alleberg med sina brant stupande sidor och relativt plana topp räknas som den absolut största av Skandinaviens fornborgar då den omfattade hela bergets yta som är ca sex gånger fem kilometer

Halleberg hette på 1600-talet enbart Hall, och uppe på berget finns den flera kilometer långa Hallsjön där man kunde fånga sin fisk.

Tillbaka

Klevarna upp till fornborgen

En tänkt bild av försvarsmurarna vid Bokedalen, norr om Häcklan

Det enda sättet att ta sig upp på platån var via de s.k. klevarna, och än idag finns endast en väg upp på Halleberg - Storegårds klev i sydväst.
Andra möjliga ställen att ta sig upp var Björndals klev i söder och Skytte klev i öster, och det är här som man finner lämningarna efter de omfattande försvarsmurar som en gång fanns just ovan klevarna. Dessa murar var mellan två till sju meter breda och var en gång försedda med resta och spetsade pålar till skydd - tillsammans flera kilometer långa!

Den största av människohand byggda fornborgen i Sverige är Tors borg - Torsburgen - på Gotland. Dess mur är två km lång och på sina ställen sju meter hög, byggd av miljontals stenar.
Se också Mössebergs fornborg och läs om fornborgar.

Tillbaka

Valhall

Oden med korparna Hugin och Munin och vargarna Gere och Freke

Hit till Halleberg vill en del förlägga Valhall där den högst belägna punkten på Häcklan då menas vara Lidskjalf varifrån Oden hade utsikt över världen. Ett av Odens många namn var Häcklaman och förr kallades den plana delen av Häcklan även för Valhall.

Valhall fanns enligt asatron i Asgård och var en väldig borg med femhundra och fyrtio dörrar och ett tak av gyllene sköldar. Utanför på tunet kämpade de döda krigarna varje morgon med varandra medan resten av dagen användes för att äta av galten Särimners fläsk och dricka av geten Heidruns mjöd, uppassade av valkyrior.

Ur Grimnismal: Gladsheim heter den femte (gården), där guldglänsande Valhall sig vidsträckt reser; där väljer Ropt varje dag hjältar, som vapendöd ljutit

Bilden ovan visar Hallebergs södra vägg med Häcklan och branten som kallas för Ättestupan varifrån det är mer än 50 meter ner innan rasmassorna tar vid. Kanske är detta hreosna-beorh (stört- eller fallberget) som det berättas om i Beowulf?

På de av naturen tillverkade Dödsbänkarna (se ovan) högst upp på Häcklan satt enligt legenden Odens kämpar och drack sig till styrka och mannamod. Sedan kastade de sig utför stupet och hissade segel för att komma till Odens ö, utan att tänka på återresan.

Tillbaka

Hästevadets gravfält

Hästevads stenar nedanför Häcklan på Hallebergs sydsida - Edvard Bergh 1863

Hästevadet som är beläget alldeles nedanför Häcklan har en gång varit ett stort gravfält, idag finns här endast en kulle med åtta resta stenar på en kvadratisk förhöjning och en bredvidliggande, ganska stor gravhög. Resten av gravarna försvann i samband med byggandet av järnvägen, bl.a. en domarring bestående av tio stenar.

Förr fanns här också en vattenkälla som kallades Onskälla eller Odens damm och söder därom, på 100 alnars avstånd, fanns en annan domarring med tolv mindre stenar och "på hela trakten häromkring finnes en myckenhet af Ättebackar, äfvenledes hafva Lerkrukor efter de begrafne blifvit fundne i ättebackarne samt i slätta åkergärdet vid hemmanet Hästevadet".

Hästevads stenar idag, sedd från motsatt håll mot bilden ovan

Den ca 400 m breda förkastningsspricka som skiljer Halleberg från Hunneberg och där Hästevadets gravfält är beläget menas ha använts som en del av en kalender, avläst uppifrån Stora Salen på Kinnekulles översta topp för att veta när midvinterblotet skulle stånda. Lägger man en linjal på kartan utmed dalgångens längdlinje och följer den åt nordost så hamnar man på Kinnekulles topp - vinkeln stämmer exakt...

