. Berörde svärd har förmodligen varit ett forntidens slagsvärd och skall, då R. R. G. Posse (d. 1676) egde Hellekis, blifvit funnet under roten af en kullfallen gran i djurgården".

Ramslöken blommar i Hällekis och sprider sin doft över Munkängarna,
under 1400-talet ägda av Vadstena kloster

Det gamla stenbrottet på Kinnekulle med Vänern i fjärran

Utsikt från Kinnekulle bort mot norra Kållandsö där Läckö slott
svagt kan anas på andra sidan Kinneviken

Källor:
Kinnekulle hembygdsförening
Turistportal Kinnekulle
Ordinis Helenium
Boken Kinnekullebygd

Om Kinnekulle, sjörövare och sysslolösa barn

P E Lindskogs beskrivning av Kinnekulle från 1812
i en nedkortad och något språkligt redigerad version

INNEKULLE är en höjd som syns 8 á 9 mil som en hattkulle över

horisonten och tros vara det första stället i Norden som efter syndafloden uppsöktes och beboddes av Jättarna Kinne, Helle, Gomer och Mare - därav Kinnekulle, Hellekis, Gom eller Gum och Martorp eller Maretorp fått sina namn, liksom Essgärdet eller Essagärdet av Mares dotter Essa, som det först bebodde; vilka 3:ne sidstnämnda hemman uti Husaby är belägna.

Kullen, som är i norr och söder 2 a 2 1/4 mil lång och 3/4 dito bred, är ett berg med breda och vidlyftiga avsättningar eller trappvis lagda fält som innehåller hela Socknarna, vartill kommer att dessa avsättningar är betäckta med sköna ängar, vackra åkerfält, skog eller lövträd.

Vartdera fält består av särskilda bergarter, vilka liksom avsättningarna går nästan horisontellt omkring bergets medelpunkt.
Dessa avsättningar är åtskiljda med perpendikuläre (lodräta) avbrytningar el. så kallade klevor som liknar Kyrko- eller Slottsmurar.

Vårdkasar, utsikter och Apehus

rån Kinnekulle har man de allra vackraste och mest vidsträckta utsikter, och troligt är att om bergen Billingen, Ålle- och Mösseberg på södra sidan ej hindrade, man kunde vid klart väder se över hela Skaraborgs Län eller nästan över hela Westergötland.

Denna högd har isynnerhet varit passande för vårdkasar, vilka antändes för att tillkännagiva fiendens ankomst. En sådan vårdkase har ock varit på Kullen tills i början av 18:de seklet, men vilken ÖfverstLöjtnanskan Maria Nackrey på Hjelmsäter ar 1731 förvandlade till ett prydligt åttakantigt hus med torn, kallat Mariehus, av Allmogen för Apehus, i avsikt att tjäna till viloställe eller lusthus för dem som besökte Kullen.

Huset gjorde tjänst i flera år; men emedan det hela tiden stod utan fönster och dörrar, blev det 1741 om natten före påskdagen (icke utan särskild uttydning av de vidskeplige) av någon stor orkan kullkastadt.

Obeqvämligt att bestiga och toppen öppnar molnen att vätska

Det är blott på 4 ställen, som högkullen med någorlunda beqvämlighet kan bestigas; dessa ställen kallas kast eller fall. Huruvida här varit eller är någon underjordisk vulkan, som icke synes osannolikt, hälst lindriga jordbävningar ofta blivit försporde, torde en framtid få utröna.

För övrigt kan anmärkas, att man av Kullens utseende kan döma om blivande väderlek, ty när Kullen har klar topp, är luften ren; när deremot molnen nalkas spetsen, vet man, att samma moln öppnas med vätska.

Hastings kyrka

Enligt sägnen skall uti Westerplana äng nära sjön, bredvid den brantaste klippan, legat en kyrka som i den i v. Linnes WGöta-Resa bifogade Profil över Kinnekulle, Kongl. Vetensk. Academiens Handlingar av 1767, 1797 och flerestädes, kallas HESSLINGS, men bör rätteligen som den på stället benämnes heta HESTINGS KYRKA.
Här är en tvärbrant uti sandstensvarvet, som går perpendikulärt ner mot 40 alnar där vattnet susar inunder. Denna kyrka sägs ha varit en offerkyrka, men inga lämningar av murar synas efter densamma; förmodligen har de av Stenhuggarne blifvit borrtagne och borrtsålde.

