en 1,7 meter höga Sparlösastenen menas av en del vara ristad på 700-talet medan andra menar att den är från 800-talet. Stenen har

Tillbaka

Sida B:

… gav … i gengäld. Då (?) satt fadern i Uppsala (?),
fadern som … nätter och dagar.
Alrik lu(bi)r fruktade (?) ej (?) Öjuls …

(troligen står det ubsal, i vart fall inte inte Uppsala)

Tillbaka

Sida C:

… att Sigmar (alt. Segerfrejdad) heter (må kallas) Eriks son … väldig strid (?) Efter Öjul (är stenen rest?) och tyd runorna där, de från gudarna stammande, som Alrik lubu ristade

Tillbaka

Sida D:

Öjuls, Eriks son, gav, (likaså) gav Alrik

Tillägget längs övre högra kanten
enl. Nordisk familjebok redan 1917:

Gisle gjorde (inskriften)
efter sin broder Gunnar

Källa för texten:
Fotevikens museum

Tillbaka

Sidorna D och A

Run- och bildstenen många år innan den fick sitt
alldeles egna hus att bo i år 1982

Första gången Sparlösastenen blev känd var efter en brand i kyrkan år 1684. Då man höll på att reparera koret påträffades stenen, men eftersom sten var dyrbar så klöv man den på längden och byggde in de två stenhalvorna i den södra korväggen igen... Först år 1937 blev de utplockade av Hugo Jungner, detta efter anvisningar från en gumma på orten som hört berättelser om stenarna i kyrkväggen.

Det visade sig vara en av Sveriges märkligaste runstenar man plockade fram, ristad med runor och figurer på samtliga fyra sidor - en beriden krigare med svärd i hand, hundar och måhända en björn, vilddjur och fantastiska fåglar, ett skepp med råsegel och styråra och en byggnad i stavkonstruktion, inte otroligt att det är ett tempel för gudarna med en stor edsring på den stora dörren, kanske liknande den med runor försedda edsringen i Forsa i Hälsingland.

Runtexterna på Sparlösastenen är enligt Ivar Lindquist "ett religiöst dokument om en nordisk dyrkan av suveränen, starkt erinrande om den gamla indoeuropeiska kulten av konungen som bärare av tre gudomliga funktioner: den magiska suveräniteten, krigarkraften och fruktsamheten, alltså de tre egenskaper som germanerna förenade i Odins gestalt".

Svårdaterbar

Över huvud taget är dateringar av runstenstexter ytterst svåra att göra. Bilderna på Sparlösastenen och främst skeppsbilden hjälper till att tidsmässigt sätta denna sten bakåt i tid jämfört med de flesta andra runstenar som anses vara ristade under 1000-talet. Motsvarigheter till skeppet med sina kraftigt uppsvängda stävar finns på gotländska bildstenar från 700-talet.

Se också Nolebystenen i Fyrunga ca 15 km sydost från Sparlösa som även den nämner runorna från gudarna.

* * * *

Göttorpsån som byter namn till Lannaån innan den rinner ut i Dättern i Vänern intill Ås kyrka har en gren som rinner upp här i Sparlösa.