tenåldern i Sverige räknas från det att området kom att befolkas i samband med isens tillbakadragande från södra Sverige för drygt

Tillbaka

13.000 f Kr - de första "svenskarna"

De första människorna som kom till Sverige kom söderifrån, till Skåne som då var landfast med Själland. De var högt specialiserade jägare och samlare som visste att klara sig i det hårda klimatet.

Den plats som visar på det tidigaste kända boendet ligger vid Finjasjön i nordöstra Skåne, daterad till att ha varit i användning för ca 13.000 år sedan. Man tror dock inte att det varit ett permanent boende, utan mer som att ha fungerat som en utgångspunkt eller bas för nordgående jaktexpeditioner.

Tillbaka

Baltiska Issjön

På Almeö vid Hornborgasjön har man funnit en 9.000 år gammal boplats som en gång låg på en liten ö i sjön. Här fann man en hundgrav, den äldsta kända i Sverige. Vid begravningen hade man strött rödockra över hunden, något man också gjorde i människogravar från den här tiden. I Huseby Klev på Orust åt man delfiner vid samma tid.

Tillbaka

6.000 f Kr - jägarstenålder

Närmast ett hus på boplatsen, längre bort ligger platsen för skinnberedningen - som luktade väldigt illa... Bild tagen i Ekehagens forntidsby.

Att människorna överhuvudtaget kom att hamna här var för att de följde sina villebråd i spåren. Bytesdjuren kunde vara renar, bisonoxar, hjortar, älgar och harar, men givetvis fiskade man också, och jagade säl. Redan nu använde man hunden som ett redskap för jakten. I Danmark har man hittat pilbågar som är från den här tiden, tillverkade av alm.

Klimatet blev avsevärt mycket varmare under de påföljande årtusendena. För 8.000 år sedan (6.000 f Kr) var medeltemperaturen ungefär den vi har idag samtidigt som Västergötland bestod av det som idag ligger ca 75 meter över havsnivån. Vänern som varit en havsvik började nu snörpas av och förvandlas till ett innanhav.

Södermanland, Uppland, Gästrikland och delar av Närke och Västmanland och i övrigt allt som är kust idag låg under vatten.

Fiskeredskap gjorda av ben

Tillbaka

4.000 f Kr - bondestenålder

Hus från bondestenålder i Ekehagens forntidsby söder om Falköping

För 6.000 år sedan, alltså ca 4.000 f Kr bildades Öresund då havsytan steg samtidigt som Sverige höjde sig genom landhöjningen och stängde vägen för avrinningen av Östersjön via ungefär dagens Vänern. Nu skildes Danmark och Sverige åt, men båtar fanns för att kunna hålla kontakten med släkt, vänner och gamla handelskontakter. Ett flytetyg man känner till från denna tid är en kanot från Tybring Vig i Danmark - 10 meter lång och tillverkad ca 4.000 f Kr. Troligen använde man sig också av skinnbåtar och bark-kanoter som av naturliga skäl inte har bevarats.

Kanoter i Ekehagens forntidsby

Tillbaka

Bondestenåldern avbildad på en gammal gulnad skolplansch

Ungefär nu och kanske t.o.m. lite tidigare började man så smått med att odla marken och hålla sig med boskap. De tidiga husen var ganska enkla konstruktioner, men fyllde ändå sitt syfte. Att man blev bofast tror man till stor del medförde att befolkningen allt snabbare började öka i antal. Ungefär samtidigt tillkommer de första dösarna.

I Vuollerim vid Luleälven några mil öster om Jokkmokk har man funnit en 6.000 år gammal gård där det största huset var timrat, ca 50 m² stort med de ungefärliga yttermåtten 11 x 5 meter.

Ca. 3.100 f Kr anlades den märkliga pålkonstruktionen i Dags mosse nedanför berget Omberg i Östergötland.

Uppland var ännu havsbotten med några öar som stack upp. På Åland har en bosättning påträffats - därifrån till fastlandet var det mer än tio mil vilket vittnar om ganska bra båtar.