Tillbaka

Saxo Grammaticus

Saxo Grammaticus beskrev i sin krönika en resa till klipphuset Geirröds borg, ansedd som att vara en skildring av en resa till förfädrens Valhall. Dit kom man från Danmark efter en seglats över havet och därefter en färd längs en strandbädd. Endast "det sista lilla stycket väg" måste företas i en vagn eller till fots efter att man dragit upp skeppen på land vid ett ställe där vattnet välte, brusade och skummade pga de många klippor som fanns i älvfårorna.

Skeppen drogs upp på land vid ett ställe där vattnet välte, brusade
och skummade pga de många klippor som fanns i älvfårorna...

Ankomsten till klipphuset som ryktet sade var Geirröds borg beskrevs av Saxo som att "Ingången var anbragt högt upp". Hela berättelsen stämmer på pricken med Halleberg, se klevarna, men brukar förläggas till en plats vid floden Rhen.
(Geirröd var Odens fosterson).

Källa:
Det äldsta Götalands historia av C O Fast

Tillbaka

Rånnum

På gravfältet i Rånnum finns 44 gravhögar vara flera har kantkedjor.
Till vänster reser sig Hunneberg.

Mellan Halleberg och Göta älv rakt ut från Häcklans spets år sydväst finner man gravfältet i Rånnum. Rånnums gravfält har använts fram till vikingatidens slut och består idag av 44 flacka gravhögar och ett fyrtiotal skålgropar i söder. Flera av gravhögarna är försedda med kantkedjor av sten.

År 1334 utfärdade kung Magnus Eriksson ett brev på Lindholmen i Göta älv där han tilldömde Sigge djäkens hustru Margareta kyrkbyn randheem som hans far hertig Erik köpt av Margaretas mor Katarina men inte kunnat betala pga gästabudet på Nyköpings hus år 1318. Sockenkyrkan i Rånnum revs redan på 1400-talet.

Tillbaka

Till skydd i orostider

Karta över stenåldersboplatser - K H Cedergren 1932

Man menar att borgen uppe på Halleberg använts endast under olika perioder, från folkvandringarna under den äldre äldre delen järnåldern och ända fram till in på 1700-talet. Men då fynd av en stenåldersbosättning gjorts på bergets västra sida får man väl anse att berget använts även under denna period.

Under Bassefejden år 1511 då borgen Ekholm i Göta älv tillsammans med hela trakten brändes och skövlades av danske hertig Kristian (som två år senare blev Kristian II) skall enligt traditionen Ramund Basse till Rånnum och Eskil Torbjörnsson till Forstena ha tagit sin tillflykt till Halleberg och stannat här i hela sju år.

Senaste gången man tog sin tillflykt till Hallebergsborgen var år 1788 då danskar och norrmän invaderade Vänersborg. Den gången räckte det dock med en månad på Halleberg, och inga skott avlossades.

Norra Halleberg, utsikt över Dalbosjön i Vänern med Vänersnäs
till höger. Just denna plats kallas för Predikstolen och ligger
längst ut på Hallesnipen - vattenytan ligger 90 meter ner...

Hallebergs lika branta västra sida med "Hvita bocken" sedd från Norrkroken norr om Vargön

Tillbaka

För 10.000 år sedan

För knappt 10.000 år sedan var Vänern en havsvik där Halle- och Hunneberg var två öar. Synen av dessa båda jättar stickande rakt upp ur havet med sina i det närmaste lodräta väggar måste ha varit en syn som inte ens en drogpåverkad fantasymålare skulle kunna överträffa...

Halleberg som det beskrevs på en karta, tidigt 1800-tal, visande
Sveriges minst kända vattenfall - finns blott om våren, 150 alnar högt

Läs om vad Lindskog skrev om Göta älv, Halleberg och Hunneberg.

Se klapperstensgravfältet på Hallebergs sydöstra sida.

Ett besök uppe på Häcklan kan rekommenderas å det varmaste, dock bör såväl barn som hundar hållas kopplade då det inte finns några som helst räcken eller annat som förhindrar en snabb hädanfärd. Stupet motsvarar höjden hos ett nittonvånings höghus...

Karta över området

Källor:
Vänersborgs kommun
P E Lindskog