|
kånings
Åsaka i Skånings härad
ligger ca en dryg halvmil nordost om Skara
och rakt norr om biskoparnas
sätesgård Brunsbo. |
Namnet Åsaka skrevs år 1390 som Asaka medan
häradet mot slutet av 1200-talet skrevs som Skanungshæræd.
Funderingar finns om att detta Skanung i någon passus
skulle kunna vara det Skåne som omnämns i sagorna...
Häradssigillet från 1432
lär vara det äldsta i Sverige, visande en stående
jungfru Maria med Jesusbarnet på armen och en liljespira
i vänster hand.
Den
forna kyrkan som högst troligt var från 1100-talet
byggdes uppe på en ås där det finns flera
gravfält från järnåldern.
Kyrkan
hade ett rektangulärt långhus med fullbrett
och rakt avslutat kor i öster, sakristia i norr,
vapenhus i söder och ett mindre, ridande klocktorn
av trä som var placerat en bit in på taket.
Här finns två liljestenar. Kyrkans forna dopfunt
och cuppa påträffades år 1931 i närbelägna
trädgårdar där de fungerade som blomkrukor.
Den nya kyrkan som byggdes år 1873 sägs ha
uppförts "till fiol och handklaver".
Index över kyrkorna
Tillbaka
Om
Marskabyn som en gång låg här kan man
fundera över om namnet hade med titeln marsk att
göra, en överbefälhavare för krigsmakten.
Marskabäcken rinner förbi Nabbeborg
på sin väg mot Vänern.
I
Kockhem västerut och söder om Ledsjö
fann på 1700-talet en 12-årig flicka stora
mängder silvermynt i en sandbacke, nedlagda i ett
"kopparbäcken". Mynten eller brakteaterna
var bl.a. slagna för kung Knut
Eriksson och Henrik III av England som var kung i
hela 56 år, under åren 1216-1272. Även
ett medeltida silversmycke med ett emaljerat lejon påträffades
- se
det här.
Andra
Åsaka:
Barne
Åsaka | Kållands
Åsaka | Ullene
Åsaka | Väne
Åsaka | Vartofta
Åsaka
Tillbaka
Viglunda
Guldbrakteat
funnen i Viglunda,
ett smycke från ca
500- talet
Vi
eller Vig beteckande fordom en helig kultplats
där man offrade till gudarna,
och enligt traditionen skall här ha legat ett avgudatempel.
I Viglunda dunge som är belägen söder om
kyrkan vid korsningen mot Ranåker
har det enligt ortsbefolkningen en gång funnits
en skeppssättning av vilken det efter stenhämtning
på 1800-talet endast återstår tre stenar.
På kartan står stenarna benämnda som
rester efter en domarring, men de intillboende framhärdar...
År 1774 skrev prästen Sven Rydbom här
i Åsaka att "Offerkälla skall efter gamla
sägner varit i den så kallade Viglunda lunde,
varest ännu några gamla aspar synas, vittnar
om sannolikheten dem ingen vågat hugga. Gamla aspar
ikullfallna få ligga där och ruttna, emedan
folket, intagna av gammal vidskepelse och fördomar
ej vågat sönderhugga och dem bortföra".
Tillbaka
Det
berättas vidare att det här i Viglunda dunge
en gång skall ha legat ett kapell som skall ha sjunkit
- och i närheten finns faktiskt en gård som
heter Kapellsgården, förr kallad just Kapellet.
Till kapellet hörde en klocka som också sjunkit
men som skall kunna tas upp om man var tyst under arbetet.
Enligt
sägnen var det en gång några karlar som
försökte ta upp klockan, men som de höll
på kom det på vägen en bonde körande
med ett halmlass, förspänt med en höna.
Då började männen skratta, och klockan
som var så långt uppe att de kunde se den
sjönk åter ner i djupet, och där ligger
hon ännu.
En
liknande historia berättades om en klocka i Jutahôlja
i Lagmansholm.
Tillbaka
Viglunda
avgud
På
vinden till Åsaka kyrka förvarades
förr vad som man trodde var en avgudabild, "gjord
som en ordentlig karl". Den var tillverkad av en
fyrkantig ekstock med ett utskuret ansikte i ena änden
vilket dock var illa ankommet. Runt hjässan satt
spikar som en krona, och alltihop var rödmålat.
Bilden var noga uskuren, men var maskstungen, berättades
det. Någon annan skrev att "Den var brunmålad,
hemsk att se på, hade armar och ben, kroppen mycket
smal, längden var 2½ aln".
Troligen
var det en Kristusbild vilken måhända för
en tid fått tjäna som korngud. Dessa korngudar
fördes förr runt på åkrarna för
att försäkra sig om god skörd, och Verner
Lindblom menade att namnet Åsaka betyder just gudaåkning.
Västgöta-Bengtsson
intervjuade en man som berättade hur det kunde gå
till med dessa korngudar - blev det en dålig skörd
så plockade man med sig kornguden ut på åkrarna
och visade hur dåligt det växte, sedan skällde
man ut honom å slo´n så môe en
tröste för att han inte sulle gôra ummet...
En annan känd korngud var den i Norra
Vånga.
Tillbaka
Fornborgen
på Lundsberget
Inte
mycket visar på att här legat en fornborg -
men myrorna verkar trivas...
Söderut och sydost om gården Ranåker
(ranakrum i mars 1304) ligger vad som en gång
högst troligt har varit en fornborg, 300 meter lång
och 50-70 m bred. Arkeologer ställer sig dock en
aning tvekande till detta och menar att det istället
varit åkerytor som röjts fram och att sten
och jord lagts runt kanterna som terrasser - varav en
är mellan 1-4 m hög och 170 meter lång!
Det
är inte utan att man frågar sig varför
man skulle lägga ner så oerhört mycket
arbete på att anlägga åkrar här
uppe på Lundsberget då hela den bördiga
Varaslätten ligger nedanför... Men man lämnar
ändå frågan öppen om att det faktiskt
skulle kunna ha varit en fornborg som senare använts
till odling.
Läget
uppe på berget talar för att här legat
en fornborg, speciellt som området varit betydelsefullt
med alla de viktiga vägar
som passerade här förbi. I Götala
i söder låg platsen för alla götars
ting.
Tillbaka
Utsikt
från fornborgen bort mot det sägenomspunna
Kinnekulle
Se
några fornborgar på Fornkartan
och läs om fornborgar
Källor:
Bebyggelseregistret
|