Adam av Bremen.
Västerut i Lundsbrunn
i samma socken finner vi Odens
källa och slottet Mariedal
som står vid en plats som tidigare kallades
för Gudvalla eller Guddala. Rakt i söder
ligger Ölanda.
Tillbaka
Mac
Key's Ubsola
Skiss
efter Mac Key - solen går upp i Jättadalen
på Billingen
Uppe
på kullen i Ledsjö-Uppsala hittade Mac
Key alla ingredienser som beskrevs av Adam - det
evigt gröna trädet i form av en märklig
art av gran med kraftiga grenar, en vatten- eller
offerkälla och stenar som skulle kunna var
hörn- och grundstenar till forna byggnader.
Mac
fann också stensträngar som ligger i
ca 25° vinkel mot varandra varigenom man får
fram tre fält. Ett för vardera Oden,
Tor
och Fricco.
Mac refererade till Jelling
i Danmark och till tre andra danska kultplatser
som blivit föremål för utgrävning
- samtliga hade låga stenmurar som löpte
samman under en vinkel som var 27°.
En
av flera flata stenhällar på kullen i
Uppsala
Funderingar
finns över huruvida Macs Ubsola var den plats
där Blot-Sven
togs av daga av kung Inge
d.ä. i nådens år 1088. Var
det hit till utkanten av det gamla Svia-Kind som
svearna dragit sig undan för att undkomma Vite
Krist, tro?
Vy
ner mot sjön som förefaller höra
samman med kullen - Kullsjön
Ett
par km öster om Uppsala ligger Riksberget invid
vilket
det på 1500-talet skall ha funnits en Rikesäter
by. Gården
Rikesäter omtalas av Sahlgren som omnämnd
år 1505.
Tillbaka
Nära
templet stod ett evigt grönt träd...
 |
|
Granen
kom till Götaland för ca 1.500 år
sedan, men utan att ha blivit hjälpt
på traven av skogsplanteringar skulle
den ännu idag inte ha hunnit ner till
det sydligaste av Sverige.
Till Skåne kom den först på
1700-talet och lär inte ha förekommit
alls i Danmark ens under senmedeltiden.
Om
Adam av Bremens sagesman för midvinterblotet
på Ubsola var danske Svend
Estridsen så kan man gott förstå
att han var förundrad över ett träd
som faktiskt stod grönt även under
vintern - det skulle gott ha kunnat ha varit
en gran.
Källa:
Skogsforsk
|
Grenarna
på denna märkliga gran vid Uppsala är
osedvanligt
tjocka. Den grövsta grenen orkar säkert
bära en häst...
Se
också granen vid gravfältet Nycklabacken
Karta
över området
Tillbaka
Templet
på
Sparlösastenen
|
Adam
av Bremen:
Nu
skola vi tala lite om svearnas vidskepelse.
Ett berömt tempel har det folket, som
kallas Ubsola, beläget inte långt
från staden Sictona. I det templet,
som är gjort helt utav guld, dyrkar folket
statyer av tre gudar så, att den mäktigaste
av dem, Thor, har sitt högsäte i
mitten av salen; på båda sidor
besitta Wodan (Oden) och Fricco (Frej) en
plats var. Och dessas kännetecken äro
av det slaget: "Thor", säga
de, "håller vakt i luften, och
han råder över åska och blixt,
vindar och regnväder, den klara himlen
och grödorna. Den andre, Wodan –
det betyder 'raseri' – för krig,
och sörjer för mod åt människan
emot fiender. Den tredje är Fricco, som
skänker fred och lycka åt dödliga".
Dessutom göra de hans avbild med en enorm
fallos. Men Wodan avbilda de beväpnad,
såsom vi bruka [avbilda] Mars; och Thor
med sin spira synes likna Jupiter. De dyrka
ock till gudar upphöjda människor,
vilka de giva odödlighet för deras
stordåd, såsom man i Vita sancti
Anscarii läser att de hava gjort med
kung Hericus (Erik).