Tredings stenar

Bland minnesmärken befinnas på Gärdet emillan Mellplana och Westerplana kyrkor, där i fordna tider vuxit stor skog, trenne stora hällar. Den första säges vara upprest till åminnelse av Konung Sverkers vistande därstädes.
Den andra hällen är upprest av Sigrid Posse från Hellekis förmodligen på 1580-talet, ehuru årtalet icke kan ses.
Den tredje har blivit upprest 1589 av en Georg Posse från Hellekis till åminnelse av ett besök av hans Broder från Dahl, då pesten grasserade. På denna sten äro ristade Possiska, Trolliska och Krummiska vapnen. Dessa kallas Tvådöds eller TRÄDÖRRS-hällar.

Enligt Gref Dahlberg är den första hällen Konung Sverkers Gravvård, den andra upprest till åminnelse av Anna Posse och den tredje ett monument upprest av Georg Posse 1595.

En sten är av Stenhuggaren Stenhammar emillan Mellplana kyrka och Hellekis vid Torpet Korsbäcken upprest år 1728 till åminnelse av den av Konung Fredrik anställde Jagt på Kinnekulle, då han å nämnde ställe middagade.

Sjörövaren Tulle och hamnstaden Robenäs

Uti den så kallade Sjöskogen vid Hellekis säges bott en Sjörövare TULLE, som skall haft 6 Söner; viken, där Tulle lyssnat efter deras hemkomst, heter Örviken, och platsen uti skogen, der han bott, kallas Tullen; i samma skog skall ock varit en Sjöstad vid namn ROBENÄS, varefter 3:ne Frälsehemman under Hellekis, belägna därintill, fått namn av ROBOGÅRDARNA.

Helles och Kisas gravar, samt offerkällor

En grav övertäckt med grova hällar, finnes uti Hellekis Djurgård där, efter en berättelse, en Jätte vid namn HELLE och dess Hustru KISA (efter vilka Hellekis sägs fått sitt namn) skola vara begravna.

Trenne offerkällor äro här bekanta: en uti munkängen vid Hellekis, där offerpenningar blivit fundna; en vid Kullatorp, där en fyrkantig offerpenning av silver funnits och en uti lillängen vid Bestorp, kallad S. Apollonias källa. Dessutom finnes allestädes på kullen små källor, vilka till det mesta innehålla kalkaktigt vatten. När man går på kullens översta spets tycker man sig av dånet kunna sluta till underjordiska ihåligheter. I Råbäcks så kallade Prästäng finnes en källa, som till egenskaper och verkan tyckes kunna jämnföras med Loka.

Hjortar och rådiur hafva där funnits för många år tillbaka; nu finnas de blott i Hellekis Djurgård.

Dåligt fiske och årsväxten av säd förslår ej

Ehuru hela Pastoratet å ena sidan gränsar till Sjön Wenern, är fisket här ej fördelaktigt. Det är endast vid Hellekis och Westerplana som någon gång en obetydlig fångst av gäddor och abborrar kan erhållas.

Åkerbruket är obetydligt i anseende till matjordens mindre djuplek, som på flera ställen endast utgör en fjerdedels aln över berget. Åtta dagars torka förorsakar missväxt både på hö och säd.
Årsväxten av säd förslår icke till Allmogens underhåll året igenom, hälst hemmanen här uppe är ganska små i jämförelse mot andra, utan bristen måste ersättas genom förtjänst med foror till Göteborg, Hova och annorstädes, med stenhuggerier av alla slag samt med kalkbränning, som numera avtager sedan skogsbristen blivit så märkbar.

Frukt och kersbär är en handelsvara för denna ort, liksom aska, vilken betalas med 36 sk. RG. tunnan vid Hellekis hamn, därifrån den sedan med fartyg transporteras till Glasbruken. Vid Westerplana är ock en sjöhamn för varors inlastning å fartyg till Wermeland.

De fattigas förtjänst består till någon del däri att de om sommaren plocka nypon, nötter, bär och kummin, och sedan försälja dem, dels i Lidköpings höstmarknad, dels till uppköpare från Wermland och andra orter.

Önskvärt

Flera utvägar till näringar för Allmogen härstädes finnas icke. Ett arbetshus, där sysslolöse barn och fattigt folk af qvinkönet kunde blifva sysslosatte med hvarjehanda nyttiga handaslögder, vore derföre af mycket värde.

Väster om Husaby bodde Lasse i berget fram till 1910

För väldigt länge sedan...

För väldigt länge sedan var Kinnekulle en ö som stack upp ur ett hav där valar majestätiskt passerade förbi. När de första människorna bosatte sig på berget är inte lätt att veta, kanske att det skedde för en sisådär 6.000 år sedan då Vänern började bli till ett innanhav och man började bli mer bofast - se under stenåldern. Idag ligger Högkullens topp 265 meter ovanför Vänerns yta, vilken i sin tur ligger 45 meter över havet.

Se en karta över Kinneviksområdet

Till index för Bengans historiasidor