Skafthålsyxa funnen i Olstorp, Vårgårda - 24,5 cm lång och 8,2 cm bred

Skafthålsyxa från Dal,
Oskar Montelius

Tillbaka

2.000 f Kr - båtyxefolket

I slutet av den äldre stenåldern blev det varmare i södra Sverige, ungefär lika varmt som det är i södra Tyskland/norra Frankrike idag. Vattennivån i trakterna av Uppsala var ungefär på dagens 28-metersnivå.

För omkring 4.000 år sedan hände plötsligt någonting. Det verkar av fynden att döma som om det från syd och sydost kommit ett främmande folkslag till Sverige, ett indoeuropeiskt folk som medförde en båtformig yxa som givit perioden sitt namn.

De mängder med krossade skallar man funnit tyder på att de nya invandrarna inte var av det vänligare slaget. I en hällkista vid Varnhem har man påträffat ett kranium som genomgått en lyckad hjärnkirurgisk operation vid ungefär denna tid, inte otroligt att det gjorts efter att någon fått ett slag i skallen!

Exempel på en båtformad yxa som givit båtyxefolket deras namn

Även hästar och nötkreatur dyker upp i samband med båtyxefolket - och givetvis finns det många funderingar över vilka detta folk var...

Hällkistebegravning - från en mycket sevärd utställning på
det kommunalt drivna Falköpings museum

Tillbaka

Husen allt bättre

Allteftersom tiden gick blev allt fler bofasta och husen alltmer stabilt byggda. Husens storlek kunde vara upp emot 20 m på längden och 6 meter på bredden. Taket bars nu upp av grova stolpar och väggarna bestod av allt från flätade grenar, vass och torv till mindre stockar. Tätade gjorde man med mossa och lera, och på taket hade man torv, vass eller näver.

Rekonstruerat 14 m långt långhus från ca 2.000 f Kr - Ekehagens forntidsby

Interiörbild från huset ovan

Observera de finurliga gångjärnen!

Gravarna från den här tiden tyder på att man verkar ha trott på ett liv efter döden eftersom de döda fick med sig såväl redskap som smycken i graven. Läs om hällkistorna för att se deras gravmonument.

Såg av flinta funnen i en hällkista

Tillbaka

Kläderna

Under bondestenåldern började man använda fårull till att göra ylletyg, säkerligen vackert färgat med hjälp av olika växtfärger. Det äldsta textilfyndet är från Malmö och ca 6.000 år gammalt.

Kläderna var dock till större delen tillverkade av väl bearbetade skinn och pälsar, men var ofta vackert utsmyckade med djurtänder eller glimrande bärnsten. Tråden man använde var gjord av väldigt tunna trådar av senor som tvinnats samman.

Tillbaka

Flyttblocken

Trefotastenen på Ällebäckaråsen på Damsholms utmark i Öster-Bitterna

Man kan undra om stenåldersmänniskan hade något speciellt sätt att förhålla sig till de stora flyttblock som återfinns här och var i landskapet. Säkert har man haft funderingar över vad det var för märkliga stora stenar, måhända att sägnerna om vredgade jättar som kastat omkring dessa enorma block på något vis är en fortsättning på stenåldersmänniskornas funderingar.

En del av de flyttblock som inte är alltför stora verkar ha blivit uppställda på mindre stenar så att de ej vidrör marken, och detta om något bör ju visa på att det var något särskilt med dem. Om detta skett före eller kanske varit en tidig början på stenålderns megalitkultur kan man ju fundera över.

Andra menar att flyttblocken först legat på en grusbädd och att de bärande stenarna sedan tryckts fast av vikten medan gruset sköljts bort.

Det finns även s.k. klangstenar (fonoliter) som ger ifrån sig en metallisk ton när man knackar på dem.

Hur det än förhåller sig så har flyttblocken ändå funnits här sedan istiden. Många har skålgropar, en del hällristningar och de har om inte annat så åtminstone varit bra kännetecken för att känna igen sig och för att kunna beskriva en väg eller en plats.

Framåt till bronsåldern

Källor:
Historiska.se