|
en vackra kyrkan i Skälvum
som år 1397 skrevs som Skeleum är
belägen endast ett par kilometer från Husaby
och väster om Götene. |
Skälvums kyrka räknas som en av Skara stifts allra
märkligaste kyrkor. Den är uppförd av huggen
sandsten, och genom årsringsdatering på träbjälkar
över långhuset har man funnit att dessa träd
avverkats under vintern 1134-1135. Stilen är romansk
med torn i väster, långhus, kor och absid. Tornet
räknas som något yngre än långhuset
och koret. Det är inte otroligt att sten från
kungsgården
Gum skall ha hamnat i Skälvums kyrka.
Tillbaka
"Othelric
me fecit"
Majestas
Domini, Jesus i majestät omgiven av attributen för
evangelisterna Matteus och Johannes; den bevingade människan
och örnen
Namnet
på kyrkans byggmästare är känt tack
vare den tympanonsten som sitter inmurad över ingångsdörren.
Där kan man läsa "Othelric me fecit"
vilket betyder "Othelric byggde mig". Denne arkitekt
och stenmästare menas ha kommit från Tyskland,
och tros ha kommit till Västergötland efter att
ha uppfört domkyrkan i det danska Lund.
Othelric lär även ha byggt Kinne-Vedum
kyrka och anses också vara den som gjorde
dopfunten
i Västerplana kyrka liksom man anar att han
kan ha tillverkat monumentet
i Hällstad.
Othelric anses annars vara ett anglo-saxiskt
namn, i England fanns en myntmästare mot slutet
av 900-talet, Odelriht (Othelric på latin),
bilden till höger. Ernst Fisher som var konsthistoriker
menade att Othelric utan tvivel fått sin konstnärliga
fostran i England.
|
|
Skälvums
kyrka har i det yttre bevarats i sin medeltida gestalt,
om man bortser från de i sen tid upptagna stora
fönstren och det vapenhus på sydsidan som revs
på 1800- talet.
Kryssvalven
i långhuset är från 1200-talet och kalkmålningarna
från mitten av 1600-talet, bestående av akantusrankor
och blommotiv, samt över triumfbågen "Yttersta
domen". Av okänd anledning har färgläggningen
aldrig avslutats.
Tillbaka
Det
ca 870 år gamla altaret
Kistan
nere till höger tros vara från vikingatid
Vid
den senaste restaureringen åren 1961-1962, som skedde
under professor Erik Lundbergs ledning, revs det gamla
träaltaret från 1700-talet, och altartavlan
från 1600-talet flyttades ned i långhuset
där den placerades på norra väggen.
Korgolvet bröts upp i sin helhet och där fann
man i sanden, på ca 30 cm djup, det medeltida altarets
överstycke, men även gravar på vilken
den södra gravstenen står att läsa "Här
vilar befallningsmannen till Sorebo (Mariedal)
och Dimme, Erik Knutsson med maka och 7 barn".
Tillbaka
När
så det äldre altarets bordsskiva återfunnits
kunde professor Lundberg meddela att samma altares hörnkollonetter
fanns på Statens historiska museum i Stockholm,
där de många år efter altarets rivning
hamnat. Genom museets välvilliga medverkan kunde
nu dessa kollonetter återbördas till Skälvum,
och det gamla stenaltaret återuppbyggas.
Då altartavlan flyttats kom även det lilla
korfönstret i absiden till synes. Predikstolen är
också från 1600-talet men sänktes ett
trappsteg vid senaste restaureringen. Det
finns även en offerkista i kyrkan vilken tros kunna
vara ända från vikingatiden.
Månntro
att detta är Skarabiskopen Ödgrim som fått
en plats i kyrkans vägg
Skarabiskopar
Index
över kyrkorna
Källor:
Informationsblad i kyrkan
Ordinis
Helenium
*
* * *
Tillbaka
Skälvum
- skilfingarnas hemvist?
Enligt
Beowulfkvädet
som var ett engelskt epos handlande om 500- 600-talen
kallades 'sweons' (svearnas) kungar för 'scylfings'
(skilfingar) vilka skall ha bott vid Vänern.
Enligt en del spekulationer är platsen densamma som
för dagens Skälvum som förr sägs ha
skrivits som Skialfum. Ändelsen -um betyder
hem, Skilfingahem... Kanske var det här som
skilfingakungen Agne
Skialfarbonde hade sin kungsgård?
Skilfing
menar språkforskare betyder Skalf eller Skjalf i
betydelsen hylla, trappa eller avsats - Skälvum ligger
nära platåberget Kinnekulles
fot. Ett av Odens
många binamn var skilfing.
Skälvums
äldsta gård är Sunträlje, omnämnd
år 1325, några hundra meter söder om
kyrkan ligger norskklingande Konggården
med Kongbacken , och i NV ligger Husaby
och Flyhov. I
det norska landskapsområdet Solör i sydöstra
Norge finner man ortnamnen Huseby, Skälver, Konggården
och Kongshov - en slump...?
Tillbaka
I
Skälvum fanns till fram på 1600-talet
en runsten som kan vara en minnessten som rests
av sonen till en avliden schaman. Idag
står stenen upprest i det i väster närbelägna
Källby
där den märklige figuren idag kan ses
stå och titta ut över nejden.
Högst troligt har det funnits ytterligare en
runsten i Skälvum, "af rödh skärfot
Tälgsten", denna har dock varit försvunnen
ända sedan 1600-talet.
Endast
några hundra meter norrut från Skälvums
kyrka finns flera stensättningar, en med mittröse
som är 25 m i diameter och en som är 16
m. Dessutom finns rester efter ännu en hög.
På
andra sidan Göttorp och nedanför Flyhov
finns ett gravfält med 15 runda stensättningar,
sex till fjorton meter i diameter.
|
|
Se
kartorna över
Kinneviksområdet
och Sagans landskap
Konggården
söder om Skälvum
och norr om Sunträlje
|