Nära det templet finnes ett mycket stort
träd som vitt och brett sträcker
grenarna, alltid är grönt på
vintern och sommaren, och som ingen vet av
vad slag det är. Där finnes även
en brunn, där hedniska offer bruka utföras
och en man levande sänkas ned. Och om
han inte återfinnes skall folkets önskning
uppfyllas. En gyllene kedja omgiver det templet,
hängande över husets takås(?),
och glimmande vitt omkring åt de dit
annalkande, eftersom samma helgedom, som är
belägen på en slät yta, har
berg belägna runtom i likhet med en teater. |
|
De
hava så präster tillägnade
alla sina gudar, som skola bära fram
folkets offer. Om sjukdom och svält
hotar, utgjutas (dryckes)offer åt
Thors gudabild, om krig åt Wodan,
[och] om bröllop skall firas åt
Fricco. Vart nionde år brukar även
alla Sueonias (Svearikets) landskaps gemensamma
högtid i Ubsola firas, och från
den högtiden fås det tydligen
inte frihet av någon. Kungar och folk,
alla och envar medföra sin gåva
till Ubsola, och vad som är grymmare
än allt straff [är att] de som
hava antagit kristendomen, få köpa
sig fria från de ceremonierna. Ett
blot är tydligen sådant: Av allt
levande, som är av hankön, offra
de nio stycken, med vilkas blod det är
sed att behaga gudarna. Och kropparna hängas
upp i en lund, som är nära templet.
Ty den lunden är så helig för
hedningarna, att dess enstaka träd,
anses gudomliga p.g.a. de offrades död
och förruttnelse. Där hänga
även hundar och hästar med människor,
vilkas kroppar, upphängda utan ordning,
en av de kristna till mig har sagt sig ha
sett 72 av. Sångerna som bruka sjungas
i den sortens offerrit, äro för
övrigt mångfaldiga och osedliga,
och böra därför hellre förtigas.
Nio
dagar firas festerna och den sortens offer:
varje dag offra de en människa med
olika djur, så att det på nio
dagar blir 72 djur som offras. Det offret
sker runt vårdagjämningen.
Källa:
Peters
Edda |
Tillbaka
Ledsjö
Ledsjö
brandskadade kyrka våren 2005
Ledsjös
äldsta kyrka
tror man var en stavkyrka. Troligtvis under 1100-talet
uppfördes sedan en kyrka av sten med valv vilken
stod oförändrad fram till år 1776
då en större ombyggnad skedde. Ännu
i början av 1800-talet var kyrkan försedd
med torn. I
kyrkan fanns ett 1100-talskrucifix, en medeltida
järnbeslagen dörr, två liljestenar
samt delar av en dopfuntscuppa som man återfunnit
i en stenmur. Krucifixet räddades ur den brinnande
byggnaden.
Kyrkan
brann natten till den 6 december år 2004 men
skall nu delvis byggas upp så som den troligen
sett ut under medeltiden, utan något innertak
vilket gör att man inifrån kan se ända
upp i taknocken. I takstolarna som i november 2007
kommit på plats kommer man sedan att hänga
det medeltida krucifixet.
Tillbaka
Från
Uppsala i Ledsjö lär
man ha haft en lika god utsikt mot Kinnekulle
som härifrån kyrkan
Tillbaka
Ledsjö
by
Ett
rekonstruerat hus från 200-talet i Ekehagens
forntidsby
Ett
par hundra meter öster om kyrkan
har man funnit rester efter minst tio långhus,
främst treskeppiga sådana, i längder
från 22 till ca 55 m och upp emot 8,5 m breda!
Husen är från 200-talet och fram till
den spännande era som kallas folkvandringstiden,
400-600 e Kr.
Fem
km västerut ligger Ova
kyrka, dryga tre km åt sydost ligger Skånings
Åsaka
och ner till Skara
är det en knapp mil.
Index
över kyrkorna
Karta över området
